Sv: På spåret, del 3 2011/15
Kjell som vanligt väldigt observant, för visst sitter jag med en broschyr som handlar om Akropolis och med självaste Parthenon på omslaget.
Det finns en historia bakom, varför jag sitter där och studerar Akropolis historia i sammanfattad version på 4 sidor, inklusive bilder.
Carola och jag var på en kryssning som hade ett stopp i Pireus. Carola ville gärna se just Akropolis och Parthenom. Hon föreslog därför att vi skulle ta en av fartygets arrangerade utfärder.
Men inom mig kom husbilsägarens försiktighet med kostnader fram och jag förklarade att en sådan arrangerad tur bara kostade en massa onödiga Euros. Hon var ju gift med en man som redan varit på plats och kunde berätta vad som visades, historien, mystiken och vad Akropolis egentligen betyder.
Sagt och gjort, TAXI!
På väg in mot Aten i taxin, så började jag fundera om mina kunskaper verkligen räckte till för den utlovade guidningen. Vad visste jag egentligen om antikens grekland och den grekiska mytologin? Kom på att jag var osäker om så basala fakta som om Parthenom var byggt före eller efter Kristi födelse.
Kanske mina kunskapar var för vaga, vem kommer inte ihåg filmer som "Aldrig på en söndag" eller "Mitt stora feta grekiska bröllop", för att inte nämna "Mama Mia", men räckte det?
Klart jag kunde falla tillbaka på minnen från mitt förra och enda tidigare besök på platsen, men.......
Det var den varma sommaren 1964, då befälseleven Tommy, som på sitt sommarlov mönstrat på Broströms, Svenska Orientlinjens fartyg M/S Timmerland och hamnat i Pireus, med trävaror från Domsjö och Kemi.
Kommer bara ihåg att det var ingen från besättningen som hade något intresse att följa den lille befälseleven in och titta på en "massa sten" i Aten. Killarna med tatueringar hade andra, mera spännande saker som lockade mycket närmare fartyget.
Så det blev en ensam resa in till Akropolis, det enda jag kommer ihåg från själva besöket var att man kunde bli fotograferad av en man med stor kamera inbyggd i trä, med matchande trästativ. Fotografen skrek; "Smile", samtidigt som han kröp under ett svart skynke.
Så här blev resultatet:
Men med den historien hade jag inte imponerat på Carola, inte heller för att det är 52 år sedan jag besökte Akropolis. Hon var ju inte ens född när jag blev fotograferad!
Därför Kjell, sitter jag där vid Propyléerna med min just införskaffade broschyr och snabbt läser på, för visst var det Akropolis vi besökte.
Kjell, nu är det din tur.
