Från Matala till Aghia Galini
Utan att vi tänkt på det så har vi nu faktiskt varit på
vår sydligaste punkt i Europa,
med husbilen, Mátala.
Det är så man planerar fler husbilsmål, så snart man uppnår ett mål, skapas ett nytt. Eftersom Cypern, som egentligen inte hör till Europa fast de fick vara med i EU, inte lär bli något husbilsmål under vår livstid, pga. Recep Tayyip, får vi ta oss till grekiska Gavdos, den sydligaste platsen i Europa. Intressant tanke, men vi tar det en annan gång för idag skulle vi röra på oss igen.
Ensam på stranden vid Paralia Afratía, 100 steg till badet, 10 steg till duschen och 50 steg till Tavernan bakom husbilen.
Tre dagar stod vi alldeles ensamma på den STORA stranden vid Taverna Afrathía. Kändes lite som i en av mina ungdomsböcker "Ensam på jorden". Dock, dagligen åt vi enkel men smakfull mat, nästan som grekiskt hemlagat, i den lika enkla Tavernan, drack några öl på kvällen och socialiserade med de få turister som hittade hit. Tavernans priser var även de, enkla.
Vi badade 2x/dag i det nästan 20-gradiga havet, solade, läste, promenerade och använde flitigt de solvärmda strandduscharna. Vi slutar aldrig förvånas över att strandduscharna i Grekland oftast fungerar, om de finns. Grekland har gott om färskvatten, i alla fall där det finns berg i närheten, endast på Kythira saknade vi duscharna men i övrigt har de oftast funnits, där vi har bivackerat. Vi ställer oss gärna nära så vi kan passa på att fylla vattentanken tidigt på morgonen innan vattnet börjar värmas. På Kythira finns det i stället ett tiotal mindre, offentliga toalettbyggnader med dusch, oftast i närheten av strandparkeringen.
Livet denne årstid på Kreta passar oss bra, lugnt, långsamt, avkopplande, opretentiöst, inget märkvärdigt, allt vi behöver finns nära. Vi fryser inte och svettas inte (om man håller sig i skuggan), ingen turistträngsel, de enda som skränar är fåglarna som slåss om födan. På denna strand har vi heller inte sett några "fria" hundar vilket vi på sätt och vis saknar eftersom inte vi heller har någon hund med oss i år (första husbilsresa utan hund någonsin!). Varje morgon promenerar ett äldre par förbi som kommer från närmaste gård, "Kalimera!" De talar ingen engelska så det blir mest vänliga leenden istället, funkar bra det också! Men med de få grekiska ord vi kan, får vi reda på att det finns ett bageri i byn Kalamaki, bara 2Km utefter stranden åt söder, av ren lättja går vi dock aldrig dit. Där ser vi nackdelen utan hund, vi rör oss mycket mindre.
Kylskåpet har börjat krångla, tvättpåsen fylls och frukost-lunch-urvalet börjar bli enformig. Vi har endast 6Km till närmaste stad, Timpaki, för proviantering och ytterligare 10Km till Camping ”No Problems” i Agia Galini för tvätten och reparation av kylskåpet.
Vädret växlar från fullt sol till halvmolnigt men regn vet vi inte vad det är.
Timbaki (Tympáki) är en av de två större än bystäder i Messara-slätten, det bördiga läglandet på södra Kreta. Mires (Moíres) heter den andra staden som vi åkte genom på väg till Matala. I Timbaki finns det många affärer, butiker och den stora supermarket Marinopoulos (Carrefour), ingen Lidl (ännu!). Timbakis huvudgata är som en myrstack, upptagen och kaotisk innan "ypnáko" (siesta). Närmaste strand och hamn är Kokkinos Pirgos som ligger nord om den militära flygplatsen. Stranden vi har varit på de sista dagarna, Paralia Afrathía, ligger söder om flygfältet och är en barnkammare för havssköldpaddan.
Henry Miller skrev en gång om slättlandet när han såg från kullen där utgrävningarna av Festos Palatset ägde rum. ”Under mig, sträcker sig som en oändlig magisk matta, Messara slättlandet. Från denna höjd ser det ut som Edens trädgård". Messara slätten (ca. 12 x 40 Km) är faktiskt Kretas "kornbod"
Utgrävningarna av Minoisk sommarpalats i Festos i all ära men vi är ganska mätta på Minoïska utgrävningar, de tar liksom aldrig slut, finns överallt. Att Kreta är europas äldsta civilisation är omisskännlig, nästan all mark är kultiverat och där det inte kan växa något ätbart, växer det tusenåriga olivträd. Ingenstans i Europa håller olivoljan så hög kvalitet som på Kreta, tro mig, jag är välinformerat.
Den gamla familjecamping "No Problems" har en del problem med föråldrat sanitär, en stor pool utan vatten är kanske inget problem men en fin restaurang med mycket god mat skulle visa sig bli ett problem. Ström och Wifi fick vi inklusive för 17€, dyrt för rel. låg standard. Tvätten blir tvättad för oss för 6€. ”Här blir vi inte långvariga!” Men vi ändrar oss snart! Restaurangen lyfter hela campingen, extrem god mat och trevlig kvällsunderhållning. Många gäster som tydligen hade sitt boende utanför campingen för där stod bara fem husbilar och några igenbommade husvagnar, ändå var restaurangen full varje kväll.
Det är en lagom lång och vacker promenad till närmaste by, Agia Galini, charmig, mysig, en pärla, så vi stannade i hela tre dagar!
Kylskåpet gick bra på 220V. och 12V men dåligt på gas och det luktade illa från förbränningen. Sotning av skorsten och rensning av brännaren gjorde susen men jag långtestade aldrig därför att den gick så bra på 230V. Vi hade så mycket annat att göra och "suga i oss"!
Campingens Wifi-password var ”dontknow”, helt i enlighet med campingens fantasifulla namn. Har man bekantat sig med campingens ägare börjar man förstå varför campingen fick det egendomliga namnet "No Problems", en man som löser alla problem!
Julian
De kommer nog snart att reagera.
men icke desto mindre sant.
