Oj! Her har vi folk som har forstand på blandras-hunde! Hvorfor har man avlet på renrasige hunde i over 150 år? Istedet for at kikke på husbilklubben var det måske en ide at kikke på en hundklub!
Oj! Her har vi folk som har forstand på blandras-hunde! Hvorfor har man avlet på renrasige hunde i over 150 år? Istedet for at kikke på husbilklubben var det måske en ide at kikke på en hundklub!
Ja det är en gammal tråd men tyvärr är ju många raser SÖNDERAVLADE och därav kanske blandrasen är ett bra alternativ. Jag har haft hund sedan barnsben min senaste var Theo en Golden Retriver som blev 16 år och 3 månader, han var "ung" tills han var 16 år, de sista 3 månaderna förföll han och blev i stort sett gammal över en natt han kunde knappt gå och verkade ha ont överallt. Det var FRUKTANSVÄRT när jag fick ta bort honom. Han sken upp när jag öppnade vapenskåpet och tog ut bössan, vi gick ut i trädgården och han var sitt gamla jag i de 5 minuterna vi stod och tittade efter fåglar som jag "kunde" skjuta, när det kom ett sträck gäss och han sken upp. Då var han glad och han var nästan sitt gamla jag. Han märkte inget men han dog lycklig i den miljö som han älskade mest.
Jag var inte människa på en månad efter detta och lovade mig dyrt och heligt att ALDRIG någon gång ha hund igen trots mitt stora intresse för jakt och naturvård,,,,,,,,,, tills jag träffade blandrasvalpen Molly efter nästan 15 år utan hund. Idag är hon 5 år och faktiskt den och hon är den mest intressanta hund jag träffat, fullständigt ointresserad av jakt, inte intresserad av lek, hon vill helt enkelt bara vara till lags. Är man ledsen så kommer hon och vill mysa, är man glad så kommer hon och vill mysa.
Molly är som sagt inte som ngn annan hund jag har haft, jag har haft söta hundar, glada hundar, "dumma" hundar men aldrig en hund som jag egentligen vill kalla vacker men Molly är vacker hon har ett värdigt drottninglikt sätt, hon läser människor som jag aldrig varit med om. Vi var på ett vandrarhem där det fanns en familj med en ca 10-12 årig pojke var hundrädd så det stod härliga till. Naturligtvis respekterade vi det och Mollan var kopplad även inomhus men hon var ju nyfiken på grabben och hon rörde sig mot honom ca 1 cm i taget. Grabbens föräldrar tittade nyfiket på och killen blev lite nyfiken, till sist var Molly framme vid honom och han rörde vid henne. Den kvällen slutade med att de låg tillsammans på golvet och gosade, han ville tom att hon skulle sova hos honom på natten men där gick ju gränsen. På morgonen så gick Mollan lungt och försiktigt fram till honom, la sig på rygg så att han kunde klappa henne, sedan så gick vi ut tillsammans och han höll hennes koppel. När vi skiljdes åt var han verkligen ledsen och ville ha hund
, hur det gick vet jag inte men en sketen och värdelös blandrashund gav en pojke glädje och förhoppningsvis ett intresse för hundar.
Jag har ju alltid skaffat hund när min "gamla" hund var i 4-5 års åldern tills jag fick Theo för han var också mycket speciell och därför hade jag ingen "överlappande" hund där om ngn undrar och det var därför som jag lovade mig själv att aldrig skaffa hund igen men ibland blir det inte som man tänkt sig, så enkelt är det. Och efter Molly så skulle det ju naturligtvis vara slut med hundar och det skulle ju så förbli men för 2,5 år sedan på en camping när vi var ute med husbilen så träffade Molly en Toypudel, Molly hon var i höglöp och det tog ca 3 sekunder innan en otrolig sexuell attraktion uppstod så nu har vi en Ruth också, hon var en av 6 men vi bestämde att den 1a tiken skulle vi behålla. Nåväl, så är det i alla fall, Ruth är som hon är, en trevlig hund som är alldaglig och visst kommer jag att sakna henne om jag överlever henne men om jag överlever Molly så kommer det att ta mig mycket hårt.
Edit: Ruth är egentligen inte poppis någonstans för hon föddes när Gyllene Tider hade sin avskedskonsert i Malmö så den missade vi ju naturligtvis men när man tänker efter så vad är en avskedskonsert när man får se 6 nya liv komma till världen? Men visst, Mollan kunde väl hålla igen lite