Dag 115 tisdag 18 / 2
Dagens första mål är de arkeologiska utgrävningarna i Volubilis, norr om Meknes.
Vägskyltar är inte landets starka sida. Snurrar runt ett tag i stan. Innan jag ser en skylt till Tanger. Svänger in på den gatan, för det är i alla fall rätt riktning, d.v.s. norrut. Väg nr R 413, enl min papperskarta. Finns inga nr i.r.l.
Volubilis skall ligga ungefär halvvägs till Sidi - Kacem. När jag har kört längre än halvvägs börjar jag att tvivla på att det är rätt väg. Skulle nog ha tagit en östligare väg, mot Moulay-Idriss. Jag måste således ha läst fel på papperskartan.
Men det är ingen idé att vända. För jag lär nog inte hitta rätt i Meknes. Så jag fortsätter. När jag kommer fram till Sidi-Kacem svänger jag av sydost, mot Fes för att komma fram den vägen istället.
Det blev förmodligen en omväg på ca 10 mil. Men ett vackert landskap i de höga bergen. Många vägarbeten, för att bredda vägen, passerade jag.
Kommer fram före kl 11. Parkerar bilen mot en mur. En parkeringsvakt kommer fram och hänvisar mig till en bättre och jämnare plats längre bort. Samt vill ha 10 DM.
Entréavgift på 70 DM får jag betala för att komma in. Det är ett jättestort utgrävningsområde, varav kanske hälften är gjort.
I de förmögnas stora hus är det fina mosaikgolv, egen badanläggning och en tomt.
De har hittat bagarens hus. Med mjölkvarn, deggryta och ugn.
Forum är mycket stort, liksom Basilikan. Vackra portaler finns kvar.
Är där nästa två timmar.
Äter lunch i bilen efter 13. Innan jag fortsätter norrut, på väg N 13 mot Ouazzane.
Även denna bit går i det vackra bergslandskapet.
Tänkte ett tag att jag kanske hinner fram till gränsen innan det blir mörkt. Men vägen inbjuder inte till några höga hastigheter. Så vid 18 tiden stannar jag, på huvudgatan, i en liten by 3,5 mil söder om Tetouan. Det blev ändå många sittande timmar.
Behöver sträcka på benen. Jag går tvärs över gatan till en grönsakshandlare. Köper 500 g tomater för 2 DM och 2,5 kg potatis för 8 DM.
Om jag hittar en bra restaurang tänker jag försöka beställa en Marrockansk middag.
Jag hittar en restaurang. Det finns ingen meny och servisen talar endast franska och arabiska. Så jag fixar mitt eget istället.
Körde 27,3 mil.
Dag 116 onsdag 19 / 2
Idag är målet att komma in i Ceuta eller Spanska fastlandet.
Startar när det har blivit ljust, någon gång efter kl 8,30. Det är många vägarbeten på gång. Skall bli fyrfilig landsväg. Är bitvis färdig. Men det dammar ordentligt när jag måste köra av den gamla vägen på en liten omledning, när de skall göra nya vattentunnlar. Som de gjuter på plats. Stora breda tunnlar blir det.
Skall försöka att köra öster om motorvägen när jag kommer fram till Tetouan. Lyckas att köra en liten sträcka men sen ser jag endast motorvägen.
Stannar en liten bit ifrån påfarten för fm - mellis. D.v.s. the och en smörgås. För på denna motorväg finns det inga rastplatser. Den är inte så lång och kostar 20 DM.
När motorvägen tar slut tänker jag tanka och handla lite innan jag går till banken för att växla in de sista DM till Euro.
Men det visar sig att jag ser ingen bensinstation mellan motorvägsavfarten och gränsen. Så det får bli till att tanka i Ceuta.
Vid gränsen är det en jättelång kö. Det kommer förmodligen att ta några timmar. Så det var bra att jag åt innan.
Efter en kvart vinkas jag fram av polisen. Får köra om hela kön.
Hamnar naturligtvis i en annan kö. Så småningom är jag framme för att visa passet en första gång. Sen en andra gång när jag kommer fram till poliskontrollen. En polis böjer sig ner och tittar under bilen, så att jag inte har någon person hängandes där.
En annan polis vill komma in och undersöka. Kollar noggrant toan, garderoberna, duschen, skåpen under sängarna och de små skåpen i pentryt. Samt vill att jag kör ner dubbelsängen över förarplatsen. Men jag har inte gömt någon person där. Så vi går ut och kollar i garaget och gas-skåpet.
Jaha, då var poliskontrollen klar. Nu får jag köra fram en bit. Snart är det min tur vid tullen.
Nästan samma procedur igen. Inte lika grundligt men ändå. Visar passet för tredje gången.
Nu får jag köra fram till den sista kollen. Där är det endast att visa passet och den lilla pappersbiten som jag fick när jag körde in i Marrocko. Nu stämplas det i passet, efter att det har synats och registrerats i datorn.
Denna procedur tog ca 90 minuter. Jag har varit med om längre kontroller. Så jag är inte förvånad.
Sen blir det till att köra en slalombana. Lite trångt mellan avspärrningarna. Så jag stannar och går ur för att flytta på en spikmatta. Vill ju inte riskera att få punktering här. Vid nästa slalomport är jag tvungen att backa och göra ett omtag. För där var det tunga betongklumpar som jag inte har lust att försöka flytta på.
Nu är jag framme hos den spanska polisen. Visar passet. För köra vidare till tullen. En tulltjänsteman vill komma in och ses sig om. Kan ju inte neka. Så det är bara att öppna dörren.
En annan har en spegel på skaft och sätter in under bilen. Så han slipper att böja sig för denna kontroll.
Spanska gränsövergången tog ca tio min.
Sen kör jag fram till en stor parkering, som jag även stod på innan Marrocko. För nu är det dax för en sen lunch, innan det blir en promenad i stan.
Efter bensträckaren kör jag vidare. Stannar för att tanka diesel för 0,975 euro per lit.
Kör sedan till färjelägret. Får vänta ca en timme innan de öppnar för biljettkontroll.
Jag är först i kön. När biljetten är registrerad och inläst i datorn får jag åka vidare.
På en stor plan med många filer väljer jag en och kör fram till ett rep. Det är fortfarande långt kvar till färjan anländer. Förmodligen lite försenad p.g.a. kraftig vind.
Jag sitter i förarstolen och löser Sudoku. Plötsligt ser jag några poliser som springer förbi bilen. Det verkade som att de jagade någon.
Jag går ut men för sent för att kunna se något.
Det cirkulerar några polisbilar i området.
Snart ser jag några ungdomar, som går omkring bland bilarna. Jag ser i backspegeln att några slänger sig på marken och kryper in under min HB. Naturligtvis går jag ut och lägger mig på knä och skriker, på engelska, åt de att försvinna. Vilket de omedelbart gör.
I Agadir blev jag upplyst om att ungdomar har med sig rep och binder upp sig under bilar. Trodde att det främst gällde lastbilar, som har högre markfrigång. Samt att det gällde i väntan på att komma fram till den Marrockanska tullen före gränsen.
Men nu var det alltså innan färjepåfarten. Fjorton ungdomar cirkulerar runt våra bilar. En försöker att komma in i en lastbil som har bakdörren öppen.
Mannen i HB bakom mig kommer ut. Så vi är nu två personer som har lite kol på ungdomarna.
Får lägga mig ner på knä några gånger för att kolla om det ligger någon där. Men inte nu längre. Efter en stund kommer en uniformerad polis gående. Då försvinner ungdomarna upp på ett staket. Polisen står kvar och vinkar att de skall klättra över, vilket de gör.
Det blev några händelserika timmar innan jag kom ombord.
Alla personbilar ( Pb 1 ) får köra ombord och vända inne på färjan. HB och lastbilar får backa ombord. Är ju lite vanskligt när man inte ser ordentligt. Men rakt bakåt - skall det ju inte var något som är i vägen.
Framför och bakom mitt vänstra framhjul lägger personalen stoppklossar. En långtradare kedjar de fast på bägge sidor. Den andra såg jag inga kedjor på.
Nu går jag upp och beställer en caffe latte och en muffins. Här blir det kaffe som jag är van vid. Det gungar ordentligt. Så jag sätter mig i en fåtölj för att inte spilla. På det öppna vattnet rullar det kraftigt.
Överfarten tar ca en timme. Kör vidare österut på motorväg A 7. Nu börjar det att bli mörkt så jag viker av efter någon mil. Kör in i ett samhälle. Råkar naturligtvis komma in på trånga gator. Vid en gata är det inte många cm tillgodo. Så jag kryper sakta fram och kollar ordentligt på sidorna. Det gick bra - så jag behövde inte back ut.
Stannade på gatan för natten.
När jag äter en sen middag knackar det på bilen. Jag tänder utebelysningen och går ut. Men ser inga människor.
Körde 11,6 mil idag.