Amstel på Kreta

[Amstel]

Dagen efter Kato Zakros fortsätter vi ca. 15 Km söderut utefter sydostkusten, till Xerokambos. Fågelvägen är det knappt 6 Km men vi får köra en bit upp i de 200 m. höga bergen och sedan ner till kusten igen. Vägen är bra och lättkörd. Här vid Xerokambos finns den ena vackra stranden efter den andra. Vi räknar till tio mindre stränder på en sträcka av drygt två kilometer, alla med goda parkeringsmöjligheter även för övernattning. De flesta har exotiska namn: Alatsolimni, Vourlia, Ambelos, Gerontólakos eller Argilos, alla med Paralia framför som betyder just Strand. Vi valde den näst sista, Paralia Ambelos på ca. 150 m. avstånd från en Taverna ställer vi husbilen under några Tamarisker med dörren mot havet. Tråkigt va'? Sedan går vi och bekantar oss med ägaren till Taverna Dolphin och lovar att komma tillbaka senare på kvällen. Han tyckte faktiskt att vi lika väl kunde ställa husbilen på hans uppfart, det är det många som har gjort, säger han skrattande.
På kvällen får vi sällskap med ett par mycket trevliga Österikare, de bor på Ziros Apartments bakom tavernan, och vi socialiserar oss (läs umgås, skrattar, pratar och dricker) i två, tre dagar. På detta guldkorn kan man inte annat än stanna minst én extra natt. Dolphin-ägaren hade gärna haft kvar oss hela månaden. Vädret är växlande men när solen skiner är det gott med skuggan från Tamariskerna. Cheeses! Är detta Paradiset???
Klicka på länken och se på bilderna!
Tavernan använder vi flitigt, vatten och tömning ordnas i Dolphin. Sopcontainrar står 50m. bakom oss.
Mera bilder från nästa strand Paralia Argilos
"Vad letar vi efter? Kan vi inte stanna här?" undrar Stina. "Tja, vi har lovat bort oss till Påsk i Sitia! Sorry!"
/Julian

Vägen från Kato Zakros till Xerokambos är inte lång och lättkörd.

Första vy från berget mot Xerokambos

Vi känner oss välkommen!

Mycket plats så här års men inte ens i högsäsong blir här fullt.

Duger bra för oss men vi hittar alltid något bättre.

Liten men fin!

Mindre men fin!

Stort med fungerande stranddusch. Här står vi väl fint? Nja, långt till Tavernan!

Här står vi bra några dagar!

En sten under bakhjulet räcker för balansen.

Ljudet från vågorna är lugnt att somna till och . . . . .

Gott att vakna till.

Här finns faktiskt allt vi behöver fast det är långt till Lidl men det finns en Supermarket.

God mat och sällskap i Tavernan Dolphin

Billiga övernattningsmöjligheter för den som inte har husbil

Många stränder

Gamla stenar även här, gammal bosättning från långt före tideräkningen. Suck!



Och så kommer man till nästa strand!

 

[Amstel]

Tre dagar och två nätter uppehöll vi oss på Xerokambos och visst kunde vi lätt ha stannat här en vecka men den goda maten och ölen bidrar lätt till övervikt i husbilen. Vi får inte glömma att vi skall ha några kretensiska krukor med oss hem. Lite övervikt i Grekland bekymrar oss inte så mycket men desto mera i Österrike och Sverige. Vi får alltså minska ner restaurangkontot till en rimlig nivå, så vi kan hålla vattentanken fylld.
Alltså åker vi vidare till byn Ziros som ligger på ca. 600m. höjd upp i bergen. Dit upp måste man först för att sedan åka ner igen till Kretas sydkust som börjar vid Paralia Livari, vi kommer dock aldrig fram.
Det gjorde Peter för nåt år sedan för att hitta den stora fisken. Efter att han hade fiskat färdigt fick han bärgas därifrån med följdreparationer på Fiatverkstad i Heraklion (finns detaljrikt beskrivet här på detta forum någonstans). Det är lätt hänt när man vill nå platser med det lilla "extra" läget. Vi råkar ut för det ibland, hittills har vi undgått bärgningen men vid några tillfällen blev vi tvungna att backa upp med lågt däcktryck fram, för att komma upp igen, kortare än ca.100 m. är det inget stort problem. Men den här kurviga rullgrusbacken är lite väl långt och brant, enkelt att köra ner men samma väg upp igen, är en helt annan "femma". Vi känner inte för den "kampen" idag, så vi stannar där asfalten slutar. Ibland vinner klokheten i styrka över nyfikenheten, vi vände och fortsatte till Atherinolakkos kraftverk.
En ny fin hamn med stor parkering, bra plats att fiska och övernatta men synen av kraftverket tilltalar inte. Goudouras då endast några Km längre bort? 1Km lång, fin strand, lagom vacker men ingen trevlig vy heller, närmast ovanför stranden finns bara vita plastväxthus, här odlas det bl.a. mycket bananer.
Vi färdas mestadels nära havet men berget till höger tornar ibland upp sig som en lodrätt vägg 150 m. ovanför oss. Ett och annat vattenhål finns på parkeringarna utefter vägen. Och hur jag än letar efter en kran som inte ger härligt friskt bergsvatten så har jag ännu inte hittat någon. Det har blivit en mani att testa alla kranar. Vi åker vidare, Monasteri Kapsa har en fin parkering vid en fin strand liksom vid Kalo Nero och Lagkada. Analipsi och Makry Gialos är alldeles för turistiska för att landa med en husbil men efter byn Koutsouras börjar naturområdena och här hittar vi efter dagens ca. 75 Km, vårt mål: "Ohoo, mot Koutsouras skogen!"
Koutsouras Naturreservat är en vacker tallskog med en vacker Kretensisk ravin, här fanns en röd amiralsfjäril som försvann helt efter senaste skogsbrand (1993). Den har nyligen, liksom skogen, lyckats återetablera sig men det är inte troligt att vi får se nå'n, så här tidigt på året. Vi är inga experter på området men vem tycker inte om fjärilar? Denna heter Vanessa Atalanta, vackert namn till en vacker fjäril.
Ett av våra mål med Fjärils Ravinen är n.l. att sparka av oss några kilon i en "hike", innan vi åker norrut till Sitia för att "fira" Påsk.
Således, ca. 1,5 Km efter Koutsouras hittar vi en liten fiskehamn med en strand och en stor Parkering. På andra sidan vägen finns visserligen parkeringen till Red Butterfly Gorge / Orino Gorge men vi föredrar stranden där vi får sällskap av några exotiska ankor som bor i bäcken här bredvid, vädret är mulet utan regn men det är nog på gång. Det kommer la imor'n när vi skall hika i ravinen!
Julian

Antio, Xerokambos!

Bra väg leder uppåt

Många fina utsikter

Fria getter

Byn Chametoulo långt upp i bergen. Ryggen fri och god uppsikt nedåt

Getterna lever fritt, sannolikt utan fiender men det finns kedjehundar vid tillfartsstigar och -vägar för att jaga bort eventuella hot. Tråkig syn! Förtjänar inga bilder.


Atherinolakkos kraftverk Bra lunchplats men vi stannade inte länge

Även "plastiga" Goudouras lämnar vi efter oss men stannar vid någon av alla dessa "vattenhål"​

På Koutsouras möts vi av invånarna.

Hen har blivit ensam!

Även den minsta lilla hamn brukar ha ett vattentappställe

Synd att de får förfalla så lätt


Morgondagens uppdrag

"Vanessa Atalanta", Röd Amiralsfjäril, vacker men inget ovanligt i Europa.

 

[Marianne & Ranko]

Jag säger bara suck, om jag skulle vara avundsjuk på någon så är det på er 3... Idag har vi säkerligen minst 25°C i skuggan här i Gbg, hade hellre varit granne med er någonstans vid strandkanten ovan.

 

[Amstel]

Nej då! Vi gick inte vilse. Här är fler bilder från Orino Gorge som dokumenterar "vår hike"

På morgonen fyller vi vattentanken i hamnen och flyttar husbilen till andra sidan vägen, in i parken, där även den tyska plåtisen står som vi träffat tidigare vid Vai. De gjorde "hiken" igår. Över en fika får vi mer information.
Nu klarade vi inte hela ravinens längd för då hade vi sannolikt blivit kvar där, men det är mäktigt att gå på än den ena, än den andra sidan av vattendragen emedan bergen vid sidan om, törnar upp sig ca. 300 m. ovanför oss. Tur för oss var det inte så mycket vatten i ravinen som det kan bli, då hade vi nog inte klarat denna strapats, då behövs det klätter- och säkerhetsutrustning. Beväpnade med paraplyer gick och kravlade vi, klättergång, i den vackra lummiga skogen kring det forsande vattendraget som letar sig fram i krokiga flöden eller störtar ner från högre nivå likt en mindre vattenfall. Efter ca. två timmar och en fika, vände vi. Många blommor men inte en fjäril vi såg, det var heller inte rätta vädret för det men å andra sidan fanns det heller inga flygfä eller mygg. Efter fem timmar var vi tillbaka vid parkeringen.
Några offentliga toaletter finns vid lilla tavernan, där vi tömde kassetten, om än så lite. Vi tar alla tillfällen som ges även om det knappast behövs.
Så här långt har vi noterat ca. tio husbilar på Kreta, endast Tyskar och Nederländare.

Vi skall till Sitia innan Påsk och enklaste vägen är tillbaka till Makry Gialos och sedan ta den 50 Km långa bergsvägen via Sikia och Maronia, höjden är max. 450 m, mycket bra väg, lättkörd, nästan ingen trafik. En vacker väg genom det kultiverade bergslandskapet, huvudsakligen oliver. Efter ca. en timma kör vi söderifrån, in i Siteias lätt koatiska stadstrafik. Har man väl vant sig, börjar man beundra grekerna för sin tolerans i trafiken. Vi själva har märkt att vår tidigare irritationskänsla har ersatts av nå'n slags roande underhållning.
Lidl blir nästa anhalt och sedan kör vi runt flygplatsen för att komma ner till hamnen där Peter och hundarna väntar. Det går att köra genom stan också men det finns för många obstakel som t.ex. dubbelparkerade bilar.
På programmat står nu socialt umgänge, fiske, sol & bad, m.m. i några dagar.
Julian


Kommunal Parkering till Koutsoura parken, Butterfly Gorge

" Du går ju åt fel håll!"

Högt uppe på berget kommer man närmast!


Slingrig men mycket bra väg

Byn Lithines?

Byn Vori

Sitia City. Finn alla trafikförseelser! Inte på Kreta!!!

Wovvi är glad som vanlig

 

[Amstel]

Påsken är Grekernas största årliga högtid, från Skärtorsdagen till Påskdagens morgon är det fylld med många religiösa företeelser, klockringningar och processioner, sedan skall det ätas och ätas igen och drickas mera, i två dagar.
Jag redogjorde förra året för Påsken i Leonidio, det räcker för mig. Processionerna i Sitia lämnar vi för vad de är, för nästa dag åker vi alla, fem vuxna och två hundar, med en något överviktig husbil till en fin liten strand för att äta och dricka vår egen påskmiddag. Stranden heter Paralia Chiona, är en pärla för husbilar och det står faktiskt två tyska husbilar kvar som har övervintrat här. Jag pratar en stund med dem: "Kreta, die letzte verbliebene wohnmobilparadies in der EU!" säger Hartmuth; "So weit!" lägger han snabbt till. Här i närheten hittar vi dock även en del campingförbudsskyltar men som på de få platser i Grekland med förbudsskyltar, gäller de tydligen bara i juli-augusti. Enligt Grekerna själva har de uppfunnit demokratin och haft den så länge, trots många överhärskare, att de är Europas mest demokratiska och tolerante folk! Vi kan inte annat än att instämma till fullo!
Vi hämtar mat och tillbehör i närmaste Taverna och njuter av vår picknickpåskmiddag mitt i naturen. Min vana trogen undviker jag även nu, att berätta vad vi äter och dricker men kan avslöja att det bl.a. ingick en hel kanin.
Stina offrar sig som nykter chaufför och sent blir kvällen när vi kommer tillbaka till Sitia.
Flera dagar följer med fint väder, mycket sol, strandaktiviteter, marknader och uteserveringsliv. De' ska' va gôtt a' leva! Ännu en underhållande och kul vecka i Sitia men vi kom för att se hela Kreta.

Efter Påskens sociala samkväm och festiviteter, åker vi samma väg tillbaka som vi kom senast, till stranden vid Koutsouras för att mata våra nyvunna vänner, ankorna, med Müsli, så fick de också en påskmiddag. Vi parkerar för natten på samma ställe som tidigare och kommer iväg tidigt nästa dag för att utforska Kretas sydkust. Kustvägen slingrar sig fram ett tiotal meter upp över havet så vyerna blir fina, passerar många små trevliga byar med eller utan strand, dock inget som får oss att stanna förrän i Ierápetra, Kretas enda stad på sydkusten och faktiskt Europas sydligaste stad. Vi snurrar runt där ett tag, hittar en Lidl och hittar en trevlig plats i hamnen att äta lunch men det är för mycket trafik i staden, vi åker snart vidare. Genom ett megastort område som är helt täckt av plast. Grönsaker och frukt som växer under plast har gått miste om mycket av solens strålar, kvantitet går numera före kvalitet.
På Kretas sydkust är det heller inga problem att hitta en god övernattningsparkering och i trevliga Myrthos hade vi gärna stannat en dag men Peter har rekommenderat oss Tertsa. Lyhörda som vi är, åker vi alltså kustvägen utefter stranden och stannar i Tertsa. En gulligt liten by med små genuina grekiska hemma-hos-hoteller och B&B. Flera tavernor finns nära den fina stranden. Trots byns litenhet, finns här ovanligt många turister men de flesta är dagssländor, på kvällen har vi hela parkeringen för oss själva. Vi står granne med en taverna som inte har öppnat än för säsongen. För oss är Tertsa hittills den sydligaste platsen, vi har varit i Europa, men även detta rekord kommer snart att brytas. (Vi har varit flera gånger på Cypern, ön som visserligen är en del av EU men inte hör till Europa).

Wovvi jagar fisk i Siteia

Stina badar i Siteia

Stranden vid Chiona

Tavernan som förser oss med Påskmiddag


Stavroula hämtar maten

En vacker picknickplats vid Paralia Chiona

"Skål för Grekland och Sverige!"

Hundar transporteras alltid på flaket, utan koppel, sällan inne i bilen.

Vägen tillbaka till Koutsouras

Fler trevliga grekiska vänner

Müsli till Påsklunch


Tillbaka på "Gå"

 

[Amstel]

Från Krigsbrott till Flower Power

Dagen efter kom det många dagsländor i hyrbilar och när vi börjar känna oss inringade blev det dags att lämna Tertsa. Från strandparkeringen slingrar sig vägen rakt upp i bergen tills vi kommer till byn Sykologos där gatan blir mycket smal. Och igen, undrar vi vad byborna tänker när vi kör 2,5 m. bred husbil genom den trånga gatan i denna, icke förgätna lilla by. Själva kör de mest Fiat Panda eller asiatiska småbilar och pickuper. Antagligen är de vana vid det för det finns ingen annan väg och den lokala bussen kör också denna vägen. Höjden över havet ligger mellan 500 – 600 m. och även här är kullarna runtomkring kultiverade, till 95 % med olivträ. På lägre höjd hittade vi bananodlingar, småbananer, oftast under plast. Flera exotiska bergsbyar följer, överallt oliver, oliver och mera oliver, t.o.m. bergstopparna är kultiverade med olivträd, ja ända upp där molnen just nu hänger tätt över Sykologos på 550 m. över havet. Högst upp på den högsta bergstoppen finns alltid ett vackert grekiskt kapell som just nu delvis är döljd i dimman.
Ibland undrar vi vad som vägleder oss? Idag har vi inte planerat något, vi har inte sökt information eller ens varit medvetna om följande händelse, vi bara råkade köra förbi.
Vid byn Amiras stannar vi på en parkeringsplats vid ett mycket stort och imponerande monument. Eländes krigsbrott! 14-16 september 1943 utförde tyska Nazi’s en massaker här. En av de värsta massakrerna som tyskarna åstadkom i Grekland under andra världskriget. Över 500 invånare från 20 byar blev mördade, huvudsakligen män över 16 år men även kvinnor och barn. Byarna förstördes eller brändes ned. Läs mera här: Viannos massacres. Det får en åter att fundera hur människan är funtad, att mörda 500 män, kvinnor, barn och ynglingar, för att några släktingar har lämnat stöd till Partisanerna. Tankvärda ord på fyra språk finns huggna i marmortavlor för att påminna om de avskyvärda fascistoida våldshandlingar. Våra tankar påminner oss om att idag, 75 år senare, börjar högerextremismen gry i Europa igen, även i Sverige, där människor med annan tro förföljs med hakkors, flyktingförläggningar bränns ner och det menlösa våldet p.g.a. annan hudfärg, språk, tro, utseende eller sexuell läggning, får en grogrund igen. Suck!
Konstverket i brons är svårtydd men åskådliggör och minner om händelserna, september 1943.
Lite senare åker vi genom byn Ano Viánnos, huvudorten för tragedin. Huvudnäringar idag, tycks vara oliver och stenbrott, ekonomin i dessa bergsbyar är mycket ansträngd. Något krigsskadestånd för Tysklands illgärningar och förstörelserna har aldrig utbetalats till de drabbade familjerna i trakten. Det är aldrig för sent att betala sin skuld och det skulle passa bra i dessa dagar då "hela den Grekiska ekonomin håller på att drunkna i Medelhavet." Vår goda vän Bernd från Tyskland berättade en gång sorgset på engelska: ”It is true but, without any violence, even today Germany is taking over all of Greece! . . . . . Lidl . . by . . Lidl!”
Vi lämnar eländet i den gråa dimman, bakom oss och fortsätter på en nästan ny och fin väg genom bergen och ner till kusten vid Matala, sextio-sjuttiotalets hippiecentrum i Grekland. Själv roade jag mig på Ibiza '65 - ’66, även där florerade hippiekulturen på stränderna. Jag frågar Stina om vi skall göra ett besök i Matala. Svaret: ”Vad skall vi gamlingar där o göra?” Efter viss övertalan får jag dock köra dit. Vi behövde lite uppmuntran efter dagens nedstämda erfarenheter, nu skall vi ha lite kul. Tur att jag fick köra idag för hon hade väl antagligen kört förbi både Flower Power och Peace and Understanding! Vi skulle behöva mycket av det i dagens samhälle. Men det tar vi senare.


Sykologos i dimman



Getterna går oftast fria, endast ledardjuret står bundet då stannar även de andra.



Kapellet ovanför byn

Fin Parkering vid Amiras, inkl. vatten och tömning. Alltid GRATIS!

Nära till restaurang med enastående utsikt.

Till minne av Viannos-massakern, september 1943

Namnen på alla mördade invånare från 11 byar



Minnesvärda ord på 4 olika språk

Ano Viánnos​

Olivolja från Kreta, finns ingen bättre!



Vägen till Matala

 

[Amstel]

Orust, 16 september 2020
Idag är det 77 år sedan massakern i Viannos! Mitt minne av ovanstående platsen som vi besökte i maj 2018, väcktes av ett reportage av hedersbetygelsen, här om dagen. Nedan en översättning av reportaget i nättidningen "GreekReporter". Bilderna från Viannos men några av bilderna är från en tidigare massaker i byn Kondomari.

Massakern på hundratals civila i Viannos, Kreta, hemsöker fortfarande Grekland och Kreta särskild.
Av Tasos Kokkinidis - 16 september 2020, Översatt till svenska av Julian van Amstel


Massakrerna i området kring byn Viannos, känd som ”Viannos-förintelsen”, var en massutrotningskampanj som utfördes av nazistiska styrkor under andra världskriget, mot befolkningen i ett 20-tal byar belägna i områdena östra Viannos och västra Ierapetra, provinser på den grekiska ön Kreta.
Det ägde rum mellan den 14 och 16 september 1943. Totalt avrättades mer än 500 civila och ca. 20 byar genomletades, plundrades och brändes ner till grunden. All spannmål och andra jordbruksgrödor som växte på åkrarna, liksom skörden som redan hade tagits in under året, förstördes av soldaterna i Wehrmacht.

Slakten var en vedergällning för dödandet av tyska trupper som en grupp kretensiska motståndskämpar, genomförde under ledning av Manolis Bandouvas. Vid en utpostering kring Kato Simi hade kretensiska gerillamännen dödad två tyska soldater och undangömd kropparna. Deras överordnade skickade ett infanteri förband till byn för att undersöka försvinnandet.
Bandouvas och hans män fick reda på att tyskarna skulle komma och bestämde sig för att försvara Kato Simi istället för att gömma sig i bergen. De lade sig i bakhåll för det tyska förbandet och en hård strid uppstod. Till slut besegrade grekerna de nazistiska trupperna och tvingade dem att dra sig tillbaka. Partisanerna flydde sedan upp i bergen.
200 nazisoldater skickades nu till Viannos efter det tyska förbandets oväntade nederlag i Kato Simi.
Friedrich-Wilhelm Muller, den tyska befälhavaren för Heraklion, beordrade trupperna från 65e regementet i den 22e Fallskärmsjägardivisionen i Herakliongarnisonen att förstöra Viannos och avrätta alla män över 16 år och alla som arresterades ute på landsbygden, oavsett kön eller ålder.

Den 14 september började tyskarna arrestera och avrätta människor i tjugo byar i området, de närmaste tre fruktansvärda dagarna. Ofta sköts de direkt utan någon som helst hänsyn när de kom i synhåll för Tyskarna.
De brände hus och förstörde skördarna, allt som befolkningen hade odlat och samlat under sommaren för att överleva den långa vintern. Mullers omåttliga raseri var så stor att han till och med förbjöd de överlevande kvinnor och barn att återvända till sina förstörda hem för att begrava sina döda.




”Viannos Holocaust”, som det senare kallades, blev en av de dödligaste massakrerna under de långa åren av tysk ockupation i Grekland, endast överskuggad av Kalavryta-massakern i norra Peloponnesos.

Sörjande kvinnor vid de ca. 500 graven kring Viannos efter den tyska massakern.


Minnesmärket designat av skulptören Yiannis Parmakelis.


Muller, som blev känd som ”Slaktaren av Kreta”, fördes inför grekisk militärdomstol efter kriget för att ansvara för sina handlingar i denna och andra grymheter som han hade begått på Kreta. Efter att ha befunnits skyldig sköts Muller av en grekisk exekutionspluton den 20 maj 1947, årsdagen för den tyska invasionen av Kreta.

 

[Fincan]

För oss alla med husbil är ju frihetskänslan den första och största gåvan man själv ger sig i och med köpet av husbilen.

Men idag uppfattar åtminstonde jag detta, pga rådande Covid 19, som extra intensivt sökande. Nyligen var vi ute i Tyskland, men trots alla trevliga människor vi träffade, gav det vid denna tidpunkt ingen mersmak. ”Alla” hemsemestrade. Det mesta var fullt.

Efter halva mitt liv med många underbara år på Iberiska halvön kastar jag återigen blickarna mot den östra sidan av medelhavet. Jag tänker på det underbara landet Grekland. Många gånger går då tankarna till den lilla ön Symi som jag tillfälligt besökte 1972. Kristall klart azurblått vatten. Vit kalkade hus med blåa dörrar och fönster i trånga gränder .Alla dessa minnen har nu fått förnyat bränsle genom Amstels underbara reseskildringar ner till Grekland. Och självklart också på att Spanien emottar cirka 80 miljoner turister varje år, tills nu det vill säga. Och det har då märkts, på gott och på ont. Men att ”ersätta” Spanien och Portugal blir trots allt inte lätt. Men, det ena behöver ju inte utesluta det andra. Men vad jag förstått, är frihetskänslan stor på den östra sidan. Och det är kanske där vi finner den?

Jag har inledningsvis några allmänna frågor gällande Grekland.
Vilken är den bästa tiden på året att köra ner? Väljer man landvägen, vilken är den generellt totalt med alla incitament inräknade, den bästa vägen? Är färjevägen trots allt den att föredra? Ja och vart hän i Grekland? Jag vet, allt är ju väldigt individuellt, men ändå.

Tack på förhand!

 

[Amstel]

Tack för orden, Fincan! Du sätter igång mitt engagemang! Nu är jag ganska lättengagerad det var väl därför jag ägnade större delen av mitt liv åt utbildning. Vid varje arbetsintervju hävdade jag med bestämdhet: "Min uppgift som lärare är att inspirera eleverna till nyfikenhet och söka kunskap!" Jag fick alla tjänster jag ville ha!

Medlem i HBK har jag varit sedan dec. 2008 och jan. 2009 köpte vi vår första husbil efter ett helt fritidsliv i segelbåt i tron att havet gav oss "friheten". Vi äger samma båt och husbil ännu och ser inga större fördelar med att byta den ena eller andra. Husbilen har visat oss hela Europas väst-, syd- och ostkust, inkl. Sardinien, Sicilien och Kreta. Sådan trogen vapendragare gör man sig inte av med!

Våra resor genom Balkan till Grekland finns beskrivna här på HBKforum i tråden "Amstel i Grekland" en tråd som ännu inte har avslutats och fortsättningen väntar inför nästa äventyr så snart vi har antikroppar mot Covid. Tråden du läser i nu, är heller inte avslutat men anledningen till det, är min bipolära läggning för vilket resandet är den bästa behandlingen. Utan att lova för mycket skall jag försöka mig på en ansträngning att fortsätta (text + bild finns nånstans i datorn).

Till Fincans inlägg och frågor:

För oss var det faktiskt befriande att ersätta Iberiska halvön, som vi har besökt sedan 1965, med Balkan och Grekland. Ur ett husbilsperspektiv finns det få husbilsvänligare platser inom EU än Grekland, Euboia (Evia) och Kreta särskild. Jag talar enbart om EU eftersom vi av försäkrings- och hälsoskäl föredrar att stanna inom EU. Montenegro och Albanien är undantaget! Så visst upplever vi frihetskänslan och upplevelsekänslan mycket större österut än västerut. Alla som har varit i Kroatien förstår vad jag talar om och ju längre ner åt sydost på Balkan man kommer desto bättre blir det. Grekiska öar som Kreta tillhör inte Balkan men många av er som varit där, skulle nog vilja komma dit med husbilen!?

Den bästa tiden på året? Vintrarna är i allmänhet några grader kallare blåsigare och regnigare men inte sämre än en halvbra/dålig svensk sommar. Jag känner många som övervintrar med glädje på västra och södra Peloponnesos (dec. - febr.) men de gillar den relativa ensamheten, för ensamt lär det bli!

Somrarna (juli - aug.) är det alldeles för varmt för vårt välbefinnande men då är det även många husbilar (på långa vägar inte så många som i Portugal/Spanien), som konkurerar om P-platserna vid stränderna (utrymmet på campingar är dock rel. god). Vi själva Parkerar huvudsakligen på vackra strandparkeringar och använder camping ca. 5-10%, mest beroende av hur fort tvättkorgen fylls, lite större Yachthamnar brukar också ha fina tvättmaskiner. Återstår våren (mars-juni) och hösten (sept.- nov). Våren är vacker, grönt och blommigt men något svalt i havsvattnet, ca. 18-20gr. Hösten är varm och ofta torr, det kan regna en del i okt.-nov. men det badvänliga havsvattnet ligger på ca. 24 gr. till långt in i nov.

Vägval? Just nu är det inte många som kör landvägen och mig veterligen går det bara via Ungern-Rumänien- Bulgarien. Jag är inte uppdaterat eftersom det är lagom komplicerat vid gränserna i Coronatider. De flesta jag känner, åker med färja via någon av hamnarna Ancona, Bari och Brindissi till Igoumenitsa eller Patras.

Landvägen har tidigare avskräckt många men det finns knappast några dåliga vägar kvar. Det går att köra modern motorväg från Sverige hela vägen till Thessaloniki eller Aten. Vill man stanna inom EU är även vägarna genom Rumänien och Bulgarien huvudsakligen bra. Bästa vägen är nog en smaksak. Vackraste vägen i mitt tycke går utefter kusten genom Kroatien, Montenegro och Albanien. Det finns många vägar till Rom och jag vill längre fram återkomma till ämnet när Covid har lugnat ner sig. Tills vidare är det färja som gäller, kortast är Brindisi - Igoumenitsa, 8 timmar för ca. 2200 Kr. enkel resa.
VH Julian

 

[Fincan]

Tack för orden, Fincan! Du sätter igång mitt engagemang! Nu är jag ganska lättengagerad det var väl därför jag ägnade större delen av mitt liv åt utbildning. Vid varje arbetsintervju hävdade jag med bestämdhet: "Min uppgift som lärare är att inspirera eleverna till nyfikenhet och söka kunskap!" Jag fick alla tjänster jag ville ha!

Medlem i HBK har jag varit sedan dec. 2008 och jan. 2009 köpte vi vår första husbil efter ett helt fritidsliv i segelbåt i tron att havet gav oss "friheten". Vi äger samma båt och husbil ännu och ser inga större fördelar med att byta den ena eller andra. Husbilen har visat oss hela Europas väst-, syd- och ostkust, inkl. Sardinien, Sicilien och Kreta. Sådan trogen vapendragare gör man sig inte av med!

Våra resor genom Balkan till Grekland finns beskrivna här på HBKforum i tråden "Amstel i Grekland" en tråd som ännu inte har avslutats och fortsättningen väntar inför nästa äventyr så snart vi har antikroppar mot Covid. Tråden du läser i nu, är heller inte avslutat men anledningen till det, är min bipolära läggning för vilket resandet är den bästa behandlingen. Utan att lova för mycket skall jag försöka mig på en ansträngning att fortsätta (text + bild finns nånstans i datorn).

Till Fincans inlägg och frågor:

För oss var det faktiskt befriande att ersätta Iberiska halvön, som vi har besökt sedan 1965, med Balkan och Grekland. Ur ett husbilsperspektiv finns det få husbilsvänligare platser inom EU än Grekland, Euboia (Evia) och Kreta särskild. Jag talar enbart om EU eftersom vi av försäkrings- och hälsoskäl föredrar att stanna inom EU. Montenegro och Albanien är undantaget! Så visst upplever vi frihetskänslan och upplevelsekänslan mycket större österut än västerut. Alla som har varit i Kroatien förstår vad jag talar om och ju längre ner åt sydost på Balkan man kommer desto bättre blir det. Grekiska öar som Kreta tillhör inte Balkan men många av er som varit där, skulle nog vilja komma dit med husbilen!?

Den bästa tiden på året? Vintrarna är i allmänhet några grader kallare blåsigare och regnigare men inte sämre än en halvbra/dålig svensk sommar. Jag känner många som övervintrar med glädje på västra och södra Peloponnesos (dec. - febr.) men de gillar den relativa ensamheten, för ensamt lär det bli!

Somrarna (juli - aug.) är det alldeles för varmt för vårt välbefinnande men då är det även många husbilar (på långa vägar inte så många som i Portugal/Spanien), som konkurerar om P-platserna vid stränderna (utrymmet på campingar är dock rel. god). Vi själva Parkerar huvudsakligen på vackra strandparkeringar och använder camping ca. 5-10%, mest beroende av hur fort tvättkorgen fylls, lite större Yachthamnar brukar också ha fina tvättmaskiner. Återstår våren (mars-juni) och hösten (sept.- nov). Våren är vacker, grönt och blommigt men något svalt i havsvattnet, ca. 18-20gr. Hösten är varm och ofta torr, det kan regna en del i okt.-nov. men det badvänliga havsvattnet ligger på ca. 24 gr. till långt in i nov.

Vägval? Just nu är det inte många som kör landvägen och mig veterligen går det bara via Ungern-Rumänien- Bulgarien. Jag är inte uppdaterat eftersom det är lagom komplicerat vid gränserna i Coronatider. De flesta jag känner, åker med färja via någon av hamnarna Ancona, Bari och Brindissi till Igoumenitsa eller Patras.

Landvägen har tidigare avskräckt många men det finns knappast några dåliga vägar kvar. Det går att köra modern motorväg från Sverige hela vägen till Thessaloniki eller Aten. Vill man stanna inom EU är även vägarna genom Rumänien och Bulgarien huvudsakligen bra. Bästa vägen är nog en smaksak. Vackraste vägen i mitt tycke går utefter kusten genom Kroatien, Montenegro och Albanien. Det finns många vägar till Rom och jag vill längre fram återkomma till ämnet när Covid har lugnat ner sig. Tills vidare är det färja som gäller, kortast är Brindisi - Igoumenitsa, 8 timmar för ca. 2200 Kr. enkel resa.
VH Julian

Tack så mycket för dessa välvalda och beskrivande svaren. Fortfarande idag kan jag tycka att Balkan och Grekland är något av exotiskt resmål med husbil. Men så fel jag har. Efter att läst om detta på Hb och fb har jag förstått att många väljer detta resmålet, samt att du och några till besitter så mycket info så att det nästan känns som man redan hade avverkat Balkan. Men det är ju en verklighetsflykt som utmärkt fungerar i dessa dagar och låter fantasin dra iväg med ljuvliga foton som hjälp. Samtidigt ligger notis blocket ej långt från pennan vilket gör att en vägroute exempelvis, sakta växer fram genom geografin på det blekta pappret. Jag tror vi skall göra ett försök, men en del orosmoment måste då skingras. Inte bara covid 19 utan även den politiska dimridån mellan nato allierade, på diplomatisk nivå bör lösas. Då vore allt frid och fröjd. Men friheten? Hävdar jag fortfarande, har du med råge i en liten enkel segelbåt. Så har vi upplevt det sedan barnben men Ok, hör inte här till ämnet. En vild chansning, Grekland har inte samma (bortsett från EU totalt) klimatzooner som många andra länder i Europa? Vi bytte husbil nyligen, gjorde ett hopp på 20 år, så ett tag till klarar vi väl oss i Europa, men efter 2030 kan man väl vara glad ifall man kan ta sig runt tomten.

Kommer vi iväg blir det nästa höst. Då tar vi båten från Italien och hemvägen via Kroatien. Grovt sett så.

Ber att få återkomma senare.

Vänliga hälsningar

”Fincan”

 

[Hasse-K]

Man kanske ska fundera på att övervintra i sydöst, nu har vi ju varit i sydväst i två vintrar så vi får prova nåt nytt, inte denna vinter tyvärr men nästa om det har lugnat sig med Corona och krigshets. Drömma kan man ju göra om inte annat.

 

[Fincan]

Man kanske ska fundera på att övervintra i sydöst, nu har vi ju varit i sydväst i två vintrar så vi får prova nåt nytt, inte denna vinter tyvärr men nästa om det har lugnat sig med Corona och krigshets. Drömma kan man ju göra om inte annat.

Ja absolut Hasse K.
Vad har nu kineserna med detta att göra men ordspråket lyder i alla fall "alla lever vi under samma sol men har olika horisonter" så hälften vågat hälften vunnit, Grekland nästa mao!

 

[Amstel]

Den politiska dimridån är inte så dimmig, Fincan! Både Montenegro och Albanien är redan med i NATO och väntar på EU-medlemskap, som i.o.f.s. lär dröja. Jag har faktiskt varit på NATO-Headquarters (under 90-talets krig) i Jalë, Albania. (finns kvar i beredskap!)
USA har en stor militärbas på Kreta dit Grekerna hoppas USA skall flytta från Incirlik om Erdogan fortsätter kaxa sig. NATO är "välbestyckat" i området med engelska baser, franskt flyg och fartyg och USA-raketer i Chania. Erdogan tillåts bråka i Syrien och Kaukasus men får passa sig att ge sig på Grekerna. Just nu är det tyst igen och "Charles de Gaulle" (hangarfartyg) lär snart ligga utanför Cypern igen, då blir det ännu tystare!

Ett argument som Fincan påpekade i ett p.m. till mig är det nog så viktiga faktum att reselängd åt sydost inte är längre än resan at sydväst. Beroende av hur och var man lämnar Sverige, brukar jag räkna resesträckan från Hamburg. Hamburg - Lagos i Portugal är rakaste, snabbaste vägen ca 2900 Km. Hamburg - Gythio på södra Peloponnesos är endast 200 Km längre och då väljer jag ändå den något längre men vackra kustvägen med spännande besök i Dubrovnik, Kotor, Butrint, Olympia, Methoni och Monemvasia. Vill man stanna i nordvästra Grekland kring Lefkas, är det kustvägen t.o.m. 300 Km kortare. För vår del har resorna åt sydväst varit lika långa som våra resor åt sydost, möjligtvis har vi haft en bättre förmåga att göra längre avstickare, i österled men då har vi fått se och uppleva desto mera. För oss har varje 90-dagars resa gått lös på ca. 8-9000 Km, tr+rtr.

Med färjan från Ancona i Italien till Igoumenitsa, förkortar man resan med ca. 700 Km. men det kostar, 4-6000 Kr. beroende på hytttyp. Kostnadsmässigt ger det ingen vinst än eventuell merkostnad för antalet fler övernattningar om man åker landvägen. Den större tidsvinsten (2-5 dagar) i färre resdagar kan dock vara viktig för den som har ont om tid och vill gunga på havet istället för att uppleva kulturen. Sjövägen vill jag rekommendera Brindisi - Igoumenitsa, kortast och billigast. Även Italien har mycket sevärd att bjuda, Trullibyn Alberobello för att bara nämna något.

VH Julian

 

[F.d. 22252]

Från hamburg är det 230mil till spanien Alicante och däromkring alltså övervintringsväder om det är det man är ute efter.
Problemet med grekland som jag ser det är ju att övervintring blir ganska kall och det är vår och höst som gäller.
Enklast bli då iberiska halvön bästa blir nog kanarieöarna men dyrt och jobbigt, men förmodligen värt det innan man trillar av pinn.

 

[Fincan]

Det är ytterst trist att människan inte lärt sig något från dess historia. Fortfarande idag härjar krig som varbölder på vår fina planet. Att behöva få uppleva en sådan utveckling, där våld och utpressning dagligen sker mellan länder, är en stor skam. Det mänskliga friska minnet, är mycket kort. Antal skurkstater har vuxit kraftigt i vår omgivning. Alla medel utom krig, såsom vi ofta definierar krig, är tydligen tillåtna. EU kom ju i sin förlängning av sin grundtanke ”, frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser mellan medlem staterna, att bli en framgång. Inget krig i Europa på 75 år! ( om vi nu räknar 27 medlemsländer) När hände detta senast?

Därför är det viktigt att försvara demokratin och kämpa för den, dagligen, för det behövs!



Som ”gammal” Spanien fantast har jag naturligtvis en relativ subjektiv läggning om iberiska halvön, dess kulturella arv, klimatfrågan och inte minst inmundigandet av mat och dryck. Boomen med camping har ju mer eller mindre exploderat och tydligt ser man det nu med hemsemestrandet. Samt trängseln utrikes på camping och ställplatser är mer regel än undantag. Spanien är stort och givetvis kan jag finna ro i själen utanför kusten någonstans på en ställplats eller campingplats. Men ändå, trenden är hela tiden på uppåtgående. Vi själva var ofta uppe i bergen i Manilva provinsen och där det för några år sedan var tomt med husbilar på små mysiga p-platser, ja där är det numera fullt. Utveckling!? Klimatet vintertid är det inget större fel på, ibland som en svensk sommardag, fast det är i januari eller februari ,nere på Costa del Sol. Så min konklusion är, båda har ni rätt Bengtic och Julian. Det som väger upp på Iberiska halvön gentemot Balkan, är så vitt jag förstått, klimatet vintertid.(läser fn din reseberättelse Julian från 2013 till och från Grekland då ni övervintrade, Trevlig läsning, tack!)

Färdvägen mellan alternativen vi pratar om är ju i princip samma längd.

Beträffande det kulturella? ja..”redan dem gamla grekerna..” även om Spanien har oerhört mycket att uppvisa.

Så ”innan man trillar av pin” borde man kanske få upplevat Balkan och Grekland. Färdvägen via landbacken du beskrev Julian ser väldigt intressant ut, längre förstås men säkert värd mödan. Bara att få skåda Adriatiska havet strax innan kurvan mot Opatia är en skänk från himlen.

Något som man i våran ålder gärna skänker en eller två tankar om , är säkerheten. Den ”yttre”, som berör husbilen, allt ifrån utrustningsnivån i husbilen, till skydd mot inbrott, samt den ”inre” säkerheten som gäller din egen fysiska person, dvs vid sjukdom, varthän? Denna frågeställning slutar antar jag, oavgjort, mellan resemålen vi pratar om. Sjukvården i Spanien är lysande, det har jag själv upplevt, men den ”yttre” säkerheten, den som gällde husbilen, är mer ansträngd (erfarenhets utbyte med kollegor Guardia Civil). Det omvända TROR jag gäller Grekland, sjukvården ”comme ci comme ca” och den ”yttre” säkerheten, TROR jag är något bättre i Grekland.
Landskapsmässigt är Spanien väldigt vackert, men här ligger dock Iberiska halvön i skuggan av Grekland. Ja jag har varit i Grekland och även ett par gånger i Kroatien, så även om man var ung och vacker då, förbleknar inte dem minnena. Dessa förstärks nu åter av dem reseberättelser jag nu läser!
Mvh

Fincan

 

[Hasse-K]

Om man vill ligga still en månad eller två, vilken plats rekommenderas då? Vill ha nära till restauranger och affär och inte för dyrt, finns den kombon?
Vi har ju en grej till, Åsa måste ta ett blodprov en gång i månaden, hur funkar sånt i Grekland? I Torrevieja finns ju en klinik med svensktalande personal, funkar som en svensk vårdcentral.

 

[F.d. 22252]

Enligt min erfarenhet finns det privata vårdinrättningar där man talar bra engelska på kreta.

 

[Amstel]

Tack Fincan! "Du kan träffa huvudet på spiken!"

I mitt tycke är det italienska köket oslagbart i Europa. Den Spanska i all ära men den har anpassats för mycket till Västeuropeer, framförallt i turistområdena. Samma håller på att hända i Kroatien. Den grekiska och även portugisiska nivån kommer heller inte upp på den italienska men de är genuina. Smaken är säkert delat, jag utgår från mina smaklökar och vi äter ofta ute.

Temperatur:
Jag har varit med husbilen i stort sedd, runt hela medelhavets västra, norra och östra kuster och har i många år följt och fört väderstatistik på flera platser kring Medelhavet (inom EU). Altea är tveklöst "outstanding", under lågsäsong, på de tio år jag har mätt. Det året vi övervintrade i Grekland, som Fincan nämnde, var det bättre än på Iberiska, då hade vi tur igen. Året efter var en av de uslaste i grekiskt mannaminne och palmarna i Albanien frös alla ihjäl. Även Iberiska har haft sådana vintrar! Vi vet alla hur olika det kan växla från år till år i Sverige. Så är det i hela Europa. T.o.m. Altea har haft riktigt ruskväder men jag skall inte förneka att bättre medeltemperatur och fler soltimmar än Altea är svårt att slå i december-januari så chansen på bra väder är bäst där, men ingen garanti. Generellt håller jag med om att bättre klimat på europeiska fastlandet från november till februari går inte att hitta bortom Altea. Bortsett från väderstatistiken är och förblir det dock under en tre-fyramånaders period en subjektiv bedömning. Vi brukar i alla fall ha tur med vädret, i annat fall finns det Ouzo!

Men det har blivit många som upptäckt det bättre klimatet i Alteatrakten och vi själva passar inte innanför hägnet. Inte längre än några dagar, så vi drar dit vi kan hitta friheten. Det är likt sjölivet, vi ligger inte och trycker i hamnarna, vi hittar vår egna ödsliga naturliga guldkorn. Detta kommer jag med all tydlighet att berätta och visa i fortsättningen av vårt Kreta-äventyr. Håll tillgodo!

Säkerheten:
Vi känner oss säkrare i österled än i västerled. Står "fria" i Albanien och Grekland utan att någonsin ha känt oss otrygga. Man hör också mindre om kriminalitet men det kan bero på att vi håller oss borta från städerna och lämnar inte husbilen obevakat ofta och då med kamera och larm till telefonen (grek. simkort). Vi håller ett öga på Romerna som kan vara en orsak till inbrott och stölder när man står obevakat men vi har lärt oss med åren var de finns. (Obs! Jag har inga fördomar mot dem, de är oftast trevliga men ack så fattiga!). Sannolikt är det Grekiska samhället så genomsyrat av religionen att det är orsaken till lägre kriminalitet (Obs! min högst personliga fundering)! Generellt bedömer jag en lägre risk för brott eller otrygghet i Grekland än i övriga Europa. Visst är även det en subjektiv upplevelse!

Sjukvård:
Vi har inga personliga erfarenheter men från bekanta och vänner (Muskatten bl.a.) hör jag endast positivt. På de privata vårdinrättningar och sjukhus (efter överenskommelse med det egna försäkringsbolaget) t.o.m. minst lika bra som i Sverige men sannolikt inte lika bra som i Spanien. Veterinärerna håller minst lika hög klass som i Sverige men är 75% billigare (egen erfarenhet), billigare än självrisken i Sverige!
Många välutbildade grekiska läkare, tandläkare och veterinärer arbetar faktiskt i Sverige.
Läser just nu Hasses fråga om sjukvård, skall försöka återkomma!

Husbilen:
Även i Grekland finns "Fiat Professional" som mitt försäkringsbolag hänvisar till och alla jag har sett hade renare verkstadsgolv än i Sverige. Arbeten utförda på vår husbil har gjorts snabbt, kunnigt och rel. billigt. arbetskostnaden på utländska bilar görs tydligen skattefritt (lagligen). Större reparationer eller service som t.ex. kamrem kommer jag garanterat att spara till nästa Greklandsresa om det går.

Nu försöker jag inte värma upp någon att resa till Balkan, stanna gärna på Iberia då får vi själva mera livsutrymme, men jag berättar så sakligt jag kan om förhållanden i Grekland och vill gärna vederlägga eventuella fördomar och myter även om jag inte inbillar mig att jag sitter inne med hela sanningen. Och det där med sjukvård kan jag inte mycket om men skall höra mig för.

VH Julian

 

[Fincan]

Om man vill ligga still en månad eller två, vilken plats rekommenderas då? Vill ha nära till restauranger och affär och inte för dyrt, finns den kombon?
Vi har ju en grej till, Åsa måste ta ett blodprov en gång i månaden, hur funkar sånt i Grekland? I Torrevieja finns ju en klinik med svensktalande personal, funkar som en svensk vårdcentral.

ja det var en intressant fråga!
den kommer säkert Julian att kunna svara på. Som man säger, Jag följer....
vh Fincan

 

[Frank N]

Det glädjer mig att skrivandet om resor är igång igen. Jag läser era inlägg med stort nöje. Roligt att se att du Julian skriver igen. Grekland är våra drömmars mål med husbilen. Mat, kultur och människorna känns mer äkta än i många andra turistländer. Jag drömmer...