Ja då kommer här en liten sammanfattning hur en semester kan bli.
Vi va som vanligt laddade när vi åkte midsommardagen mot Kroatien. Andra stoppet blev Kassel där vi fick en trevlig pratstund med "Frankia".
Resan fortsatte mot Cres och ner till Mali Losjin. Fint ställe med som vanligt härliga bad.
Efter nästan tre veckor började vi dra oss hemmåt. Resan gick via Fussen eftersom vi alltid nobbar detta otyg med GoBox. Efter övernattning i Fussen som för övrigt är en bra ställplats med fritt wifi fortsatte vi mot Magdeburg. Vi stannade tidigare än tänkt vid en badsjö med ställplats som heter Rothsee för en natt.
Där slår verkligheten till. Plockar ihop på morgonen efter frukost och går runt husbilen för att ställa in en trätrall i garaget. Fan jag har ingen högerarm!!! Allt stannar, vad händer?
Går tillbaka till min fru och hinner säga "jag kan inte prata". Hela högersidan på ansiktet borta.
Sedan går allt snabbt med en hjälpsam tysk som kallar på ambulans och även en läkarbil kommer inom 10 min. På sjukhus för vård inom en timme.
Det blir en veckas vård på sjukhus med allt va det innebär för stroke.
En veckas helvete för min fru att lösa med hemtrasport av husbilen m.m. Detta löstes med vår son och min bror och två kompisar till vår son.
Vi tog kontakt med SOS International som löste allt på ett föredömligt sätt ända hem till Akademiska sjukhuset. Efter fyra dagar efter inskrivningen på akuten så måste vi ringa och fråga vad som händer. Och mycket riktigt, efter en timme ringer man från sjukhuset och meddelar en tid dagen efter. "Bortglömd"? Nu verkar alla iallafall vara på banan så det rullar på.
Nu sitter man här med minst tre månaders sjukskrivning och läser på klubbsidan. Kanske med andra värderingar än andra men helt klart är att vissa borde skaffa sig ett liv som handlar mer om den fantastiska frtidssysselsättning som husbil innebär istället för att förstora upp alla problem.
Och en sak till, håll koll på era papper och försäkringskort när ni reser så löser sig allt problemfritt när ni är på resa.
Och det bästa, har haft en fantastisk tur och kommer att komma tillbaka till ett normalt liv givetvis med husbil förhoppningsvis redan i höst.
Vill också ägna en tanke till dom två tyska husbilar bredvid oss som vägrade hjälpa min fru som ville ha hjälp med ambulans. Sätt er in i min frus situation. Man undrar hur dom tänker när ambulans, läkarbil kommer in med siren o blåljus. Även att polisen kommer och märker husbilen för fri parkering på ställplatsen med anslag på framrutan.
Vad ni än gör, hjälp andra och ni sover garanterat lugnare
Vi va som vanligt laddade när vi åkte midsommardagen mot Kroatien. Andra stoppet blev Kassel där vi fick en trevlig pratstund med "Frankia".
Resan fortsatte mot Cres och ner till Mali Losjin. Fint ställe med som vanligt härliga bad.
Efter nästan tre veckor började vi dra oss hemmåt. Resan gick via Fussen eftersom vi alltid nobbar detta otyg med GoBox. Efter övernattning i Fussen som för övrigt är en bra ställplats med fritt wifi fortsatte vi mot Magdeburg. Vi stannade tidigare än tänkt vid en badsjö med ställplats som heter Rothsee för en natt.
Där slår verkligheten till. Plockar ihop på morgonen efter frukost och går runt husbilen för att ställa in en trätrall i garaget. Fan jag har ingen högerarm!!! Allt stannar, vad händer?
Går tillbaka till min fru och hinner säga "jag kan inte prata". Hela högersidan på ansiktet borta.
Sedan går allt snabbt med en hjälpsam tysk som kallar på ambulans och även en läkarbil kommer inom 10 min. På sjukhus för vård inom en timme.
Det blir en veckas vård på sjukhus med allt va det innebär för stroke.
En veckas helvete för min fru att lösa med hemtrasport av husbilen m.m. Detta löstes med vår son och min bror och två kompisar till vår son.
Vi tog kontakt med SOS International som löste allt på ett föredömligt sätt ända hem till Akademiska sjukhuset. Efter fyra dagar efter inskrivningen på akuten så måste vi ringa och fråga vad som händer. Och mycket riktigt, efter en timme ringer man från sjukhuset och meddelar en tid dagen efter. "Bortglömd"? Nu verkar alla iallafall vara på banan så det rullar på.
Nu sitter man här med minst tre månaders sjukskrivning och läser på klubbsidan. Kanske med andra värderingar än andra men helt klart är att vissa borde skaffa sig ett liv som handlar mer om den fantastiska frtidssysselsättning som husbil innebär istället för att förstora upp alla problem.
Och en sak till, håll koll på era papper och försäkringskort när ni reser så löser sig allt problemfritt när ni är på resa.
Och det bästa, har haft en fantastisk tur och kommer att komma tillbaka till ett normalt liv givetvis med husbil förhoppningsvis redan i höst.
Vill också ägna en tanke till dom två tyska husbilar bredvid oss som vägrade hjälpa min fru som ville ha hjälp med ambulans. Sätt er in i min frus situation. Man undrar hur dom tänker när ambulans, läkarbil kommer in med siren o blåljus. Även att polisen kommer och märker husbilen för fri parkering på ställplatsen med anslag på framrutan.
Vad ni än gör, hjälp andra och ni sover garanterat lugnare
