Sv: Camping eller parkering
Uppehåll på annans mark enligt allemansrätten
Allemansrätten innebär inte bara rätt att passera över annans mark utan också en viss rätt att vistas där. Frågan i vilken utsträckning detta är tillåtet är om möjligt ännu oklarare än rätten att färdas. Så mycket är säkert, att man inte får göra uppehåll för rastning, bad etc. på tomt, plantering eller skadekänslig mark. När det gäller längre uppehåll på samma ställe får man också annars ta speciell hänsyn till skaderisken. Den som håller till flera dagar på ömtålig gräsmark och trampar upp gräset kan möjligen straffas enligt 12 kap. 4 § brottsbalken. Han kan också bli skyldig att ersätta skadan.
Kortare uppehåll
Vidare är det klart att kortare uppehåll på tillåten mark inte medför några rättsliga påföljder, så länge marken inte skadas. Man får solbada en hel dag på annans badplats utanför tomtområde; man får också rasta av annan anledning och till och med tillfälligt ställa upp bord, stolar och liknande lättflyttad egendom på platsen.
Svårigheterna uppkommer främst vid längre uppehåll på mark, som i och för sig inte är ömtålig. Det går bra att stanna ett par dagar om man tältar i något skogsområde långt från bostadshus. Men det är tveksamt om ens en enda natts tältning kan accepteras alldeles utanför markägarens tomt.
Tältning
En tveksam fråga är i vad mån tältning utan markägarens tillstånd träffas av denna straffbestämmelse. Att tälta innebär ju ibland viss grävning; kanske kan tältaren rentav anses ”bygga” på annans fastighet eller skilja markägaren från besittningen av ett litet stycke mark? Men kortvarig tältning brukar inte bedömas på detta sätt. Det avgörande är nog att detta inte ses som något verkligt besittningsintrång. Tidsgränsen sägs ibland vara ett dygn, men det är svårt att finna ett auktoritativt stöd för att just denna gräns skulle vara juridiskt betydelsefull.
Sannolikt har det betydelse hur pass diskret tältaren är. Håller han sig långt från bostadshus i något skogsområde får han troligen stanna flera dagar utan straffpåföljd, medan det är tveksamt om ens en natts tältning kan accepteras alldeles utanför det område som utgör markägarens tomt. Att objudna främlingar i dagar och nätter förlägger sitt privatliv intill en bostad kan medföra mera vantrivsel och irritation än markägaren rimligen bör tåla, inte minst när det saknas ordnade toalettförhållanden.
Man får antagligen också ta hänsyn till att tältning i grupp ställer till större problem för markägaren än enstaka tältare. Det kan i gränsfall leda till att en tältning anses otillåten och i varje fall medföra skadeståndsskyldighet. Rättsläget är överhuvud taget så oklart att en tältande gör klokt i att hålla sig borta från bebyggelse, om han inte frågat markägaren om lov. Vid grupptältning bör man i alla händelser ta kontakt med markägaren.
Vid närgången tältning, framför allt på område som kan anses som tomtmark, har markägaren antagligen rätt att helt enkelt flytta undan tältet, om dess ägare vägrar att ta bort det själv. – Det bör påpekas att en del kommuner har begränsat rätten till tältning utanför vissa campingplatser genom särskilda föreskrifter med stöd av förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I så fall kan den som tältar i strid med föreskrifterna utan vidare straffas.
Parkering
Också den praktiska frågan om rätten till bilparkering är oklar. Till en början är det naturligt, att parkering är tillåten bara där man får färdas med bil (se sid. 35 f). Troligen har man i princip rätt att ställa bilen intill väg, om parkeringen inte medför någon skada eller olägenhet för markägaren. Det räknas inte som terrängkörning.
Man har dock antagit att bilisten åtminstone måste respektera ett uttryckligt förbud mot parkering på viss plats. I varje fall om han parkerar längre än rent tillfälligt på ett område som markägaren har intresse att förfoga över – till exempel en parkeringsplats som denne själv använder – kan detta tänkas vara olovlig besittningsrubbning (enligt 8 kap. 11 § brottsbalken) och alltså straffas som egenmäktigt förfarande.
Husvagnsuppställning
Uppställning av husvagnar på privat mark bedöms säkert ännu strängare. Här tillkommer ju också de skäl som kan anföras mot närgången tältning. Det är tveksamt om ens en natts uppehåll kan tillåtas i närheten av markägarens bostad, ifall han sätter sig emot det. Vid förbjuden husvagnsuppställning, liksom vid förbjuden tältning, kan markägaren ansöka om så kallad särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten. Också vid andra mera omfattande åtgärder på fastighet har säkert fastighetsägaren möjlighet att ingripa. Som nämnts kan ett vitesförbud ibland bli aktuellt när någon överskridit eller kan väntas överskrida allemansrättens gränser.
Ett sådant föreläggande kan markägaren få till stånd när till exempel en organiserad tältning medför någon olägenhet för honom som inte är rent bagatellartad; det fordras inte att intrånget varit straffbart. Utvägen har dock inte så stor praktisk betydelse, eftersom föreläggandet också i dessa fall måste riktas mot viss person och i regel meddelas av domstol. Proceduren blir därför dyr och omständlig.
SFS som innehåller "camping"
SFS 2007:215 Förordning (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857)
SFS 1980:578 Lag (1980:578) om ordningsvakter
SFS 1966:742 Lag (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
SFS 2007:185 Förordning (2007:185) om producentansvar för bilar
SFS 1993:1617 Ordningslag (1993:1617)
SFS 1998:905 Förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar
SFS 1962:700 Brottsbalk (1962:700)
SFS 1994:200 Mervärdesskattelag (1994:200)
SFS 1998:899 Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
SFS 2010:900 Plan- och bygglag (2010:900)
SFS 2011:338 Plan- och byggförordning (2011:338)