Bosse och Gerd
HBK Medlem
Sv: Vågar jag åka till Gävle?
Los Suecos !
Utvikning från ämnet... här viker även jag ut mig...
Året var 1959 och byggmästaren i Sollefteå (som byggde Sollefteå nya sjukhus och som då var Sveriges mest moderna) hade gått och köpt sig en svartfärgad Chevrolet Impala av just -59 års modell.
Dom flesta som hade bil på den tiden åkte ju omkring i VW, Opel, Ford, Volvo PV, DKW, Renault, Simca och liknande bilar.
Mina föräldrar hade vid denna tidpunkt ägt 2 st Standard 8 bilar (tillverkade i England) och bytte 1959 till en orangefärgad Opel Rekord med vitt tak - visst var den fin, men det var ju ingen jänkare och dessutom gick den ju under namnet Gevalia Rost...!
Jag och mina kompisar hade börjat intressera oss för jänkare flera år tidigare och i Sollefteå rullade på denna tid ett 10-tal amerikanare, bl.a. en turkosfärgad Ford Crown Victoria från 1956 (bilen med grönt glastak) och en likadan Ford Crown Victoria som var röd och vit färgad av samma årsmodell.
Dessutom fanns det 2 tvillingbröder från Stockholm (dom kallades enkel-Filip resp. dubbel-Filip och detta beroende på att den ena var smal som ett sträck och den andra var raka motsatsen med en väl tilltagen mage) som hade en förmögen pappa och dessa gossar hade fått var sin 1956 års Ford Thunderbird i present i samband med att dom tog sina körkort...! Den ena bilen var röd/vit och den andra gul/vit - vilka smällkarameller det var...Dessa grabbar gjorde militärtjänsten på infanteriregementet I 21 i Sollefteå under denna tid.
När jag och mina kompisar cyklade hem från skolan varje eftermiddag, så passerade vi alltid utanför byggmästarens kontor, ställde ifrån oss våra cyklar och ställde oss helt sonika intill Impalan och bara drägglade. Vi stannade där i minst ett par timmar och bara drömde och njöt av denna vackra bil med sina fantastiska måsvingar... Vi cyklade hem och åt middag och sedan träffades hela gänget igen utanför I 21, där dom värnpliktiga hade sin parkering, och vi drägglade vidare ett par timmar till över dessa 2 vackra Ford Thunderbird.
Ett år senare bytte byggmästaren bort sin -59 mot en -60 års Impala och detta var rena smällkaramellen jämfört med hans förra bil som ju var svart och det var en färg som vi inte tyckte passade på en jänkare för dom borde ju vara smällkaramellfärgade - såna hade vi ju sett i diverse tidningar på den tiden.
Denna nya -60:a var visserligen svartlackerad, men med rätt stora inslag av vita dekorer utefter sidorna och inredningen var knallröd och vi grabbar stannade nu utanför hans kontor i nästan 3 timmar...
Vid ungefär samma tidpunkt köpte en officer på I 21, som i folkmun gick under namnet "prassel i gräset" för att han var så kortväxt, en Pontiac Bonneville i Stockholm och den var ju lika läcker den och nu blev det helt plötsligt mycket att stå i... därför att ungefär samtidigt köpte sig ägaren av Sollefteås VVS affär en ny jänkare och i tillägg var det flera taxiägare som bytte ut sina kärror mot nya jänkare - jag och mina kompisar tyckte ju att vi hamnat nära paradiset...
I tillägg fanns det vid denna tidpunkt en Ford försäljare i Ö-vik som sålde nya amerikanska bilar (jag tror att företaget hette Carstedts - Los Suecos kanske kommer ihåg ?) och detta företag hade en återförsäljare i Sollefteå utefter Järnvägsgatan som dom samarbetade med och här stod det alltid minst ett 10-tal fabriksnya jänkare till salu - som du förstår så hade vi möcke å stå i vid denna tidpunkt...
Åren gick och när jag (precis som du) var 17 år ung 1965, så åkte VVS-handlaren ner till Stockholm och köpte sig en fabriksny ljusblå Ford Mustang Fastback på företaget Bil Wester och till råga på allt elände (jag kunde ju knappt gå och lägga mig på kvällarna) så bodde vi grannar med denne man och hans familj. Snacka om att gå omkring med blodsprängda ögon...
VVS-folk börjar ju jobba tidigt på morgnarna och jag var redan på den tiden lika morgontrött som jag är idag, men trots detta så tvingade jag mig upp vid den tidpunkt grannen gav sig iväg på morgonen - jag måååååste bara få höra V8:an gå igång och det varje morgon, så julafton inföll från denna dag alla veckans vardagar under hela den sommaren 1965...
Ungefär samtidigt (3 veckor senare) som Mustangen kom till Sollefteå, så bytte byggmästaren bort sin -60 Impala mot en fabriksny ljusblå Impala av -65 års modell. Bilen hade en ljusblå inredning i skinn och hela bilen såg verkligen ut som en smällkaramell !
Under alla dessa år drömde jag och mina kompisar om lyckan att få äga en jänkare lite längre fram i tiden och för min del blev det en vit 1968 års Ford Mustang GT med en 390 cubiktums potent V8. Bilen köpte jag av bilföretaget BIVA på Hammarby Fabriksväg i Stockholm och den var ett par år gammal när jag köpte den och hela bilen var verkligen i nyskick - drömmen hade gått i uppfyllese efter en lång väntan - "worth waiting for" !!!
Bilen hade registreringsnummer AGM 482 och tro det eller ej - bilen går fortfarande i trafik och ägs av en man i Östersund. Både Gerd och jag har god lust att "dra en repa" till Östersund i sommar när vi ändå ska åka till Sollefteå för att vårda mina föräldrars gravar.
Denna bil följdes sedan av ett större antal jänkare som Gerd och jag haft nöjet att åka omkring i under många år - vilka underbara minnen !
Los Suecos !
Utvikning från ämnet... här viker även jag ut mig...
Året var 1959 och byggmästaren i Sollefteå (som byggde Sollefteå nya sjukhus och som då var Sveriges mest moderna) hade gått och köpt sig en svartfärgad Chevrolet Impala av just -59 års modell.
Dom flesta som hade bil på den tiden åkte ju omkring i VW, Opel, Ford, Volvo PV, DKW, Renault, Simca och liknande bilar.
Mina föräldrar hade vid denna tidpunkt ägt 2 st Standard 8 bilar (tillverkade i England) och bytte 1959 till en orangefärgad Opel Rekord med vitt tak - visst var den fin, men det var ju ingen jänkare och dessutom gick den ju under namnet Gevalia Rost...!
Jag och mina kompisar hade börjat intressera oss för jänkare flera år tidigare och i Sollefteå rullade på denna tid ett 10-tal amerikanare, bl.a. en turkosfärgad Ford Crown Victoria från 1956 (bilen med grönt glastak) och en likadan Ford Crown Victoria som var röd och vit färgad av samma årsmodell.
Dessutom fanns det 2 tvillingbröder från Stockholm (dom kallades enkel-Filip resp. dubbel-Filip och detta beroende på att den ena var smal som ett sträck och den andra var raka motsatsen med en väl tilltagen mage) som hade en förmögen pappa och dessa gossar hade fått var sin 1956 års Ford Thunderbird i present i samband med att dom tog sina körkort...! Den ena bilen var röd/vit och den andra gul/vit - vilka smällkarameller det var...Dessa grabbar gjorde militärtjänsten på infanteriregementet I 21 i Sollefteå under denna tid.
När jag och mina kompisar cyklade hem från skolan varje eftermiddag, så passerade vi alltid utanför byggmästarens kontor, ställde ifrån oss våra cyklar och ställde oss helt sonika intill Impalan och bara drägglade. Vi stannade där i minst ett par timmar och bara drömde och njöt av denna vackra bil med sina fantastiska måsvingar... Vi cyklade hem och åt middag och sedan träffades hela gänget igen utanför I 21, där dom värnpliktiga hade sin parkering, och vi drägglade vidare ett par timmar till över dessa 2 vackra Ford Thunderbird.
Ett år senare bytte byggmästaren bort sin -59 mot en -60 års Impala och detta var rena smällkaramellen jämfört med hans förra bil som ju var svart och det var en färg som vi inte tyckte passade på en jänkare för dom borde ju vara smällkaramellfärgade - såna hade vi ju sett i diverse tidningar på den tiden.
Denna nya -60:a var visserligen svartlackerad, men med rätt stora inslag av vita dekorer utefter sidorna och inredningen var knallröd och vi grabbar stannade nu utanför hans kontor i nästan 3 timmar...
Vid ungefär samma tidpunkt köpte en officer på I 21, som i folkmun gick under namnet "prassel i gräset" för att han var så kortväxt, en Pontiac Bonneville i Stockholm och den var ju lika läcker den och nu blev det helt plötsligt mycket att stå i... därför att ungefär samtidigt köpte sig ägaren av Sollefteås VVS affär en ny jänkare och i tillägg var det flera taxiägare som bytte ut sina kärror mot nya jänkare - jag och mina kompisar tyckte ju att vi hamnat nära paradiset...
I tillägg fanns det vid denna tidpunkt en Ford försäljare i Ö-vik som sålde nya amerikanska bilar (jag tror att företaget hette Carstedts - Los Suecos kanske kommer ihåg ?) och detta företag hade en återförsäljare i Sollefteå utefter Järnvägsgatan som dom samarbetade med och här stod det alltid minst ett 10-tal fabriksnya jänkare till salu - som du förstår så hade vi möcke å stå i vid denna tidpunkt...
Åren gick och när jag (precis som du) var 17 år ung 1965, så åkte VVS-handlaren ner till Stockholm och köpte sig en fabriksny ljusblå Ford Mustang Fastback på företaget Bil Wester och till råga på allt elände (jag kunde ju knappt gå och lägga mig på kvällarna) så bodde vi grannar med denne man och hans familj. Snacka om att gå omkring med blodsprängda ögon...
VVS-folk börjar ju jobba tidigt på morgnarna och jag var redan på den tiden lika morgontrött som jag är idag, men trots detta så tvingade jag mig upp vid den tidpunkt grannen gav sig iväg på morgonen - jag måååååste bara få höra V8:an gå igång och det varje morgon, så julafton inföll från denna dag alla veckans vardagar under hela den sommaren 1965...
Ungefär samtidigt (3 veckor senare) som Mustangen kom till Sollefteå, så bytte byggmästaren bort sin -60 Impala mot en fabriksny ljusblå Impala av -65 års modell. Bilen hade en ljusblå inredning i skinn och hela bilen såg verkligen ut som en smällkaramell !
Under alla dessa år drömde jag och mina kompisar om lyckan att få äga en jänkare lite längre fram i tiden och för min del blev det en vit 1968 års Ford Mustang GT med en 390 cubiktums potent V8. Bilen köpte jag av bilföretaget BIVA på Hammarby Fabriksväg i Stockholm och den var ett par år gammal när jag köpte den och hela bilen var verkligen i nyskick - drömmen hade gått i uppfyllese efter en lång väntan - "worth waiting for" !!!
Bilen hade registreringsnummer AGM 482 och tro det eller ej - bilen går fortfarande i trafik och ägs av en man i Östersund. Både Gerd och jag har god lust att "dra en repa" till Östersund i sommar när vi ändå ska åka till Sollefteå för att vårda mina föräldrars gravar.
Denna bil följdes sedan av ett större antal jänkare som Gerd och jag haft nöjet att åka omkring i under många år - vilka underbara minnen !
Senast ändrad:
