F
F.d. 29954
Guest
Sv: oskrivna lagar?
Man skall ju tänka efter före, men ibland rycks man med i stundens hetta. (Jag kanske oftare än andra?) När jag tänker närmare på det här med segling kontra husbilslivet, så kan jag skönja vissa fundamentala skillnader i "Ibsen skala", som möjligen förklarar en del.
På sjön är det på fullt allvar, vad gäller livet och hälsan. Man skall kunna tänka typ tre led i förväg eventuella olyckshändelser. För alla dessa tillbud brukar smyga sig på med en hel räcka felbeslut som start. Typiskt är slarv med utrustningen och ignorering av tidiga signaler. Här talar vi inte om promillehalten eller om grälsjuka ruffhäxor. Jag tror att just detta med att allvaret lurar strax bakom hörnet som gör sjöfolket mer lättsamma. Nu talar jag om "riktigt" sjöfolk, sådana som man kunde träffa i ocktober vid västkusten, inte om sådana med Maxi 77 som i juli skymmer sikten med sin bryggsegling i Marstrand.
Det som är givande är att väldigt många av forna seglare har upptäckt värdet av en god nattsömn i husbilen och dess lättrörlighet. Man kan också jämföra bestyren att förebreda en båt för säsongen med påmastning och båttenmålning, sjösättning etc. med de få åtgärder av lätta garden som en husbil kräver. Skillnaden blir som natt och dag. Kanske härdas båtfolket av sina villkor och man struntar i petitesser som måttband vid rastplatser?
För vad är en hund och lite röklukt som irritationsmoment egentligen när allt kommer omkring? Typiskt västkust kommenttar bland sjöfolk ang. rökning är/var: "väl tjärade lugnor kan väl aldrig skada"? Norrman är det få som begriper, är de inte förvisade svenskar egentligen? (och Islänningar förvisade Norrman?)
Man skall ju tänka efter före, men ibland rycks man med i stundens hetta. (Jag kanske oftare än andra?) När jag tänker närmare på det här med segling kontra husbilslivet, så kan jag skönja vissa fundamentala skillnader i "Ibsen skala", som möjligen förklarar en del.
På sjön är det på fullt allvar, vad gäller livet och hälsan. Man skall kunna tänka typ tre led i förväg eventuella olyckshändelser. För alla dessa tillbud brukar smyga sig på med en hel räcka felbeslut som start. Typiskt är slarv med utrustningen och ignorering av tidiga signaler. Här talar vi inte om promillehalten eller om grälsjuka ruffhäxor. Jag tror att just detta med att allvaret lurar strax bakom hörnet som gör sjöfolket mer lättsamma. Nu talar jag om "riktigt" sjöfolk, sådana som man kunde träffa i ocktober vid västkusten, inte om sådana med Maxi 77 som i juli skymmer sikten med sin bryggsegling i Marstrand.
Det som är givande är att väldigt många av forna seglare har upptäckt värdet av en god nattsömn i husbilen och dess lättrörlighet. Man kan också jämföra bestyren att förebreda en båt för säsongen med påmastning och båttenmålning, sjösättning etc. med de få åtgärder av lätta garden som en husbil kräver. Skillnaden blir som natt och dag. Kanske härdas båtfolket av sina villkor och man struntar i petitesser som måttband vid rastplatser?
För vad är en hund och lite röklukt som irritationsmoment egentligen när allt kommer omkring? Typiskt västkust kommenttar bland sjöfolk ang. rökning är/var: "väl tjärade lugnor kan väl aldrig skada"? Norrman är det få som begriper, är de inte förvisade svenskar egentligen? (och Islänningar förvisade Norrman?)
De vi blivit påhoppade av, har varit män!! En man kommer in sent, kastar sig ut och gapar åt oss att vi ska flytta på oss så han kan tränga in sin bil mellan våran och en annan, vi stod nog 3m mellan vagnarna, fanns plats på annat håll åt den mannen. (Hör till saken att det av ca 50 platser var vi ca 15 bilar där) dessutom så hade han gråvatten kranen öppen, vi påpekade det, svaret vi fick var att hans gråvatten var rent??? 
de andra gångerna ska jag bespara er. 
