F
F.d. 13113
Guest
Min och hustruns första Europaresa med husbil föranledde mig att skriva ner en betraktelse.
Följande text har jag framfört som talarmanus vid Ottsjö akademin
http://www.ottsjoakademin.se/
Det sägs att man ska tala till bönder på bönders sätt
Men att man ska tala till lärde på latin...
Så därför: ”Navigare Nessesse Est!”
”Det är nödvändigt att segla”
Det sägs att den Romerske statsmannen Pomjejus en gång yttrade dom här orden...
Den här meningen på latin översätts ibland med andra ord:
Det är nödvändigt att Navigera eller - Det är nödvändigt att Företa utfärder
Men oavsett hur man väljer att översätta ordet ”navigare”
så är innebörden alltid att färdas...
Jag vill understryka att Pompejus sa det är nödvändigt att färdas....
han sa inte ett ord om att det skulle vara lätt....
Det här med att navigera och hitta vägen det är en bild och en symbol
som jag vill att ni ska tänka på ... nu när vi gör vår gemensamma resa....
För ... jag tänker ta Er med på en resa...
Ja, det blir faktiskt två resor samtidigt.
Den ena resan är en geografisk förflyttning ut i Europa och tillbaka igen.
Den andra resan, som går parallellt, är en inre, mental resa, en uppgörelse med några
av mina rädslor...
Här kommer min berättelse om sommarens utfärd:
================================================
Så hände sig en dag ...
Att jag och min hustru, fattade ett beslut i våra hjärtan...
Vi skulle åka ut i EUROPA på husbils semester....
Jag packade husbilen med allt som vi skulle behöva. Mat, kläder, hygienartiklar ...
Men ... i bagaget packade jag också, av gammal vana, ner några av mina rädslor...
Vilka var då dom här rädslorna som slank med i bagaget ?
Jaa...
Jag har höjdskräck och bara jag ser en bergsklättrare på tv så kryper det under mina fötter...
Jag tycker inte om tunnlar och inte heller om branta stup...
Den vanliga rädslan att göra bort sig, slank också med i bagaget,
Du vet...dom där situationerna när alla andra vet och kan...men inte jag....!
Och dessutom så tycker jag inte om att köra bil i städer som är större än min hemstad Kramfors... och det är dom flesta...
Men, jag packade husbilen jag...och tänkte inte mer på det...
Förrän jag plötsligt kör av färjan i Rostock i Tyskland och blir tvungen att i snabb takt välja fil mot den väg som jag - tror - är den rätta...
Eftersom det var sent på kvällen så körde jag bara några mil,
innan vi gjorde vårt första nattstopp efter vägen.
Tidigt nästa morgon studsar jag upp och öser iväg fem mil till....
Innan jag upptäcker att jag är på väg mot nord ost mot Stralsund i norra Tyskland
och inte mot Valsrode söderut.
Men vad är då det värsta som kan hända ?
Ja, inget annat än att jag får göra en korrigering av färdriktningen.
Göra ett ”lappkast”. Vända och köra åt rätt håll.
Så småningom kommer vi fram till Valsrode Vogelpark och campar där en natt.
Sedan är det dags för avfärd mot Moseldalen och Winningen Camping
som jag läst så mycket om.
Tio timmar senare missar vi campingen, därför att vi – eller campingen – råkar befinna
sig på fel sida av floden ...
Men den såg stor och trevlig ut ...den där campingen i alla fall på håll...
Jag och frun får istället övernatta på en parkeringsficka i trafikens brus.
Nästa dag följer vi Moseldalen in mot staden Trier och hittar faktiskt en camping
att övernatta på.
Bara för att nästa dag – på väg mot Frankrike – köra fullständigt vilse i Saabrucken
och det är mycket större än hemstaden Kramfors...
Enligt min fru så snurrade vi planlöst omkring där inne i nittio minuter innan vi hittade
ut igen...
Och vårt mål är nu alltså att göra en avstickare genom Frankrike...
Klockan 18.59 samma dag kommer vi levande ut ur Frankrike efter att ha irrat omkring
länge också i staden Strasbourg.
Men nu är det dags att se dom stora sevärdheterna
Vi siktar in oss mot Bodensjön och blomsterön Mainau.
Och vi åker över bergstrakterna i Willingen/Svenningen och övernattar där på en
gratis husbilsparkering.
Nästa morgon fortsätter vi mot Bodensjön.
Sjön hittar vi – för den är riktigt stor – och syns både på kartan och i verkligheten.
Men Mainau ser vi aldrig till...
Så det är lika bra att spurta vidare söderut... det är ju ändå solen och värmen vi vill åka till.
Mainau kan vi skippa...
Vi kör alltså vidare genom tyskland på småvägar i landsbygden. Det är förvånansvärt vackert i tyskland.....och vi övernattar ett par mil norr om Österrikes gräns strax innan staden Fussen.
Frun hinner knappt vakna förrän jag drar iväg tidigt nästa morgon.
Vi passerar gränsen till Österrike efter en timme...
Och nu börjar det! Höga höjder och stup på sidan av vägen.
Direkt efter Landech kommer dessutom en tunnel som är flera kilometer lång...
och den följs av flera.... Jag konstaterar att det är svårt att blunda och köra bil samtidigt.
12,24 samma dag, Italiens gräns !
Men det blir inte platt... Bergen tränger sig på...
och serpentinvägarna fortsätter också en bit in i Italien
17,20 Gardasjön ligger faktiskt där jag trodde att den skulle ligga.
Så vi stannar där... Både camping, shopping och restauranger är mycket dyrare än jag kunnat drömma om... Här stannar vi bara en natt.
Men vi fortsätter nästa dag att köra söderut längs Gardasjön.
Och det blir lite som en fotosafari.
Sedan är det dags att styra kosan mot Venedig!
Och min tanke är att vi ska undvika motorvägen - ta tid på oss och köra småvägar.
Vi kör i lagom takt ... men efter en korsning och en skarp högersväng hamnar vi plötsligt
i nåt som ser ut som en gammal östtysk gränsövergång. med vaktkurar och vägbommar.
Det är infarten till motorvägen... och jag har inget annat val än att köra fram...
Jag ser tre stycken luckor på vaktkuren...dom två första luckorna är obemannade
så jag kör fram till den tredje luckan.....och tror att jag ska betala i luckan - att vägbommen
ska åka upp och att jag ska forsa ut på motorvägen.
Men tredje luckan är också tom...
Det blir kö bakom mig...
Jag vet inte vad jag ska göra
Jag har bilar bakom och kan inte backa därifrån...
En vakt skriker till mig – på Engelska – att jag ska ta en biljett...
Jag tittar mig omkring... Det finns fyra knappar att trycka på.
Jag blir stressad !
Trycker på en knapp … det händer ingenting!
Kön bakom mig växer… Och jag är helt rådlös... Jag har gjort bort mig !
Tills plötsligt en tysk chaufför bakom mig skriker:
Die Grosse Rote !
(Puh) Den stora röda...
Man har skoltyskan att tacka för mycket...
Trycker på ”Die Grosse Rote” .... Får min biljett och kan köra vidare...
Tills det så småningom, vid avfarten, blir nya obemannade vägbommar
där man ska betala med kontokort.
Men – vilken lycka - det finns en knapp man ska trycka på för att få assistans.
Jippie !
Trycker på knappen och får en ingående vägledning om hur jag ska göra...
Men på Italienska!
Trycker på måfå och i desperation in mitt visa kort i en av öppningarna
och hoppas i mitt stilla sinne att jag ska få tillbaka kortet.
Ska jag knappa min kod... eller vad ska jag göra...?
Efter några försök så lyckas jag och bommen åker upp och jag kör ut i friheten !
Nu siktar vi in oss på Punta Sabbioni, som ligger längst ute på udden
söder om Venedig.
17.22 Vi har nått fram till Camping Marina Di Venezia
efter att ha åkt ca 330 mil i husbilen.
Här i området stannar vi och flyttar runt mellan några olika campingar.
Vi åker båt in till Venedig och får se det som var resans mål !
Så nu återstår bara resan hem igen till det regniga Sverige.
Jag har berättat för er om min resa – min utmaning!
Jag har varit där ute, jag har kört vilse, jag har gjort bort mig...
Jag har kört genom tunnlar och över vindlande bergsvägar...
höga höjder och branta stup...
jag har missat en del avfarter...och istället har jag hittat andra....
Jag har tagit itu med mina rädslor
och kommit starkare tillbaks...
Och jag har kommit till en viktig klarhet
Att alla vägar går i två riktningar...
Man kan alltså vara på rätt väg ... men på väg åt fel håll...!
Jag uppmanar dig att följa mitt exempel
Ta i tu med dom rädslor som du behöver arbeta på !
Du kanske är en hejare på att läsa vägkartor och en mästare bakom ratten...
Men du har säkert en eller annan akilleshäl som du kan arbeta på...
Jag började med att citera Den Romerske Statsmannen Pompejus
och jag tänker avsluta med att citera Peter den store....
Och då menar jag givetvis Peter LeMarc
Han har skrivit dom här orden
som mycket väl beskriver människans längtan
efter att utmana sig själv - att prova nya upplevelser
Om du tillämpar dom här orden
med förstånd och med hänsyn så kommer det att hjälpa dig på vägen
Han skriver:
"Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld Du lever i
Och va’ en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv..."
Följande text har jag framfört som talarmanus vid Ottsjö akademin
http://www.ottsjoakademin.se/
Det sägs att man ska tala till bönder på bönders sätt
Men att man ska tala till lärde på latin...
Så därför: ”Navigare Nessesse Est!”
”Det är nödvändigt att segla”
Det sägs att den Romerske statsmannen Pomjejus en gång yttrade dom här orden...
Den här meningen på latin översätts ibland med andra ord:
Det är nödvändigt att Navigera eller - Det är nödvändigt att Företa utfärder
Men oavsett hur man väljer att översätta ordet ”navigare”
så är innebörden alltid att färdas...
Jag vill understryka att Pompejus sa det är nödvändigt att färdas....
han sa inte ett ord om att det skulle vara lätt....
Det här med att navigera och hitta vägen det är en bild och en symbol
som jag vill att ni ska tänka på ... nu när vi gör vår gemensamma resa....
För ... jag tänker ta Er med på en resa...
Ja, det blir faktiskt två resor samtidigt.
Den ena resan är en geografisk förflyttning ut i Europa och tillbaka igen.
Den andra resan, som går parallellt, är en inre, mental resa, en uppgörelse med några
av mina rädslor...
Här kommer min berättelse om sommarens utfärd:
================================================
Så hände sig en dag ...
Att jag och min hustru, fattade ett beslut i våra hjärtan...
Vi skulle åka ut i EUROPA på husbils semester....
Jag packade husbilen med allt som vi skulle behöva. Mat, kläder, hygienartiklar ...
Men ... i bagaget packade jag också, av gammal vana, ner några av mina rädslor...
Vilka var då dom här rädslorna som slank med i bagaget ?
Jaa...
Jag har höjdskräck och bara jag ser en bergsklättrare på tv så kryper det under mina fötter...
Jag tycker inte om tunnlar och inte heller om branta stup...
Den vanliga rädslan att göra bort sig, slank också med i bagaget,
Du vet...dom där situationerna när alla andra vet och kan...men inte jag....!
Och dessutom så tycker jag inte om att köra bil i städer som är större än min hemstad Kramfors... och det är dom flesta...
Men, jag packade husbilen jag...och tänkte inte mer på det...
Förrän jag plötsligt kör av färjan i Rostock i Tyskland och blir tvungen att i snabb takt välja fil mot den väg som jag - tror - är den rätta...
Eftersom det var sent på kvällen så körde jag bara några mil,
innan vi gjorde vårt första nattstopp efter vägen.
Tidigt nästa morgon studsar jag upp och öser iväg fem mil till....
Innan jag upptäcker att jag är på väg mot nord ost mot Stralsund i norra Tyskland
och inte mot Valsrode söderut.
Men vad är då det värsta som kan hända ?
Ja, inget annat än att jag får göra en korrigering av färdriktningen.
Göra ett ”lappkast”. Vända och köra åt rätt håll.
Så småningom kommer vi fram till Valsrode Vogelpark och campar där en natt.
Sedan är det dags för avfärd mot Moseldalen och Winningen Camping
som jag läst så mycket om.
Tio timmar senare missar vi campingen, därför att vi – eller campingen – råkar befinna
sig på fel sida av floden ...
Men den såg stor och trevlig ut ...den där campingen i alla fall på håll...
Jag och frun får istället övernatta på en parkeringsficka i trafikens brus.
Nästa dag följer vi Moseldalen in mot staden Trier och hittar faktiskt en camping
att övernatta på.
Bara för att nästa dag – på väg mot Frankrike – köra fullständigt vilse i Saabrucken
och det är mycket större än hemstaden Kramfors...
Enligt min fru så snurrade vi planlöst omkring där inne i nittio minuter innan vi hittade
ut igen...
Och vårt mål är nu alltså att göra en avstickare genom Frankrike...
Klockan 18.59 samma dag kommer vi levande ut ur Frankrike efter att ha irrat omkring
länge också i staden Strasbourg.
Men nu är det dags att se dom stora sevärdheterna
Vi siktar in oss mot Bodensjön och blomsterön Mainau.
Och vi åker över bergstrakterna i Willingen/Svenningen och övernattar där på en
gratis husbilsparkering.
Nästa morgon fortsätter vi mot Bodensjön.
Sjön hittar vi – för den är riktigt stor – och syns både på kartan och i verkligheten.
Men Mainau ser vi aldrig till...
Så det är lika bra att spurta vidare söderut... det är ju ändå solen och värmen vi vill åka till.
Mainau kan vi skippa...
Vi kör alltså vidare genom tyskland på småvägar i landsbygden. Det är förvånansvärt vackert i tyskland.....och vi övernattar ett par mil norr om Österrikes gräns strax innan staden Fussen.
Frun hinner knappt vakna förrän jag drar iväg tidigt nästa morgon.
Vi passerar gränsen till Österrike efter en timme...
Och nu börjar det! Höga höjder och stup på sidan av vägen.
Direkt efter Landech kommer dessutom en tunnel som är flera kilometer lång...
och den följs av flera.... Jag konstaterar att det är svårt att blunda och köra bil samtidigt.
12,24 samma dag, Italiens gräns !
Men det blir inte platt... Bergen tränger sig på...
och serpentinvägarna fortsätter också en bit in i Italien
17,20 Gardasjön ligger faktiskt där jag trodde att den skulle ligga.
Så vi stannar där... Både camping, shopping och restauranger är mycket dyrare än jag kunnat drömma om... Här stannar vi bara en natt.
Men vi fortsätter nästa dag att köra söderut längs Gardasjön.
Och det blir lite som en fotosafari.
Sedan är det dags att styra kosan mot Venedig!
Och min tanke är att vi ska undvika motorvägen - ta tid på oss och köra småvägar.
Vi kör i lagom takt ... men efter en korsning och en skarp högersväng hamnar vi plötsligt
i nåt som ser ut som en gammal östtysk gränsövergång. med vaktkurar och vägbommar.
Det är infarten till motorvägen... och jag har inget annat val än att köra fram...
Jag ser tre stycken luckor på vaktkuren...dom två första luckorna är obemannade
så jag kör fram till den tredje luckan.....och tror att jag ska betala i luckan - att vägbommen
ska åka upp och att jag ska forsa ut på motorvägen.
Men tredje luckan är också tom...
Det blir kö bakom mig...
Jag vet inte vad jag ska göra
Jag har bilar bakom och kan inte backa därifrån...
En vakt skriker till mig – på Engelska – att jag ska ta en biljett...
Jag tittar mig omkring... Det finns fyra knappar att trycka på.
Jag blir stressad !
Trycker på en knapp … det händer ingenting!
Kön bakom mig växer… Och jag är helt rådlös... Jag har gjort bort mig !
Tills plötsligt en tysk chaufför bakom mig skriker:
Die Grosse Rote !
(Puh) Den stora röda...
Man har skoltyskan att tacka för mycket...
Trycker på ”Die Grosse Rote” .... Får min biljett och kan köra vidare...
Tills det så småningom, vid avfarten, blir nya obemannade vägbommar
där man ska betala med kontokort.
Men – vilken lycka - det finns en knapp man ska trycka på för att få assistans.
Jippie !
Trycker på knappen och får en ingående vägledning om hur jag ska göra...
Men på Italienska!
Trycker på måfå och i desperation in mitt visa kort i en av öppningarna
och hoppas i mitt stilla sinne att jag ska få tillbaka kortet.
Ska jag knappa min kod... eller vad ska jag göra...?
Efter några försök så lyckas jag och bommen åker upp och jag kör ut i friheten !
Nu siktar vi in oss på Punta Sabbioni, som ligger längst ute på udden
söder om Venedig.
17.22 Vi har nått fram till Camping Marina Di Venezia
efter att ha åkt ca 330 mil i husbilen.
Här i området stannar vi och flyttar runt mellan några olika campingar.
Vi åker båt in till Venedig och får se det som var resans mål !
Så nu återstår bara resan hem igen till det regniga Sverige.
Jag har berättat för er om min resa – min utmaning!
Jag har varit där ute, jag har kört vilse, jag har gjort bort mig...
Jag har kört genom tunnlar och över vindlande bergsvägar...
höga höjder och branta stup...
jag har missat en del avfarter...och istället har jag hittat andra....
Jag har tagit itu med mina rädslor
och kommit starkare tillbaks...
Och jag har kommit till en viktig klarhet
Att alla vägar går i två riktningar...
Man kan alltså vara på rätt väg ... men på väg åt fel håll...!
Jag uppmanar dig att följa mitt exempel
Ta i tu med dom rädslor som du behöver arbeta på !
Du kanske är en hejare på att läsa vägkartor och en mästare bakom ratten...
Men du har säkert en eller annan akilleshäl som du kan arbeta på...
Jag började med att citera Den Romerske Statsmannen Pompejus
och jag tänker avsluta med att citera Peter den store....
Och då menar jag givetvis Peter LeMarc
Han har skrivit dom här orden
som mycket väl beskriver människans längtan
efter att utmana sig själv - att prova nya upplevelser
Om du tillämpar dom här orden
med förstånd och med hänsyn så kommer det att hjälpa dig på vägen
Han skriver:
"Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld Du lever i
Och va’ en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv..."
Senast redigerad av en moderator: