Stina van Amstel
HBK Medlem (P)
Sv: Amstel på Kreta
.
.
Senast ändrad:
-
Erbjudande på Husbilsklubben.se
Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
Medlemskapet gäller för kalenderåret 2025.
Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.
Sv: Amstel på Kreta
Syri i Kaltër, 20 mars 2016
De flesta arkeologiska utgrävningar i Albanien är i dåligt skick efter ett totalitärt system där restaurering och underhåll av det kulturella arvet har haft mycket låg prioritet, Apollonia är inget undantag. Här finns värden som under de senaste decennierna blivit förstörda! Besökarna betalar 200 Leke (ca. 15 kr.) per person för att trampa sönder arvsresterna. Ett fint litet museum har lyckats bevara de viktigaste föremålen efter utgrävningarna. Albanien har inte råd att skydda sitt kulturarv!
Vi reser vidare på SH4 som nu har blivit i riktigt bra skick och delvis ny. Ett otroligt vackert landskap uppenbarar sig, vackra mjuka gröna kullar framför snöbelagda bergstoppar. Vägen flyter delvis fram i den vackra floddalen, än på ena, än på andra sidan utefter floden Drino, ända fram till Gjirokastër. Här svänger vi höger upp till stadens parkeringsplats nedanför borgen.
Vi passar på att klättra uppför, till kastellet. Samma sak där, stort renoverings- och underhållsbehov. Ett stort antal kanoner, haubits, luftvärnspjäser och annat krigsmateriel från världskrigen står uppställda i den bäst renoverade delen, av kastellet. En kvarleva efter Hoxha's förvirrade isoleringspolitik med inbillad skenkrigsföring? Vad i all sin dar har detta att göra med borgens tidsperiod? T.o.m. ett "amerikanskt spionplan" som tvingades ner 1957, har blivit kvar och hissats upp på gården, högt upp på murverket. Patetiskt! Ett amerikanskt jaktplan från 1957 på en borg från, långt före medeltiden! Apropå kontraster!
Staden nedanför kastellet är pittoreskt vackert med stenbelagda gator som lutar betänkligt mycket, någon uppemot 30(?) grader. Envar Hoxha föddes här! Hans tankar lutade mer än så, i 41 år gick det snett utför för Albanien något som befolkningen än idag får lida mycket för.
Vi klättrar ner igen och fortsätter på SH4 men ca. 10 Km innan grekiska gränsen vid Kakavia svänger vi höger igen, mot Sarandë, Grekland får vänta någon dag till. Väg SH99 går över höga berg och djupa dal, relativ enkel körning fast mycket rattande, igen. Vårt mål för dagen var Butrint men det blir sent, vi blir trötta, Bonnie blir åksjuk och vi är nära infarten till Syri i Kaltër, vattenkällan som kallas Blue Eye. Det var inte alls planerat, vi svänger av impulsivt, här vet vi att vi får en vacker natthamn vid det porlande vattendraget som har en terapeutisk inverkan på nattsömnen. Vi parkerar vid restaurangen som vi har gjort en gång tidigare. Efter mörkrets inbrott stannar en bil, ut stiger två män, den ena halvuniformerat skogsvaktare, som jag tilltalar och frågar om vi får stå här inatt. "Stay here whole week!" svarar han skrattandes på dålig engelska och frågar var vi kommer ifrån. "Svedia!", på min sämsta albanska. "Aahh! Mellberg!" ropar den andre mannen! Fotbollen förbrödrar! Vi skakar hand och snackar fotboll utan att de och jag verkligen vet om vi förstår varandra. När de har gått kommer en vänlig närboende med ficklampa som inte talar ett ord engelska men säger sig äga marken som restaurangen står på, han är "capitano" och ber försiktig om en Euro för parkeringen. Självklart får han en Euro. Han tänder sedan en utebelysningslampa vid restaurangen. Med pekfingret under ögat visar han att han skall vakta vår husbil under natten. Vi känner oss trygga här även utan hans bevakning men det är onekligen både lätt och billigt att skapa vänner i Albanien.
SBJ / Julian
Apollonia
Albanska naturlandskapet
Stina vid sin Pasha
Gjirokastër, staden och borgen
Gamla planet och piloten finns kvar
Kanonerna på Gjirokastër
Blue Eye, Syri i Kaltër
Syri i Kaltër, 20 mars 2016
De flesta arkeologiska utgrävningar i Albanien är i dåligt skick efter ett totalitärt system där restaurering och underhåll av det kulturella arvet har haft mycket låg prioritet, Apollonia är inget undantag. Här finns värden som under de senaste decennierna blivit förstörda! Besökarna betalar 200 Leke (ca. 15 kr.) per person för att trampa sönder arvsresterna. Ett fint litet museum har lyckats bevara de viktigaste föremålen efter utgrävningarna. Albanien har inte råd att skydda sitt kulturarv!
Vi reser vidare på SH4 som nu har blivit i riktigt bra skick och delvis ny. Ett otroligt vackert landskap uppenbarar sig, vackra mjuka gröna kullar framför snöbelagda bergstoppar. Vägen flyter delvis fram i den vackra floddalen, än på ena, än på andra sidan utefter floden Drino, ända fram till Gjirokastër. Här svänger vi höger upp till stadens parkeringsplats nedanför borgen.
Vi passar på att klättra uppför, till kastellet. Samma sak där, stort renoverings- och underhållsbehov. Ett stort antal kanoner, haubits, luftvärnspjäser och annat krigsmateriel från världskrigen står uppställda i den bäst renoverade delen, av kastellet. En kvarleva efter Hoxha's förvirrade isoleringspolitik med inbillad skenkrigsföring? Vad i all sin dar har detta att göra med borgens tidsperiod? T.o.m. ett "amerikanskt spionplan" som tvingades ner 1957, har blivit kvar och hissats upp på gården, högt upp på murverket. Patetiskt! Ett amerikanskt jaktplan från 1957 på en borg från, långt före medeltiden! Apropå kontraster!
Staden nedanför kastellet är pittoreskt vackert med stenbelagda gator som lutar betänkligt mycket, någon uppemot 30(?) grader. Envar Hoxha föddes här! Hans tankar lutade mer än så, i 41 år gick det snett utför för Albanien något som befolkningen än idag får lida mycket för.
Vi klättrar ner igen och fortsätter på SH4 men ca. 10 Km innan grekiska gränsen vid Kakavia svänger vi höger igen, mot Sarandë, Grekland får vänta någon dag till. Väg SH99 går över höga berg och djupa dal, relativ enkel körning fast mycket rattande, igen. Vårt mål för dagen var Butrint men det blir sent, vi blir trötta, Bonnie blir åksjuk och vi är nära infarten till Syri i Kaltër, vattenkällan som kallas Blue Eye. Det var inte alls planerat, vi svänger av impulsivt, här vet vi att vi får en vacker natthamn vid det porlande vattendraget som har en terapeutisk inverkan på nattsömnen. Vi parkerar vid restaurangen som vi har gjort en gång tidigare. Efter mörkrets inbrott stannar en bil, ut stiger två män, den ena halvuniformerat skogsvaktare, som jag tilltalar och frågar om vi får stå här inatt. "Stay here whole week!" svarar han skrattandes på dålig engelska och frågar var vi kommer ifrån. "Svedia!", på min sämsta albanska. "Aahh! Mellberg!" ropar den andre mannen! Fotbollen förbrödrar! Vi skakar hand och snackar fotboll utan att de och jag verkligen vet om vi förstår varandra. När de har gått kommer en vänlig närboende med ficklampa som inte talar ett ord engelska men säger sig äga marken som restaurangen står på, han är "capitano" och ber försiktig om en Euro för parkeringen. Självklart får han en Euro. Han tänder sedan en utebelysningslampa vid restaurangen. Med pekfingret under ögat visar han att han skall vakta vår husbil under natten. Vi känner oss trygga här även utan hans bevakning men det är onekligen både lätt och billigt att skapa vänner i Albanien.
SBJ / Julian
Apollonia
Albanska naturlandskapet
Stina vid sin Pasha
Gjirokastër, staden och borgen
Gamla planet och piloten finns kvar
Kanonerna på Gjirokastër
Blue Eye, Syri i Kaltër
Senast ändrad:
Sv: Amstel på Kreta
Sagiada, 21 mars 2016
Med urvakna blåa ögon och ljudet av porlande vatten i öronen, startar vi dagen med rostat bröd till frukost.
Naturen här är bland det vackraste Albanien erbjuder. Särskilt nu på våren är det sagolikt. Om de ändå kunde plocka och samla sitt skräp!
Charterturister från Korfu, tar dagligen en kort färjetur till Sarandë och åker i flera busslaster på utflykt till Blue Eye. Vägen har betydligt förbättrats i år men kommer snart att köras sönder igen av bussarna. När vi åker därifrån står de trevliga vakterna vid vattenfördämningen och begär 2€. Vår terapeutiska nattparkering kostade alltså sammanlagd 3€.
Vi åker till Sarandë för att handla lite proviant. Fortsätter till Ksamil som vi inte känner igen, här har byggts enormt mycket nya sommarbostäder, hotel, restaurang, på bara tre år. Även Campingar och Autocamps hittar vi flera nya. Efter Ksamil hamnar vi vid färjeläget i Butrint där vi först har lite lunch och sedan bestämmer jag, något vi bittert får ångra. Att åka över med lilla kabelfärjan var väl kul och första fem kilometrarna var heller inget problem men sedan börjar eländet (läs helvetet). 6 Km asfaltväg fullt med stora potthål, med 1m. mellanrum. Där får vi åka slalom, "svart pist", medelhastighet ca. 10 Km/h. Sedan 6 km grusväg, "svart puckelpist", fullständigt sönderkört, medelhastighet mindre än 5 Km/h. Tur att det inte har regnat på en vecka, en skur och vi hade suttit fast där. Till slut kom vi upp på den några år gamla, fina välasfalterade vägen mellan Sarandë och gränsen vid Konispol. Kommer ni i trakten? Strunta i färjan, gör inte det vi gjorde idag, bara dumt! Nu är ni varnade!
Besök gärna fantastiska Butrints Världsarv men kör tillbaka till Sarandë och ta den nya vägen till Konispol. Minst två timmar kortare och skonsammare för både husbil och blodtryck.
Vi tackade den albanska gränspolisen så mycket för att ha haft äran att besöka hans vackra land. Han sken som en sol!
En grekisk tullare frågade om vi var "Tourists?" Man har god lust att svara, "No, Alban refugees!" Vi lyckas knipa. Han ville titta in i husbilen, jag öppnade bodelsdörren. Nästan döve Bonnie ser plötsligt en främmande uniformerat person i dörröppningen och skäller ut han för allt hon är värd, den tunga rösten har hon i alla fall kvar. Tullaren försvann väldigt fort utan att säga ett ord och vågade antagligen inte ens fråga efter hundpasset, om han nu brydde sig. Den något vänligare passpolisen tittar slött med en snabb blick, i våra pass och vinkar oss vidare med baksidan handen.
Vi är åter i Grekland och skyndar oss till vårt kära Sagiada, Paralia Strovili där vi hinner sänka blodtrycket, i solen på stranden, alldeles gratis.
Hälsningar från SBJ / Julian
Sagiada, 21 mars 2016
Med urvakna blåa ögon och ljudet av porlande vatten i öronen, startar vi dagen med rostat bröd till frukost.
Naturen här är bland det vackraste Albanien erbjuder. Särskilt nu på våren är det sagolikt. Om de ändå kunde plocka och samla sitt skräp!
Charterturister från Korfu, tar dagligen en kort färjetur till Sarandë och åker i flera busslaster på utflykt till Blue Eye. Vägen har betydligt förbättrats i år men kommer snart att köras sönder igen av bussarna. När vi åker därifrån står de trevliga vakterna vid vattenfördämningen och begär 2€. Vår terapeutiska nattparkering kostade alltså sammanlagd 3€.
Vi åker till Sarandë för att handla lite proviant. Fortsätter till Ksamil som vi inte känner igen, här har byggts enormt mycket nya sommarbostäder, hotel, restaurang, på bara tre år. Även Campingar och Autocamps hittar vi flera nya. Efter Ksamil hamnar vi vid färjeläget i Butrint där vi först har lite lunch och sedan bestämmer jag, något vi bittert får ångra. Att åka över med lilla kabelfärjan var väl kul och första fem kilometrarna var heller inget problem men sedan börjar eländet (läs helvetet). 6 Km asfaltväg fullt med stora potthål, med 1m. mellanrum. Där får vi åka slalom, "svart pist", medelhastighet ca. 10 Km/h. Sedan 6 km grusväg, "svart puckelpist", fullständigt sönderkört, medelhastighet mindre än 5 Km/h. Tur att det inte har regnat på en vecka, en skur och vi hade suttit fast där. Till slut kom vi upp på den några år gamla, fina välasfalterade vägen mellan Sarandë och gränsen vid Konispol. Kommer ni i trakten? Strunta i färjan, gör inte det vi gjorde idag, bara dumt! Nu är ni varnade!
Besök gärna fantastiska Butrints Världsarv men kör tillbaka till Sarandë och ta den nya vägen till Konispol. Minst två timmar kortare och skonsammare för både husbil och blodtryck.
Vi tackade den albanska gränspolisen så mycket för att ha haft äran att besöka hans vackra land. Han sken som en sol!
En grekisk tullare frågade om vi var "Tourists?" Man har god lust att svara, "No, Alban refugees!" Vi lyckas knipa. Han ville titta in i husbilen, jag öppnade bodelsdörren. Nästan döve Bonnie ser plötsligt en främmande uniformerat person i dörröppningen och skäller ut han för allt hon är värd, den tunga rösten har hon i alla fall kvar. Tullaren försvann väldigt fort utan att säga ett ord och vågade antagligen inte ens fråga efter hundpasset, om han nu brydde sig. Den något vänligare passpolisen tittar slött med en snabb blick, i våra pass och vinkar oss vidare med baksidan handen.
Vi är åter i Grekland och skyndar oss till vårt kära Sagiada, Paralia Strovili där vi hinner sänka blodtrycket, i solen på stranden, alldeles gratis.
Hälsningar från SBJ / Julian
Sv: Amstel på Kreta
Det är ju just sådana där övningar som gör att man har något att minnas. Vad betyder 2 timmar om några år. Jag vill oxå åka färjan... Du skrev inget om tempen, men det borde vara bättre nu?
Det är ju just sådana där övningar som gör att man har något att minnas. Vad betyder 2 timmar om några år. Jag vill oxå åka färjan... Du skrev inget om tempen, men det borde vara bättre nu?
Sv: Amstel på Kreta
Ha! Åk den färja, för all del! Men ta vändande tillbaka!!!
Det blir 2 x 10€. Albanska bussar och skåpbilar betalar 3€, personbilar 1,5€. Vi kapitalister från Västeuropa har särskilt pris. När man frågar hur vägen på andra sidan är, får man ett förvånat svar, "No problem!" Förstår du vilka problem det finns i detta land, när inte dét är ett problem???
Jag tänker aldrig köra den vägen mer för att jag inte skall begå ett brott mot färj'karln. Den gamla färja måste vara en guldgruva under högsäsong. Sundet är 75 m. bred och färjan 12 m. lång.
För mig var det lite "måste göras"! Men jag har varit extraanställd i Vägverkets Färjerederiet och har bl.a. kört Malöfärjan (Malö Strömmar, norra Orust). Jag hade alltså ett skäl!
På allvar, tror jag faktiskt att vägens skick växlar med årstiden och eventuell underhåll. Kan den bli sämre? Den kan i alla fall bli bättre! Det är bara att pröva för nästa försökskanin! Du gillar utmaningar Ralph!
Jo temperaturen blir bara bättre hela tiden, igår 22 grader i Mitikas, 18 på natten. Havet närmar sig 18. En grekisk kvinna låg i och fiskade med snorkel och simfötter, minst två timmar. Hon fiskade bläckfisk med ett ljuster (treuddig spjut).
Stina ville också bada idag men backade, skyllde på för höga vågor! Mes!
Själv väntar jag till >19 grader.
Julian
Ha! Åk den färja, för all del! Men ta vändande tillbaka!!!Det blir 2 x 10€. Albanska bussar och skåpbilar betalar 3€, personbilar 1,5€. Vi kapitalister från Västeuropa har särskilt pris. När man frågar hur vägen på andra sidan är, får man ett förvånat svar, "No problem!" Förstår du vilka problem det finns i detta land, när inte dét är ett problem???
Jag tänker aldrig köra den vägen mer för att jag inte skall begå ett brott mot färj'karln. Den gamla färja måste vara en guldgruva under högsäsong. Sundet är 75 m. bred och färjan 12 m. lång.
För mig var det lite "måste göras"! Men jag har varit extraanställd i Vägverkets Färjerederiet och har bl.a. kört Malöfärjan (Malö Strömmar, norra Orust). Jag hade alltså ett skäl!
På allvar, tror jag faktiskt att vägens skick växlar med årstiden och eventuell underhåll. Kan den bli sämre? Den kan i alla fall bli bättre! Det är bara att pröva för nästa försökskanin! Du gillar utmaningar Ralph!
Jo temperaturen blir bara bättre hela tiden, igår 22 grader i Mitikas, 18 på natten. Havet närmar sig 18. En grekisk kvinna låg i och fiskade med snorkel och simfötter, minst två timmar. Hon fiskade bläckfisk med ett ljuster (treuddig spjut).
Stina ville också bada idag men backade, skyllde på för höga vågor! Mes!
Själv väntar jag till >19 grader.
Julian
Sv: Amstel på Kreta
Mitikas, 22 mars 2016
På Paralia Strovili, Sagiada är det rofyllt, vackert och tyst. Endast vågskvalpet hörs. Det är nästan synd att lämna idyllen redan men vi behöver färskvaror och en snabb internet uppkoppling med många GigaByte som dessutom skall vara billig. Vi är endast 20 Km från Igoumenitsa där vi vet att det finns en Lidl. Det känns märkligt att vi har blivit Lidl-frälsta efter att i många år har varit skeptiska mot kedjan. Må hända kan det bero på att det är lätt at hitta det man vill ha. Lidls struktur och varusortiment i Grekland skiljer sig heller inte mycket från Lidl var som helst i Europa. Praktiskt! Man vet vad man vill ha och vet var det ligger. Priset följer med kvalitén! Allt är inte billigt och visst finns det kvalitetsvaror. Nuförtiden blir det mycket Lidl och det känns väldigt bra just idag efter att ha handlat i flera dagar i småtorftiga livsmedelsaffärer med minimalt urval, i Albanien. Vi har sett folk på stan i Tirana med Lidlpåsar, kanske något är på gång även i Albanien. I lite större städer finns dock Famila och Carrefour sedan tidigare.
Så var det gjort! Det är varmt och svettigt idag! Jag vet var Windbutiken finns och jag har inte hittat något mer prisvärt än ett internet prepaid simcard från Wind. 6GB, 30 dagar, 16€, om man redan har ett simkort från Wind, annars kostar det ytterligare 10€ för själva kortet. Tillbaka i husbilen fungerar det inte! Tillbaka till Windshoppen! Siesta! Öppnar igen om fyra timmar! På min telefon letar jag på internet efter Winds APN i Grekland. Hittar denna sida. Det var en krånglig APN men det funkar med gint.b-online.gr
Igoumenitsa är en trevlig stad men vi vill vidare. Nya väg 18, genom inlandet är fin så vi åker förbi många trevliga gratis nattparkeringar vid stranden, Plataria, Perdika, Ammoudia, Parga, m.fl. ligger utom räckhåll. Efter Parga närmar sig kusten igen och asfalten blir sämre. Resterande väg i riktning Preveza, radar strandparkeringar upp sig, Vraxos, Lygia, Kanali, Monolithi, Mitikas. Stopp och belägg! Där ankrar vi upp! Idylliska fiskehamnen i Mitikas, en av våra guldkorn. Lugnt och fridfullt! Gratis, inklusive belysning och vatten.
Hälsningar SBJ / Julian
Mitikas fiskehamn, Preveza
Mitikas, 22 mars 2016
På Paralia Strovili, Sagiada är det rofyllt, vackert och tyst. Endast vågskvalpet hörs. Det är nästan synd att lämna idyllen redan men vi behöver färskvaror och en snabb internet uppkoppling med många GigaByte som dessutom skall vara billig. Vi är endast 20 Km från Igoumenitsa där vi vet att det finns en Lidl. Det känns märkligt att vi har blivit Lidl-frälsta efter att i många år har varit skeptiska mot kedjan. Må hända kan det bero på att det är lätt at hitta det man vill ha. Lidls struktur och varusortiment i Grekland skiljer sig heller inte mycket från Lidl var som helst i Europa. Praktiskt! Man vet vad man vill ha och vet var det ligger. Priset följer med kvalitén! Allt är inte billigt och visst finns det kvalitetsvaror. Nuförtiden blir det mycket Lidl och det känns väldigt bra just idag efter att ha handlat i flera dagar i småtorftiga livsmedelsaffärer med minimalt urval, i Albanien. Vi har sett folk på stan i Tirana med Lidlpåsar, kanske något är på gång även i Albanien. I lite större städer finns dock Famila och Carrefour sedan tidigare.
Så var det gjort! Det är varmt och svettigt idag! Jag vet var Windbutiken finns och jag har inte hittat något mer prisvärt än ett internet prepaid simcard från Wind. 6GB, 30 dagar, 16€, om man redan har ett simkort från Wind, annars kostar det ytterligare 10€ för själva kortet. Tillbaka i husbilen fungerar det inte! Tillbaka till Windshoppen! Siesta! Öppnar igen om fyra timmar! På min telefon letar jag på internet efter Winds APN i Grekland. Hittar denna sida. Det var en krånglig APN men det funkar med gint.b-online.gr
Igoumenitsa är en trevlig stad men vi vill vidare. Nya väg 18, genom inlandet är fin så vi åker förbi många trevliga gratis nattparkeringar vid stranden, Plataria, Perdika, Ammoudia, Parga, m.fl. ligger utom räckhåll. Efter Parga närmar sig kusten igen och asfalten blir sämre. Resterande väg i riktning Preveza, radar strandparkeringar upp sig, Vraxos, Lygia, Kanali, Monolithi, Mitikas. Stopp och belägg! Där ankrar vi upp! Idylliska fiskehamnen i Mitikas, en av våra guldkorn. Lugnt och fridfullt! Gratis, inklusive belysning och vatten.
Hälsningar SBJ / Julian
Mitikas fiskehamn, Preveza
Sv: Amstel på Kreta
Kryoneri, 23 mars 2016
Det var lite disigt i Mitikas, temperaturen var det inget fel på, dagtid 22, natten 16 men solen kom inte genom det tjocka diset. På kvällen blåser det upp och blir stjärnklart men på morgonen är det samma dis igen.
Strumporna har vi slängt, tröjorna stoppat undan! T-shirt och barfota i sandaler, gäller från och med nu. Vi fryser inte och svettas inte, kan man ha det bättre?
Några av våra läsare har reagerat över vår ensamhet i ödsligheten på resan, så här års. Vi vill ha det så, det är ett medvetet val och det gör att det blir så mycket lättare att få kontakt med befolkningen. Antagligen får vi nog räkna med att vi om ca. en månad inte är lika ensamma längre trots att ett större husbilstryck i Grekland sannolikt uteblir. Om vi har tolkat signalerna rätt?
Här är så enkelt att hitta ställen som man "lånar" någon dag för att parkera husbilen i det "fria"!
Mitikas är ett bra exempel, lokalbefolkningen vi möter här, hälsar, de är vänliga, tillåtande, lätt att få kontakt med och hjälpsamma. Knappt har man dragit åt handbromsen då någon visar var dricksvattnet finns utan att vi ens har frågat. Vi parkerar "fritt", ställer oss aldrig på "första parkett", gärna lite ur vägen, vi använder våra stolar på utsidan men vi äter alltid inne. Markis, bord, mattor, klossar, tvättlina, m.m. använder vi bara på camping.
Vi hittar alltid ställen där vi trivs och känner oss säkra, oftast gratis. Färskvatten är inget problem, Grekland har gott om friskt vatten. Duschar finns på varje badstrand. Det är sällan långt till en sopcontainer. Tömning av gråvatten får göras med eftertanke! Tömning av toakassetten är lite mer problematiskt, därför har vi en extra kassett bak på cykelstället. Att hitta en toalett eller brun att tömma i, är inte heller det stora problemet.
Problemet ligger i att man i Grekland ofta inte säkert kan veta vart avloppet leder. Tillsynen på campingar har hårdnat även här, så en veckas fekalier tömmes helst på en camping, även om de inte har öppet går det oftast bra om man frågar.
Om vi inte hade ett mål att uppfylla, hade vi gärna stått kvar en eller flera dagar till men nu lämnar vi Mitikas sent på fm. och fortsätter på väg 18 (E55) genom Preveza tunneln som kostar 5€, förbi Vonitsa till Amfilochia. En lågstandard krokig kustväg. Helt ny motorväg håller på byggas från Preveza till Antirrio. Från Amfilochia till Messolonghi är stora delar redan färdiga. Kanonbra väg. I trevliga lilla staden Amfilochia äter vi lunch. Efter att ha passerat Messolonghi tycker vi att det räcker för idag och söker oss till natthamnen i Kryoneri.
4 Km söder om Messolonghi ligger ett litet fiskeläge, Tourlida. Från Tourlida österut finns oändliga områden att stå "fritt" med husbil även under högsäsong, två större vattendrag utan broar bryter/delar saltutvinnings- och jordbruksområden så man får oftast åka samma väg tillbaka men även från Kryoneri västerut finns en lång strandväg med många fina parkeringslägen vid stranden för normalstora husbilar. Än finns "det fria husbilslivet" att hitta i Europa.
Julian
Mitikas, som vi lämnade i diset på f.m.
Extra toakassett under reservhjulet, bak på insidan cykelstället. Bara att dra ut / skjuta in.
Inte vill jag ha kassetten inne i husbilens garage, varken tom eller full!
Kassetten kan sättas fast med en rem men sitter bra även utan.
Vår parkering straks utanför lilla byn Kryoneri. Här finns både restaurang och taverna
Flera kilometer grusväg utefter stranden, hur mycket fri plats som helst vid fin badstrand!
Polisen i Messolonghi hänvisade oss hit en gång, för vår egen säkerhet! De tyckte inte det var tillräckligt säkert i staden.
Kryoneri, 23 mars 2016
Det var lite disigt i Mitikas, temperaturen var det inget fel på, dagtid 22, natten 16 men solen kom inte genom det tjocka diset. På kvällen blåser det upp och blir stjärnklart men på morgonen är det samma dis igen.
Strumporna har vi slängt, tröjorna stoppat undan! T-shirt och barfota i sandaler, gäller från och med nu. Vi fryser inte och svettas inte, kan man ha det bättre?
Några av våra läsare har reagerat över vår ensamhet i ödsligheten på resan, så här års. Vi vill ha det så, det är ett medvetet val och det gör att det blir så mycket lättare att få kontakt med befolkningen. Antagligen får vi nog räkna med att vi om ca. en månad inte är lika ensamma längre trots att ett större husbilstryck i Grekland sannolikt uteblir. Om vi har tolkat signalerna rätt?
Här är så enkelt att hitta ställen som man "lånar" någon dag för att parkera husbilen i det "fria"!
Mitikas är ett bra exempel, lokalbefolkningen vi möter här, hälsar, de är vänliga, tillåtande, lätt att få kontakt med och hjälpsamma. Knappt har man dragit åt handbromsen då någon visar var dricksvattnet finns utan att vi ens har frågat. Vi parkerar "fritt", ställer oss aldrig på "första parkett", gärna lite ur vägen, vi använder våra stolar på utsidan men vi äter alltid inne. Markis, bord, mattor, klossar, tvättlina, m.m. använder vi bara på camping.
Vi hittar alltid ställen där vi trivs och känner oss säkra, oftast gratis. Färskvatten är inget problem, Grekland har gott om friskt vatten. Duschar finns på varje badstrand. Det är sällan långt till en sopcontainer. Tömning av gråvatten får göras med eftertanke! Tömning av toakassetten är lite mer problematiskt, därför har vi en extra kassett bak på cykelstället. Att hitta en toalett eller brun att tömma i, är inte heller det stora problemet.
Problemet ligger i att man i Grekland ofta inte säkert kan veta vart avloppet leder. Tillsynen på campingar har hårdnat även här, så en veckas fekalier tömmes helst på en camping, även om de inte har öppet går det oftast bra om man frågar.
Om vi inte hade ett mål att uppfylla, hade vi gärna stått kvar en eller flera dagar till men nu lämnar vi Mitikas sent på fm. och fortsätter på väg 18 (E55) genom Preveza tunneln som kostar 5€, förbi Vonitsa till Amfilochia. En lågstandard krokig kustväg. Helt ny motorväg håller på byggas från Preveza till Antirrio. Från Amfilochia till Messolonghi är stora delar redan färdiga. Kanonbra väg. I trevliga lilla staden Amfilochia äter vi lunch. Efter att ha passerat Messolonghi tycker vi att det räcker för idag och söker oss till natthamnen i Kryoneri.
4 Km söder om Messolonghi ligger ett litet fiskeläge, Tourlida. Från Tourlida österut finns oändliga områden att stå "fritt" med husbil även under högsäsong, två större vattendrag utan broar bryter/delar saltutvinnings- och jordbruksområden så man får oftast åka samma väg tillbaka men även från Kryoneri västerut finns en lång strandväg med många fina parkeringslägen vid stranden för normalstora husbilar. Än finns "det fria husbilslivet" att hitta i Europa.
Julian
Mitikas, som vi lämnade i diset på f.m.
Extra toakassett under reservhjulet, bak på insidan cykelstället. Bara att dra ut / skjuta in.
Inte vill jag ha kassetten inne i husbilens garage, varken tom eller full!
Kassetten kan sättas fast med en rem men sitter bra även utan.
Vår parkering straks utanför lilla byn Kryoneri. Här finns både restaurang och taverna
Flera kilometer grusväg utefter stranden, hur mycket fri plats som helst vid fin badstrand!
Polisen i Messolonghi hänvisade oss hit en gång, för vår egen säkerhet! De tyckte inte det var tillräckligt säkert i staden.
Sv: Amstel på Kreta
Glifa, 25 mars 2016
Natten på stranden vid Kryoneri var minst sagt orolig! Regnbyarna var många och ibland mycket intensiva, den byiga vinden drog hårt i husbilen.
Med underlaget, grovt stampat kullersten, kände vi oss trygga även om bilen kom att stå i en stor 15 cm djup vattenpöl. 4m framför bilen gick asfaltsvägen, att komma därifrån skulle inte bli något problem men 8m. framför oss blev bränningarna allt högre och våldsammare. Vågorna spolade upp på vägen! Vid sextiden på morgonen minskade regn- och vindbyarna i kraft. Vi somnade om till kl. 9. då läget var lugnt, fast vi fortfarande stod i en vattenpöl.
Framför bilen på asfalten satt vår nattvakt och skakade i kylan, den lilla stackaren, hon kom igår när vi parkerade, en snäll söt tik som Bonnie genast ville jaga bort men när hon insåg att hunden fick vara kvar av oss, brydde hon sig inte längre!
Tiken fick istället ett skrovmål, som Bonnie inte ville ha, och då stannade hon vid husbilen för att vakta. Hon skällde bara en gång straks efter att vi hade lagt oss för att påpeka att hon minsann skulle vara kvar här hela natten. I närheten låg en båt upp, lite högre upp på land, sannolikt sov hon där för under husbilen hade hon behövt flytväst. På morgonen när jag skulle ut för att rasta Bonnie satt hon alltså kvar, som om hon ville säga, har jag inte varit duktig, som vaktar här trots att jag fryser så? Innan vi åkte därifrån fick hon ett rejält frukostmål som belöning. Det är så de överlever, de underdåniga, extremt snälla, opportunisterna.
Mera regn är att vänta och vi måste göra stortvätten, storstädning och några smärre reparationer. Vi kör väg 5, över Rio-Antirrio Bridge, från fastlandet till Peloponnesos. Betalade 14€, har tidigare fått betala 19€. Vi är personbil 3,5 Ton så det är rätt prisklass 2 med 14€. Tyngre husbilar prisklass 3, får betala 19€.
Alltid lika häftigt att köra över denna vackra bro. Vi har 95 Km kvar på huvudsakligen bra väg 5 & 9 (E55) som också kommer att bli nybyggt och färdigt inom något år. Vi provianterar lite extra mat inför Påsken på Lidl i Amaliada och kör 10 Km tillbaka för att köra västerut mot Gastouni och Glifa vid kusten. Målet är n.l. Camping Aginara Beach, vid denna tid på året betalar vi 13€/dag, en av våra få favoritcampingar. Eftersom vi anländer tidigt på e.m. hinner vi med tre tvättmaskiner à 3€/st. Att få det torrt är ett annat problem, här finns ingen torktumlare! Det har varit torrt mest hela dagen men mera regn är på gång. Lite sol får vi också. Vi blir förvånade att det finns så många gäster här redan. Tio husbilar och fem husvagnar: 5 tyskar, 4 fransoser, 2 från lilla britannia, 2 österrikare, 1 schweizisk, och 1 svensk. Han från Britannia står på "vår" plats, där jag vet att Wifi-mottagningen är bäst. Vi ställer oss väl näst bäst då, men har i.a.f. en solig plats. Man kan inte få allt!
26/3
Natten har varit lugn! Det började regna på morgonen, kl.6 fick vi ta in tvätten och hänga under markisen, det blåste inte men markisen är väl surrat! Av och till kommer det en liten by men även lite sol, temp. har gått ner lite, 12 på natten, 18 på dagen. Idag är en bra arbetsdag för att tvätta, städa och laga. I morgon skall det bli sol och värme hela dagen!
Tyskspråkiga säger Guten Morgen! Fransmännen säger Bonjour! Engelsmännen säger Hello! eller Good Morning! Vi svarar alla med "Kaliméra"! De tittar lite förvånat på oss men de lär sig fort och alla är snälla och trevliga. När vi går förbi på eftermiddagen säger alla "Kalispéra"!
Grekerna firar sin Påsk första maj, alltså är det bara västeuropéerna som kommer att fira Påsk här om någon firar något ö.h.t. Minimarket har öppnat, färska frallor på morgonen och även restaurangen har öppnat. Vi borde väl klara oss här några dagar. Tvätten är nästan torr!
Från oss alla till er alla, Glad Påsk!
Bevakningen på Kryoneri
När vägen blir, klar skall den betalas
Tunnlarna till Antirrio borras
Rio-Antirrio Bridge
Tvätt- & städdag
Camping Aginara Beach
Glifa, 25 mars 2016
Natten på stranden vid Kryoneri var minst sagt orolig! Regnbyarna var många och ibland mycket intensiva, den byiga vinden drog hårt i husbilen.
Med underlaget, grovt stampat kullersten, kände vi oss trygga även om bilen kom att stå i en stor 15 cm djup vattenpöl. 4m framför bilen gick asfaltsvägen, att komma därifrån skulle inte bli något problem men 8m. framför oss blev bränningarna allt högre och våldsammare. Vågorna spolade upp på vägen! Vid sextiden på morgonen minskade regn- och vindbyarna i kraft. Vi somnade om till kl. 9. då läget var lugnt, fast vi fortfarande stod i en vattenpöl.
Framför bilen på asfalten satt vår nattvakt och skakade i kylan, den lilla stackaren, hon kom igår när vi parkerade, en snäll söt tik som Bonnie genast ville jaga bort men när hon insåg att hunden fick vara kvar av oss, brydde hon sig inte längre!
Tiken fick istället ett skrovmål, som Bonnie inte ville ha, och då stannade hon vid husbilen för att vakta. Hon skällde bara en gång straks efter att vi hade lagt oss för att påpeka att hon minsann skulle vara kvar här hela natten. I närheten låg en båt upp, lite högre upp på land, sannolikt sov hon där för under husbilen hade hon behövt flytväst. På morgonen när jag skulle ut för att rasta Bonnie satt hon alltså kvar, som om hon ville säga, har jag inte varit duktig, som vaktar här trots att jag fryser så? Innan vi åkte därifrån fick hon ett rejält frukostmål som belöning. Det är så de överlever, de underdåniga, extremt snälla, opportunisterna.
Mera regn är att vänta och vi måste göra stortvätten, storstädning och några smärre reparationer. Vi kör väg 5, över Rio-Antirrio Bridge, från fastlandet till Peloponnesos. Betalade 14€, har tidigare fått betala 19€. Vi är personbil 3,5 Ton så det är rätt prisklass 2 med 14€. Tyngre husbilar prisklass 3, får betala 19€.
Alltid lika häftigt att köra över denna vackra bro. Vi har 95 Km kvar på huvudsakligen bra väg 5 & 9 (E55) som också kommer att bli nybyggt och färdigt inom något år. Vi provianterar lite extra mat inför Påsken på Lidl i Amaliada och kör 10 Km tillbaka för att köra västerut mot Gastouni och Glifa vid kusten. Målet är n.l. Camping Aginara Beach, vid denna tid på året betalar vi 13€/dag, en av våra få favoritcampingar. Eftersom vi anländer tidigt på e.m. hinner vi med tre tvättmaskiner à 3€/st. Att få det torrt är ett annat problem, här finns ingen torktumlare! Det har varit torrt mest hela dagen men mera regn är på gång. Lite sol får vi också. Vi blir förvånade att det finns så många gäster här redan. Tio husbilar och fem husvagnar: 5 tyskar, 4 fransoser, 2 från lilla britannia, 2 österrikare, 1 schweizisk, och 1 svensk. Han från Britannia står på "vår" plats, där jag vet att Wifi-mottagningen är bäst. Vi ställer oss väl näst bäst då, men har i.a.f. en solig plats. Man kan inte få allt!
26/3
Natten har varit lugn! Det började regna på morgonen, kl.6 fick vi ta in tvätten och hänga under markisen, det blåste inte men markisen är väl surrat! Av och till kommer det en liten by men även lite sol, temp. har gått ner lite, 12 på natten, 18 på dagen. Idag är en bra arbetsdag för att tvätta, städa och laga. I morgon skall det bli sol och värme hela dagen!
Tyskspråkiga säger Guten Morgen! Fransmännen säger Bonjour! Engelsmännen säger Hello! eller Good Morning! Vi svarar alla med "Kaliméra"! De tittar lite förvånat på oss men de lär sig fort och alla är snälla och trevliga. När vi går förbi på eftermiddagen säger alla "Kalispéra"!
Grekerna firar sin Påsk första maj, alltså är det bara västeuropéerna som kommer att fira Påsk här om någon firar något ö.h.t. Minimarket har öppnat, färska frallor på morgonen och även restaurangen har öppnat. Vi borde väl klara oss här några dagar. Tvätten är nästan torr!
Från oss alla till er alla, Glad Påsk!
Bevakningen på Kryoneri
När vägen blir, klar skall den betalas
Tunnlarna till Antirrio borras
Rio-Antirrio Bridge
Tvätt- & städdag
Camping Aginara Beach
Senast ändrad:
Sv: Amstel på Kreta
Petalidi, 28 mars 2016
Vi befinner oss alltså på det västligaste hornet av Peloponnesos. Några km åt nord finns den relativt lilla hamnen, Kyllini. Härifrån avgår färjerna till öarna Zakynthos och Kefalonia som ligger 20 resp. 40 Km utanför kusten, en båtfärd på drygt en timme eller två. Söder om Kyllini ligger Kastro och Loutra med sina gyllene badstränder som därför heter just Golden Beach. Här finns fina parkerings möjligheter för husbilar men dessa är inte populära under högsäsong då parkeringsplatserna behövs till badgästerna.
30 Km nord om Kyllini ligger det vackra naturreservatet Kalogria, även här finns flera bra husbilsparkeringar och en riktig ställplats Camper Stop Kalogria, 10€/dag.
Nära lilla byn Glifa på södra kusten av hornet finns två året runt öppna campingar som ligger grannar med varandra, det gamla Aginara och det nyare Ionion. Den senare är större med stora ljusa platser, en pool och modernare faciliteter. Även ett modernare pris, 19€ under lågsäsong.
Aginara är något mindre, har mindre platser men är mysig, blomrikt och vackert lummig, något gammalmodiga faciliteter men funktionellt och rent. En idyllisk camping till ett idylliskt pris, 15€ under lågsäsong och 13€ under lägsta säsongen (nov - mars). Aginara håller på och moderniserar sina faciliteter och byggnader och Ionion som inte har mycket till strand, har byggt en ny större swimmingpool. Att Ionion har en smal tråkig strand emedan Aginara har en av de vackraste stränder en camping kan ha, gör valet väldigt lätt. En strandbar där man kan sitta och mysa, smuttandes på drinken eller ölen och blicken mot solnedgången, gör vistelsen där till en paradisisk upplevelse. Man längtar tillbaka! Det gjorde vi, den något kyliga kvällsluften påverkar inte vårt intryck denna tidiga vår.
27/3
Jag brukar inte berätta om vad vi äter men jag har börjat förstå att prat om mat, vin och matlagning är viktiga existentiella ämnesområden.
Till frukost älskar vi Lidls Milbona Fruit Yogurt, Peach & Passion (den feta 10% Grekisk Yougurt Cream är ännu bättre med honung).Rostat bröd och kokt ägg. Philadelphia går bra till allt, så även en klick Majonnäs. Observera att vi är tre och att snapsglasen används som äggkopp.
Efter frukost lämnar vi Aginara och kör söderut. Här finns en bra strandparkering vid Kourouta Beach men även några campingar i Palouki. Hela sträckan utefter stranden från Kastro Kyllini till Kyparissia är fullt med strandparkeringar och campingar. Vi svänger av till Elea för att äta lunch. I den lagom lummiga skogen intill stranden finns mycket plats för husbilar. Denna plats har i många år varit en av de populäraste platser för husbilar, året runt men särskild under högsäsong. Tidigare år kunde man även hitta många övervintrare här. Området väster om skogsvägen är numera privat med avsikt att bebyggas, parkering är här förbjudet! Anslagen har tagits bort av husbilsfolk i försök att kringgå lagar. Men polisen gör sina razzior ibland och den som inte följer polisens uppmaning att flytta, blir garanterad bötfällt eller dragen inför tinget i Kyparissia. Jag har ännu inte träffat någon som kan intyga att de också har betalat bötesförelägganden och de som hamnat inför tinget, mest tyskar men även några holländare har alla blivit frikända.
Men varför söka problem? Man slipper allt detta enkelt genom att parkera öster om skogsvägen som är samfälld och "Låt bli att campa!". De två oaser, vattenställen, finns kvar med dubbla kranar och högt tryck. Även de fria hundarna finns kvar men är färre i antal.
28/3
Efter Elea fortsätter vi till Kalo Nero, viker vi av österut mot Kalamata men råkar hamna i Petalidi.
Det blåser kraftigt men vi ställer oss i lä av fotbollsplanens klubbyggnad, här får vi en lugn natt.
Hälsningar, SBJ / Julian
Petalidi, 28 mars 2016
Vi befinner oss alltså på det västligaste hornet av Peloponnesos. Några km åt nord finns den relativt lilla hamnen, Kyllini. Härifrån avgår färjerna till öarna Zakynthos och Kefalonia som ligger 20 resp. 40 Km utanför kusten, en båtfärd på drygt en timme eller två. Söder om Kyllini ligger Kastro och Loutra med sina gyllene badstränder som därför heter just Golden Beach. Här finns fina parkerings möjligheter för husbilar men dessa är inte populära under högsäsong då parkeringsplatserna behövs till badgästerna.
30 Km nord om Kyllini ligger det vackra naturreservatet Kalogria, även här finns flera bra husbilsparkeringar och en riktig ställplats Camper Stop Kalogria, 10€/dag.
Nära lilla byn Glifa på södra kusten av hornet finns två året runt öppna campingar som ligger grannar med varandra, det gamla Aginara och det nyare Ionion. Den senare är större med stora ljusa platser, en pool och modernare faciliteter. Även ett modernare pris, 19€ under lågsäsong.
Aginara är något mindre, har mindre platser men är mysig, blomrikt och vackert lummig, något gammalmodiga faciliteter men funktionellt och rent. En idyllisk camping till ett idylliskt pris, 15€ under lågsäsong och 13€ under lägsta säsongen (nov - mars). Aginara håller på och moderniserar sina faciliteter och byggnader och Ionion som inte har mycket till strand, har byggt en ny större swimmingpool. Att Ionion har en smal tråkig strand emedan Aginara har en av de vackraste stränder en camping kan ha, gör valet väldigt lätt. En strandbar där man kan sitta och mysa, smuttandes på drinken eller ölen och blicken mot solnedgången, gör vistelsen där till en paradisisk upplevelse. Man längtar tillbaka! Det gjorde vi, den något kyliga kvällsluften påverkar inte vårt intryck denna tidiga vår.
27/3
Jag brukar inte berätta om vad vi äter men jag har börjat förstå att prat om mat, vin och matlagning är viktiga existentiella ämnesområden.
Till frukost älskar vi Lidls Milbona Fruit Yogurt, Peach & Passion (den feta 10% Grekisk Yougurt Cream är ännu bättre med honung).Rostat bröd och kokt ägg. Philadelphia går bra till allt, så även en klick Majonnäs. Observera att vi är tre och att snapsglasen används som äggkopp.
Efter frukost lämnar vi Aginara och kör söderut. Här finns en bra strandparkering vid Kourouta Beach men även några campingar i Palouki. Hela sträckan utefter stranden från Kastro Kyllini till Kyparissia är fullt med strandparkeringar och campingar. Vi svänger av till Elea för att äta lunch. I den lagom lummiga skogen intill stranden finns mycket plats för husbilar. Denna plats har i många år varit en av de populäraste platser för husbilar, året runt men särskild under högsäsong. Tidigare år kunde man även hitta många övervintrare här. Området väster om skogsvägen är numera privat med avsikt att bebyggas, parkering är här förbjudet! Anslagen har tagits bort av husbilsfolk i försök att kringgå lagar. Men polisen gör sina razzior ibland och den som inte följer polisens uppmaning att flytta, blir garanterad bötfällt eller dragen inför tinget i Kyparissia. Jag har ännu inte träffat någon som kan intyga att de också har betalat bötesförelägganden och de som hamnat inför tinget, mest tyskar men även några holländare har alla blivit frikända.
Men varför söka problem?
Man slipper allt detta enkelt genom att parkera öster om skogsvägen som är samfälld och "Låt bli att campa!". De två oaser, vattenställen, finns kvar med dubbla kranar och högt tryck. Även de fria hundarna finns kvar men är färre i antal. 28/3
Efter Elea fortsätter vi till Kalo Nero, viker vi av österut mot Kalamata men råkar hamna i Petalidi.
Det blåser kraftigt men vi ställer oss i lä av fotbollsplanens klubbyggnad, här får vi en lugn natt.
Hälsningar, SBJ / Julian
Sv: Amstel på Kreta
Hej går det att köra där med stora husbussar jag tänkte på höjden på tunnlarna
Hej går det att köra där med stora husbussar jag tänkte på höjden på tunnlarna
F
F.d. 22252
Guest
Sv: Amstel på Kreta
Jag är helt nöjd med fina naturbilder hur det ser ut på platsen där ni är det det är ju en reseberättelse eller hur. Intressant att läsa om vägar och kultur och folket på platsen.
Nästan alla sk. reseberättelser verkar ju annars handla om att fota tallriken med grillad kyckling och pommes frites med öl och vin, sånt har jag på gångavstånd hemma knappast intressant och knappast som gourmetmat mera som ett sätt att dö på.
Semesteralkoholister behöver man inte åka utomlands för att läsa om.
Så fortsätt i samma stil!
Jag är helt nöjd med fina naturbilder hur det ser ut på platsen där ni är det det är ju en reseberättelse eller hur. Intressant att läsa om vägar och kultur och folket på platsen.
Nästan alla sk. reseberättelser verkar ju annars handla om att fota tallriken med grillad kyckling och pommes frites med öl och vin, sånt har jag på gångavstånd hemma knappast intressant och knappast som gourmetmat mera som ett sätt att dö på.
Semesteralkoholister behöver man inte åka utomlands för att läsa om.
Så fortsätt i samma stil!
Sv: Amstel på Kreta
Jag avråder om man inte har god vana att köra där.
Dock går det utmärkt med plåtisar och normalstora husbilar.
Julian
Vad gäller tunnlarna är det inget problem under 4m men väl med längder större än 9-10 m. Kommer svårligen genom en del branta hårnålskurvor. De lastbilar och bussar vi har sett där var alla relativt korta, <10m och högt på hjulen. Jag skulle vilja se två turistbussar mötas i de brantaste serpentinerna på väg P1 mellan Kotor och Cetinje.Hej går det att köra där med stora husbussar jag tänkte på höjden på tunnlarna
Jag avråder om man inte har god vana att köra där.Dock går det utmärkt med plåtisar och normalstora husbilar.
Julian
Sv: Amstel på Kreta
28/3
På morgonen, framför vår husbil, vid strandduschen står en busschaufför och tvättar sin buss för hand. Vi hälsar, "Kalimera!", pratar lite, han på grekiska, jag på engelska. Jag undrar om vi står i vägen. Han skrattar, "Ochi! Kala!" Det är svårt med grekiskan men jag förstår att han har frid med vår parkering! Grekerna är så lättsamma, tillåtande, vänliga och alltid lika lugna.
Vi tackar Petalidi för lånet av en lugn nattparkering. I Messini finns både Lidl och Carrefour där vi provianterar igen och fortsätter till Kalamata utan att stanna. Nu börjar Mani. Inget är så vackert i Grekland som landskapet Mani, mittfingret på Peloponnesoshanden. Vägen mellan Kalamáta och Areópoli slingrar sig fram genom berg och dal i del kultiverade landskapet där endast oliver odlas, de världskända Kalamataoliverna. Vägen är 80 Km lång och tar minst två timmar att köra men inklusive alla uppehåll för bedårande vyer, tog det oss 4 timmar. Vi har kört vägen tidigare, fast åt andra hållet och vid molnigt och regnigt väder. Idag var det mest solsken och denna krokiga bergsväg står nu högst upp på listan över vackra vägar i Grekland. Vi har bestämt träff med våra tyska vänner på Dirosstranden en annan av våra guldkorn där vi stortrivs. Bernd und Bärbel är redan där och glädjen är stor vid återseendet, det var 1½ år sedan sist. De har övervintrat i Grekland tre år i rad nu och är på väg hemåt. Vi har mycket att berätta och prata om så vi lär nog stå här i flera dagar. Stranden inbjuder till bad, vattentempen är 18 gr. men vinden något kylig. Vädret blir bara bättre för var dag med mera sol, naturen här är vacker och vårblomningen har satt igång. Mani när det är som bäst.
Hälsningar SBJ / Julian
Klar att lämna Petalidi
Våren vaknar
Kardamyli
Stoupa
Agios Dimitrios
Neo Itilo
Bernd & Bärbel är redan på Dirosstranden som även kallas
Dinosauriäggstranden pga. de stora runda stenarna
Ett underbart parkeringsläge vid stranden med solnedgången rakt in i entrédörren.
Vi har en del att snacka om!
28/3
På morgonen, framför vår husbil, vid strandduschen står en busschaufför och tvättar sin buss för hand. Vi hälsar, "Kalimera!", pratar lite, han på grekiska, jag på engelska. Jag undrar om vi står i vägen. Han skrattar, "Ochi! Kala!" Det är svårt med grekiskan men jag förstår att han har frid med vår parkering! Grekerna är så lättsamma, tillåtande, vänliga och alltid lika lugna.
Vi tackar Petalidi för lånet av en lugn nattparkering. I Messini finns både Lidl och Carrefour där vi provianterar igen och fortsätter till Kalamata utan att stanna. Nu börjar Mani. Inget är så vackert i Grekland som landskapet Mani, mittfingret på Peloponnesoshanden. Vägen mellan Kalamáta och Areópoli slingrar sig fram genom berg och dal i del kultiverade landskapet där endast oliver odlas, de världskända Kalamataoliverna. Vägen är 80 Km lång och tar minst två timmar att köra men inklusive alla uppehåll för bedårande vyer, tog det oss 4 timmar. Vi har kört vägen tidigare, fast åt andra hållet och vid molnigt och regnigt väder. Idag var det mest solsken och denna krokiga bergsväg står nu högst upp på listan över vackra vägar i Grekland. Vi har bestämt träff med våra tyska vänner på Dirosstranden en annan av våra guldkorn där vi stortrivs. Bernd und Bärbel är redan där och glädjen är stor vid återseendet, det var 1½ år sedan sist. De har övervintrat i Grekland tre år i rad nu och är på väg hemåt. Vi har mycket att berätta och prata om så vi lär nog stå här i flera dagar. Stranden inbjuder till bad, vattentempen är 18 gr. men vinden något kylig. Vädret blir bara bättre för var dag med mera sol, naturen här är vacker och vårblomningen har satt igång. Mani när det är som bäst.
Hälsningar SBJ / Julian
Klar att lämna Petalidi
Våren vaknar
Kardamyli
Stoupa
Agios Dimitrios
Neo Itilo
Bernd & Bärbel är redan på Dirosstranden som även kallas
Dinosauriäggstranden pga. de stora runda stenarna
Ett underbart parkeringsläge vid stranden med solnedgången rakt in i entrédörren.
Vi har en del att snacka om!
Sv: Amstel på Kreta
Nu börjar det kännas i Greklandstarmen! Fina bilder hela vägen , även om Mani har en speciell plats i våra hjärtan! Nu ser vi fram mot fina bilder från Gythio och även färjeöverfarten! Fortsatt bra resa till er alla tre!
Hälsningar från ett ibland soligt Göteborg, Anette och Robert
Nu börjar det kännas i Greklandstarmen! Fina bilder hela vägen , även om Mani har en speciell plats i våra hjärtan! Nu ser vi fram mot fina bilder från Gythio och även färjeöverfarten! Fortsatt bra resa till er alla tre!
Hälsningar från ett ibland soligt Göteborg, Anette och Robert
Sv: Amstel på Kreta
29/3 Stinas kalas på Diros
Denna dag var det många som kom på Stinas födelsedagskalas och hon fick många platta runda presenter. De trevliga gästerna var något lågmälda och stannade länge för att låta sig väl smakas av det vi hade att erbjuda här på Dirosstranden.
Kalasgästerna anländer
"Vi gratulerar på din födelsedag!"
Äntligen någon som förstår mig!
Varsågod och ta för er!
Det luktar Italienskt!
Frikostig bjudning!
Inte en smula kvar!
"Vi tackar för bjudningen!"
Gästerna har ingen brådska att lämna, mätta och belåtna.
Ännu ett år att lägga till!
Stina
29/3 Stinas kalas på Diros
Denna dag var det många som kom på Stinas födelsedagskalas och hon fick många platta runda presenter. De trevliga gästerna var något lågmälda och stannade länge för att låta sig väl smakas av det vi hade att erbjuda här på Dirosstranden.
Kalasgästerna anländer
"Vi gratulerar på din födelsedag!"
Äntligen någon som förstår mig!
Varsågod och ta för er!
Det luktar Italienskt!
Frikostig bjudning!
Inte en smula kvar!
"Vi tackar för bjudningen!"
Gästerna har ingen brådska att lämna, mätta och belåtna.
Ännu ett år att lägga till!
Stina
Sv: Amstel på Kreta
Vill bara hänga med i grattandet. Dock inga platta presenter från mig.
Vill bara hänga med i grattandet. Dock inga platta presenter från mig.
F
F.d. 53141
Guest
Sv: Amstel på Kreta
Stina!
Stort grattis i efterhand! Hoppas att ni fick
En trevlig dag med lantlig odör.
Hälsa din Cowboy.
Kramar från Mona och Charlie
Stina!
Stort grattis i efterhand! Hoppas att ni fick
En trevlig dag med lantlig odör.
Hälsa din Cowboy.
Kramar från Mona och Charlie
Sv: Amstel på Kreta
29/3 - 1/4
Tack till Mona & Charlie från the Cowgirl!
Kor och getter, går ofta lösa på landsbygden i Grekland. Ledarkon och/eller -tjuren går ofta med ett kort rep mellan fram- eller bakbenen för att de inte skall gå för långt och för snabbt. De är vanedjur, de har sina fasta rutter. De är även snälla, nyfikna djur och ett trevligt inslag i vår relativt händelselösa vardag. Tjurarna är som Ferdinand, ligger under tamarisken och luktar på blommorna. Vi märker heller inget av lukten från koblajorna men man får se sig för var man sätter fötterna och de drar till sig flugor. Turligt nog fläktar det hela dagen så vi slipper flugjakten inne i husbilen.
Vi har det så himla skönt och avkopplande på Dirosstranden, gör promenader i det vackra naturområdet, sitter och snackar med våra vänner i solen, dricker öl på dagen och schnaps på de sena kvällarna. Bernd und Bärbel har en hemsida landytracks.de som beskriver deras husbilsresor. Vi har inte träffat någon som har rest med husbil till så många olika länder i världen och vi sitter från e.m. till sen kväll och pratar om husbilsresandet. Det politiska läget i många delar av världen är orsak till att det idag inte är möjligt att säkert resa utanför Europa, dessutom har de passerat 70årssträcket, deras reseförsäkringar är inte betalbara längre.
Så de stannar vintertid i Grekland. Att vi har mycket att prata om är en anledning till att vi stannar kvar på Dirosbeach(StreetView). En annan anledningen är att vädret blir bara bättre och bättre, 100% sol från morgon till kväll.
Idag har Stina badat i havet, nästan 19 gr. i vår vackra vik. En trevlig ung Grek, Ilias rastar sina hundar här varje kväll, han har erbjudit sig att vi skall komma och tanka vatten, vilket vi gjorde.
Tredje anledningen att vi inte har någon brådska, är att färjan vi skulle åka till Kreta med, ligger på varv i Piraeus för underhåll och inspektion till den 15 april. Första turen från Gytheion till Kissamos blir 20 april. Vi åker på lördag till Gytheion för att hälsa på Mani Beach Camping och på måndag / tisdag till Neapoli för färjan till Kithera där vi stannar tills det går en färja från Kithera till Kissamos. Vårt besök till Kreta kommer således att kortas in med ca. 2 veckor.
Hälsningar SBJ / Julian
29/3 - 1/4
Tack till Mona & Charlie från the Cowgirl!
Kor och getter, går ofta lösa på landsbygden i Grekland. Ledarkon och/eller -tjuren går ofta med ett kort rep mellan fram- eller bakbenen för att de inte skall gå för långt och för snabbt. De är vanedjur, de har sina fasta rutter. De är även snälla, nyfikna djur och ett trevligt inslag i vår relativt händelselösa vardag. Tjurarna är som Ferdinand, ligger under tamarisken och luktar på blommorna. Vi märker heller inget av lukten från koblajorna men man får se sig för var man sätter fötterna och de drar till sig flugor. Turligt nog fläktar det hela dagen så vi slipper flugjakten inne i husbilen.
Vi har det så himla skönt och avkopplande på Dirosstranden, gör promenader i det vackra naturområdet, sitter och snackar med våra vänner i solen, dricker öl på dagen och schnaps på de sena kvällarna. Bernd und Bärbel har en hemsida landytracks.de som beskriver deras husbilsresor. Vi har inte träffat någon som har rest med husbil till så många olika länder i världen och vi sitter från e.m. till sen kväll och pratar om husbilsresandet. Det politiska läget i många delar av världen är orsak till att det idag inte är möjligt att säkert resa utanför Europa, dessutom har de passerat 70årssträcket, deras reseförsäkringar är inte betalbara längre.
Så de stannar vintertid i Grekland. Att vi har mycket att prata om är en anledning till att vi stannar kvar på Dirosbeach(StreetView). En annan anledningen är att vädret blir bara bättre och bättre, 100% sol från morgon till kväll.
Idag har Stina badat i havet, nästan 19 gr. i vår vackra vik. En trevlig ung Grek, Ilias rastar sina hundar här varje kväll, han har erbjudit sig att vi skall komma och tanka vatten, vilket vi gjorde.
Tredje anledningen att vi inte har någon brådska, är att färjan vi skulle åka till Kreta med, ligger på varv i Piraeus för underhåll och inspektion till den 15 april. Första turen från Gytheion till Kissamos blir 20 april. Vi åker på lördag till Gytheion för att hälsa på Mani Beach Camping och på måndag / tisdag till Neapoli för färjan till Kithera där vi stannar tills det går en färja från Kithera till Kissamos. Vårt besök till Kreta kommer således att kortas in med ca. 2 veckor.
Hälsningar SBJ / Julian