När det som inte skall hända, händer och jag hamnar på sjukhuset i Avignon

Detta är historien vad som hände mej, en 71-årig pensionär på semestern 2019 och vilka lärdomar jag drar av det inför mina kommande resor med eller utan husbil. Lite tips om vad man skall tänka på när man reser.

Vi får backa några år för att få en helhet på händelsen. För ungefär tio år sedan fick jag konstaterat förmaksflimmer, blev elkonverterad (Elkonvertering innebär att man får behandling med en elektrisk stöt för att ändra hjärtats rytm. Behandlingen används oftast för att behandla rytmrubbningar i hjärtats förmak, framför allt så kallat förmaksflimmer).

Blev sedan medicinerad med Sotalol 40 mg på morgonen och 40 mg på kvällen, samt att alltid ta blodförtunning i mitt fall Waran. Doseringen bestäms av blodprover som man får ta ganska ofta så man ligger inom rätt värde. Jag fick även en bricka som jag skulle bära i en halskedja, om något hände skulle sjukpersonal veta vad jag behandlades för. Tyvärr hade kedjan gått sönder så den var inte med på resan, vilket skulle visa sig skapa en del problem.

Några månader innan vi skulle åka iväg med husbilen, skulle jag hämta ut medicin (sotalol). Nu visade det sig att den var slut på alla apotek i Sverige och även hos leverantören. Jag hade inte tillräckligt många tabletter kvar inför resan. Ingen kunde svara på när den kommer till apoteket. Kontaktade min läkare, som i sin tur var i kontakt med en hjärtläkare och så fick jag en ny medicin, en tablett på 50 mg som jag skulle ta en gång om dagen. Började ta denna 3 veckor före avresan. Denna lägre dos tror jag är orsaken till följande som hände.

Vi var på en camping i Avignon i södra Frankrike, vi var där för sjunde gången. Hade somnat ganska tidigt för jag var trött, vaknade vid halv elva och kände att något var fel, hjärtat uppförde sig konstigt. När det händer brukar det hoppa rätt inom några sekunder, men inte så denna gång. Jag förstod ganska snabbt att det var förmaksflimmer, väckte hustrun och bad henne få tag i en ambulans för jag ville till ett sjukhus.

camping.JPG Camping 1.JPG

Vi var båda lite chockade och då reagerar man på olika sätt, hustrun undrade var skall jag ringa? Gå till baren och be någon ringa efter en ambulans. Jag reagerade som ni kanske inte tror, men eftersom jag är utbildad i krishantering slog den kontakten till. Tog en tygkasse som vi har, la ner 2 par kalsonger, 1 T-shirt, min mobil, 2 laddsladdar, en kontakt som funkar till eluttag, 2 powerbank samt en router så jag kunde ha wifi.

Router1.jpg Klicka på bilden

Plötsligt kommer en ambulans med blåljusen på till vår plats, ut hoppar en manlig och två kvinnliga sjuksköterskor, någon kan så klart vara läkare. De ställer en massa frågor på franska och på knagglig engelska, tur hustrun kan franska ganska bra, så då uppstår inga missförstånd. Det första de fråga efter är EU-kortet (EU-kortet ger dig rätt till sjuk- och tandvård när du är i ett EU/EES-land eller Schweiz. EU-kortet gäller bara för sjuk- och tandvård som inte kan vänta tills du kommer tillbaka till Sverige, bland annat).

F-kassan.jpg


De ville också se våra pass, när detta var avklarat lades jag på en bår i ambulansen och färden till sjukhuset tog sin början. Hustrun följde med i ambulansen. Den kvinnliga sjuksköterskan som förmodligen kunde bäst engelska, ställde återigen en massa frågor. Ibland förstod jag vad hon sa, i bland inte. Då fick det bli en blandning av franska och engelska så hustrun kunde hjälpa till.

Pulsen var över 180 när jag kom till den allmänna akuten, hjärtakuten hade fullsatt, samma problem som i Sverige. Kopplades upp mot en maskin som pep nästan hela tiden, den var inställd på att höra av sig när pulsen var över 120. En mycket trevlig manlig sjukskötare tog hand om mej han pratade hyfsad engelska och via dropp

Efter ett tag fick hustrun komma in i rummet där vi var tre patienter. En läkare kom som kunde dålig engelska, tur hustrun var med så via franska togs frågorna, de ville veta vilka mediciner jag tog. Upp med mobilen bara gå in på 1177, logga in via Bank Id och leta rätt på mina mediciner. Väggarna var för tjocka så vi fick ingen kontakt med 1177, dålig signal både på telenätet och på min router till internet. Efter mycket om och men och lång tid fick vi kontakt med 1177, nu gällde det ha penna och papper, medicinerna skulle skrivas upp så vi kom ihåg dem när läkaren återkom. Mobil nätet kunde man inte lita på.

Tablett.jpg

Jag fick olika mediciner via dropp för man ville ha ner pulsen under 120. En ny läkare kom och berättade att jag fick stanna kvar på sjukhuset i natt, man skulle flytta mej men man väntade på en plats. Klockan halv fyra var vi på plats i ett eget rum, hustrun fick stanna kvar hos mej. Nu kom en annan sjukskötare och alla frågor kom igen på franskengelska, ett nytt språk återigen, tur hustrun kunde franska. Hustrun fick sitta i något som liknade en fransk rullstol, jag låg i en säng med en maskin som pep då och då. Vi bad dem stänga av ljudet för de hade mej under övervakning i ett annat rum.

Fransk frukost, kolla kopparna vi dricker ur. Frukost1.jpg


Blev inte mycket sömn, på morgonen kom en annan sjuksköterska som var fantastisk trevlig, men kunde bara franska. Hon frågade om vi ville ha frukost båda två, vi sa ja.. Efter en stund kom hon med två frukostbrickor. Hustrun hade en medicin hon var tvungen att ta men den var kvar i husbilen. Hon ville vara kvar hos mej när läkaren skulle komma. Svaret vi fick när vi frågade var att läkaren kommer mellan 9-11, hon kom 13.30. Men innan läkaren anländer frågar sköterskan om vi båda ville duscha och det ville vi. Nu hade man med medicineringen fått ner pulsen till under 120. Plötsligt frågar man om vi vill ha lunch för klockan hade blivit tolv, den lunchen matchar nog inte svenska sjukhus. Det var en tallrik med två fack i ena facket låg en smarrig fisk och i det andra var det bouillabaisse med bland annat musslor och oskalade räkor, den var väldigt smakrik och god. Tyvärr blev det bara vatten till.

Lunch.jpg Fransk lunch, klicka på bilden

Läkaren kom med glädjande nyheter, pulsen var under 120 vilket är gränsen för att de vill skriva ut mej. Fick ett recept på tabletter som jag skulle ta varje dag och de var på 95 mg med samma substans som de jag hade med från Sverige. Ni kan köra hem fast ditt hjärta slår oregelbundet sa läkaren. Du laddar ner en app så tar du pulsen då och då för att hålla koll på att den är under 120, annars ökar du på med medicineringen till 150mg/dag. Åter på campingen på söndag eftermiddag och vi beslöt stanna två dagar till.

På måndagen är hustrun i Avignon och hämtar min medicin (i Frankrike behöver jag som stod på receptet inte vara med). Innan hustrun är hemma tar jag återigen pulsen och upptäcker då att den slår normalt och en liten glädjetår kommer fram. Medicineringen har gjort nytta så vi bestämmer oss för att fortsätta vår färd i Frankrike. Under resan få jag tag i min läkare och får en tid hos honom när jag kommer hem. Bara hålla tummarna att hjärtat slår normalt resten av resan.

Under den fortsatta resan pratade jag och hustrun om vilken tur vi hade som var i en stor stad, vi kunde suttit ute i "buschen" på en vingård, vad hade man då gjort?

Tips.

I internets tidevarv så kan man ha allt i mobilen eller "paddan", det förutsätter att internet fungerar för att man skall få kontakt med det man vill ha kontakt med. Täckning kan saknas och mobilen, "paddan" kan nästan vara urladdade. Då kan det vara bra att ha använt papper och penna, denna magiska uppfinning.

Skriv upp dina mediciner och dosering på ett papper som du har med dig.

Skriv upp vilka sjukdomar du har, på Engelska, Franska, Spanska och Italienska eller på det språk i det land som du åker till.

Har du Astma eller någon form av allergi skriv upp detta.

Ha ett EU-kort med dej, du beställer det på Försäkringskassan. Utan EU-Kort kan det bli dyrt.

Tar du blodförtunnande medicin skriv upp det.

Ha pass med dej, (de ville se det vid inskrivningen på sjukhuset) kan behövas även om vissa säger det inte behövs inom EU.

Ha gärna ett lexikon med på resan.

Kolla vad som ingår i din hemförsäkring, kanske du behöver teckna en tilläggsförsäkring.

Det är bra om båda kan köra husbilen

Oavsett vilket land du är i, utgå inte ifrån att alla kan engelska. Jag blev ganska förvånad att läkarna och sköterskorna kunde så lite engelska och någon sköterska kunde bara franska. Tur min hustrun är så bra på franska.
Om författaren
Lassej
Lars Jönsson, mångsysslare som jobbar bakom skärmen Husbilsklubbens forum som Webb Admin och på Facebook som Admin.

Kommentarer

Bra tips säger jag av egen erfarenhet. Skulle vilja lägga till att man har sin sjukdomshistoria kortfattat nedskriven på svenska och engelska. Den ger/kan ge "Röda Mattan-effekt", åtminstone i Sverige. Sorry - Ser nu att du redan skrivit detta :yes:
 
Hej Lasse
Jag o frugan jobbar som golfvärdar för ett mindre reseföretag. Varje säsong blir det alltid någon kontakt med sjukvården nere vid medelhavet. Jag tycker nog du fått med det mesta men skulle vilja lägga till några av mina reflektioner.
Ta med en lista med aktuella mediciner från apoteket denna underlättar då det finns många synonympreparat + att den kan fungera som recept. Ring alltid 1177 utland de styr dig bra och kopplar in läkare som tolkar via telefon o SOS Köpenhamn. Sedan när det gäller försäkring kolla inte bara pris och om hemtransport ingår det finns andra saker typ en stroke som man kan drabbas av och då får man ofta inte flyga på 8 veckor samtidigt som man kan få funktionsbortfall som gör det svårt att bo o sköta sig ADL mässigt i en husbil.
Annars tycker jag din lista är bra och jag vet precis vd du går igenom då jag harsamma diagnos o samma typ av medicinering själv
 
Fyrkantig byråkrati, eller?!
Hade det inte varit enklare om franska vårdgivaren löste det direkt med svenska försäkringskassan? Bara en tanke.
Naivt trodde jag nog att det var det som det blåa EU-kortet var till för.
En sådan villfarelse!! Tack för matnyttig info!!
 

Artikel information

Författare
Lassej
Visningar
3,321
Kommentarer
4
Senast uppdaterad
Betyg
4.64 stjärnor 14 betyg

Flera i Övrigt

Flera från Lassej

Dela denna artikel

Toppen