Sv: Husbilsresande miljösvin.
Hej!
Naturligtvis är det allra bäst att tala med personen direkt på plats, men låt mig förklara omständigheterna kring denna händelse. Vår son bor med sin familj strax intill denna badplats och från deras panoramafönster över platsen står min mycket husbilsresvana fru, vid tillfället ensam hemma tillsammans med fyra barnbarn i åldrarna 2, 4, 8 och 11 år och tittar på när man fäller in markisen på husbilen. Döm om hennes förvåning när man sedan fortsätter med det jag tidigare relaterat. Hon kan inte lämna barnen ensamma - annars, det kan jag lova, hade hon garanterat konfronterat husbilsägaren. I ställer ber hon det äldsta barnbarnen springa bort och skriva upp bilnumret. Sedan ringer min fru mig på Elmiamässan och i uppbragda ordalag berättar vad som hänt och säger att jag måste skriva om det på Husbilsklubbens forum. Det forum där jag når i särklass flest husbilsbilister.
Det intressanta är att jag under dagen, i den monter där jag jobbade, efter telefonsamtalet kom att träffa en rad personer som jag tog upp det hela med - och samtliga fördömde handlingen och höll med om att jag borde skriva om det på Husbilsklubbens forum. Döm därför om min förvåning, efter att jag med några i mitt tycke hovsamma rader gjort detta, möts av " Den som är utan skuld kastar den första stenen" från en medlem samt en önskan om att jag borde avrättas i giljotin av en annan. Låt vara att det senare inlägget efter några timmar på forumet togs bort av dess moderatorer.
Nu är inte jag, som van skribent och debattör, någon speciellt känslig person, men jag måste ändå erkänna att det känns en aning olustigt att efter ett inlägg på ett internt klubbforum mötas av - i alla fall den senare varianten - från en annan klubbmedlem. Och, tänker jag, hur skulle den ovana och lite osäkra skribenten som äntligen tagit mod till sig och skrivit på forumet - känna sig efter ett sådant påhopp? Glad och villig till nya inlägg? Styrkt av klubbkänslan och klubbens mål att främja en positiv syn hos allmänheten gentemot alla oss som älskar husbilslivet? Alltsammans satt i relation till vad jag egentligen får ut av ett medlemskap i Husbilsklubben. Den typen av klubbkompisar eftersträvar i alla fall inte vi att umgås med. Å andra sidan verkar de inte vilja ha någonting att göra med mig - så det kanske jämnar ut sig. Fast inte fasen önskar jag livet ur dem för det!
Med detta, och ett tack till alla dem som hållit med mig i sak, avslutar jag härmed min medverkan i denna tråd.
Staffan
