Sv: Fri
Vi känner alltför många som kämpat tappert fram till 65års-dagen, för att sedan drabbas av stroke/infarkt/cancer inom något år.
Vi tog ett beslut att gå vid 61 - inte utan vånda. Det är inte precis gratis. Kostar ungefär 6% per år i mindre pension, jämfört med att jobba kvar till 65. Vi får således ca 75% av den pension vi fått om vi jobbat kvar till 65.
Vi löste ekonomin genom att sälja huset i göteborgstrakten och flytta till ett väsentligt billigare hus på en ort med låga huspriser, Bromölla - som råkar ligga 8 km från Sölvesborg, där en stor del av släkten bor.
Själv har jag inte ångrat mig en enda dag, medan hustrun de första året saknade gemenskapen på sin arbetsplats.
Jag, tillsammans med 5 tjejer och en kille, drev ett företag i 12 år. Vi hamnade i ekonomiska problem när vi miste vår största kund (Astra Zeneca) och gick i konkurs. Killen valde att fortsätta driften och köpa konkursboet och gå vidare i mindre skala.
Jag hjälpte honom igång och jobbade kvar på konsultbasis ett par år i begränsad omfattning.
Det var väldigt skönt att släppa ansvaret för de anställda, och för att få ihop pengar till löner, kostnader och skatter månad för månad. Trivdes ett tag med den friare konsultrollen. Men efter något år kändes även den kostymen lite trång - var bl.a. tvungen att finnas på plats vid månadsbokslut/momsdeklarationer och liknande, dvs det fanns en kalender som inte var förhandlingsbar, även om en del kunde skötas på distans.
När efterträdaren kände sig varm i kläderna var det nästan ännu skönare att helt släppa kalendern och hänge mig till pensionärslivet på heltid.
Njuter i fulla drag av vår pensionärstillvaro!