Lustigt att här läsa att turister som semestrar i Sverige skall planera sin resa minutiöst och ha koll på nivån i toakassetten kontinuerligt samt ha en eller ett par extra kassetter i bagaget. Att alternativet skulle vara risken att de tömmer i närmsta skog existerar tydligen inte och att skapa incitament mot detta genom att bygga eller på annat sätt möjliggöra tömning utan enorma omvägar anses vara fel eftersom det skulle belasta statskassan.
Då kan jag tycka, om ett helt annat fenomen med vissa paralleller, att det är egendomligt att svenskar kan dumpa bilvrak lite varstans i våra skogar. Ett tag fanns det ett statsfinansierat bidrag för den som skulle skrota en bil så att detta skedde på ett miljöriktigt sätt, dvs på en bilskrot. Det funkade ganska bra och antalet skrotbilar i skogarna sjönk. Plötsligt togs detta bidrag bort och antalet nya skrotbilar i skogarna ökade raskt. Konstigt att skrotbilsägarna inte planerar bättre för sina kära bilars hädangång utan måste släppa dem där de råkar befinna sig. Kan de inte hålla bättre koll på sina bilar och avgöra när det är dags att köra till en skrot? Eller ha en släpkärra med lämplig dragbil ståendes för att kunna köra bort skrotbilen när det blir dags? Eller ha en lite buffert i kassan så de kan anlita en bärgare för bortforslingen?
Kanske är det så att en del länder räknar med att en del av husbilskollektivet tar till den enklare metoden att dumpa toakassetten i närmsta dike om alternativet är för långa avstånd eller för stora omvägar till en riktig tömningsstation. Idealet hade varit att det byggdes en nät av tömningsstationer vars masor inte var större än att de kan accepteras av husbilskollektivet i stort samt att lägena för dessa redovisades på lämpligt sätt, till exempel på samma sätt som informationen att ta med extra toakassetter och hålla koll på nivåerna i dessa.
//Michael, medlem