Rädsla och oro!

[Dennis & Kerstin]

Hej alla husbilsvänner!

Som en del nog redan vet skall vi ut på våran
första längre semester med husbilen ( för er som
inte vet blir det Frankrike). Vi har ibland funderat
på det där med säkerheten, vi har varken larm eller
hund. Vi läser sällan något obehagligt på forumet,
är det så att det händer så lite att oroa sig för eller
vill man inte prata om det? Har ni några tips att ge
oss, förutom att skaffa jätte dyra larm. Hund kommer
i framtiden. Att vi inte vill installera dyrt larm beror på
att vi räknar med att byta upp oss om något år eller
två. Berätta gärna om era erfarenheter.

Hälsningar Dennis och Kerstin

Ps/ Det är nog jag Kerstin, som är mest rädd för onda
människor, som vill förstöra vår glädje.

 

[F.d. 4879]

Sv: Rädsla och oro!

Det finns många skräckhistorier här på vår sida om vad man är rädd för ska hända, eller vad man läst om vad som har drabbat andra, tror det bara är en här som har blivit drabbad. Tänk om lite istället! Husbilen ska vara en glädjekälla och ett frihetsfordon. Ska man hela tiden vara rädd och orolig för att det ska hända en något så har charmen och vitsen med husbilen raskt försvunnit och man har istället skaffat sig något dyrt, som är dyrt att driva. Något som man känner att man måste använda men ändå är tveksam till att göra. Tänk logiskt och praktiskt som ni gör när ni är hemma i ert hem, känner man att det att en plats inte känns bra att sova över på, ja då åker man vidare till nästa ställe, eller kanske en camping. Inom räddningstjänsten så brukar man göra en riskbedömning innan man gör en insats, gör samma sak så kommer ni att ha glädje av "bobilen".

 

[Carthagofrik]

Sv: Rädsla och oro!

Dennis o Kerstin hej förresten jo jag va i frankrike förra sommaren och jag hade aldrig någon känsla för att något skulle hända något för jag stod aldrig själv på stellplatser man är ju tryggare om man är flera och det är man i Frankrike det är mycket mera Husbilar i rörelse så ni behöver nog inte känna någon oro tycker jag i allafall. Det är bare o åk

 

[F.d. 2549]

Sv: Rädsla och oro!

Min erfarenhet vad gäller rädsla:
Bär man på rädsla för att sova i bilen då gäller rädslan även i andra okända situationer.
Är man räddhågsen så är man och det behövs specialister på området för att råda bot på denna egenhet.

Fakta: NN var rädd för att det skulle bli inbrott i huset.
NN skaffade larm.
NN är rädd för att blixten skall slå ut larmet.
NN lämnar ytterst sällan hemmet.
NN har inte namnet på sin postlåda eftersom det då enkelt går att spåra honom.
NN har larmet på även när de har gäster – det kan smyga någon in bakvägen när ingen ser det.
NN har larmet på även på natten, vilket medför att de måste koppla bort larmet vid nattliga toalettbesök.

Att försöka intala sig själv med hjälp av sitt förnuft att inte vara rädd för något som skapar rädsla, det är oftast dömt att misslyckas. Kanske Kölis goda råd hjälper: Gör en riskbedömning innan ni nattar er och övernatta ofta, det kan hjälpa en del.

Själv är jag inte rädd, men jag har förberett mig på de flesta situationer och jag vet att boven är den som definitivt är rädd. Vi övernattar oftast en bit in i skogen där lugnet alltid har rått under våra övernattningar.

Sätt ett par rejäla skor – gärna storlek 48-50 utanför husbilen och sov gott.

Hälsningar från farbror Claes.

 

[Dennis & Kerstin]

Sv: Rädsla och oro!

Kära fabror Claes!

Det var ju också ett sätt att se på saken. Inte trodde jag (Kerstin) att min fråga
skulle leda till att jag behöver söka specialist vård! För det första är jag inte rädd och
orolig i andra okända situationeroch framför allt är jag inte den person som du beskriver i ditt svar. Du vet inte ett skit om mina problem, och inte heller vem jag är. Kanske skulle du ha frågat vad jag jobbar med inanan du ställer en diagnos. Det enda jag kan säga så i efter hand....varför ställa en så dum fråga? Jag borde ju förstått att ingen "frisk" människa har funderat som jag. Tack ni övriga för era svar,personligen tror jag också att det handlar om riskbedömmning och att lita på sina erfarenheter.
För övrigt skall vi åka till Franrike och njuta!!!

Hälsningar Kerstin

 

[Gunnar]

Sv: Rädsla och oro!

..... För övrigt skall vi åka till Franrike och njuta!!!

Det tycker jag ni gör rätt i, Frankrike är ett fantastiskt land att besöka med husbil. Nästa varje liten ort med självaktning har en ställplats där man nästa aldrig behöver stå ensam.

Ett larm i husbilen behöver inte vara särskilt avancerat, men ger ändå en större känsla av trygghet för att inte bli överraskad under sömnen, av brand eller inbrott.

 

[F.d. 50036]

Sv: Rädsla och oro!

Hej Dennis och Kerstin

När vi åkte i europa för två år sedan kände jag mig tryggare än hemma. Använd det sunda förnuftet så går allt bra. (första natten hema efter resan, då "lånade" någon våra navkapslar??)

Har aldrig förstått dem som vill stå ensamma vid en trafikerad väg, när man kan köra några kilometer och helt lämna motorvägen för att sova lungt och skönt på en lugn och rofylld plats.

Vi köpte ett "Pass" för ca 250kr som gav rätt till övernattning på Franska vinodlingar/bondgårdar det var en hitt, en av resans höjdpunkter. Att sova i bergen på en fransk vingård med stenslott och allt, det kändes som att vara i en Bondfilm tyckte vår lille kille. Sänder med adressen: FRANCE PASSION La France by camping-car

Önskar er en resa med många sköna stunder, mvh Torbjörn...

 

[Inge Johnsson]

Sv: Rädsla och oro!

Detta tycker jag är en bra lösning. Rikta larmet mot dörrarna på natten, öppnar någon en dörr så lär ni vakna av en väldig signal, går lätt att stänga av med fjärren. Clas Ohlson Internetbutik - Allt för en enklare vardag

 

[Jappe]

Sv: Rädsla och oro!

Jag hade en gång en upplevelse i Frankrike på det glada 60-talet när jag och min dåvarande fick motorstopp någonstans i Frankrike. Visserligen körde vi en Peugeot och det är ju en fransk bil, så det kanske hjälpte oss den gången.

Vi stod där mitt ute i relativt okänt land och visste inte vad vi skulle hitta på och medan vi funderade på detta stannade en bil med fyra "gubbar" med typiskt banditutseende (på den tiden var ju alla som inte var blåögda och blonda suspekta individer) bakom oss och kom emot oss med föga glättiga miner.
Dom sade någonting på utrikisk rotvälska under ivrigt gestikulerande och vi trodde då att vår sista stund här på jorden var nära förestående.

Hur som helst så lyckades vi förklara för dom att bilen vägrade att fungera och då öppnade dom helt sonika motorhuven och efter en stunds rotande där, så skruvade dom bort en rund pryl (tändspolen har jag fått veta senare att det var, alla är ju inte Kölisar) och hoppade in i sin bil och försvann!

Nu är det kokta fläsket stekt, tänkte vi då. En viktig del av motorn hade fråntagits oss och där stod vi mitt ute i ödemarken och kände oss rejält "strandsatta". På den tiden fanns ju inga mobiltelefoner och liknande hjälpmedel, som gör livet lättare för nutidsmänniskorna.

Vad i herrans namn gör vi nu, tänkte vi desperat och beredde oss på det på det värsta! Men, vad händer? Bilen med "banditerna" som hade snott vår tändspole, kom tillbaka och utan krusiduller så öppnade dom motorhuven och började rota där igen. Efter en stund sa en av infödingarna någonting som jag tolkade som "vrid på startnyckeln", vilket jag gjorde och då sprang motorn igång igen!

Överlyckliga tackade vi dom och ville betala för deras utlägg, men det var det inte tal om utan dom förklarade för oss på sitt vackra språk (hurusom kan inte saker och ting förändras: från guttural rotvälska till vackert språk) att dom hade en kompis som hade en bilverkstad i närheten och visserligen var inte den tändspolen som vi fick en Peugeotspole utan en Renaultspole, men det hade ingen betydelse, den fungerade lika bra! Sen försvann dom bara efter att ha förklarat för oss att dom tyckte det hade varit trevligt att träffa svenskar, som gästade deras vackra land. Liknande upplevelser har jag haft många utanför Sverigelandet och vad vill jag då säga med detta?

Sens moralen i ovanstående överlämnar jag med varm hand till folk som tror att det är farligare utanför Sveriges gränser än inom desamma!

Jappe

 

[Cecilia & Kennet]

Sv: Rädsla och oro!

Jag har känt precis likadant genom åren. Frankian vi hade först hade en dörr sämre än en gammal husvagn. Jag fäste ett handlarm (sånt överfallslarm tror jag det heter)mellan dörr o vägg så om nån öppnar dörren så tjuter det.
det funkar för min man glömde tala om att han hade satt dit det en natt på en camping o jag skulle gå ur husbilen mitt i natten
Nu har vi larm o gaslarm i husbilen o det känns tryggare (falsk säkerhet kanske) men skaffa överfallslarm o kanske ett gas larm som ni kan flytta med till nästa husbil.
Ska tillägga att jag känner större säkerhet att sova utomlands än utmed tex E6 här hemma. Men jag sover bättre=min man sover bättre om jag slipper oro.
Cecilia

Ser att ni har alkov modell. spänn en kedja eller rem mellan framdörrarna så kommer ingen in

 

[Leammi]

Sv: Rädsla och oro!

Vi är i Frankrike varje sommar och har hittills aldrig upplevt något hemskt. På en ställplats såg vi en rolig sak som vi har använt.Vid trappan hade någon satt fast ett hundkoppel och under det en vattenskål . Jag hade nog inte gått in i den bilen, så nu gör vi likadant när v lämnar bilen. Givetvis har vi ingen hund.

 

[F.d. 8491]

Sv: Rädsla och oro!

Vi har på resor genom Frankrike stått på både camping och ställplatser. De trevligaste och som vi upplevde tryggaste ställplatserna var på torg i centrum på små städer.


En husbilskompis hade den här hösten ställt sig på rastplats bland långtradare i Frankrike.

Vid 12-tiden på natten blev de väckta av att det bultade på dörren. Utanför stod 2 poliser och de blev uppmande att åka vidare. Här är risken mycket stor att ni får inbrott i vagnen sa poliserna.

Det är nog bra att undvika rastplatser efter stora vägar även om det står långtradare där.

 

[F.d. 2549]

Sv: Rädsla och oro!

Hej alla husbilsvänner!

Berätta gärna om era erfarenheter.

Hälsningar Dennis och Kerstin

Ps/ Det är nog jag Kerstin, som är mest rädd för onda
människor, som vill förstöra vår glädje.

Hej Kerstin!

Visst är det så att jag inte vet något om er, och inte om övriga här i forumet heller – bortsätt från ett fåtal som jag har haft några minuters samtal med.

Ni ville ha våra synpunkter och jag gav då mina, vilka mycket väl kan vara statistiskt felaktiga och groteska för vissa läsare – men det var mina åsikter i ämnet.

Det jag försökte i all hast berätta var: Har man tillräckligt starka känslor eller tankar mot eller för något, då kan inte ens eventuella förnuft råda bot på dessa.

Naturligtvis var inte mina synpunkter nedklottrade för att såra, skrämma eller förringa någons känslor, och definitivt inte var de en uppmaning till psykisk behandling. Detta gäller med all sannolikhet allas utläggningar i detta forum, men då ord, meningar och sättet att sätta tillsammans dessa enheter till ett inlägg ofta kan tolkas på olika sätt så uppkommer missförstånd.

I efterhand gör jag reflektionen att jag tänkt för stora tankar kring er fråga. Hur som helst, lev väl i Frankrike och njut av detta i mångas ögon mycket fina turistland.

Nu skall jag vara tyst en stund – tror jag.

Hälsningar från farbror Claes.

 

[Kånnkård]

Sv: Rädsla och oro!

Farbror Claes
Alla vi som har följt dina underbara inlägg instämmer nog med mig att du vill oss alla det bästa. Att du skulle såra någon medvetet finns inte i min vildaste fantasi.
Vill man misstolka eller inte förstå är en helt annan sak.
Jag ser fram emot att läsa inlägg varje gång de är signerade med din signatur.
Fortsätt och gläd vår dag med dina tänkvärda tankar.
Med bästa husbilshälsningar
Delteff

 

[Kjell 896]

Sv: Rädsla och oro!

Hej!

Jag har också funderingar runt detta man läser i tidningarna om vägpirater m.m. Frågan har varit uppe några gånger men nu är vi över 1600 medlemmar och är det någon av oss som råkat illa ut?
Vi köpte vår bil på sensommaren i fjol och har varit ute och prövat på både fricamping, ställplatser och campingplatser såväl i Sverige som i Tyskland och upplever detta med husbil mycket positivt. Det vore intressant om det som skrivs i tidningarna drabbat någon i klubben eller kan det, som någon skrivit i något inlägg, delvis vara försäkringsbedrägeri?
Är det någon som fördjupat sig i frågan och tittat på statestik över vilka som drabbas och var?
Själv har vi inte några i bekantskapskretsen som drabbats var jag vet.

Hälsningar
Kjelle

 

[F.d. 4879]

Sv: Rädsla och oro!

Det var uppe här på vår sida i somras har jag för mej. Det finns massor skrivet om det hela på "Under markisen" men man får nog leta ett tag för att hitta det eller så kanske nån ur weben plockar fram det åt er.

 

[Jappe]

Sv: Rädsla och oro!

Kerstin!

Jag känner att jag måste tota ihop någonting här! Farbror Claes har här möjligen hamnat i ett predikament, som jag ofta själv hamnar i. Jag känner så väl igen det som nu har inträffat! Många gånger har jag fått "snufs" när jag har gett mig in i ett ämne och resonerat rent "intellektuellt" utan någon som helst avsikt att såra någon via personangrepp.

Jag tror alltså inte ett ögonblick på att farbror Claes medvetet ville såra Kerstin utan han gjorde bara en filosofisk betraktelse om människors rädslor och oror(?), i största allmänhet!

Farbror Claes, liksom jag, är medlem i besserwisserklubben och och vi besserwissrar "gör bort oss" ibland, lite tanklöst sådär, men aldrig medvetet för att såra andra människor! Vill vi såra våra medmänniskor, så har vi helt andra vapen!

Hoppas jag verkligen att jag inte har gjort bort mig nu igen med det här inlägget! Nu kanske jag får både farbror Claes och Kerstin på mig. Skulle så bli fallet, så har jag i alla fall gjort ett försök och jag är van vid smällar, t.o.m. gillar jag ibland när "smockorna dallrar i luften"!

Jappe

 

[Mojfen & Karianne]

Sv: Rädsla och oro!

Hej Jappe

Tack för ditt inlägg. Jag är också med i "besserwisser-klubben". En sån som uttalar sig lite för tvärsäkert ibland - och menar allmänt och generellt.
Jag tolkade också Farbror Claes inlägg på det sättet som du gjorde.

Och så blev jag lite orolig och rädd för vad jag kan ha skrivit - eller kan komma att skriva - i framtiden.

Hoppas att "någon" har förståelse för mitt sätt att uttrycka mig då.

MvH
Smålänning

 

[Jappe]

Sv: Rädsla och oro!

Hej Smålänning!

Kul att du uppskattade mitt inlägg! Jag borde veta bättre än att lägga mig i andras fejder, men den här gången kunde jag inte låta bli. Jag tror inte du behöver vara rädd för att skriva på det här forumet: här är det högt i tak! Huvudsaken är att man inte är medvetet elak mot sina medmänniskor!

Jappe

 

[Anita / Soren]

Sv: Rädsla och oro!

Efter många år på vägen, (25 år och 34 länder med lastbil, med bl.annat flera års mellanösternkörning), har jag lärt mig att sunt förnuft räcker väldigt långt och jag har bara haft ett par små insidenter under alla dessa år. Trevlig resa, Frankrike är fantastiskt, hälsar Sören