Vi har alltid ett rejält lager med Zoegas Skånerost på våra husbilsturer, den längsta hittills har varit 5 veckor. Det kan bli mellan 2-7 koppar om dan.
När jag jobbade, förlåt, tjänstgjorde kunde jag dricka all sorts kaffe, försvarets, bosniskt, kommunens, kyrkans mm.
KAFFETS HISTORIA
Svart Som Natten - Hett Som Helvetet - Rent Som En Ängel - Ljuvt Som Kärleken
Ingen vet exakt när kaffet upptäcktes. Det finns en mängd legender om kaffets härkomst. En av dom mest vanliga är legenden om getherden Kaldi från Jemen (eller från Etiopien, olika versioner av legenden förekommer). Kaldi levde någon gång på 300-talet. En kväll när Kaldi var ute och vallade sina getter så upptäckte han att en del av getterna inte var så stillsamma som du brukade vara, utan i stället så hoppade och skuttade dom runt en buske med lysande röda bär. Kaldi beslöt sig för att undersöka dessa bär och smakade då på ett par av dom. Det dröjde inte länge förrän även Kaldi började skutta runt.
Nyheten om Kaldi´s upptäckt spred sig och nådde ett islamiskt munkkloster i trakten. Efter som Imamen (andlig ledare inom Islam) hade svårt att hålla sig och sina dervischer (Islamiska munkar) vakna under nattens bönevakor så beslöt han sig för att undersöka denna växt för att se om den kunde vara lösningen på problemet. Succén var ett faktum. Alla på klostret kunde hålla sig vakna och vara pigga under dom nattliga bönevakorna. Nyheten om detta mirakelmedel spred sig runt om i arabvärlden.
En annan legend om kaffets ursprung handlar om shejk Omar som levde i staden Mocka. Omar lär ha upptäckt kaffet ca 660 efter kristi födelse. Omar lär, enligt ett arabiskt dokument, ”Abd-al-kadir” manuskriptet (finns bevarat på national biblioteket i Paris) ha varit förvisad till bergstrakterna invid Ousab i Arabien på grund av en liten historia med en av kungens döttrar. När Omar lär ha varit svårt utsvulten hittade han en buske med stora röda bär. Omar plockade åt sig av buskens bär och blad och kokade en soppa på detta. Av denna soppa blev Omar mycket uppiggad . Han uppsökte en präst i trakten och berättade om denna magiska dryck. Prästen gav några sjuka i bergsbyarna denna dryck och de blev genast friska.
En liten parentes till legenden om Omar är att Omar var lärjunge till mullan (muslimsk andlig ledare) Aboul Hasan Shadheli, grundaren till staden Mocka och denna mulla är sedan år hundranden tillbaka skyddshelgon till dom arabiska kaffeodlarna och kaffedrickarna. Dessutom så är ju ordet mocka ett välkänd ord i kaffe sammanhang. Mocka kaffe är ett starkt bryggt kaffe som serveras i små koppar, väldigt vanligt förekommande i arabländerna.
Nåväl, hur verkliga är då dessa legender? Det troliga är nog att dom just är legender. Hur det verkligen gick till när människan började dricka kaffe är det svårt att säga. Man vet inte heller när kaffet upptäcktes. Forskarna gör gällande att det kan röra sig om allt från Mohammeds tid (ca år 600 e. kr.) till ca 1000 år e. kr. Man vet dock idag med relativt stor säkerhet att det var i dom bergiga delarna av de sydvästra Etiopien man först började använda sig av kaffeträdets bönor och blad. Helt klart är också att man från början inte använde kaffe som en dryck liknade det vi gör idag. Från början var nämligen kaffet ett medicinskt preparat, alla mediciner på den tiden kom för övrigt från växtriket. Från början så gjorde man en dekokt av trädets bär och blad. Det var först på 1200-talet man började rosta bären. Det dröjde ytterligare en tid innan man började mala och stöta kaffebönorna så som vi gör idag. Dessutom så var det så att det var bönans skal man först rostade, inte själva kaffebönan som vi använder oss av nu för tiden.
Exakt när kaffet sedan kom till Europa vet man inte med säkerhet. Man vet dock att den Venetianske ambassadören i Konstantinopel, Gian Francesco Morosini nämnde drycken i en rapport hem 1585. Så det var troligen så att det var i Italien som kaffet gjorde sitt intrång i Europa. Men det var inte till belåtenhet för alla. Några präster ville förbjuda drycken med motiveringen att det var djävulens dryck. Påven, Klemens VIII, var inte säker så han beslöt sig för att prova och se vad det var för något. Det var då han lämnade sitt legendariska uttalande:
”Denna satans dryck är sannerligen så god att det skulle vara stor synd att bara de otrogna fick dricka den. Vi skall lura satan och döpa den så att den blir en Sann kristlig dryck, ofarlig för själen”
Därefter så välsignande påven kaffet och nu hade även drycken kyrkans tillåtelse.
Kenth Jönsson, Stenkumla den 9 maj 2002
www.lofbergs.se
