Gösta Evén
HBK Medlem
Dag 30 del 2.
Kl 16 kör jag fram till flygplatsen. Kör ett varv på markplanet mot p-huset för att se om min vän Lottie står där. Sen blir det nästa nivå. Då ser Lottie mig och vinkar. Plötsligt kommer höjdhoppsribban på 2,10 fram. Blir tvungen att stanna. Det här går inte. En vakt vinkar fram mig. Jag slår ut med armarna och börjar att backa. Hon envisas med att jag skall köra fram.
Jag backar, naturligtvis, med varningsblinkers påslagen. Det är en trefilig väg som det kommer en personbil ca var 40:de sekund på och kör förbi mig med högt tutande. De gillar inte att jag backar. Men de har ju gått om plats på de andra två filerna. De måste ju förstå att en person i en utlandsreggad bil kanske inte hittar så bra här på en flygplats. Dessutom är jag ju för hög för att kunna köra i rätt riktning.
Nåväl sånt här händer mig ibland, att jag kör fel. Men jag har inga problem med att backa. Stora yttre speglar och en backkamera hjälper ju till med god sikt.
Kör nu för fjärde gången in på marknivån mot parkeringshuset för personbilar (Pb1). Stannar för att välkomna in Lottie i mitt hem. Tar nog hela en minut - så naturligtvis måste en Pb 1 göra sin röst hörd med ett tutande. Det är ju en flygplats - de måste ju förstå att ibland kommer en bil för att hämta en flygresenär. Alla bilar är ju inte lägre än två meter - så det går ju inte för alla att köra in i p - husen.
Ja ja man får vänja sig vid att några blir irriterade när vi med större bilar tar vår plats.
Kör nu ut från flygplatsen mot campingen på väg A 7. Efter en stund missförstår jag skyltarna. Hamnar på en väg in till Malaga city. Det blir en liten rundtur i stan innan jag åter kommer upp på A 7:an, som är en motorväg. Den går högt upp med en fantastisk utsikt över byar och med fri sikt mot Medelhavet.
När vi kommer fram till campingen i Torrox så får jag inte upp bommen, med mitt plastkort.
Går fram till receptionen för att få hjälp. Kvinnan tar mitt kort och frågar efter numret. Jag svarar med reg.nr på bilen. Men det var fel. Hon ville ha nr på platsen på campingen. Hon kollar på datorn. Kommer ut och testar mitt kort på utgående avläsaren. Det funkade. Sen på ingående det funkade också. Jag såg då att hon höll kortet någon cm ifrån avläsaren. Jag hade hållit kortet för nära.
Bommen går upp och jag kör in. Backar in på min plats. Sen tar vi våra pass för att gå till receptionen för att registrera in Lottie på min plats.
Nu är det dags att fira med ett glas champagne. Därefter tar vi en promenad på området, för att Lottie skall bekanta sig lite grann.
Tillbaka till bilen blir det en enkel middag med avokado, lufttorkad skinka, kex, tre olika sorters ost och champagne. Ett parti yatzy avslutar kvällen.
13,1 mil blev dagens körning.
Kl 16 kör jag fram till flygplatsen. Kör ett varv på markplanet mot p-huset för att se om min vän Lottie står där. Sen blir det nästa nivå. Då ser Lottie mig och vinkar. Plötsligt kommer höjdhoppsribban på 2,10 fram. Blir tvungen att stanna. Det här går inte. En vakt vinkar fram mig. Jag slår ut med armarna och börjar att backa. Hon envisas med att jag skall köra fram.
Jag backar, naturligtvis, med varningsblinkers påslagen. Det är en trefilig väg som det kommer en personbil ca var 40:de sekund på och kör förbi mig med högt tutande. De gillar inte att jag backar. Men de har ju gått om plats på de andra två filerna. De måste ju förstå att en person i en utlandsreggad bil kanske inte hittar så bra här på en flygplats. Dessutom är jag ju för hög för att kunna köra i rätt riktning.
Nåväl sånt här händer mig ibland, att jag kör fel. Men jag har inga problem med att backa. Stora yttre speglar och en backkamera hjälper ju till med god sikt.
Kör nu för fjärde gången in på marknivån mot parkeringshuset för personbilar (Pb1). Stannar för att välkomna in Lottie i mitt hem. Tar nog hela en minut - så naturligtvis måste en Pb 1 göra sin röst hörd med ett tutande. Det är ju en flygplats - de måste ju förstå att ibland kommer en bil för att hämta en flygresenär. Alla bilar är ju inte lägre än två meter - så det går ju inte för alla att köra in i p - husen.
Ja ja man får vänja sig vid att några blir irriterade när vi med större bilar tar vår plats.
Kör nu ut från flygplatsen mot campingen på väg A 7. Efter en stund missförstår jag skyltarna. Hamnar på en väg in till Malaga city. Det blir en liten rundtur i stan innan jag åter kommer upp på A 7:an, som är en motorväg. Den går högt upp med en fantastisk utsikt över byar och med fri sikt mot Medelhavet.
När vi kommer fram till campingen i Torrox så får jag inte upp bommen, med mitt plastkort.
Går fram till receptionen för att få hjälp. Kvinnan tar mitt kort och frågar efter numret. Jag svarar med reg.nr på bilen. Men det var fel. Hon ville ha nr på platsen på campingen. Hon kollar på datorn. Kommer ut och testar mitt kort på utgående avläsaren. Det funkade. Sen på ingående det funkade också. Jag såg då att hon höll kortet någon cm ifrån avläsaren. Jag hade hållit kortet för nära.
Bommen går upp och jag kör in. Backar in på min plats. Sen tar vi våra pass för att gå till receptionen för att registrera in Lottie på min plats.
Nu är det dags att fira med ett glas champagne. Därefter tar vi en promenad på området, för att Lottie skall bekanta sig lite grann.
Tillbaka till bilen blir det en enkel middag med avokado, lufttorkad skinka, kex, tre olika sorters ost och champagne. Ett parti yatzy avslutar kvällen.
13,1 mil blev dagens körning.