F
F.d. 53318
Guest
Vi hyrde en husbil och for runt Värmland, Dalsland och Västra Götaland en vecka. Det första som man märkte när man kom ut på vägarna var att ca 90% av alla hälsade när man mötte en annan husbil. Först fattade man inte vad de höll på med men sedan gick det upp ett ljus Ahaa jag har kommit med bland de stora pojkarna, nu sitter man inte i en liten låg skitbil längre. Då var det genast trevligare, man satt och vifftade kollegialt varje gång man mötte någon.
Någonting man uppmärksammade var hur man hälsade, några mycket stramt och korrekt andra med ett glatt vinkande och några som bara lyfte handflatan från ratten. I några bilar hälsade både förare och passagerare då var man tvungen att snabbt ropa "Hälsa dååå" till hustrun, man vill ju se till att man är med i gänget verkligen helhjärtat inte några halv messyrer här inte. Vi försökte då hälsa som kungen och Silvia men kanske inte fullt lika värdigt man ville ju inte verka alltför stel men inte heller som vilken spelevink som helst. Man vill ju uppfattas som en seriös person eller hur?
Då uppstod helt plötsligt nästa förundran man satt ju där och hälsade hela tiden så man nästan vart trött i armen och så var det några som inte hälsade tillbaka. Man blev ju nästan förbannad hur kunde de bara.
Vad jag vill säga med detta är att åka husbil var jätteroligt och har gett mersmak. Vi har träffat så många trevliga människor som varit otroligt hjälpsamma och som har gett oss så många bra tips inför framtida resor med husbil.
Så det här har varit en underbar vecka som vi kommer att minnas länge.
Janne & Eva
PS Världen är bra liten. I Ed träffade vi ett norskt par där mannen fyllt 80. Vi pratade var vi kom ifrån och jag sa Stockholm då sa han att han hade bott där. När jag då sa Västertorp sa han Störtloppsvägen och jag svarade Slalomvägen. Han hade bott där 1948 och framåt och jobbat på LM Ericsson innan han senare flyttade tillbaka till Norge. Som sagt världen kan vara väldigt liten ibland.
Någonting man uppmärksammade var hur man hälsade, några mycket stramt och korrekt andra med ett glatt vinkande och några som bara lyfte handflatan från ratten. I några bilar hälsade både förare och passagerare då var man tvungen att snabbt ropa "Hälsa dååå" till hustrun, man vill ju se till att man är med i gänget verkligen helhjärtat inte några halv messyrer här inte. Vi försökte då hälsa som kungen och Silvia men kanske inte fullt lika värdigt man ville ju inte verka alltför stel men inte heller som vilken spelevink som helst. Man vill ju uppfattas som en seriös person eller hur?
Då uppstod helt plötsligt nästa förundran man satt ju där och hälsade hela tiden så man nästan vart trött i armen och så var det några som inte hälsade tillbaka. Man blev ju nästan förbannad hur kunde de bara.
Vad jag vill säga med detta är att åka husbil var jätteroligt och har gett mersmak. Vi har träffat så många trevliga människor som varit otroligt hjälpsamma och som har gett oss så många bra tips inför framtida resor med husbil.
Så det här har varit en underbar vecka som vi kommer att minnas länge.
Janne & Eva
PS Världen är bra liten. I Ed träffade vi ett norskt par där mannen fyllt 80. Vi pratade var vi kom ifrån och jag sa Stockholm då sa han att han hade bott där. När jag då sa Västertorp sa han Störtloppsvägen och jag svarade Slalomvägen. Han hade bott där 1948 och framåt och jobbat på LM Ericsson innan han senare flyttade tillbaka till Norge. Som sagt världen kan vara väldigt liten ibland.
Senast redigerad av en moderator: