Sv: Varför slutar man att vara husbilsägare?
Ursäkta att jag inledningsvis viker in på ett sidospår, men tror att Roger 67 är inne på rätt spår - när det gäller att avbryta ett husbilsresande på grund av ekonomin. Jag är medlem i såväl ett svenskt som engelskt märkesforum på Facebook och slås dagligen av skillnaden mellan inläggen på dessa forum liksom av det faktum att den engelska bilparken är betydligt (och jag menar också betydligt) äldre än den svenska. Engelsmännen gläds dock storligen över sina ålderstigna bilar och diskuterar i betydligt högre grad problem som uppstått i dessa än vi svenskar som på vårt forum i huvudsak skriver om resor och upplevelser i samband med dessa .
Kan det alltså vara så att vi svenskar på något sätt föredrar nyare bilar med högre bekvämlighet och finesser än exempelvis engelsmännen? Krav som med nödvändighet också resulterar i högre kostnader för ett husbilsinnehav och en djupare grop i hushållskassan. En grop som i slutändan kanske blir så djup att vi inte mäktar med att komma upp ur den. Kort sagt: Husbilsägandet och resandet blir till slut så dyrt att det måste ifrågasättas och sättas i relation till övriga utgiftskostnader.
En annan sak är också (tror i alla fall jag) att om man som vi har genomkorsat Europa i det närmaste 40 gånger så kan det kännas skönt att bara sätta sig på ett lågprisflyg till exempelvis Kroatien och hyra in sig på ett mindre hotell i anslutning till kust och badmöjligheter- inte sällan till en klart lägre kostnad än att äga en husbil och ta sig dit med den och bo på camping. Hustrun och jag flyger ner till Dalmatien nu i oktober till en flygkostnad på 1700 :- (tur och retur för båda). Ja men, kanske någon säger, då missar du ju resan genom Europa. Och visst, de första fem gångerna är denna säkert både kul och intressant, men de nästkommande tio eller 20 gångerna? Och allt har ju också ett tidsmässigt pris. Man måste ha klart för sig att ett husbilsägande - och utnyttjande - är en dyr historia.
Personligen börjar vi också tröttna på trängseln. Förr gick det bra att dyka in på en ställplats framåt niotiden, det fanns alltid plats, medan man idag får börja leta övernattningsplats redan under eftermiddagen. Och att boka plats?! Vari detta ligger den mångomtalade friheten? Här delar jag helt de åsikter som tidigare framförts av KarinoBengt.
"Jag förstår inte att man klagar på att det är för många hb:ar vi behöver inte åka till samma ställe sprid ut er lite", skriver Anton 53. Då kan jag förklara för dig att vi husbilsresenärer är lite som flockdjur i så måtto att vi inför resan gör en planering av vad vi vill se och att denna i hög grad fattas på basis av facktidningar och inte minst olika ställplatsförteckningar. Och då blir det trångt när antalet husbilar ökar explosionsartat i hela Europa. Och visst, att som relativt ny husbilsägare ge sig ut för att upptäcka Europa är säkert både intressant och spännande, men har du redan gjort resan ett rejält antal gånger så kanske det inte är lika inspirerande att redan under sen eftermiddag behöva söka natthamn - bara för att vara säker på att få en någorlunda säker plats för en enstaka övernattning. För mig personligen är en ställplats också enbart en plats jag övernattar på eller som utgör en bas under exempelvis ett dagsbesök i en närliggande stad. För längre vistelser är det campingplatser som gäller. Att övernatta dag efter dag på en ställplats är också en orsak till att trängseln ökar och utbudet minskar for oss rörliga resenärer.
Marianne och Ranko. Ni har helt rätt i ert antagande att sättet att tillbringa sin fritid på eller för den delen även avsluta sitt husbilsresande på är i högsta grad en individuell historia. Det finns inte någon mall att gå efter - och tur är väl det. Sålunda har hustrun och jag, på ålderns höst, köpt en sommarstuga vid havet, men likväl valt att behålla husbilen. Som pensionär har vi ju rätt gott om tid och varför utesluta det ena när man i stället kan ta ut det bästa av två goda ting?
Staffan
