Begår vi brott som regleras i brottsbalken riskerar vi fängelse men kan också få andra påföljer (det kallas kriminalVÅRD).
Inför besluten om vilken påföljd den fälda brottslingen skall få vägs mängder med omständigheter in i beslutet. Där kan då finnas förmildrande omständigheter, helt enkelt för att vi alla är människor inte robotar.
Resultatet kan alltså bli att två av varandra obereoende misstänka kan fällas för exakt samma brott under samma (läs liknande) omständigheter men där ex. psykosociala förutsättningar kan påverka beslutet i fråga och resultera i olika påföljder för den enskilde brottlingen.
Kör du/jag för fort fnns ingen sådan hantering (från Transportstyrelsen eller polis). Tjänstemannen på Transportstyrelsen går slaviskt på det skrivna ordet i regelverket utan att varken göra en tolkning från fall till fall ELLER värdera övriga omständigheter.
Hela problemet kring detta försvaras med att myndigheter inte anser att varken körkortsindragningen eller förlorad behörighet (som vi diskuterar här) skall anses vara ett straff. Så vad är det i så fall om inte ett straff (för den enskilde)?
Ex. på situation:
Du blir uppringd av en ung släkting du länge har stöttat (och som har en stor välfylld och tung "ryggsäck"). Kl. är 01:30 på natten). Av dialogen, som är kortvarig, förstår du att din släkting står i begrepp att begå självmord. När samtalet bryts gör du vaddå?
Du ringer 112 och larmar, det är självklart. men sedan, lägger dig och sover? Sätter dig i soffan och väntar... Eller hoppar du in i bilen?
Om du väljer det sista, vilket jag tror de flesta av oss skulle göra.
Är du nu, vid dina sinnes fulla bruk eller "något" påverkad av situationens allvar. Vad tänker du på när du sitter vid ratten och kör mitt i natten?
Har du här otur är du nu mänsklig och råkar under del av färd (om inte hela) ha tankarna på annat än hastighetsmätaren när du passerar skylten som anger att max tillåten hastighet är 70km/h (du kommer från en motorväg skyltad 120 km/h).
Lagens väktare sköter sitt jobb och du åker fast. Blir bötfälld och får körkortet indraget, för du släppte inte av tillräckligt utan mättes för 102 km/h.
Du finner dig inte i situationen så ärendet avslutas på pats. Först efteråt tar du upp dialogen med Transportstyrelsen...Lycka till!
Rätt eller fel kan vi ha vilken uppfattning om som helst. Och jag tror nog att de flesta vettiga, sunda och livserfarna människorna kan tycka att påföljden/straffet i fall liknande det ovan blev aningen hård och att ärendet kanske borde kunna ha skötts "något" smidigare. Men det hjälper inte vad vi tycker/skriver för den beslutande tjänstemannen (och hans/hennes kollegor) på transportstyrelsen får inte/vågar inte fatta beslut....(alls) så de hänvisar sonika till en text med beslut någon annan fattat och som från början var tänkt som vägledning (likt brottsbalken).
Är det nu någon som uppfattar all liknande text/beskrivning av händelseförlopp där någon förliórat körkortet och behörigheter som beklaganden och att syftet med att delge andra är att läsaren skall ömka för skribenten? Eller KAN det finnas annat syfte med att delge (påverka/informera/skapa debatt)???
