Det här hände oss i måndags kväll (30/8):
Vi körde 95 sköna mil från Åhus till Sundsvall och hade hunnit upp till E4 norr om Gävle.
Ni som har kört här vet nog att här finns en av Sveriges sämsta implementationer av sk 2-1-väg. Ofta alldeles för korta sträckor med tvåfiligt och ingen info hur långa de är i början (borde vara lag på detta!).
Nåväl, vi låg o tuffade i godan ro i en liten köbildning bakom ett husbilsekipage där det var 1-filigt.
När det sedan blir omkörningsfält kör först två bilar raskt om husvagnen och därefter går en utländsk långtradare ut och ska förbi. Ni vet på det där sköna, sega sättet som långtradare kör om ;-).
Naturligtvis har långtradarchauffen missbedömt hur lång omkörningsfilen är och kommer allt närmare dess slut.
Husvagnsekipaget gör först inget för att underlätta (bromsa in) för att tradarn ska komma förbi. Men tillsist ser jag bromsljusen på husvagnen och långradaren lyckas pressa sig förbi i sista stund innan det blir trångt och enfiligt igen.
Vi (och förmodligen övriga trafikanter) i den då lilla kön bakom husvagnen drar en suck av lättnad att det ändå verkar ha gått bra.
Jag muttrar något om "den tradarchaffisen hade lite otur när han tänkte där".
Då händer det plötsligt grejer: Långradaren tänder varningsblinkers och tvärnitar mitt i det enfiliga fältet och stoppar upp all trafik!
"Oj, de kanske touchade i varandra", tänker jag.
Ut kommer en rosenrasande långradarchaufför och ställer sig utanför bilen i husvagnsekipaget och skriker mot föraren. Vad han säger vet jag inte. Men av ansiktsutryck och munrörelser så verkar det inte vara några lovord direkt.
Under tiden växer kön bakom oss. Turligt nog hinner alla stanna och det blir ingen seriekrock (vi pratar 100-väg här).
Med några avslutande fula handgester går chaffisen tillbaka till sin långtradare och kör iväg, och vi kan alla åka vidare i sensommarkvällen.
Reflektion 1:
Vem behöver netflix när verkligheten är så spännande?
Reflektion 2:
Även om någon gör fel och missbedömer en omkörning på en 2-1-väg, försök släppa in dumskallen
Reflektion 3:
Kramas i trafiken!
Vi körde 95 sköna mil från Åhus till Sundsvall och hade hunnit upp till E4 norr om Gävle.
Ni som har kört här vet nog att här finns en av Sveriges sämsta implementationer av sk 2-1-väg. Ofta alldeles för korta sträckor med tvåfiligt och ingen info hur långa de är i början (borde vara lag på detta!).
Nåväl, vi låg o tuffade i godan ro i en liten köbildning bakom ett husbilsekipage där det var 1-filigt.
När det sedan blir omkörningsfält kör först två bilar raskt om husvagnen och därefter går en utländsk långtradare ut och ska förbi. Ni vet på det där sköna, sega sättet som långtradare kör om ;-).
Naturligtvis har långtradarchauffen missbedömt hur lång omkörningsfilen är och kommer allt närmare dess slut.
Husvagnsekipaget gör först inget för att underlätta (bromsa in) för att tradarn ska komma förbi. Men tillsist ser jag bromsljusen på husvagnen och långradaren lyckas pressa sig förbi i sista stund innan det blir trångt och enfiligt igen.
Vi (och förmodligen övriga trafikanter) i den då lilla kön bakom husvagnen drar en suck av lättnad att det ändå verkar ha gått bra.
Jag muttrar något om "den tradarchaffisen hade lite otur när han tänkte där".
Då händer det plötsligt grejer: Långradaren tänder varningsblinkers och tvärnitar mitt i det enfiliga fältet och stoppar upp all trafik!
"Oj, de kanske touchade i varandra", tänker jag.
Ut kommer en rosenrasande långradarchaufför och ställer sig utanför bilen i husvagnsekipaget och skriker mot föraren. Vad han säger vet jag inte. Men av ansiktsutryck och munrörelser så verkar det inte vara några lovord direkt.
Under tiden växer kön bakom oss. Turligt nog hinner alla stanna och det blir ingen seriekrock (vi pratar 100-väg här).
Med några avslutande fula handgester går chaffisen tillbaka till sin långtradare och kör iväg, och vi kan alla åka vidare i sensommarkvällen.
Reflektion 1:
Vem behöver netflix när verkligheten är så spännande?
Reflektion 2:
Även om någon gör fel och missbedömer en omkörning på en 2-1-väg, försök släppa in dumskallen
Reflektion 3:
Kramas i trafiken!
