Sv: Fritt fram för komplextyngda bilförare
Jag vill påstå att Mimindi har helt rätt att det är du själv som bestämmer din hastighet beroende på omständigheterna. Har funderat detta med trafikrytmen under några decennier och för min egen del vet jag mycket väl vad som avgör hur fort det går.
Först och främst är det själva bilen. Dess egenskaper och ljudnivå. Men även min egen dagsform har stor påverkan. Nu är detta en teoretisk resonemang där vi leker med tanken att vi har varken GPS eller hastighetsmätare som visar hastigheten. Vid en längre resa på en bra, tom väg, håller vi ändå en någonlunda konstant hastighet. Jag tror att den mest avgörande faktorn är fartblindheten, dvs. hur länge du har kört under de senaste dagarna och med vilken fart. Sedan kommer din egen inställning till bilkörning. Är det stressfullt för dig eller tycker att det är vilsamt? För våran del är det så att just bilkörning är det mest vilsamt och uppmuntrar till samtal om diverse ämnen som ingen annan plats erbjuder. När vi seglade exempelvis, hade vi laddat med bra högläsnings böcker men vi fick aldrig det lugnet som grävs för att kunna gå "in" i en bra bok. Vi satt knäpp tysta hela dagen. Tydligen var det något med havet som fick oss att spänna alla sinnerna? Men i bilen är det annorlunda, ibland vet inte ens var vi är i geografin då vi är helt upp slukade av samtalet eller av boken. Då är inte körningen stressmoment, och det är intressant i sådana stunder att titta på hastighetsmätaren för att få reda på ekipagets marchfart. Det växlar. För Caddyn är det 105km/h, För Arcan 95km/h och för Winnebagon är det 85km/h.
Detta är under bra förhållanden. Nedsatt sikt, trötthet osv sänker den något, men inte mycket. Jag tror att man håller instiktivt den hastigheten där man upplever sig ha tillräckliga säkerhetsmarginaler. Alla begriper ju att de är olika för en 80 årig gubbe och för en 25 årig formell 1 förare.
Det jäkligaste är när man hamnar i en kö med en till synes helt hänsynslös förare som propp där längst framme. Jag vet inte hur man är funtad om man får någon typ av maktkänsla över att bestämma andras trafikrytm, men själv skulle jag lida alla helvetes kval med vetskapen att 20 bilar bakom mig önskar att jag skulle aldrig ha fötts. Det spelar ingen roll vad skyltarna visar och vem har rätt eller fel. För mig är det trafiksäkerhet som gäller.
Jag vill inte provocera till riskfyllda omkörningar eller orsaka infarkter för medtrafikanter. Och jag begriper inte dem som är så fastklämrade i formalia att de låter den går före säkerheten. Jag vet lika bra som alla andra att låg hastighet minskar dödsrisken på vägarna, men jag vet ännu bättre att förare tänker/agerar inte rationellt i stundens hetta. Stressen och irritationen sätter ned omdömet och lockar fram Kunta - Kinte som agerar reflexmässigt vars schemata ingen kan gissa i förväg...
Alltså är min slutsats, agera aldrig som polis i trafiken, anpassa dig till rytmen med lagom avstånd, passar den inte för dig, ta en paus eller välj en annan lugnare väg.. För när det väl smäller önskar alla att vi hade en returknapp, vilket vi först efteråt begriper, att vi inte har...
Den som är intresserad av psykologi kan tydligt se paraleller med makmänniskor och deras offer, eller kampen mellan horan och torsken..
