Sv: Amstel på Kreta
Från poolside!
Idag har vi badat i det tjugogradiga havet vid Gythio Bay Camping, södra Peloponnesos, Grekland.
Jag ligger nu vid poolen och skall försöka lotsa er från Orust till Lake Shkodra Resort Camping i norra Albanien på fem minuter. Det blir svettigt för mig men när jag är färdig med det, skall jag svalka mig i det 24 gradiga salta poolvattnet. Så tyck inte synd om mig jag mår som jag förtjänar!
Amstel på Kreta 2017
Egentligen skulle vi ha kommit iväg den 1e mars men vi var duktiga på att hitta anledningar att ställa ut avgången. Det ena var inte gjort och det andra måste göras först, så vi väntade ytterligare några dagar och lastade fler onödiga saker i husbilen. Ju längre man fördröjer avresan, ju mer "skit" får man med sig.
6e mars kl. 12.00 lossade vi äntligen handbromsen. Det var mycket som skulle göras på vägen! Apoteket, ICA, tanka diesel, tanka LPG, köpa reservdelar, m.m. Kl.18.00 parkerade vi på fina husbilsplatsen i Varberg, bredvid Stenaterminalen, här fanns el i uttagen och allt var gratis. I sista stund hade vi lyckats få tag i en billig biljett Varberg - Grenå med Stena Nautica.
"Skall vi koppla landström? Vad skall vi ha ström till? Efter en halvtimme gick batterierna på knäna. Vad i helsike? Vi kopplar landström. Det laddar på tok för hög spänning! Vad är nu detta? Efter tjugo minuters mätning och felsökning kom jag fram till att våra fem år gamla AGM batterier inte kommer att klara våra behov särskild länge på de grekiska stränderna och där finns ingen landström. Goda råd är dyra. Var är närmaste Biltema? Halmstad!?! Har dom ingen affär i Varberg?? Klockan är 18.45. Vi hinner till Halmstad. Kl. 19.30 inhandlades 2 st. nya 95Ah AGM batterier hos Biltema i Halmstad, kostade bara 3700 kr."
Monteringen kunde vänta till någon annan dag men husbilen började bli tung.
Väl tillbaka i Varberg behövde vi göra lite ekonomiska omflyttningar på våra konton.
"Var är kortläsaren till laptoppen eller digipassen? Utan dem kommer vi inte in i banken för att göra bankärenden. Va'? Har vi glömt dem hemma? Vi söker igenom hela bilen i en timme, inga dosor, ingen kortläsare! Färjan går kl.07.00, vi har hela natten på oss att köra Varberg-Orust tur & retur.
För nå'ra jävla dosor och en kortläsare? Frågade hon. Hur hade du tänkt att göra bankärenden de närmaste tre månaderna? Svarade jag. Vi åker! . . . . . ."
Man skall aldrig ge sig! Bingo! Jag hittade dem i en blå box som skulle läggas i kassaskåpet men den hamnade i verktygslådan. Suck! Suck! Stön! Stön! Visst är det enklare att stanna hemma men det är inte lika roligt.
Kl. 06.45 rullade vi på Nautica, lugn resa över, lugn resa från Grenå till Kaltenkirchen där vi stod på en av våra favorithusbilsplatser för en god natts sömn, HolstenTherme, den har allt och är gratis. Nu hade vi kommit iväg i alla fall!
Så kan det gå till när man egentligen inte har någon större lust att åka iväg. När man har slutat att planera. När man inbillar sig att man kan förlita sig på gamla rutiner. Orsaken till denna "apati" tror jag de flesta känner till men nu snackar vi inte mer om det! Nu skall vi göra Kreta Runt!
I Marktleuthen fick vi nödtvunget ta en vilodag för att byta bodelsbatterierna.
De gamla batterierna ställdes i ett förråd hos Herr Thomas Schirmer. De skall hem till båten men de är för tunga att släpa med sig i tre månader. Från Marktleuthen gick tåget snabbt utan stopp till södra Österrikes Unterschwarza hos Thomas & Ollie som har en Restaurang med svärsonen Oliver Kocht som chefskock. Middagen serverades efter 20.00 och var bättre än utsökt. I år hade de fått ordning på sin Wifi så nu kan den här husbilsplatsen få fem Amstel.
Dagen efter lyste solen från en klarblå himmel men vi började med en 5 Km promenad till byn för att handla lite färskvaror och bröd. Resten av dagen låg vi och solade mest hela dagen för att skapa grundfärgen för kommande färgläggning. Vi är bleka som vandrande zombies men det skulle det snart blir ändring på.
Nu hade vi redan gjort två vilodagar av sex resedagar. Dax att blåsa på! Söndagmorgon passerade vi bron vid Mureck in i Slovenien som vi drog igenom på en timma via Lenart och Ptuj, utan vignette. I Kroatien dök vi utan att tänka på kostnaden, på motorväg A2 till Zagreb och A1 till Sibenik där vi tillfälligt vek av till Lozovac för att vila en natt på Autocamp Marina. Måndagmorgon fortsatte vi på A1 så långt det gick ända in i Bosnien-Herzegovina.
Kroaterna tog 56 € för 560 Km förstklassig motorväg, den var mycket glestrafikerad. Bosniakerna tar några € för de sista 5 kilometerna, där vi var helt ensamma. Vi fortsatte till Mostar där trafiken och gatubilden påminde om Tirana. I vilket fall som helst var denna del av Bosnien-Hercegovina minst lika smutsig som i Albanien. Plastavfall vid vägkanten och ett kaos av vägarbeten och gatuomläggningar. Bron Stari Mostar är tveklöst mycket vacker och sevärd men en turistfälla av stora mått och det är länge sedan vi såg så många Japaner och Chineser på ett och samma ställe. Flera s.k. "touristguider" med snygg legitimationsbricka på bröstet, springer runt och berättar påstridigt och närgånget att deras far, farbröder, bröder, m.fl. dog på bron. Förutom att lämna onödig information tiggde han om pengar. Dagsplanen var att fortsätta till Sarajevo men vi ångrade oss och försökte hitta en bättre bild av Bosnien-Herzegovina genom att köra via Trebinje tillbaka till Kroatien. Som jämförelse har vi finare intryck av både Montenegro och Albanien där allt inte heller står rätt till. Och visst var vår endagsbild av Bosnien något negativ. Möjligtvis kan jag försöka inbilla mig att vi som vanligt, har helt fel, att vi hade otur och att B-H också har något vackert att erbjuda oss. Vi ändrar oss mer än gärna men det får bli en annan gång.
Det är mörkt när vi passerade den Bosnien-Kroatiska gränsen och vi känner vägen till Autokamp Kate i Mlini mycket väl, det tog bara tio minuter. Kate hade inte öppnat ännu men vi hade pratat med ägaren och visste att grinden var öppen. Här fick vi en lugn natt.
Följande morgon körde vi 4 Km tillbaka till Lidl i Cibaca för att veckohandla.
Vår dagsplanering var enkel och vi valde kustvägen söderut. Det första vi lade märke till i Montenegro är att det var betydligt renare längs vägen än förra året och att de hade anställt städfolk att rensa utefter gator, torg och vägar. Att köra runt Kotorsjön är alltid lika sevärt. På utsiktsparkeringen efter Bijela byggdes en stor restaurang till förmån för Japanerna som kan beundra Kotorsjön samtidigt som de äter. Själva stannade vi i stället i charmiga Perast, en mysig liten by utefter sjöns strand. I Kotors hamn låg de otaliga (ryska?) lyxyachterna uppradade och på redden låg Kryssningsfartygen som skjutsade sina passagerare i skytteltrafik till världsarvet.
Kotor har vi sett några gånger och vi besvärade oss inte igen med den häftiga serpentinvägen upp i bergen till Cetinje, den var mycket fin förra året. I år tog vi vägen genom den långa obelysta tunneln där bilavgaserna hängde tätare än någon annanstans vi har upplevt. Här kan det inte vara svårt att sluta om man är trött på livet. Cheeses! Att detta tillåts??? Livsfarligt om man inte stänger luftintaget. Det tog ca. två minuter, nog för att tuppa av om man inte håller andan och så länge kan inte jag hålla andan, trodde nästan det var kört!!!
Det byggdes mycket utefter den adriatiska kusten i Montenegro. Förmögna Ryssar leder ligan och de är många.
Budva, Svetti Stefan, Petrovac, bara några av många vackra stränder där villor, hus, lägenheter och hotell byggs i en rasande fart. Men bara för dem som har råd vilket förhoppningsvis kommer Montenegrinerna till godo i form av en välutbyggd infrastruktur och många arbetstillfällen. Även husbilsplatser s.k. AutoCamps blir fler och fler. Skylten dök upp på de mest oväntade platser. För fyra år sedan kunde de räknas på en hand på vår färd genom Montenegro. Vänta bara tills Ryssarna får upp ögonen för husbilslivet!
Innan Bar fanns en avtagsväg vid Sutomore som leder inåt landet till huvudstaden Podgorica. En hygglig bra motortrafikled börjar med en 4 Km lång och modern tunnel "Tunel Sozina" genom berget, den kostar 5€, därefter är vägen plan och hyggligt rakt, leder över en lång vall som bryter och reglerar den norra delen av Lake Skoder från huvudsjön och bildar ett vackert natur- och fågelområde. Vägen följer sedan floden Moraca till Podgorica. En vacker och bra väg. Vid huvudstadens norra del Zlatica finns en "Hostel Izvor" som driver en husbilsplats där vi hittade vår nattparkering för 10€ all inklusive.
Vi hade inte haft regn sedan Marktleuthen och de sista två dagarna övervägande sol med en temperatur kring 16 C. Första gången vi använde ACn. Nästa dag mellanlandade vi på Lake Shkodra Resort i Albanien som också hade stängd ännu men Nico kom välvilligt och öppnade sin port för oss.
/Julian
Julian
