BabsanoKent
HBK Medlem
Igår, när vi närmade oss den tillfälliga ställplatsen vid Piren i Ludvika, hände det som inte får hända. En moped med två 16-åriga ungdomar kom farande rätt mot vindrutan på husbilen. Allt var över på några sekunder. Föraren tappade kontrollen i en kurva och kom över på fel sida av vägen och där fanns vi och husbilen. Det såg ut att gå alldeles för fort, men om det var så vet vi naturligtvis inte.
Vi körde sakta, som tur var, och Kent hann stanna bilen innan mopeden krockade med bilen och vi såg hur ungdomarna flög med huvudena först mot vindrutan. Pojken hade hjälm men flickan var utan.
Allt detta skedde på några sekunder. Kent larmade räddningstjänst och jag rusade ut och hittade en chockad och ledsen pojke, men som troligtvis klarat sig kroppsligen bra. Flickan låg helt stilla och jag trodde hon var död. Jag fick hjälp av en kvinna på cykel som tog över kommandot och det kändes skönt. Flickan andades i alla fall..
Räddningstjänsten var på plats väldigt snabbt, både ambulanspersonal, polis och brandbil och alldeles innan dom kom så började flickan röra på sig och skrika. Eller rättare sagt vråla...
Medan personalen höll på med räddningsarbete och uppröjning fick vi ta itu med att kontakta försäkringsbolag och bärgare till bilen. Bilen var helt obrukbar. Förutom vindrutan så var det mesta på framdelen av bilen kraschad. Vi har bilen försäkrad i Caravan club, både vanliga husbilsförsäkringen + deras vägassistans.
Nu stod vi på en parkeringsplats i Ludvika, 16 mil från Sundbyholm och Eskilstuna där vi bor, lillsemestern var avbruten och vi var chockade av det vi upplevt. Försäkringsbolaget ordnade med bärgare och vi fick klartecken att hyra en bil för att ta oss hem till Eskilstuna. Men det var bärgaren som skulle ordna med det eftersom han först måste se om bilen verkligen var obrukbar.
Det var den. Men när denna lugna tålmodiga bärgarkillen försökte fixa detta, fick han till svar att vi inte hade någon rätt till hyrbil, vad dom kunde se. Dom = Falck. Vi fick ringa tillbaka till Försäkringsbolaget, som än en gång påpekade, både för oss och bärgarkillen, att vi fick ta hyrbil, Till slut ordnade det sig och vi fick vår bil och åkte i kvällsmörkret hem till Sundbyholm och Eskilstuna. Husbilen finns på en verkstad i Ludvika.
Nu är det en ny dag. Kent har tillsammans med sin kusin åkt tillbaka till Ludvika för att lämna tillbaka hyrbilen och plocka ut resten av prylarna som är kvar i husbilen.
Det blev en lång berättelse det här, men jag kände för att skriva av mig. Tråkigt är det givetvis för oss, som får en massa extra bekymmer med en trasig husbil och avbrutna höstutflykter. Men det är ändå bagateller och det viktiga, vilket jag hoppas och vill tro, är att ungdomarna klarar sig utan framtida skador. Är det någon här i klubben som vet hur det gått vill vi gärna veta. Ring i så fall mig på 070-2148217 eller skriv ett mail till barbro.becker@gmail.com.
Vi har under morgonen kontaktat försäkringsbolaget igen och fått information om vad vi i nuläget ska göra, men eftersom vi haft väldigt lite att göra med försäkringsbolag tidigare vill vi gärna få tips av kunniga och erfarna i HBK om vad vi ska tänka på i vår kontakt med dom i framtiden.
Nu är det som sagt en ny dag och jag ska ta på mig vandrarskorna och gå en långpromenad och bearbeta tankarna här i det vackra men blåsiga Sundbyholm…
/Barbro
Vi körde sakta, som tur var, och Kent hann stanna bilen innan mopeden krockade med bilen och vi såg hur ungdomarna flög med huvudena först mot vindrutan. Pojken hade hjälm men flickan var utan.
Allt detta skedde på några sekunder. Kent larmade räddningstjänst och jag rusade ut och hittade en chockad och ledsen pojke, men som troligtvis klarat sig kroppsligen bra. Flickan låg helt stilla och jag trodde hon var död. Jag fick hjälp av en kvinna på cykel som tog över kommandot och det kändes skönt. Flickan andades i alla fall..
Räddningstjänsten var på plats väldigt snabbt, både ambulanspersonal, polis och brandbil och alldeles innan dom kom så började flickan röra på sig och skrika. Eller rättare sagt vråla...
Medan personalen höll på med räddningsarbete och uppröjning fick vi ta itu med att kontakta försäkringsbolag och bärgare till bilen. Bilen var helt obrukbar. Förutom vindrutan så var det mesta på framdelen av bilen kraschad. Vi har bilen försäkrad i Caravan club, både vanliga husbilsförsäkringen + deras vägassistans.
Nu stod vi på en parkeringsplats i Ludvika, 16 mil från Sundbyholm och Eskilstuna där vi bor, lillsemestern var avbruten och vi var chockade av det vi upplevt. Försäkringsbolaget ordnade med bärgare och vi fick klartecken att hyra en bil för att ta oss hem till Eskilstuna. Men det var bärgaren som skulle ordna med det eftersom han först måste se om bilen verkligen var obrukbar.
Det var den. Men när denna lugna tålmodiga bärgarkillen försökte fixa detta, fick han till svar att vi inte hade någon rätt till hyrbil, vad dom kunde se. Dom = Falck. Vi fick ringa tillbaka till Försäkringsbolaget, som än en gång påpekade, både för oss och bärgarkillen, att vi fick ta hyrbil, Till slut ordnade det sig och vi fick vår bil och åkte i kvällsmörkret hem till Sundbyholm och Eskilstuna. Husbilen finns på en verkstad i Ludvika.
Nu är det en ny dag. Kent har tillsammans med sin kusin åkt tillbaka till Ludvika för att lämna tillbaka hyrbilen och plocka ut resten av prylarna som är kvar i husbilen.
Det blev en lång berättelse det här, men jag kände för att skriva av mig. Tråkigt är det givetvis för oss, som får en massa extra bekymmer med en trasig husbil och avbrutna höstutflykter. Men det är ändå bagateller och det viktiga, vilket jag hoppas och vill tro, är att ungdomarna klarar sig utan framtida skador. Är det någon här i klubben som vet hur det gått vill vi gärna veta. Ring i så fall mig på 070-2148217 eller skriv ett mail till barbro.becker@gmail.com.
Vi har under morgonen kontaktat försäkringsbolaget igen och fått information om vad vi i nuläget ska göra, men eftersom vi haft väldigt lite att göra med försäkringsbolag tidigare vill vi gärna få tips av kunniga och erfarna i HBK om vad vi ska tänka på i vår kontakt med dom i framtiden.
Nu är det som sagt en ny dag och jag ska ta på mig vandrarskorna och gå en långpromenad och bearbeta tankarna här i det vackra men blåsiga Sundbyholm…
/Barbro