Efter två husvagnar ville jag ha en husbil, hustrun var mer tveksam. Letade på nätet efter något som såg bra ut, hade ingen aning om vad vi ville ha. Begrepp som dök upp när jag surfade runt var alkovbil, halvintegrerad, helintegrerad och plåtis. Där satt jag framför skärmen och fattade ingenting, vad var detta för ord. Tur att internet finns, efter lite surfande visste jag vad begreppen stod för.
Alkovbil
Halvintegrerad
Helintegrerad
Plåtis
Extrapris, tillfälle, nedsatt pris. Denna reklam gick jag på, ringde företaget som låg i Småland. Körde dit dagen efter, tittade på bilen och köpte den. Hustrun fick bara se den på bilder och höra mej berätta per telefon. När satt jag i bilen hem funderade jag på om vi var kloka eller dumma skåningar. Letat på nätet i en vecka, och sen köper jag första bilen jag ser på. Det var en Elnagh, halvintegrerad.
En vecka senare hämtar vi husbilen och lämnar vår husvagn, kör hem och packar in i bilen för att nästa dag dra iväg till Tyskland och Frankrike. Nu kom ett nytt begrepp in i min värld, ställplats, vad var det nu för något. Mer surfande och lite klokare blev jag, men inte mycket. Var tömmer man toa, gråvatten, hur får man tag i vatten när man hela tiden kör från plats till plats. Får man ström, hur länge räcker gasolen, hur funkar en ställplats, osv. Här borde man sålt husbilen, kört en vanlig bil och tagit in på hotell, hela tiden dök nya frågor upp.
Det är nu äventyret börjar, för det kan väl inte hända något med en ny husbil. Jag är dessutom den mest otekniska människa som finns, tror jag. Det började redan i Rödby, där jag kom i fel kö, skulle backa men hade 5 bilar bakom mej, så hustrun fick gå ut och vifta lite så att jag kunde komma till rätt kö. Hade läst om en stad/by som heter Holzminden, där fanns en bra ställplats enligt tidningen som skrev om Holzminden. Ställplatsen var uppdelad i en camping-/ställplatsdel och en ställplats på en fotbollsplan. Vi körde in, ställde bilen vid en tysk bil. Hur gör vi nu, var får vi ström ifrån, hur betalar vi. Strömmen tog man från ett skåp och jag behövde minst 25 m kabel, tur att jag hade 35 m med mig. Nästa problem, hur vet jag att jag fick ström i bilen, Instruktionsbok är bra, skulle vara en liten lampa på en panel som lyste ovanför dörren, men hur vet jag att kylskåpet går på ström, ny instruktionsbok, det fanns en panel på kylen som visade om det gick på ström eller gasol.
. Badet 100 m från ställplatsen
Står vi inte snett sa hustrun, jo jäklar, det gjorde vi, fram med nivåklotsar och ett vattenpass. Efter mycket trixande hade vi fått bilen ganska rak åt alla håll. Efter ca 1 timme blev det fika, men hur betalar vi. Hustrun kan tyska, så hon frågade och vi blev visade till en liten reception. Vi betalade för två dagar. När jag på natten skulle gå på toa sätter jag foten utanför sängen och rätt ner i vatten. Skriver inte vad jag sa, det lämpar sig inte i tryck. Hustrun vaknar och frågar vad det är. Vi har en simbassäng i husbilen sa jag. Tände alla lampor och hela golvet stod under vatten. Ut med mattor, tur det var varmt ute. Det blev till att ösa vatten någon timme och klockan var bara 02.30, var kom allt vatten ifrån? Det problemet får vi ta när vi sovit, sa hustrun. På morgonen hade vi en hel tysk koloni som undrade vad som hänt. Vi kunde konstatera att vattentanken var tom. Vi gick till receptionen och förklarade vårt problem och kanske kunde vi få hjälp. Han kommer när han vaknat var beskedet vi fick om hjälp. Vi hade bara haft husbilen i några dagar, den var ju ny.
Plötsligt kommer en bil körande och stannar vid vår husbil. Ut hoppar en man i 50-års åldern, frågar vad vi hade för problem. Hustrun förklarar på tyska medan den tyska invasionen av människor står och tittar på. Han börjar undersöka bilen och efter en stund kommer många svordomar på tyska. Han har hittat felet, vattenslangen som gick under sängen hade ingen koppling utan slangarna var bara trädda i varandra. Sen hade man snurrat lite tejp om och satt på en slangklämma. På natten hade slangen öppnats och vattnet forsat in i bilen. Han fixade ihop de båda slangarna med rätt sorts koppling, sen bad han mej hämta vatten i vattenkannan. Det har jag ingen, sa jag. Har du ingen vattenkanna, sa han, det måste man ha. Han fixade fram en sådan, sedan förstod jag varför man skall ha en vattenkanna med sig. Eftersom vädret var sol och 27 grader stannade vi fem dygn till allt blivit torrt, den tyska invasionen bjöd på öl i några dagar.
Vi hade kommit till Narbonne Plage, och där skulle vi testa att stå utan el två dygn. Det funkade bra, kylskåpet höll bra kyla. Vi bestämde oss för att köra till en ställplats i hamnen i Gruissan. Promenadavstånd till centrum och de gamla kvarteren. Där fanns det tillgång till vatten och toatömning, en enklare toalett och dusch, men ingen el. Under färden dit tutade bilarna vi mötte och pekade på vår husbil, jag fattade ingenting. Vi ställer upp bilen och går in i centrum för att äta, på vägen tillbaka ser jag att vår TV-antenn ser konstig ut, den liknar det lutande tornet i Pisa. Hustrun som kan franska frågar om någon har en stege, men det har ingen så vi kan inte inspektera TV-antennen. På morgonen frågar vi om det finns en husbilsaffär med verkstad i närheten. Kör till Narbonne, där finns ett företag som heter CARROSSERIE CTCARR, de kan nog hjälpa er.
Vi körde dit och hustrun började prata franska med dem, förklarade vårt problem, men de hade inte tid just då. Då höjde hustrun tonläget och började vifta med händerna som en gammal stins i början av 1900-talet. Plötsligt skulle de se över vad problemet var och vi kunde komma tillbaka fyra timmar senare. Tur att det låg ett stort affärscentrum några hundra meter därifrån. När vi kom tillbaka var de klara med TV-antennen, felet var att när man monterade den hade man bara skruvat fyra skruvar ner genom det tunna taket. Till och med jag kunde räkna ut att det aldrig skulle hålla.
På väg hemåt någonstans i Tyskland började plötsligt en motorlampa lysa. Jaha, ny bil, måndagsexemplar kanske. Vi stannade och började kolla om det fanns en verkstad i närheten. Vi hittade Expocamp Wertheim som ligger några mil väster om Würzburg, de hade också en ställplats. Vi frågade om de kunde fixa bilen, ja i morgon sa de, då var det bara att vänta och komma tillbaka 07.00 på morgonen. Tur det låg ett affärscentrum några hundra meter bort, Wertheim Village Outlet Store. De tog hand om problemet dagen efter och vid lunchtid hade man konstaterat vad felet var, men man hade inte rätt komponenter hemma, så man kunde inte göra något. Men kör sakta hem så funkar det nog.
Under färden hem lyste den gula motorlampan ilsket mot mej, och nu började mötande bilar tuta, jag stannade och såg att TV-antennen lutade igen. Lagningen i Frankrike höll inte.
Ny husbil och på 14 dagar händer allt detta, ringde företaget men de var nonchalanta och ville inte hjälpa till alls. Nu ordnade sig ändå allt till slut, allt blev åtgärdat. Bilen var en Fiat, så motorlampan gick på garantin. Tysken som fixade vattenläckaget tog betalt, men saltade fakturan, och efter en del samtal fick jag till slut förstaget att betala fakturan för vattenläckan. TV-antennen fixade vi själva. Husbilen såldes efter två år och där fanns ingen fukt i den. Numera har vi en Adria Matrix Supreme.
Alkovbil Halvintegrerad Helintegrerad PlåtisExtrapris, tillfälle, nedsatt pris. Denna reklam gick jag på, ringde företaget som låg i Småland. Körde dit dagen efter, tittade på bilen och köpte den. Hustrun fick bara se den på bilder och höra mej berätta per telefon. När satt jag i bilen hem funderade jag på om vi var kloka eller dumma skåningar. Letat på nätet i en vecka, och sen köper jag första bilen jag ser på. Det var en Elnagh, halvintegrerad.
En vecka senare hämtar vi husbilen och lämnar vår husvagn, kör hem och packar in i bilen för att nästa dag dra iväg till Tyskland och Frankrike. Nu kom ett nytt begrepp in i min värld, ställplats, vad var det nu för något. Mer surfande och lite klokare blev jag, men inte mycket. Var tömmer man toa, gråvatten, hur får man tag i vatten när man hela tiden kör från plats till plats. Får man ström, hur länge räcker gasolen, hur funkar en ställplats, osv. Här borde man sålt husbilen, kört en vanlig bil och tagit in på hotell, hela tiden dök nya frågor upp.
Det är nu äventyret börjar, för det kan väl inte hända något med en ny husbil. Jag är dessutom den mest otekniska människa som finns, tror jag. Det började redan i Rödby, där jag kom i fel kö, skulle backa men hade 5 bilar bakom mej, så hustrun fick gå ut och vifta lite så att jag kunde komma till rätt kö. Hade läst om en stad/by som heter Holzminden, där fanns en bra ställplats enligt tidningen som skrev om Holzminden. Ställplatsen var uppdelad i en camping-/ställplatsdel och en ställplats på en fotbollsplan. Vi körde in, ställde bilen vid en tysk bil. Hur gör vi nu, var får vi ström ifrån, hur betalar vi. Strömmen tog man från ett skåp och jag behövde minst 25 m kabel, tur att jag hade 35 m med mig. Nästa problem, hur vet jag att jag fick ström i bilen, Instruktionsbok är bra, skulle vara en liten lampa på en panel som lyste ovanför dörren, men hur vet jag att kylskåpet går på ström, ny instruktionsbok, det fanns en panel på kylen som visade om det gick på ström eller gasol.
. Badet 100 m från ställplatsen
Står vi inte snett sa hustrun, jo jäklar, det gjorde vi, fram med nivåklotsar och ett vattenpass. Efter mycket trixande hade vi fått bilen ganska rak åt alla håll. Efter ca 1 timme blev det fika, men hur betalar vi. Hustrun kan tyska, så hon frågade och vi blev visade till en liten reception. Vi betalade för två dagar. När jag på natten skulle gå på toa sätter jag foten utanför sängen och rätt ner i vatten. Skriver inte vad jag sa, det lämpar sig inte i tryck. Hustrun vaknar och frågar vad det är. Vi har en simbassäng i husbilen sa jag. Tände alla lampor och hela golvet stod under vatten. Ut med mattor, tur det var varmt ute. Det blev till att ösa vatten någon timme och klockan var bara 02.30, var kom allt vatten ifrån? Det problemet får vi ta när vi sovit, sa hustrun. På morgonen hade vi en hel tysk koloni som undrade vad som hänt. Vi kunde konstatera att vattentanken var tom. Vi gick till receptionen och förklarade vårt problem och kanske kunde vi få hjälp. Han kommer när han vaknat var beskedet vi fick om hjälp. Vi hade bara haft husbilen i några dagar, den var ju ny.
Plötsligt kommer en bil körande och stannar vid vår husbil. Ut hoppar en man i 50-års åldern, frågar vad vi hade för problem. Hustrun förklarar på tyska medan den tyska invasionen av människor står och tittar på. Han börjar undersöka bilen och efter en stund kommer många svordomar på tyska. Han har hittat felet, vattenslangen som gick under sängen hade ingen koppling utan slangarna var bara trädda i varandra. Sen hade man snurrat lite tejp om och satt på en slangklämma. På natten hade slangen öppnats och vattnet forsat in i bilen. Han fixade ihop de båda slangarna med rätt sorts koppling, sen bad han mej hämta vatten i vattenkannan. Det har jag ingen, sa jag. Har du ingen vattenkanna, sa han, det måste man ha. Han fixade fram en sådan, sedan förstod jag varför man skall ha en vattenkanna med sig. Eftersom vädret var sol och 27 grader stannade vi fem dygn till allt blivit torrt, den tyska invasionen bjöd på öl i några dagar.
Vi hade kommit till Narbonne Plage, och där skulle vi testa att stå utan el två dygn. Det funkade bra, kylskåpet höll bra kyla. Vi bestämde oss för att köra till en ställplats i hamnen i Gruissan. Promenadavstånd till centrum och de gamla kvarteren. Där fanns det tillgång till vatten och toatömning, en enklare toalett och dusch, men ingen el. Under färden dit tutade bilarna vi mötte och pekade på vår husbil, jag fattade ingenting. Vi ställer upp bilen och går in i centrum för att äta, på vägen tillbaka ser jag att vår TV-antenn ser konstig ut, den liknar det lutande tornet i Pisa. Hustrun som kan franska frågar om någon har en stege, men det har ingen så vi kan inte inspektera TV-antennen. På morgonen frågar vi om det finns en husbilsaffär med verkstad i närheten. Kör till Narbonne, där finns ett företag som heter CARROSSERIE CTCARR, de kan nog hjälpa er.
Vi körde dit och hustrun började prata franska med dem, förklarade vårt problem, men de hade inte tid just då. Då höjde hustrun tonläget och började vifta med händerna som en gammal stins i början av 1900-talet. Plötsligt skulle de se över vad problemet var och vi kunde komma tillbaka fyra timmar senare. Tur att det låg ett stort affärscentrum några hundra meter därifrån. När vi kom tillbaka var de klara med TV-antennen, felet var att när man monterade den hade man bara skruvat fyra skruvar ner genom det tunna taket. Till och med jag kunde räkna ut att det aldrig skulle hålla.
På väg hemåt någonstans i Tyskland började plötsligt en motorlampa lysa. Jaha, ny bil, måndagsexemplar kanske. Vi stannade och började kolla om det fanns en verkstad i närheten. Vi hittade Expocamp Wertheim som ligger några mil väster om Würzburg, de hade också en ställplats. Vi frågade om de kunde fixa bilen, ja i morgon sa de, då var det bara att vänta och komma tillbaka 07.00 på morgonen. Tur det låg ett affärscentrum några hundra meter bort, Wertheim Village Outlet Store. De tog hand om problemet dagen efter och vid lunchtid hade man konstaterat vad felet var, men man hade inte rätt komponenter hemma, så man kunde inte göra något. Men kör sakta hem så funkar det nog.
Under färden hem lyste den gula motorlampan ilsket mot mej, och nu började mötande bilar tuta, jag stannade och såg att TV-antennen lutade igen. Lagningen i Frankrike höll inte.
Ny husbil och på 14 dagar händer allt detta, ringde företaget men de var nonchalanta och ville inte hjälpa till alls. Nu ordnade sig ändå allt till slut, allt blev åtgärdat. Bilen var en Fiat, så motorlampan gick på garantin. Tysken som fixade vattenläckaget tog betalt, men saltade fakturan, och efter en del samtal fick jag till slut förstaget att betala fakturan för vattenläckan. TV-antennen fixade vi själva. Husbilen såldes efter två år och där fanns ingen fukt i den. Numera har vi en Adria Matrix Supreme.
