Det lille jeg har kjørt Tesla S med moderat motorkraft så er det veldig lave tyngdepunkt og gode veigrep på alle 4 (har faktisk kun kjørt D modeller med permanent firehjulsdrift) så er det bil som inviterer til aktiv kjøring. Selv om det er en bil på over 2 tonn så fles den som en veldig aktiv bil i rask GTI klasse. Har ikke vært i nærheten av å få de til å slippe veigrepet på fast dekke. På grus føles den oftest som en godt oppsatt rallyibil med AWD. Skulle gjerne hatt en selv. Plaid utgaven er for meg overkill, kan ikke se at de ekstra kreftene er noe jeg ville utnytte, selv om jeg i unge år lekte litt med amerikanske muskelbiler - de blir bleke samlignet med nesten alle Tesla modellene. 70 tallets råskinn blir frakjørt av selv de billigste Tesla modellene. En "rimelig" Plaid må sammenlignes med biler 10 ganger mer kostbar, men er i seg selv nesten kjedelig designmessig.
Vid min första tur i en Tesla 3, på en kurvig våt asfaltväg på landet, så fick jag faktiskt 4-hjulssläpp i 70km/h, men jag provocerade hårt i kurvorna, och ägaren som satt bredvid hade knappat in de bästa, eller kanske man ska säga sämsta valen, uppiggande erfarenhet
Men jag saknade "musiken" som inbiten motornörd.
Chippen det är inte oljud, det är ju musik som man måste lära sig att älskaJag tänkte skriva det igår men jag vågade inte!
Jag föredrar egentligen tystnaden och förstår inte alls tjusningen med oljud.
Jag menar äldre motorer som har inbyggd charm och själ, inte moderna svenssonmotorer, Hit'n miss och gamla råoljemotorer är som gamla envisa damer som kräver både list och en fast hand för att lyda, lyckas man blir man både varm o glad, och belönas med musik.
Jag fick lära mej att handskas med en sån dam vid 14-års ålder, en Säffle 25-hästars råoljemotor i en pensionerad räkfiskebåt, det var för mej skär lycka, när den damen gjorde som jag ville
Men jag är ju som sagt skadad