Sv: Amstel på Kreta
Vägen till Cetinje, ett vackert äventyr i Montenegro.
Två gånger tidigare har vi av olika anledningar kört förbi Kotor utan att se på världsarvet. Idag skulle det bli av! Ett annat efterlängtat önskemål var att köra bergsvägen mellan Kotor och Montenegros gamla huvudstad Cetinje. Den turen förutsätter gott väder utan regn eller dis men gärna med mycket ljus för bildbevisets skull.
Två timmar i världsarvet räckte för oss, visst är det fint men i vår smak kan det inte konkurrera med Monemvasia (Gr), Monsaraz (Pt) eller Monteriggioni (It). Kotor är mera jämförbart med Dubrovnik. I vilket fall som helst, stort är det om man orkar klättra uppför och innanför den gamla befästningsmuren som ligger ca. 125 m. högt upp mot bergets västsida. Våckert och nu har vi sett det!
Dags för vår italienska bergsget att bekänna sin röda färg. Borde inte vara något problem, så mycket nya delar och service den är uppdaterat med. Vägen upp, P1, består av ett trettiotal serpentiner till en max. höjd av 1675 m.ö.h.
Men CHEEEEEESES!!! Vilka vyer! Helt sanslöst! Finns inga bilder som kan beskriva denna upplevelse och ord går inte att uttrycka när man blir andlös. Jobbigt? Visst! Men väl värt det!
På ca. 940 meters höjd, fortsätter P1:an rakt fram till Cetinje men till höger kommer man in i på en smal väg genom Naturreservat Lovcen som också leder till Cetinje.
Vi frågar den uniformerade skogsvakten som talar hyfsat Engelska: "Hur är vägen att köra, finns det snö? Vi har visserligen snökedjor men kör på sommardäck!" - "Nema Problema!" säger han, "Som ni har kört hittills men smalare, endast 2,5 m. bred med mötesfickor! Upp till 30 cm snö vid sidan om vägen kan förekomma men jag lovar att själva vägen är fri från snö och torr!"
Vi får svälja några gånger men tar sedan beslutet: "Vi gör det!" Han fortsätter, hövligt och vänligt: "Mycket vacker natur med milsvida panoramautsikter till tre städer, och ni får parkera och övernatta vid hotellet om ni vill, helt gratis!" Jag betalar 4€, får två biljetter och ett kvitto, han öppnar bommen och alla vinkar vi glatt.
Vi behövde inte ångra oss, vi tog det lugnt, och utsikten på Kotorbukten blev bara bättre på 1120m. vid 42.4175,18.8036 och på 1276m. vid 42.4008,18.7936 Häpnadsväckande, enastående, fantastiskt!! Längre in i parken på 1675m fanns den högsta utsiktsplatsen över hela parken vid 42.4049,18.8135 och på en annan bergstopp ligger först tunneln till, och sedan själva Njegosev Mausoleum där PetarII Petrovic-Njego har sin sista vila. Vi övernattade på parkeringen vid Motell Odmaraliste Rekreativt utbildningscenter , en stor sportanläggning, här liksom vid mausoleut, log det ganska mycket snö kvar. Dagen efter kom vi ner till Cetinje, en mycket sliten stad. Är det fortfarande krig här? frågade vi oss. Från Cetinje går en större väg till Podgorica men alla vägreparationer gjorde den långsam. Podgorica idag, är mycket modern, staden blev fullständigt sönderbombad under WW2. I morgon skall vi se om det finns något kvar av det gamla Podgorica.
När spänningen är som bäst och vackrast! På två dar har vi sett världsarvet Kotor, hela Kotorbukten högt uppifrån, ett naturreservat i snön, Peters Mausoleum, Cetinje den gamla huvudstaden och Podgorica den nya.
Andra dagen slutar på enda ställplatsen strax utanför staden, Autocamp Izvor. Här finns 8 platser med el, VA, Wifi, toaletter, m.m, allt inklusive för 10€,
Denna tripp var välplanerat sedan något år tillbaka. Jag kan verkligen rekommendera den om man har god körvana, gillar att ratta mycket och har en husbil som inte är allt för stor, en plåtis gör sig bäst, men definitivt inte under högsäsong då det är mycket trafik här. Vägen P1, rakt fram mot Cetinje vid parkingången, se länken ,skall gå bättre att köra för lite större husbilar. På reservatets småvägar har jag svårt att se att exempelvis en 9 m. 5 tonnare, skulle kunna möta övrig biltrafik på ett säkert sätt. Många turister trafikerar vägarna här på sommartid med personbilar och även mindre turistbussar, de senare dock inte i parken (antar att de bara släpps in från Cetinjehållet). Som vi kunde se idag fanns inga begränsningar för vägen, varken i vikt, bredd, längd eller höjd. Det fanns en tunnel utan höjdangivelse (uppskattningsvis 4,5m). I reservatet fanns långa sträckor med dålig väg, bredd 2,5 m. utan mötesfickor. Vi hade inte gärna backat med 30 cm snö på varje sida men vi mötte ingen! En månad senare hade vi inte gjort det med vår husbil p.g.a. den ökande trafiken och för två veckor sedan var det fortfarande för mycket snö.
Julian
Vägen till Cetinje, ett vackert äventyr i Montenegro.
Två gånger tidigare har vi av olika anledningar kört förbi Kotor utan att se på världsarvet. Idag skulle det bli av! Ett annat efterlängtat önskemål var att köra bergsvägen mellan Kotor och Montenegros gamla huvudstad Cetinje. Den turen förutsätter gott väder utan regn eller dis men gärna med mycket ljus för bildbevisets skull.
Två timmar i världsarvet räckte för oss, visst är det fint men i vår smak kan det inte konkurrera med Monemvasia (Gr), Monsaraz (Pt) eller Monteriggioni (It). Kotor är mera jämförbart med Dubrovnik. I vilket fall som helst, stort är det om man orkar klättra uppför och innanför den gamla befästningsmuren som ligger ca. 125 m. högt upp mot bergets västsida. Våckert och nu har vi sett det!
Dags för vår italienska bergsget att bekänna sin röda färg. Borde inte vara något problem, så mycket nya delar och service den är uppdaterat med. Vägen upp, P1, består av ett trettiotal serpentiner till en max. höjd av 1675 m.ö.h.
Men CHEEEEEESES!!! Vilka vyer! Helt sanslöst! Finns inga bilder som kan beskriva denna upplevelse och ord går inte att uttrycka när man blir andlös. Jobbigt? Visst! Men väl värt det!
På ca. 940 meters höjd, fortsätter P1:an rakt fram till Cetinje men till höger kommer man in i på en smal väg genom Naturreservat Lovcen som också leder till Cetinje.
Vi frågar den uniformerade skogsvakten som talar hyfsat Engelska: "Hur är vägen att köra, finns det snö? Vi har visserligen snökedjor men kör på sommardäck!" - "Nema Problema!" säger han, "Som ni har kört hittills men smalare, endast 2,5 m. bred med mötesfickor! Upp till 30 cm snö vid sidan om vägen kan förekomma men jag lovar att själva vägen är fri från snö och torr!"
Vi får svälja några gånger men tar sedan beslutet: "Vi gör det!" Han fortsätter, hövligt och vänligt: "Mycket vacker natur med milsvida panoramautsikter till tre städer, och ni får parkera och övernatta vid hotellet om ni vill, helt gratis!" Jag betalar 4€, får två biljetter och ett kvitto, han öppnar bommen och alla vinkar vi glatt.
Vi behövde inte ångra oss, vi tog det lugnt, och utsikten på Kotorbukten blev bara bättre på 1120m. vid 42.4175,18.8036 och på 1276m. vid 42.4008,18.7936 Häpnadsväckande, enastående, fantastiskt!! Längre in i parken på 1675m fanns den högsta utsiktsplatsen över hela parken vid 42.4049,18.8135 och på en annan bergstopp ligger först tunneln till, och sedan själva Njegosev Mausoleum där PetarII Petrovic-Njego har sin sista vila. Vi övernattade på parkeringen vid Motell Odmaraliste Rekreativt utbildningscenter , en stor sportanläggning, här liksom vid mausoleut, log det ganska mycket snö kvar. Dagen efter kom vi ner till Cetinje, en mycket sliten stad. Är det fortfarande krig här? frågade vi oss. Från Cetinje går en större väg till Podgorica men alla vägreparationer gjorde den långsam. Podgorica idag, är mycket modern, staden blev fullständigt sönderbombad under WW2. I morgon skall vi se om det finns något kvar av det gamla Podgorica.
När spänningen är som bäst och vackrast! På två dar har vi sett världsarvet Kotor, hela Kotorbukten högt uppifrån, ett naturreservat i snön, Peters Mausoleum, Cetinje den gamla huvudstaden och Podgorica den nya.
Andra dagen slutar på enda ställplatsen strax utanför staden, Autocamp Izvor. Här finns 8 platser med el, VA, Wifi, toaletter, m.m, allt inklusive för 10€,
Denna tripp var välplanerat sedan något år tillbaka. Jag kan verkligen rekommendera den om man har god körvana, gillar att ratta mycket och har en husbil som inte är allt för stor, en plåtis gör sig bäst, men definitivt inte under högsäsong då det är mycket trafik här. Vägen P1, rakt fram mot Cetinje vid parkingången, se länken ,skall gå bättre att köra för lite större husbilar. På reservatets småvägar har jag svårt att se att exempelvis en 9 m. 5 tonnare, skulle kunna möta övrig biltrafik på ett säkert sätt. Många turister trafikerar vägarna här på sommartid med personbilar och även mindre turistbussar, de senare dock inte i parken (antar att de bara släpps in från Cetinjehållet). Som vi kunde se idag fanns inga begränsningar för vägen, varken i vikt, bredd, längd eller höjd. Det fanns en tunnel utan höjdangivelse (uppskattningsvis 4,5m). I reservatet fanns långa sträckor med dålig väg, bredd 2,5 m. utan mötesfickor. Vi hade inte gärna backat med 30 cm snö på varje sida men vi mötte ingen! En månad senare hade vi inte gjort det med vår husbil p.g.a. den ökande trafiken och för två veckor sedan var det fortfarande för mycket snö.
Julian
Senast ändrad:
Zooma in, skall man förståss också göra, då får man andra bilder. Google är la fantastiskt !?1?!
