Vår Basset Hound fick äran att representera Sverige på hundvärldsutställningen Cruft i Birmingham!
Planeringen var noggrann! Bland annat att kolla vad som krävs för att få ta in en hund i England? Hur reser vi dit på bästa sätt? m.m.!
Vi upptäckte snabbt att ta med hund på färga från Esbjerg till Harwic med Dfdsseaways var helt uteslutet då resan mer än 12 timmar! Hundar får inte följa med upp på båten utan måste sitta kvar i bilen. Med var rederiet sätt att se det som generöst, så får ägarna rasta hundarna 4 ggr under överfarten! Detta är inte ok för oss!
Vi kom fram till att åka ner till Calais och ta tunneln var den absolut bästa sättet för oss. Problemet var bara att utställningen är i början av mars. Detta innebär att det kan vara halt och därmed var det inte möjligt att ta husbilen. Den har bara sommardäck.
Nu visade det sig att vi hade en enorm tur. Det var helt isfritt då vi tog ut husbilen sista helgen i februari! Då kunde vi ta husbilen!
När det gällde att ta med hund till England så var det lite knepigt. Via vår veterinär så fick vi veta att hunden skulle ha:
Punkt nummer 3 och 4 fixades enligt dom bestämmelse som gäller i England! Nu var allt klart att åka!
Måndagen den 3/3 började vi med att åka till vetten och ta medel mot bandmasken. Sen bar det av.
Första natten övernattade vi på Villa Björkhagen i Jönköping. Där räknade vi med att vi kunde fylla vatten, vilket det inte gick naturligtvis. Vattnet hade frusit i slangen hur det nu kunde ha gjort det med plusgrader i luften. Vi löste detta med att handfylla från handfatet i toaletten!
Neråt Europa hade vi ingen koll på campingar. Det löser sig säkert! Dagen efter så åkte vi ner till Malmö för shopping inför resan. På kvällen kom vi ner till Rödbyhamn där färgan går till Puttgard. Vi åkte över strax efter kl.21.
När vi hade kommit över så var vår plan att fortsätta en bit och hitta någonstans att stanna för natten.
Nu visade det sig att det var dimma. Att köra i dimma och mörker på okända vägar kändes lite osäkert så farten fick anpassas efter detta. Då dök helt plötsligt en massa otäckt stora långtradare upp och låg oss direkt i rumpan.
Nää! Detta går inte! Jag kan inte köra under dessa förhållande! Vi svängde av på en rastplats. Här stannar vi tyckte vi. Det fanns toa på platsen så det var perfekt för oss! Min fru var lite tveksam då vi vet att man kan bli utsatt för rån genom att tjuvarna söver sina offer! Alternativet att åka ut på vägarna kändes mer riskabelt!
Efter att ha sovit lugnt och skönt så fortsatte vi tidigt på onsdagen. Nu skulle vi åka ca 85 mil för att komma till Calais i Frankrike! Ingen av oss hade varit i Tyskland och åkt på dessa motorvägar! Det visade sig att köra på dessa var helt underbart om man körde medans det var ljust! Däremot var deras vägbeläggning väldigt grov och skapade en hel del ljud inne i husbilen.
Milena flöt på! Vi körde genom Tyskland, kom till Holland!
Holland visade sig vara helt underbart. Samma fina vägar som i Tyskland men med bättre vägbeläggning.
Efter Holland så kom Belgien. Samma fina vägar med en katastrof till vägbeläggning. Oj vad Belgien kändes långt!
Under hela resan genom Tyskland, Holland och Belgien var vi imponerade att det fullkomligt vimlade av ställplatser.
Sen kom vi till Frankrike!
Vägarna blev smalare och om möjligt sämre beläggning! Även här i Frankrike så vimlade det av rastplatser. Tyvärr så visade det sig att alla var stängda av olika anledningar.
Som tur var så hade vi stannat för natten på en ställplats/rastplats utanför Brygge i Belgien så det gjorde oss inget att Frankrikes rastplatser var stängda.
Väl framkommen till Calais i Frankrike så åkte vi till Euro Tunneln för att checka in. Naturligtvis så gjorde vi fel. Vi åkte direkt till incheckningen. Här blev vi informerad om att vi naturligtvis skulle stanna vid den konstiga huset till höger om incheckningen. Där skulle vi visa upp vår hunds papper.
Nu hände det som absolut inte får ske!
Vår veterinär hade skrivit att vi tog medel mot bandmask 2014-01-14! Katastrof! Medlet skall nämligen tas 2 -3 dygn innan vi skall passera in i England! Vad gör vi nu frågade jag! Damen i tullen frågade om vi kunde få tag i vår veterinär? Jo det borde vi kunna! Be då veterinären att faxa eller maila över ett intygande så får Ni åka till en lokal veterinär och övertyga honom om att fylla i passet (gärna på Franska, vilket jag naturligtvis inte kan)!
Efter att jag ringt veterinärkliniken så blev jag informerad om att hon hade sin lediga dag just denna dag. Efter att jag förklarat alternativen för den stackars receptionisten så ringde hon upp veterinären i sitt hem. Då veterinären fortfarande låg kvar i sängen och myste med sina barn (klockan var 08:00) så fick hon bråttom in till kliniken för att åtgärda sitt misstag.
Efter att vi väntat i en timme så fick vi äntligen samtalet att allt var åtgärdat. Vi gick in till tullen och hämtade mailet och fick reda på närmaste vägen till tulltjänstemannens släcktings veterinärklinik!
Vi for dit! Jo det fixar jag sade hon! Hon satte dit det behövliga krumiluren i vår hund pass!
Så skönt trodde jag! Veterinären ville naturligtvis ha betalt! Jag tog upp mitt kreditkort vilket visade sig inte fungera i Frankrike! Dom tror inte på kreditkort! Man skall använda kontanter eller check! Vadå check! Har Ni kvar detta? Joo sa veterinären! Ok! Var kan jag hämta ut pengar frågade jag! Om du åker 1 km åt det hållet så hittar du en uttagsautomat! Men! Ta inte den där husbilen med dig! Det är lite trångt! Hon hade rätt! Det var till och med trångt för mig som gick!
Åter tillbaka till tullen så visade jag stolt upp passet igen! Nu borde allt fungera! Jooo sa tulltjänstemannen! Men har du bokat? Nää sa jag! Då måste du göra det! Jag skall hjälpa dig sa han! Skönt att höra någon som hade känslan att hålla en hög servicegrad (trodde jag)!
Det visade sig att han nog dagen innan gått ut steg 1 i skrivmaskinsutbildningen. Efter att ha stavat sig igenom mitt namn (det tog ca 15 min) skulle han ge sig på konststycket att skriva ner mitt bilnummer! Nu blev det problem. Vi har ju som alla vet tre bokstäver och tre siffror i våra registreringsnummer. Det tog ytterligare en kvart (siffror ingår i steg 2 i hans utbildning). Nu var jag i upplösningstillstånd. Nu frågade han efter postnummer och ort som vi bodde på. Jag insåg att om vi skulle komma härifrån idag så var det lika bra att jag skrev ner det på en lapp. Det visade sig vara en alldeles lysande ide till att börja med, ända till han kom till orten! Det slutar nämligen med ett Ö! Här rök ytterligare en kvart! Till slut så sa jag att det var ett O. Dom där två prickarna ovanför berodde på att jag var lite skakig på handen.
Nu fick jag äntligen vår bokning och ok för att ta in hund i England! Med papper i handen så for vi återigen fram till incheckningen!
Vi visade stolt fram bokningen i incheckningen. Damen ägnade sitt intresse i vår bokning i två sekunder! Därefter så for den ner i papperskorgen!
Hjälp! Skall vi ta om allt igen var min tanke då? Nej! Nu flöt allt på som det borde ha gjort från början. Hade vi bara åkt in tull djurtullen på en gång och där sagt att vi checkar in vid incheckningen så hade allt flutit på bättre.
Väl inne på området så var det bara att följa vägen som slutade vid värdens affärscentrum. Konstigt! Det var väl inte till detta affärscentrum vi skulle? Hur kommer vi vidare?
Naturligtvis skulle man följa skyltarna, men problemet var att på dessa skyltar stod det bara på Franska och dessutom så fanns om bakom själva centrumet!
Vi stod still en stund och granskade på hur alla andra åkte och då lyckades vi klura ut detta!
Väl ombord på tåget så blev resan mycket behaglig! Fantastiska tåg det här!
Efter 40 minuter så var det dags att åka av tåget. Då började vi undra om vi kommit rätt! Är detta England? Solen skiner! Joo det stod på Engelska på alla skyltar och alla åkte på fel sida!
Nu började vår resa upp mot Birmingham. Tur att vi har en uppdaterad GPS ombord!
Efter 4 timmars bilresa genom ett soligt England så anlände vi till Birmingham. Nu skall vi hitta en plats att ställa oss över natten!
Vi kollade i GPS:en om den hade några tipps! Joo den hade en massa tipps att ge oss!
Det första tippset var Warwick Racecourse. Den där manicken GPS:s är fantastisk! Den hade t.o.m. telefonnumret! Vi ringde upp och frågade om dom hade plats för oss en natt? Skall Ni till Crufts frågade mannen som svarade. Jo det skall vi! Vi har nog en plats åt Er för denna natt!
Våra förväntningar var nog inte så höga. Vi var nöjda om vi fick en plats att stå på en natt!
När vi kom fram så möttes vi av två hjulspår över en gräsmatta. Här vet alla som har husbilar att detta är obra! Campingen (jo det var en camping visade det sig sedan, fast man fick inte tälta där) hade förstärkt dessa två hjulspår med stålplåtar så det skulle gå att köra där. Efter att folk vinkade och menade på att det inte var några problem för oss att köra där så bar det av över gräsmattan!
Här kom vi fram till en helt nedsläckt reception! Jäklar! Har dom stuckit hem i alla fall? Då plötsligt dyker en person upp i regnet som nu börjat på typiskt Engelskt maner. Joo det var receptionisten som bodde i en husvagn precis intill receptionen!
Medans jag höll på att checka in så dök helt plötsligt receptionistens man upp. Medan jag var inne i receptionen så hade han gått fram och granskat vår husbil.
Ni kan inte stå på själva campingen med Er tunga husbil. Jag har fixat en plats precis intill! Vilken kille tänkte jag. Han visste hur man får gästerna att känna sig välkomna.
Den plats vi fick var absolut perfekt för oss. Det stod några tunga husbilar till där men det störde inte oss. Det visade sig också att dom hade allt man kunde önska sig såsom El, Vatten, utslagsvaskar, toaletter, duschar m.m.
Fredag morgon! Nu hade den stora dagen kommit. Vi for iväg från vår fina camping redan kl. 06:00. Vi kom fram till utställningshallen NEC där Crufts höll på redan 06:45. Vi var en av dom första på parkeringen.
Nu tog vi det lite lugnt! Vi höll på och smådonade i två timmar inne i husbilen. Redan efter en timme efter vi kommit så var parkeringen helt proppfull! Tur vi kom när vi gjorde!
Efter en lång utställningsdag så påbörjade vi vår hemresa! Nu skulle vi återigen igenom den där förbaskade tullen igen! Vis av erfarenheten av ditförden så hölls det en noggrann koll på om det fanns någon djurtull innan incheckningen. Nej det fanns det inte! Nu börjar de säkert att trassla med oss vid incheckningen.
Då allt är felvänt i England så kunde jag inte veva ner rutan och checka in. Jag valde att gå ut med darrande ben och möta nya problem.
Damen innanför luckan visade sig att vara en mycket trevlig dam. Hon frågade om vi varit på Crufts. Joo det hade vi meddelade jag! Gick det bra? Jodå vi var nöjda! Då så då var allt klart, ha en trevlig resa!
Hmmm! Varför gick det så smidigt nu då? Naturligtvis så har det skett något trassel med tåget som gjorde personalen mer medgörliga!
Döm om vår förvåning när ingenting krånglade. Allt fungerade perfekt.
En reflektion är att jag som Svensk hör nog till dom som kör bäst i hela världen! Så var nog mitt ego innan denna resa! Nu undrar jag om vi inte skall tillbaka till körskolan allihopa. När man kommer ner till Tyskland, Holland, Belgien och England så respekterar alla en blinkers stenhårt. Medtrafikanter ger alltid plats vid filbyten trotts enorma köer! Kör du om en långtradare så blinkar dom när du är förbi och det är fritt att svänga in.
Samma gäller nog Frankrike också fast där är det så sälla som blinkersen fungerar!
Ett tipps till alla som skall göra samma resa som vi gjorde är att ta med kontanter i Euro och i Pound till vägtullar och annat oförutsett. Det räcker med 20 Euro och 20 Pound.
Fransmännen tror att den där flugan med kreditkort kommer att försvinna inom några år och att alla kommer att återgå till Checkar.
Hans och Pia Andersson
Planeringen var noggrann! Bland annat att kolla vad som krävs för att få ta in en hund i England? Hur reser vi dit på bästa sätt? m.m.!
Vi upptäckte snabbt att ta med hund på färga från Esbjerg till Harwic med Dfdsseaways var helt uteslutet då resan mer än 12 timmar! Hundar får inte följa med upp på båten utan måste sitta kvar i bilen. Med var rederiet sätt att se det som generöst, så får ägarna rasta hundarna 4 ggr under överfarten! Detta är inte ok för oss!
Vi kom fram till att åka ner till Calais och ta tunneln var den absolut bästa sättet för oss. Problemet var bara att utställningen är i början av mars. Detta innebär att det kan vara halt och därmed var det inte möjligt att ta husbilen. Den har bara sommardäck.
Nu visade det sig att vi hade en enorm tur. Det var helt isfritt då vi tog ut husbilen sista helgen i februari! Då kunde vi ta husbilen!
När det gällde att ta med hund till England så var det lite knepigt. Via vår veterinär så fick vi veta att hunden skulle ha:
- Chipsmärkt
- Hundpass
- Vaccin mot Rabies
- Medel mot Bandmask
Punkt nummer 3 och 4 fixades enligt dom bestämmelse som gäller i England! Nu var allt klart att åka!
Måndagen den 3/3 började vi med att åka till vetten och ta medel mot bandmasken. Sen bar det av.
Första natten övernattade vi på Villa Björkhagen i Jönköping. Där räknade vi med att vi kunde fylla vatten, vilket det inte gick naturligtvis. Vattnet hade frusit i slangen hur det nu kunde ha gjort det med plusgrader i luften. Vi löste detta med att handfylla från handfatet i toaletten!
Neråt Europa hade vi ingen koll på campingar. Det löser sig säkert! Dagen efter så åkte vi ner till Malmö för shopping inför resan. På kvällen kom vi ner till Rödbyhamn där färgan går till Puttgard. Vi åkte över strax efter kl.21.
När vi hade kommit över så var vår plan att fortsätta en bit och hitta någonstans att stanna för natten.
Nu visade det sig att det var dimma. Att köra i dimma och mörker på okända vägar kändes lite osäkert så farten fick anpassas efter detta. Då dök helt plötsligt en massa otäckt stora långtradare upp och låg oss direkt i rumpan.
Nää! Detta går inte! Jag kan inte köra under dessa förhållande! Vi svängde av på en rastplats. Här stannar vi tyckte vi. Det fanns toa på platsen så det var perfekt för oss! Min fru var lite tveksam då vi vet att man kan bli utsatt för rån genom att tjuvarna söver sina offer! Alternativet att åka ut på vägarna kändes mer riskabelt!
Efter att ha sovit lugnt och skönt så fortsatte vi tidigt på onsdagen. Nu skulle vi åka ca 85 mil för att komma till Calais i Frankrike! Ingen av oss hade varit i Tyskland och åkt på dessa motorvägar! Det visade sig att köra på dessa var helt underbart om man körde medans det var ljust! Däremot var deras vägbeläggning väldigt grov och skapade en hel del ljud inne i husbilen.
Milena flöt på! Vi körde genom Tyskland, kom till Holland!
Holland visade sig vara helt underbart. Samma fina vägar som i Tyskland men med bättre vägbeläggning.
Efter Holland så kom Belgien. Samma fina vägar med en katastrof till vägbeläggning. Oj vad Belgien kändes långt!
Under hela resan genom Tyskland, Holland och Belgien var vi imponerade att det fullkomligt vimlade av ställplatser.
Sen kom vi till Frankrike!
Vägarna blev smalare och om möjligt sämre beläggning! Även här i Frankrike så vimlade det av rastplatser. Tyvärr så visade det sig att alla var stängda av olika anledningar.
Som tur var så hade vi stannat för natten på en ställplats/rastplats utanför Brygge i Belgien så det gjorde oss inget att Frankrikes rastplatser var stängda.
Väl framkommen till Calais i Frankrike så åkte vi till Euro Tunneln för att checka in. Naturligtvis så gjorde vi fel. Vi åkte direkt till incheckningen. Här blev vi informerad om att vi naturligtvis skulle stanna vid den konstiga huset till höger om incheckningen. Där skulle vi visa upp vår hunds papper.
Nu hände det som absolut inte får ske!
Vår veterinär hade skrivit att vi tog medel mot bandmask 2014-01-14! Katastrof! Medlet skall nämligen tas 2 -3 dygn innan vi skall passera in i England! Vad gör vi nu frågade jag! Damen i tullen frågade om vi kunde få tag i vår veterinär? Jo det borde vi kunna! Be då veterinären att faxa eller maila över ett intygande så får Ni åka till en lokal veterinär och övertyga honom om att fylla i passet (gärna på Franska, vilket jag naturligtvis inte kan)!
Efter att jag ringt veterinärkliniken så blev jag informerad om att hon hade sin lediga dag just denna dag. Efter att jag förklarat alternativen för den stackars receptionisten så ringde hon upp veterinären i sitt hem. Då veterinären fortfarande låg kvar i sängen och myste med sina barn (klockan var 08:00) så fick hon bråttom in till kliniken för att åtgärda sitt misstag.
Efter att vi väntat i en timme så fick vi äntligen samtalet att allt var åtgärdat. Vi gick in till tullen och hämtade mailet och fick reda på närmaste vägen till tulltjänstemannens släcktings veterinärklinik!
Vi for dit! Jo det fixar jag sade hon! Hon satte dit det behövliga krumiluren i vår hund pass!
Så skönt trodde jag! Veterinären ville naturligtvis ha betalt! Jag tog upp mitt kreditkort vilket visade sig inte fungera i Frankrike! Dom tror inte på kreditkort! Man skall använda kontanter eller check! Vadå check! Har Ni kvar detta? Joo sa veterinären! Ok! Var kan jag hämta ut pengar frågade jag! Om du åker 1 km åt det hållet så hittar du en uttagsautomat! Men! Ta inte den där husbilen med dig! Det är lite trångt! Hon hade rätt! Det var till och med trångt för mig som gick!
Åter tillbaka till tullen så visade jag stolt upp passet igen! Nu borde allt fungera! Jooo sa tulltjänstemannen! Men har du bokat? Nää sa jag! Då måste du göra det! Jag skall hjälpa dig sa han! Skönt att höra någon som hade känslan att hålla en hög servicegrad (trodde jag)!
Det visade sig att han nog dagen innan gått ut steg 1 i skrivmaskinsutbildningen. Efter att ha stavat sig igenom mitt namn (det tog ca 15 min) skulle han ge sig på konststycket att skriva ner mitt bilnummer! Nu blev det problem. Vi har ju som alla vet tre bokstäver och tre siffror i våra registreringsnummer. Det tog ytterligare en kvart (siffror ingår i steg 2 i hans utbildning). Nu var jag i upplösningstillstånd. Nu frågade han efter postnummer och ort som vi bodde på. Jag insåg att om vi skulle komma härifrån idag så var det lika bra att jag skrev ner det på en lapp. Det visade sig vara en alldeles lysande ide till att börja med, ända till han kom till orten! Det slutar nämligen med ett Ö! Här rök ytterligare en kvart! Till slut så sa jag att det var ett O. Dom där två prickarna ovanför berodde på att jag var lite skakig på handen.
Nu fick jag äntligen vår bokning och ok för att ta in hund i England! Med papper i handen så for vi återigen fram till incheckningen!
Vi visade stolt fram bokningen i incheckningen. Damen ägnade sitt intresse i vår bokning i två sekunder! Därefter så for den ner i papperskorgen!
Hjälp! Skall vi ta om allt igen var min tanke då? Nej! Nu flöt allt på som det borde ha gjort från början. Hade vi bara åkt in tull djurtullen på en gång och där sagt att vi checkar in vid incheckningen så hade allt flutit på bättre.
Väl inne på området så var det bara att följa vägen som slutade vid värdens affärscentrum. Konstigt! Det var väl inte till detta affärscentrum vi skulle? Hur kommer vi vidare?
Naturligtvis skulle man följa skyltarna, men problemet var att på dessa skyltar stod det bara på Franska och dessutom så fanns om bakom själva centrumet!
Vi stod still en stund och granskade på hur alla andra åkte och då lyckades vi klura ut detta!
Väl ombord på tåget så blev resan mycket behaglig! Fantastiska tåg det här!
Efter 40 minuter så var det dags att åka av tåget. Då började vi undra om vi kommit rätt! Är detta England? Solen skiner! Joo det stod på Engelska på alla skyltar och alla åkte på fel sida!
Nu började vår resa upp mot Birmingham. Tur att vi har en uppdaterad GPS ombord!
Efter 4 timmars bilresa genom ett soligt England så anlände vi till Birmingham. Nu skall vi hitta en plats att ställa oss över natten!
Vi kollade i GPS:en om den hade några tipps! Joo den hade en massa tipps att ge oss!
Det första tippset var Warwick Racecourse. Den där manicken GPS:s är fantastisk! Den hade t.o.m. telefonnumret! Vi ringde upp och frågade om dom hade plats för oss en natt? Skall Ni till Crufts frågade mannen som svarade. Jo det skall vi! Vi har nog en plats åt Er för denna natt!
Våra förväntningar var nog inte så höga. Vi var nöjda om vi fick en plats att stå på en natt!
När vi kom fram så möttes vi av två hjulspår över en gräsmatta. Här vet alla som har husbilar att detta är obra! Campingen (jo det var en camping visade det sig sedan, fast man fick inte tälta där) hade förstärkt dessa två hjulspår med stålplåtar så det skulle gå att köra där. Efter att folk vinkade och menade på att det inte var några problem för oss att köra där så bar det av över gräsmattan!
Här kom vi fram till en helt nedsläckt reception! Jäklar! Har dom stuckit hem i alla fall? Då plötsligt dyker en person upp i regnet som nu börjat på typiskt Engelskt maner. Joo det var receptionisten som bodde i en husvagn precis intill receptionen!
Medans jag höll på att checka in så dök helt plötsligt receptionistens man upp. Medan jag var inne i receptionen så hade han gått fram och granskat vår husbil.
Ni kan inte stå på själva campingen med Er tunga husbil. Jag har fixat en plats precis intill! Vilken kille tänkte jag. Han visste hur man får gästerna att känna sig välkomna.
Den plats vi fick var absolut perfekt för oss. Det stod några tunga husbilar till där men det störde inte oss. Det visade sig också att dom hade allt man kunde önska sig såsom El, Vatten, utslagsvaskar, toaletter, duschar m.m.
Fredag morgon! Nu hade den stora dagen kommit. Vi for iväg från vår fina camping redan kl. 06:00. Vi kom fram till utställningshallen NEC där Crufts höll på redan 06:45. Vi var en av dom första på parkeringen.
Nu tog vi det lite lugnt! Vi höll på och smådonade i två timmar inne i husbilen. Redan efter en timme efter vi kommit så var parkeringen helt proppfull! Tur vi kom när vi gjorde!
Efter en lång utställningsdag så påbörjade vi vår hemresa! Nu skulle vi återigen igenom den där förbaskade tullen igen! Vis av erfarenheten av ditförden så hölls det en noggrann koll på om det fanns någon djurtull innan incheckningen. Nej det fanns det inte! Nu börjar de säkert att trassla med oss vid incheckningen.
Då allt är felvänt i England så kunde jag inte veva ner rutan och checka in. Jag valde att gå ut med darrande ben och möta nya problem.
Damen innanför luckan visade sig att vara en mycket trevlig dam. Hon frågade om vi varit på Crufts. Joo det hade vi meddelade jag! Gick det bra? Jodå vi var nöjda! Då så då var allt klart, ha en trevlig resa!
Hmmm! Varför gick det så smidigt nu då? Naturligtvis så har det skett något trassel med tåget som gjorde personalen mer medgörliga!
Döm om vår förvåning när ingenting krånglade. Allt fungerade perfekt.
En reflektion är att jag som Svensk hör nog till dom som kör bäst i hela världen! Så var nog mitt ego innan denna resa! Nu undrar jag om vi inte skall tillbaka till körskolan allihopa. När man kommer ner till Tyskland, Holland, Belgien och England så respekterar alla en blinkers stenhårt. Medtrafikanter ger alltid plats vid filbyten trotts enorma köer! Kör du om en långtradare så blinkar dom när du är förbi och det är fritt att svänga in.
Samma gäller nog Frankrike också fast där är det så sälla som blinkersen fungerar!
Ett tipps till alla som skall göra samma resa som vi gjorde är att ta med kontanter i Euro och i Pound till vägtullar och annat oförutsett. Det räcker med 20 Euro och 20 Pound.
Fransmännen tror att den där flugan med kreditkort kommer att försvinna inom några år och att alla kommer att återgå till Checkar.
Hans och Pia Andersson
Senast ändrad:
