Det är synd om hundarna.

[chiva]

Sv: Det är synd om hundarna.

Hej alla, min hund (Som syns på min avatar) chihuahua älskar att åka till nya platser. När jag startar motorn lägger han sig i korgen under pass.sätet, så fort jag stannar flyger han upp och kollar "läget". Hans revir är husbilen.

När vi står på camping eller ställplats går vi gemensamt och ser ut gränserna var han kan röra sig, behöver aldrig koppel där.

Enda tiden han är själv (och vaktar husbilen) är när jag är inne i nån affär och handlar.Vet inte om han då skäller, kanske om nån går nära bilen.

Han sover i min säng, slickar min tallrik, (efter att jag ätit), han har egen facebooksida, (max.portugalien) hans enda olat är att han gärna vill jaga katter.
Tycker inte att han far illa av att resa med husbil.

 

[F.d. 55665]

Sv: Det är synd om hundarna.

Denna trista diskussion som kommer med jämna mellanrum. Visst finns det mindre lämpade hundägare som inte respekterar att alla inte vill umgås med eller höra hundar skälla. Precis som det finns husbilsägare med kraftverk, eller glada gäng som tycker det är Ok att sitta till sen kväll och ljudligt ha roligt. Som en som somnar tidigt så kan det vara jobbigt, men inte gnäller jag över det, klart att folks kall få ha kul inom rimliga gränser (framåt två-tre på natten vill jag nog ha det tyst och då finns det fortfarande en del som stör). Jag vet inte vad det finns mest av dåliga hundägare eller dåliga husbilsägare, men jag har mina funderingar.

Vi väljer att hålla oss i Norden, delvis för att King inte gillar för mycket värme och inte vi heller. Men det finns ingen anledning att tro att hundar generellt far illa av att vara i varmare länder. Även de hundägare som kanske bryr sig mindre om sina medmänniskor brukar bry sig om sina hundar. Har aldrig sett en situation där hund verkar fara illa av husbilslivet. Hundar är flockdjur och vill vara med sin flock.

Så, nu bidrag jag också till den här onödiga debatten, det hade jag ju inte tänkt. Ha det bra därute.

 

[Cia och Magnus]

Sv: Det är synd om hundarna.

Det är synd om hundar med mycket energi som inte får utlopp för den - då blir de skälliga och rastlös. Och det oberoende om de är i/vid en husbil eller hemma.
Vet man med sig att man inte gillar långa promenader och mycket lek/träning så finns det raser med mindre jakt/vallning/vakt i sig. Det tråkiga är att en del skaffar en hund som passar för det sätt man önskar vara snarare efter hur man är.
Vi har en tibetansk spaniel och en katt som bor med oss i vår segelbåt hela somrarna. Dom kommer ofta till nya ställen och verkar trivas med det. De gillar faktiskt bättre att vara ombord än hemma för på båten är vi så nära och de kan hela tiden ha koll på oss.
Nu tänker vi köpa husbil och jag kan inte tänka mig att det blir annorlunda i den. Det kommer säkert gå jättebra men jag undrar om ni stänger in era djur i burar under resan?

 

[Ulla-Britt o Sune]

Sv: Det är synd om hundarna.

Vi har också en Tibbe och han har säkerhetsbälte sele
hade bur tidigare men den var han inte så förtjust i.

 

[murphy]

Sv: Det är synd om hundarna.

Brukar inte ge mej in i dessa "hunddebatter" men; vi har också hund som älskar att åka bil oavsett om det är personbilen eller husbilen för vi är ju hans flock så enkelt är det. Man får helt enkelt anpassa var man ställer sej och vilka utflykter man ska gå på precis som när man har mindre barn. Vår hund är bältad i husbilen och alltid i koppel om inte vi är på sån plats där det inte stör nån om han är lös vilket betyder inga andra i närheten.

En sak till bara; jag vet att det finns hundägare som har sina hundar lösa för deras hund går ingenstans men hur ska jag veta det som kommer med min i koppel eller ännu värre är hundrädd? Sätter ni upp en skylt då?

Nu har jag sagt mitt i detta väldigt känsliga ämne.

Eva

 

[Chippen]

Sv: Det är synd om hundarna.

Vi har en Tibbe också, han är mer katt än hund.
Skäller nästintill aldrig eller i varje fall väldigt lite för att vara en Tibbe.

Han avskyr att åka husbil men gillar platserna vi kommer fram till, får han välja vill han iallafall inte ÅKA husbil. Vi har testat alla varianter utom lugnande tabletter, han är iallafall lugnast när jag ligger i sängen så långt ifrån ratten man komma.

Har haft stunder där vi funderat på att sälja bilen av den orsaken.

Har dock turen att han stormtrivs hos min gamla pappa med sambo, därför lämnas han där vid vissa tillfällen, han springer upp till deras lägenhet när vi kommer dit, så det känns skönt.

Något pensionat kommer han aldrig bli inlämnad på iallafall, då får han hellre följa med eller så stannar vi hemma.

Har haft schäfrar tidigare, då kände man sig trygg över att dom inte skulle bli ihjälbitna, nu håller man alltid ett vakande öga efter lösa hundar, det är också med all rätt då en stor hund redan har bitit honom.

Vår hund är lös, annars blir han bara oroligare, ligger mellan oss eller på golvet vid passagerare sidan.

 

[F.d. 29954]

Sv: Det är synd om hundarna.

En del, och även jag har haft problem att hunden inte trivs när bilen är i rörelse, men annars är den täta samvaron toppen. Två hundar har jag botat från denna olyte.
Först ser jag till att hunden är hungrig. Sedan tar man husbilen på gårdsplanen och förebreder med kaffe och en bra bok för en vistelse där för några timmar. Sedan laddar man med godsaker typ Frolig i fickorna och äntrar bilen med den hungriga jycken i hasorna. Då och då ger man hunden en godbit och fortsätter att läsa. Vid nästa övning dagen därpå, börjar man med samma stil, men efter en timme eller så, startar man motorn och låter den gå på tomgång medans man fortsätter att läsa och ge hunden gobitar. Genast när hunden kopplar av, så berömmer man och ger en godbit. (En normal diesel motor förbrukar ca 1.5 L diesel per timme.) När hunden väl blivit vana vid detta så börjar man flytta bilen några meter fram och tillbaka. Hela tiden skall man prata uppmuntrande med hunden och ge godbitar. Ju lugnare du är själv, ju fortare kommer hunden över sin bilrädsla. Samma taktik kan man använda om det gäller personbil...Man kan också ha radion på för att dämpa motorljudet, men viktigast är att vara lugn och ge godbitar. Då kopplar de husbilen med något positivt och rädslan försvinner. Vad gäller radion/musik, så är prat program bättre än ZZ top eller Håkan Helström (som för övrigt inte kan sjunga)....
Tidsåtgången beror på individen, men väl värt ett försök med tanke på vinsterna. Man kan ju försöka göra något nyttigt eller något annat man ändå skulle göra medans man tränar hunden, exempelvis surfa på HBK.....

 

[PudelRäser]

Sv: Det är synd om hundarna.

Åker själv omkring med minst 3 storpudlar kan även bli nån mer om dottern följer med sina hundar ;-)

Aldrig varit några problem, man får se till hundarna först. Har man kört under dagen med paus för rastning så är ju det första som gäller när man landat på ställplatsen att gå en rejäl sväng med hundarna, dom går före allt annat .
Sen sover dom lugnt

Dom älskar att åka HB bara man säger husbil så står dom vid ytterdörren.
Klart dom kan ge ifrån sig skall nångång men det gör dom även hemma.
Försöker tänka på omgivningen och ställa oss lite off ibland , sätter även mobilnr på framrutan om vi lämnar hundarna för tex shopping och uppmanar om det blir för livat/skäller ring så kommer vi

Än har ingen granne klagat efter 7 år på vägarna ...

 

[Jappe]

Sv: Det är synd om hundarna.

Hundpensionat torde vara den absolut sämsta nödlösningen! Att överge sin hund, sin bäste vän och stoppa in den på ett sådant ställe sätter djupa spår i hundsjälen.

Jag kände en gubbe som bar sig åt så mot sin doberman och det första hunden gjorde när den frigavs var att bita sin husse. Rejält!

Jappe

 

[vippen]

Sv: Det är synd om hundarna.

Vi har en portugisisk vattenhund .Hon är med mig överallt hela dagarna .Det vi fick lära oss hunden ska utsättas för tolv saker innan den är tolv veckor .Bullrig miljö ,åka buss ,åka tåg ,stadsmiljö ,skog osv.Blir hunden rädd för något ska man inte trösta då förstärker man upplevelsen .
Hon tyckte inte om bilåkning hon blev åksjuk .Jag duttande inte med henne när hon spydde och försökte hela tiden nonchalera "dåligt beteende ".Hon blir bara rädd för verkliga faror och knappt det.

 

[Cia och Magnus]

Sv: Det är synd om hundarna.

Min tibbe kom till oss i somras som en 18 månader gammal unghane.
Det sista man sa på kennels va - förresten så dräglar han hemskt när han åker bil. Och det gjorde han verkligen - det blev alldeles blött i baksätet.

Jag gjorde så att jag åkte flera turer med honom varje dag, ibland till roliga saker som brukshundsklubben och ibland bara till affären så han fick vara ensam i bilen en kort stund.
Efter en vecka slutande han dregla och han är helt trygg i bilen.

När han skulle presenteras för båten låg vi stilla första helgen innan han fick vara med om segling. Första resan betedde han sig som en full men sedan var det lugnt.

Om tre veckor kommer vi hem med vår husbil och vi ska göra samma med både hunden och katten. Båda ska få komma in i bilen samtidigt (ingens revir) och sedan ska vi bo i den några dagar så dom får boa in sig innan vi börjar köra med den.

Om man tar det lugnt och känns trygg klarar djur det mesta

 

[F.d. 30833]

Sv: Det är synd om hundarna.

Det är kul att höra att hundar kan acklimatisera sig på ett bra sätt. Vår lilla 6 kg Jack Russel, han är lite pimpinett av sig, och skämdes verkade det som, då han fick flytväst på sig. Han var inte vidare förtjust i motorljudet från snipan heller och då var motorkåpan ändå rejält isolerad.

I bilen ligger han platt, och är helt tyst, då han har säkerhetsselen på. Vill inte ens ha en godisbit då man ger honom. Man tycker han borde vänja sig för han fyllde 7, för 2 månader sedan. Men inte! Dock har han inga problem med att sova under färd, så någon fara på taket är det nog inte.

Hur han kommer att klara husbilen återstår dock att se. Skall nog gå bra för han är ganska cool av sig trots allt. Vi får rasta ofta, och på ställen med lite skog, för där trivs han.

Hälsningar Christer K.

 

[Lundsholm]

Sv: Det är synd om hundarna.

Hundpensionat torde vara den absolut sämsta nödlösningen! Att överge sin hund, sin bäste vän och stoppa in den på ett sådant ställe sätter djupa spår i hundsjälen.

Jag kände en gubbe som bar sig åt så mot sin doberman och det första hunden gjorde när den frigavs var att bita sin husse. Rejält!

Jappe

Inte tror du väl själv att det var orsaken??? Lika bra samband som att drunkningarna ökar när glassförsäljningen ökar...

 

[Jappe]

Sv: Det är synd om hundarna.

Jag tror inte, jag vet! Hunden ändrade sitt beteende tydligt efter den förödmjukande behandlingen och det är ju inte så konstigt egentligen. Hundpensionat kan låta trivsamt men det finns ju en anledning till att det kallas hundpensionat. Det låter fint för husse/matte men hunden upplever det som att hamna i fängelse.

Jappe

 

[F.d. 55528]

Sv: Det är synd om hundarna.

All respekt Jappe, men du verkar inte veta så värst mycket om hundar. Eller skojar du bara för att provocera..?

/TommyQ

 

[Jappe]

Sv: Det är synd om hundarna.

Jag orkar inte skriva en litania om hundars beteenden o.s.v. men jag vet hur just den hunden jag beskrev reagerade på vistelsen på ett hundpensionat. Jag har också träffat "hundvakter" och trots bästa hantering o.s.v. så märker man tydligt på hunden saknaden efter husse/matte/familjen.

Alla hundar är väl som alla människor d.v.s. olika. Jag har också träffat "dumma" hundar som inte fattar nånting. Huvudsaken är att de får mat, vatten och motion så är de nöjda. Sådana hundar skulle nog klara hundpensionatsvistelsen bättre än "normalhunden".

Jappe

PS. Hundar är djur, inte saker!

 

[Lundsholm]

Sv: Det är synd om hundarna.

Måste varit ett katastrofalt dåligt HUndpensionat...

Jag vet hur många som helst som aldrig haft problem...

 

[F.d. 29954]

Sv: Det är synd om hundarna.

Det här med hundpensionat har ett brett spektrum. Att bara välja en pensionat och lämna sin hund där är hazard för alla. Man måste pröva först. Bra pensionater vill ha en besök först så de ser hur hunden är. Men trots om att allt stämmer och hunden har trivts där flera gånger, betyder det inte att det blir bingo varje gång. Hundar lever så helt i nuet, att en taskig granne i pensionaten kan förstöra allting. En observant skötare i pensionaten märker detta och gör lite rockarder så att spänningar minskar. Men har man några garantier för detta? Knappast.

Därför är pensionaten det sista alternativet, och bör vara kortvarig. Det är här som intresserna krockar på allvar. En ideal förhållande med hunden är 24/7 samvaro, men då kommer något som heter separationsångest. Ibland måste man lämna sin hund ensam, gör man det i en miljö som hunden känner sig trygg i, brukar det gå bra, exempelvis husbilen, annars bör man träna upp den saken. Att därför kategoriskt förkasta någon annans lösning på problemet går knapp att göra, då både hundar och människor är individer med olika ryggsäckar....

 

[F.d. 55528]

Sv: Det är synd om hundarna.

Jag vet inte varför hunden i Jappes inlägg bet sin ägare, men det är helt säkert att det inte var en ”hämnd” för att han blivit lämnad på ett hundpang. En hund har inte tilläcklig intelligens för agera så. Vi får inte förmänskliga våra hundar. Det normala borde varit att den blev glad att återse sin ägare igen. Det handlar troligen snarare om otydligt ledarskap från ägarens sida. En dobermann kräver en fast hand. Kanske hade den blivit så illa behandlad på panget att den helt tappat förtroendet för människor…

Hunden är ett flockdjur som trivs givetvis bäst i sin egen flock. Vissa raser mer än andra. Finns där en tydlig ledare (människan) så mår hunden bra. Den skall känna att den inte behöver fatta några beslut själv. Är ledarskapet otydligt blir hunden osäker och försöker i värsta fall själv vara flockledare. Är det då en kraftfull ras så får man stora problem…
En hund som kommer från en trygg flock med tydligt ledarskap finner sig ofta lättare i att tillfälligt vistas på hundpang eller hos annan än ägaren eftersom hunden är trygg i sig själv.

Vi har vår hund med oss i stort sett över allt. Det är ju därför vi skaffat hund. Han älskar husbilslivet. Men visst har det hänt att vi blivit tvungna att lämna honom på hundpang vid något tillfälle. Men som BigSpender skriver, då är det viktigt att kolla upp vilken tillvaro som erbjuds hunden på panget.

/ TommyQ

 

[elegance]

Sv: Det är synd om hundarna.

Håller fullständigt med trådskaparen men som alltid finns det undantag. Vi har själv oftast med oss hunden men inte är väl glädjen så stor hos jycken över att sitta/ligga i en gungande husbil i timmar (kisspausar givetvis) Men det är otvivelaktigt rätt så tryggt att ha med sig ett extra dörrlås .Men att riktigt förstå vidden av hundens lycka ter sig nog omöjligt . En hund är ett djur som vi tyvärr försöker förmänskliga i ren omtanke