Sv: Längtan till pension.
Jodå, det där med att gå i pension har jag bakom mig sedan flera år. Minns inte om jag längtade speciellt efter det, men eftersom jag nappade på ett avtalserbjudande och gick när jag var 62 så gjorde jag förmodligen det....lite grann i alla fall.
Hustrun gick i julas, också några år före full tid, så nu borde vi kunna styra vår egen tillvaro och åka ner till värmen över vintrarna. Men...men...barn och barnbarn i flera upplagor lägger lite hinder i vägen. Inga oangenäma hinder, dock. Men det blir en del barnbarnspassande, hundpassande, flytthjälp, ställa upp hit och ställa upp dit. Och det är nog så att vi inte skulle vilja vara utan deras närhet i flera månader.
Se´n är det faktiskt också så att när man går i pension så får man helt plötsligt tid till så mycket. Det tror alla! Men faktum är att tiden inte vill räcka till. Man blir aktiv på olika fronter och plötsligt till och med lite stressad ibland. Fast i sanningens namn så är det väl så att man gör saker i långsamt tempo. Det är nog en stor del av förklaringen till att tiden känns knapp ibland. Hur ska man annars kunna förklara att man, när man jobbade, hann med säkert lika mycket i det privata som nu, trots att man då tillbringade minst 40 av veckans timmar på jobbet.
Och våra årstidsväxlingar vill vi nog ha. Hösten och den långa, sega vintern gör ju att man verkligen kan uppskatta våren och sommaren när den väl är här. Skulle man göra det om vädret vore mer utslätat över året? Jag tvivlar på det. Så ett grundtips är att vi kommer att bli hemma under vintrarna med undantag av någon en- eller tvåveckors flygresa till vad som brukar kallas för semesterparadis.
Och inte vet jag om det finns glögg söderöver!
Hälsningar / S-E i E-tuna