F
F.d. 29811
Guest
Östeuropa 2013.
En för mig annorlunda resa. Ensam i bilen med två döttrar. Men i gott sällskap med föräldrar och syster i följebil.
Nästa gång åker vi utan sällskap för nu vet jag att vi kan. Vill ni se de vackra bilderna som tillhör texten finns dom på Östra Europa - med husbil i östra Europa. .
Jag har under flera års tid haft en önskan om att få ta med mina föräldrar till den del av Europa som jag har kommit att uppskatta så mycket.
Det är inte första gången mina föräldrar är i Rumänien.
De flög dit för att hälsa på mig när jag arbetade där 1991. Det var modigt gjort av dom, det ser jag nu i efterhand.
Då hämtade jag upp dom i Bukarest och så tog vi inrikes flyget till Suceava, som ligger i nordöstra Rumänien. Den flygresan är något vi fortfarande pratar om.
Flygvärdinnorna bjöd på Whiskey i färgad plastmugg, ej engångs, eller ett runt automat tuggummi om man hellre önskade det.
Det var bara en av de två motorerna som startade. Personalen gick ut och drog runt propellern och när de väl fick snurr på den skyndade de sig in och vi flög iväg.
Kondensen rann ner för väggen, frös till is och snö när vi var högst upp och återgick till flytande form när vi gick ner för landning.
Det värsta med hela resan var nog att mina föräldrar tog för lite kaffe med sig och den tidens kaffe i Rumänien var knappt drickbart. Speciellt min mamma är mycket förtjust i kaffe.
Det var mycket som kunde varit bättre med den resan.
Mina föräldrar som knappt aldrig varit utomlands lyckades vid bokningen få en vecka av okänd anledning att bli två. Boendet* i den lägenhet jag hyrt till dom låg inte i stadens bästa område. Den enda utsikten från lägenheten var rätt in i en verkstad som startade sitt arbete lika tidigt som tuppen.
Vatten fanns det bara tillgång till vid vissa tider på dygnet och inget kaffe - ja, ni kan kanske räkna ut det själva.
Det var ingen bra kombination.
Själv hade jag sett och var van vid annat och tyckte att de var fruktansvärt kräsna och bortskämda, klagade över allting. Ingen var gladare än jag när de åkte därifrån - jo, mamma var nog det.
Men när vi träffades i Sverige nästa gång och tittade på bilderna vi tagit på våra utflykter är det som det brukar, det som är dåligt försvinner först och de trevliga minnena består. Min pappa däremot upplevde att det fanns mycket intressant att titta på som till exempel hur de arbetade i verkstaden utanför fönstret.
Han har alltid sagt att han kunde tänka sig att åka tillbaka.
Nu, år 2013, är pappa strax över 80 år fyllda och mamma strax under, i vintras sålde de sitt hus och flyttade in i en lägenhet. Pappa har haft två mindre stroke och har lovat doktorn att inte köra bil längre sträckor och då passade det ju bra att min syster och hennes man ville åka med i deras bil. Min mamma har drabbats av gula fläcken och är helblind på höger öga och ser 0.5 på vänster öga och hon har nyligen gjort en knäoperation.
Ärligt kan man väl säga att det i början inte var någon större entusiasm mamma visade när vi under vintern smidde semesterplaner. Men när husbilen väl var på plats skedde en förändring och hon flyttade in och gjorde den till sin. Precis så som det ska vara.
Husbilsköp
Själva husbilsköpet kunde ha börjat bättre då det hittade en liten söt bil hos Codat i Fritsla som de köpte direkt. När bilen hämtades var inga av de förbättringar som skulle gjorts utförda och växellådan höll inte mer än någon vecka. Efter många samtal med verkstad och säljare gick de i sista stund med på att häva köpet och mina föräldrar hade tur att med så kort varsel hitta en bil hos Husbils-partner i Kungälv. Några stressiga veckor vi alla kunde ha varit utan!
Jag ville ha en liten smidig bil som jag även kan ha till vardags så jag köpte en ”plåtis”, en liten underbar Volkswagen California Exclusive Westfalia från 1997. Fyra sängplatser, fyra bältade platser, toalett, kök och kylbox mm till storlek som en personbil. Den har gått som en pärla! Och jag är mycket imponerad av kylboxen som man kan göra om till frysbox. Det betyder att man alltid har kallt i boxen hur varmt det än är ute. Något vi faktiskt haft lite problem med i våra andra bilar när det blivit närmare +40 grader ute. Den bilen tillhör numera en annan familj och jag hoppas de får många underbara turer med den.
Jag har kört flera gånger till Rumänien, men jag var yngre då. Nu var det jag och mina två döttrar som åkte i bilen. Jag ville prova hur det är att köra hela vägen och ha eget ansvar för ALLT. Därför ville jag köra först så ansvaret att hitta hamnade på mig. Min syster som körde den andra bilen ville helst köra bakom mig så det passade oss båda.
Det blev en tre veckor lång resa som inte kunde ha blivit bättre! Vi fick uppleva mycket och mina föräldrar, speciellt min mamma har fått en annan bild/ känsla av Rumänien.
Tyskland
Resan startade med en god buffé på Stena Line från Göteborg till Kiel.
Från Kiel körde vi sedan ner till Freital som ligger strax utanför Dresden. Där övernattade vi på en liten ställplatz. Jag behövde en ny gasolflaska till min bil och med hjälp av hjälpsamma människor och efter en hel del körandes hittade vi tillslut rätt gasolflaska i en campingaffär, men det tog oss några timmar av morgonen.
Vi tog den vackra vägen 172 ut tur Tyskland förbi Pirna och mot Decin i Tjeckien. Målet för dagen var en vandring i de underbara bergen nord väst om Jicin.
Vinjett
Vi valde att köpa vinjett i alla de länder som kräver så på en månad så vi inte behövde köpa igen om vi skulle ta samma land tillbaka.
Tjeckien
Prachovske skaly.
Vårt mål var området runt Jicin och de vackra bergen som finns där.
Jag och barnen hade varit där innan och jag hade ett svagt minne av att det var handikappanpassat till en viss del - oj, vad fel jag hade.
Man kan välja hur många kilometer man vill gå genom att följa de färgade pilarna. Vi valde den kortaste promenaden på 1,5 km. Det började bra men sen kom trapporna. Det var trånga passager med branta, skeva trappor med lös sand på. Men mamma är envis och jag sa att "jag har för mig att det blir bättre längre upp".
Min mamma kämpade sig uppför de första trapporna bara för att mötas av fler och fler trappor.
Väl uppe är det en fantastisk utsikt. Det är ett märkligt naturområde.
"Men om jag minns rätt" sa jag "så är det slät väg ner". Fel igen, det var trappor.
Min mamma borde få medalj för att klarat av en sådan väg! Vad jag borde få vet jag inte…
Tror mamma var stolt över att klarat av att gå hela vägen och vi var i vart fall både stolta och imponerade över att hon klarade mer än vad vi trodde.
Camping Eden Jinolice
Vägen upp till Prachovske skaly kantades av campingplatser.
Vi valde den första vi kom till och det var en fullträff.
Den låg vid en sjö och hade även en pool.
Det smakade underbart med en god och billig middag på campingens restaurang.
Punkevni Jeskyne.
Nästa planerade stopp var vid grottorna runt Blansko. Det är inte så långt bort men ack vad svårt det är att hitta dit. Vi hittade inga skyltar denna gång heller och vägen in ser verkligen inte ut att leda till något annat än fabriker. Om jag hade läst på min egen hemsida så fanns GPS-koordinaterna*där men det kom jag inte att tänka på förrän vi var framme.
Här kan man tillbringa flera dagar med att gå i grottor, åka linbana eller vandra runt. Det är en fantastisk plats!
Vi kom precis försent till det sista insläppet till den grottan vi skulle besöka men vi fick lov att sova över på parkeringen eftersom vi kom försent.
På kvällen när alla gått hem är det riktigt tyst och mörkt där i skogen.
Det var min syster och man som skulle besöka grottan. Jag och barnen hade redan varit där, för mamma var det för mörkt och pappa ville stanna med mamma. Något han sen ångrade för
när de var åter berättade de att det var något av det bästa de upplevt.
Rekommenderar verkligen en tur hit. Den största av grottorna, den som min syster var i når man
med tåg eller en promenad. I turen, som är guidad, ingår en båttur.
Absolut värt ett besök då det är en fantastisk grotta!
I området finns flera turistaffärer. Där finns även en linbana. Fler bilder kommer.
Denna gång för att underlätta för er som vill åka dit lägger jag även ut en bild på vart man ska köra in!
Mer information om denna och andraTjeckiska grottor finns här.
Mot Ungern.
Efter promenaden i grottan körde vi vidare söderut.
De senaste åren har vi avstått att åka på motorvägen i
Tjeckien då de mindre vägarna oftast är bättre och vackrare.
Men denna gång tog vi motorvägen mellan Brno och Bratislava
och söder om Brno påminde vägen om en tvättbräda.
Vi körde runt, väster om Budapest och fortsatte M5 ner mot Kroatien.
Vi hittade utefter vägen en skylt om campingplats men hittade först ingen
campingplats. Till slut förstod vi efter att åkt fram och tillbaka några
gånger att, som det ibland är i Ungern, campingen låg ihop med ett
hotell och kunde inte ses från vägen. Det var ren tur att vi hittade den.
Bristen på skyltar kanske också förklarade varför vi var de enda
gästerna på campingen.
Det var en dyr camping men en trygg plats att sova på.
Dyr för att vara i öst, 30 EUR.
Liza Aqua & Conference Hotel i Lajosmizse.
Rumänien nästa.
Nu närmade vi oss Rumänien och nästa stopp var som planerat i byn
Aurel Vlacu där vi redan innan bestämt att vi skulle sova i två nätter.
Vid gränsen in i Rumänien valde vi att köpa vinjett redan vid tullen
då det inte var så mycket bilar där och det kändes lika bra att ha gjort det.
Vis av erfarenhet vad gäller att åka denna väg in i Rumänien kan det vara
ett bra alternativ att köpa vinjett tidigt.
Ibland har vi just här haft lite problem med ungdomar som vill tvätta våra
fönster och inte tar nej som ett nej.
Denna gång var de två äldre pojkar som försökte men tillslut gav de upp.
Jag tror inte de får arbeta kvar så nära tullen om de ställer till med för mycket
problem för bilisterna.
Det första vi gjorde var att handla på oss lite mat och ta lunch på Lidl's parkering.
Alltid lika folktomt.
Om man nu har lite förutfattade meningar så parkerad vi jämte
en mycket mystisk bil full av folk som jag inte skulle vilja möta en mörk kväll.
Men de struntade totalt i oss. Gav oss knappt en blick.
Aurel Vlacu
Campingen i byn Aurel Vlacu är en av våra favoriter.
Den har sedan starten på 90 talet drivits av ett holländskt par
men nu hade deras son och hans Rumänska fru tagit över campingen.
Campingplatsen ligger ganska långt in i byn men det finns små skyltar
att följa så det är lätt att hitta, annars kan man fråga vem som helst.
Här får man en möjlighet att verkligen bo i en Rumänsk by.
Från byvägen skulle man inte kunna tro att det är en campingplats
bakom grindarna om det inte var skyltat, det ser ut som vilken
gård som helst.
De hade gjort vissa förändringar sedan sist vi var där för två år sedan. Bland annat var man då tvungen att köra genom en smal passage mellan två hus, där det var ganska lågt till taket. Denna var nu borta och toaletterna som fanns med ingång från passagen hade blivit renoverade och fått ingång från gaveln istället. Vilket gör att även högre bilar kan passera utan problem.
Poolen var kvar och vi passade alla på att bada. Här finns gratis Wifi, till mina flickors glädje. Och min.
På kvällen gick vi en promenad genom byn och som i de flesta Rumänska byar sitter
byborna utanför sina hus efter dagens arbete.
Då husen ligger utefter gatan som används både för bilar, människor och häst med vagn är det den
perfekta platsen att sitta och prata med sina grannar eller de som går förbi.*
De flesta byborna hälsade god kväll som man gör i Rumänien och vi hälsade självklart tillbaka.
Efter två nätter var det dags att åka vidare och på önskelistan stod Bran och Draculas borg
Bran.
Enligt kartboken ska man strax innan Brasov svänga söderut, GPS:en hittade en väg som den tyckte vi skulle ta och det gjorde vi även då vi förstod att detta inte var det bästa valet. Vi hamnade på en väg i ganska dåligt skick men som gick genom underbar natur. Den var ingen genväg utan tvärtom. Men det var det värt.
I Bran finns en camping ”Vampire camping” som ligger ca 20 minuters gångväg från borgen.
Det finns gott om hotell, restauranger och souveniraffärer i området och mycket turister.
Det regnade, precis som det gjorde sist vi var här.
Bran blev nog lite av en besvikelse för den som hade borgen på sin önskelista.
Den är inte så maffig som man kan tycka på bilderna. Borgen är inte handikappanpassad.
Den är full av trappor, vinklar och vrår. Mitt i borgen träffade vi en svensk familj, den enda på hela resan.
Vad gäller Vlad Tepes kan man vara säker på att han i vart fall passerade Bran.
Dracula är ju en påhittad person och det är mycket tveksamt att Bram Stoker hade Bran i tankarna
när han skrev boken.
Men det är sant att drottning Marie av Rumänien (1900-1961) levde här en tid.
Mer om historian runt Bran finns här: Historical Timeline - Bran Castle
Oavsett vilka som bott i borgen är det så att Dracula säljer.
Borgen Bran är en av Rumäniens största turist attraktioner.
Man kan köpa Draculavin och Draculaöl och en massa annat. Min dotter köpte en rosa peruk, fast där är kopplingen till Dracula mycket tveksam.
Svarta havet.
En dagstur från Bran och man hamnar vid havet.
Vi tog så mycket motorväg vi kunde hitta, tråkigt men det går snabbare.
Vi valde Camping S som vi brukar. Lättast att ta sig dig är att köra till Constansa och genom hela Mamaia.
Fortsätt mot Navodari så ser man campingen på höger sida. En av flera.
Här planerade vi att stanna i två nätter.
Det blåste en hel del och barnen älskade de höga vågorna. Vi tog en lång promenad utefter
stranden hela vägen till linbanans början i Mamaia, men vi tog taxi tillbaka.
Mamma tyckte vi kunde gå tillbaka också men hon var nog den enda.
Vi åt vår lunch på en autoservire vilket är ett bra val om man själv vill välja hur mycket och
vad man vill ha på talriken.
Precis som sist vi var där hölls vi vakna av dunkande musik fram till tre den ena natten.
Det finska paret vi träffade sa att det var första natten det var så. Som tur var vart det tyst nästa natt.
Camping S är en trevlig camping. Här finns restaurang och en liten affär. Campingen ligger på stranden.
Mannen som hade hand om den elektriska inkopplingen kom
utan att vi behövde leta efter honom. Han berättade att han hade bott i Sverige och att vi var årets
första Svenskar på campingen. De har fortfarande stå toaletter men det finns några vanliga också.
Vi använder toaletten vi har i bilen så det stör inte oss.
Focsani.
Från Navodari valde vi att åka till Braila, fast på andra sidan Donau så vi slapp åka färga. Målet för dagen och de kommande två nätterna var våra vänner på klostret utanför Focsani.
Det har skett en del förändringar sedan jag var där för två år sedan. Bland annat har de gjort om taket. På vinden kommer det att blir arbetsrum och gästrum. Kyrkan blir mer och mer färdig för varje år, men det är mycket kvar att göra.
Andra dagen på klostret passade vi på att ta en lång promenad upp till ett annat kloster som ligger längre in i skogen. Den här gången visste jag att stigen var av dålig kvalité men mamma ville prova. Det blev en svettig promenad för oss alla men väl uppe blev vi bjudna på styrkande körsbärslikör och kaffe.
Poiana Brasov.
Ett ställe med vackra hästar och fantastisk mat.
För oss alla var det första gången vi var i Poiana Brasov som ligger ca 12 km från Brasov.
Hit hade vi bestämt att åka då min väninna från klostret ville visa oss den vackra naturen uppe
i bergen och en fantastisk restaurang med traditionell Rumänsk mat och inredning.
Mamma och pappa tog ett rum på hotel Casa Viorel över natten och vi andra sov i bilarna på parkeringen.
På det här hotellet finns även ett stall med svarta Lipizzaner hästar.
Casa Viorel ägs av samma man som äger resturangen Coliba Haiducilor. (Casa Viorel)
På Coliba Haiducilor kan man välja mellan flera olika rum. Inne eller ute, rökfritt eller för rökare,
större eller mindre rum. Man kan välja mellan mindre rätter som alla kan ta av eller beställa som vanligt.
De serverar traditionell rumänsk mat. Mycket populärt ställe.
På vintern är Poiana Brasov en populär skidort och här finns många skidbackar, hotell och restauranger. På sommaren används området till bland annat vandring i bergen.
Här finns en linbana ”telegondola” som tar en upp på berget med en fantastisk utsikt.
Det finns en parkering strax nedanför. Jag och barnen är inte så förtjusta i just linbanor men resten av familjen åkte upp.
Jag och mina barn gjorde mina föräldrar sällskap på hotellfrukosten.
Sighisoara
Sighisoara ligger utefter den väg vi oftast tar och eftersom stadens medeltida centrum där är så mysigt, och det var dags för en paus, bestämde vi oss för att göra ett besök. Sedan 1999 är området upptaget bland Unescos världskulturarv. I området finns flera turistaffärer och restauranger. Om man går en liten bit från torgområdet finner man att priserna är mycket bättre.*
Camping Eldorado
Ca 15 km från Cluj-Napoca ligger Camping Eldorado. Det är den campingplats jag besökt mest i Rumänien på grund av sitt perfekta avstånd från gränsen. Här sov vi sista natten i Rumänien och passade på att äta middag ihop med en väninna och hennes son. Hon berättade att hennes mamma som är pensionär och har varit hemmafru i hela sitt liv, vilket var vanligt förr, får ut ca 2200 kronor i månaden. Det kan inte vara lätt!
Vinjetten i Rumänien, rovinieta, för en månad kostade 67kr och diesel ca 13 kr litern. I år kändes det som om vi fick mest för pengarna i Rumänien av de länder vi besökte.
Det är bra vägar i Rumänien. Det har byggts flera motorvägar och flera är på gång. På så sätt slipper man passera genom så många byar, eller rättare sagt de som bor i byarna slipper oss och framförallt alla långtradare som dundrar igenom i hög hastighet.
Ungern
Vi körde ut ur Rumänien i Bors (Oradea) och svängde norrut mot Debrecen.
Vi körde till Castrum termalcamping i Hajduböszörmeny.
En fin Campingplats med gratis tillgång till pool och termalbad som finns i samma område. Jag betalade 5790 HUF för en natt med el. Vi funderade på att stanna i två nätter men räknade ut att det var bättre att fortsätta så det inte blir så stressigt i slutet av resan.
Polen.
Zakopane.
Från Hajduböszörmeny åkte vi över bergen till Zakopane i Polen.
Det finns många campingplatser i området. Vi valde en som låg längre ner i dalen. Det var en av flera campingplatser, liten och mysig. Där fanns några frigående höns som hälsade oss välkomna.
Oswiecim.
Efter en natt körde vi vidare till Oswiecim som är den stad där koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau finns. Oswiecim ligger i södra Polen. Det är lätt att ta sig dit oavsett var man kommer
ifrån men skyltarna som visar vägen till lägret är lite svårare att hitta. (GPS: E 19.20363, N 50.0266).
Även detta år var det varmt och vi kom under den tid då man måste gå med guide, jag föredrar att
gå själv i min egen takt och kunna översätta till svenska för mina föräldrar. Min mamma satt mest utanför byggnaderna då det var för mycket folk och trångt att gå in. Bra och stora parkeringar där även husbilar får plats.
Vi valde att inte åka till Birkenau utan var nöjda med besöket på Auschwitz.
Mer information om Auschwitz-Birkenau finns på www.en.auschwitz.org
Wroclaw
Från Auschwitz åkte vi vidare till Wroclaw och camping ”stadion Olimpijski nr 117”.
Från campingplatsen tar man sig lätt med hjälp av spårvagnen in till centrum.
I centrum finns den gamla stadsdelen som är värd ett besök. Där finns många restauranger, vackra byggnader och kyrkor. Utanför området finner man köpcentrum och allt annat som finns i en stor stad.
Vi åt en god måltid på en av alla restauranger och sedan strosade vi omkring och tittade på de små charmiga brons vättar vi kunde hitta.
På turistbyrån som finns i området berättade de att vättarna (eller tomtarna) blivit en symbol för staden och man kan köpa guideböcker med kartor där man ser vart de finns om man vill ut och leta vättar.
På turistbyrån berättade de också att ”det orangea alternativet” (Pomaranczowa alternatywa) under 1980 och 1990 talet gjorde befolkningen glada med sina upptåg. ZOMO, den motoriserade militärpolisen, gladdes inte lika mycket och fick rycka ut och skingra demonstranterna. Ett av rörelsens motto lär varit ”ingen frihet utan tomtar”. Krasnoludki heter vättarna på polska och betyder ”det röda folket” och hade från början röda luvor och ritades tex på väggar där polisen målat över regimkritiska texter. Ursprunget till brons vättarna kommer troligen från den skulptur som förlaget Agora år 2001 lät sätta upp i en vägkorsning.
Kiel.
Från Wroclaw körde vi hela vägen till Kiel och sov på ställplatsen i Kiel. På morgonen blev det shopping och en rundtur i Kiel innan vi tog Stena Line till Göteborg.
Har du frågor eller information som du vill dela med dig av maila mig gärna på info.europacamping@gmail.com
*
En för mig annorlunda resa. Ensam i bilen med två döttrar. Men i gott sällskap med föräldrar och syster i följebil.
Nästa gång åker vi utan sällskap för nu vet jag att vi kan. Vill ni se de vackra bilderna som tillhör texten finns dom på Östra Europa - med husbil i östra Europa. .
Jag har under flera års tid haft en önskan om att få ta med mina föräldrar till den del av Europa som jag har kommit att uppskatta så mycket.
Det är inte första gången mina föräldrar är i Rumänien.
De flög dit för att hälsa på mig när jag arbetade där 1991. Det var modigt gjort av dom, det ser jag nu i efterhand.
Då hämtade jag upp dom i Bukarest och så tog vi inrikes flyget till Suceava, som ligger i nordöstra Rumänien. Den flygresan är något vi fortfarande pratar om.
Flygvärdinnorna bjöd på Whiskey i färgad plastmugg, ej engångs, eller ett runt automat tuggummi om man hellre önskade det.
Det var bara en av de två motorerna som startade. Personalen gick ut och drog runt propellern och när de väl fick snurr på den skyndade de sig in och vi flög iväg.
Kondensen rann ner för väggen, frös till is och snö när vi var högst upp och återgick till flytande form när vi gick ner för landning.
Det värsta med hela resan var nog att mina föräldrar tog för lite kaffe med sig och den tidens kaffe i Rumänien var knappt drickbart. Speciellt min mamma är mycket förtjust i kaffe.
Det var mycket som kunde varit bättre med den resan.
Mina föräldrar som knappt aldrig varit utomlands lyckades vid bokningen få en vecka av okänd anledning att bli två. Boendet* i den lägenhet jag hyrt till dom låg inte i stadens bästa område. Den enda utsikten från lägenheten var rätt in i en verkstad som startade sitt arbete lika tidigt som tuppen.
Vatten fanns det bara tillgång till vid vissa tider på dygnet och inget kaffe - ja, ni kan kanske räkna ut det själva.
Det var ingen bra kombination.
Själv hade jag sett och var van vid annat och tyckte att de var fruktansvärt kräsna och bortskämda, klagade över allting. Ingen var gladare än jag när de åkte därifrån - jo, mamma var nog det.
Men när vi träffades i Sverige nästa gång och tittade på bilderna vi tagit på våra utflykter är det som det brukar, det som är dåligt försvinner först och de trevliga minnena består. Min pappa däremot upplevde att det fanns mycket intressant att titta på som till exempel hur de arbetade i verkstaden utanför fönstret.
Han har alltid sagt att han kunde tänka sig att åka tillbaka.
Nu, år 2013, är pappa strax över 80 år fyllda och mamma strax under, i vintras sålde de sitt hus och flyttade in i en lägenhet. Pappa har haft två mindre stroke och har lovat doktorn att inte köra bil längre sträckor och då passade det ju bra att min syster och hennes man ville åka med i deras bil. Min mamma har drabbats av gula fläcken och är helblind på höger öga och ser 0.5 på vänster öga och hon har nyligen gjort en knäoperation.
Ärligt kan man väl säga att det i början inte var någon större entusiasm mamma visade när vi under vintern smidde semesterplaner. Men när husbilen väl var på plats skedde en förändring och hon flyttade in och gjorde den till sin. Precis så som det ska vara.
Husbilsköp
Själva husbilsköpet kunde ha börjat bättre då det hittade en liten söt bil hos Codat i Fritsla som de köpte direkt. När bilen hämtades var inga av de förbättringar som skulle gjorts utförda och växellådan höll inte mer än någon vecka. Efter många samtal med verkstad och säljare gick de i sista stund med på att häva köpet och mina föräldrar hade tur att med så kort varsel hitta en bil hos Husbils-partner i Kungälv. Några stressiga veckor vi alla kunde ha varit utan!
Jag ville ha en liten smidig bil som jag även kan ha till vardags så jag köpte en ”plåtis”, en liten underbar Volkswagen California Exclusive Westfalia från 1997. Fyra sängplatser, fyra bältade platser, toalett, kök och kylbox mm till storlek som en personbil. Den har gått som en pärla! Och jag är mycket imponerad av kylboxen som man kan göra om till frysbox. Det betyder att man alltid har kallt i boxen hur varmt det än är ute. Något vi faktiskt haft lite problem med i våra andra bilar när det blivit närmare +40 grader ute. Den bilen tillhör numera en annan familj och jag hoppas de får många underbara turer med den.
Jag har kört flera gånger till Rumänien, men jag var yngre då. Nu var det jag och mina två döttrar som åkte i bilen. Jag ville prova hur det är att köra hela vägen och ha eget ansvar för ALLT. Därför ville jag köra först så ansvaret att hitta hamnade på mig. Min syster som körde den andra bilen ville helst köra bakom mig så det passade oss båda.
Det blev en tre veckor lång resa som inte kunde ha blivit bättre! Vi fick uppleva mycket och mina föräldrar, speciellt min mamma har fått en annan bild/ känsla av Rumänien.
Tyskland
Resan startade med en god buffé på Stena Line från Göteborg till Kiel.
Från Kiel körde vi sedan ner till Freital som ligger strax utanför Dresden. Där övernattade vi på en liten ställplatz. Jag behövde en ny gasolflaska till min bil och med hjälp av hjälpsamma människor och efter en hel del körandes hittade vi tillslut rätt gasolflaska i en campingaffär, men det tog oss några timmar av morgonen.
Vi tog den vackra vägen 172 ut tur Tyskland förbi Pirna och mot Decin i Tjeckien. Målet för dagen var en vandring i de underbara bergen nord väst om Jicin.
Vinjett
Vi valde att köpa vinjett i alla de länder som kräver så på en månad så vi inte behövde köpa igen om vi skulle ta samma land tillbaka.
Tjeckien
Prachovske skaly.
Vårt mål var området runt Jicin och de vackra bergen som finns där.
Jag och barnen hade varit där innan och jag hade ett svagt minne av att det var handikappanpassat till en viss del - oj, vad fel jag hade.
Man kan välja hur många kilometer man vill gå genom att följa de färgade pilarna. Vi valde den kortaste promenaden på 1,5 km. Det började bra men sen kom trapporna. Det var trånga passager med branta, skeva trappor med lös sand på. Men mamma är envis och jag sa att "jag har för mig att det blir bättre längre upp".
Min mamma kämpade sig uppför de första trapporna bara för att mötas av fler och fler trappor.
Väl uppe är det en fantastisk utsikt. Det är ett märkligt naturområde.
"Men om jag minns rätt" sa jag "så är det slät väg ner". Fel igen, det var trappor.
Min mamma borde få medalj för att klarat av en sådan väg! Vad jag borde få vet jag inte…
Tror mamma var stolt över att klarat av att gå hela vägen och vi var i vart fall både stolta och imponerade över att hon klarade mer än vad vi trodde.
Camping Eden Jinolice
Vägen upp till Prachovske skaly kantades av campingplatser.
Vi valde den första vi kom till och det var en fullträff.
Den låg vid en sjö och hade även en pool.
Det smakade underbart med en god och billig middag på campingens restaurang.
Punkevni Jeskyne.
Nästa planerade stopp var vid grottorna runt Blansko. Det är inte så långt bort men ack vad svårt det är att hitta dit. Vi hittade inga skyltar denna gång heller och vägen in ser verkligen inte ut att leda till något annat än fabriker. Om jag hade läst på min egen hemsida så fanns GPS-koordinaterna*där men det kom jag inte att tänka på förrän vi var framme.
Här kan man tillbringa flera dagar med att gå i grottor, åka linbana eller vandra runt. Det är en fantastisk plats!
Vi kom precis försent till det sista insläppet till den grottan vi skulle besöka men vi fick lov att sova över på parkeringen eftersom vi kom försent.
På kvällen när alla gått hem är det riktigt tyst och mörkt där i skogen.
Det var min syster och man som skulle besöka grottan. Jag och barnen hade redan varit där, för mamma var det för mörkt och pappa ville stanna med mamma. Något han sen ångrade för
när de var åter berättade de att det var något av det bästa de upplevt.
Rekommenderar verkligen en tur hit. Den största av grottorna, den som min syster var i når man
med tåg eller en promenad. I turen, som är guidad, ingår en båttur.
Absolut värt ett besök då det är en fantastisk grotta!
I området finns flera turistaffärer. Där finns även en linbana. Fler bilder kommer.
Denna gång för att underlätta för er som vill åka dit lägger jag även ut en bild på vart man ska köra in!
Mer information om denna och andraTjeckiska grottor finns här.
Mot Ungern.
Efter promenaden i grottan körde vi vidare söderut.
De senaste åren har vi avstått att åka på motorvägen i
Tjeckien då de mindre vägarna oftast är bättre och vackrare.
Men denna gång tog vi motorvägen mellan Brno och Bratislava
och söder om Brno påminde vägen om en tvättbräda.
Vi körde runt, väster om Budapest och fortsatte M5 ner mot Kroatien.
Vi hittade utefter vägen en skylt om campingplats men hittade först ingen
campingplats. Till slut förstod vi efter att åkt fram och tillbaka några
gånger att, som det ibland är i Ungern, campingen låg ihop med ett
hotell och kunde inte ses från vägen. Det var ren tur att vi hittade den.
Bristen på skyltar kanske också förklarade varför vi var de enda
gästerna på campingen.
Det var en dyr camping men en trygg plats att sova på.
Dyr för att vara i öst, 30 EUR.
Liza Aqua & Conference Hotel i Lajosmizse.
Rumänien nästa.
Nu närmade vi oss Rumänien och nästa stopp var som planerat i byn
Aurel Vlacu där vi redan innan bestämt att vi skulle sova i två nätter.
Vid gränsen in i Rumänien valde vi att köpa vinjett redan vid tullen
då det inte var så mycket bilar där och det kändes lika bra att ha gjort det.
Vis av erfarenhet vad gäller att åka denna väg in i Rumänien kan det vara
ett bra alternativ att köpa vinjett tidigt.
Ibland har vi just här haft lite problem med ungdomar som vill tvätta våra
fönster och inte tar nej som ett nej.
Denna gång var de två äldre pojkar som försökte men tillslut gav de upp.
Jag tror inte de får arbeta kvar så nära tullen om de ställer till med för mycket
problem för bilisterna.
Det första vi gjorde var att handla på oss lite mat och ta lunch på Lidl's parkering.
Alltid lika folktomt.
Om man nu har lite förutfattade meningar så parkerad vi jämte
en mycket mystisk bil full av folk som jag inte skulle vilja möta en mörk kväll.
Men de struntade totalt i oss. Gav oss knappt en blick.
Aurel Vlacu
Campingen i byn Aurel Vlacu är en av våra favoriter.
Den har sedan starten på 90 talet drivits av ett holländskt par
men nu hade deras son och hans Rumänska fru tagit över campingen.
Campingplatsen ligger ganska långt in i byn men det finns små skyltar
att följa så det är lätt att hitta, annars kan man fråga vem som helst.
Här får man en möjlighet att verkligen bo i en Rumänsk by.
Från byvägen skulle man inte kunna tro att det är en campingplats
bakom grindarna om det inte var skyltat, det ser ut som vilken
gård som helst.
De hade gjort vissa förändringar sedan sist vi var där för två år sedan. Bland annat var man då tvungen att köra genom en smal passage mellan två hus, där det var ganska lågt till taket. Denna var nu borta och toaletterna som fanns med ingång från passagen hade blivit renoverade och fått ingång från gaveln istället. Vilket gör att även högre bilar kan passera utan problem.
Poolen var kvar och vi passade alla på att bada. Här finns gratis Wifi, till mina flickors glädje. Och min.
På kvällen gick vi en promenad genom byn och som i de flesta Rumänska byar sitter
byborna utanför sina hus efter dagens arbete.
Då husen ligger utefter gatan som används både för bilar, människor och häst med vagn är det den
perfekta platsen att sitta och prata med sina grannar eller de som går förbi.*
De flesta byborna hälsade god kväll som man gör i Rumänien och vi hälsade självklart tillbaka.
Efter två nätter var det dags att åka vidare och på önskelistan stod Bran och Draculas borg
Bran.
Enligt kartboken ska man strax innan Brasov svänga söderut, GPS:en hittade en väg som den tyckte vi skulle ta och det gjorde vi även då vi förstod att detta inte var det bästa valet. Vi hamnade på en väg i ganska dåligt skick men som gick genom underbar natur. Den var ingen genväg utan tvärtom. Men det var det värt.
I Bran finns en camping ”Vampire camping” som ligger ca 20 minuters gångväg från borgen.
Det finns gott om hotell, restauranger och souveniraffärer i området och mycket turister.
Det regnade, precis som det gjorde sist vi var här.
Bran blev nog lite av en besvikelse för den som hade borgen på sin önskelista.
Den är inte så maffig som man kan tycka på bilderna. Borgen är inte handikappanpassad.
Den är full av trappor, vinklar och vrår. Mitt i borgen träffade vi en svensk familj, den enda på hela resan.
Vad gäller Vlad Tepes kan man vara säker på att han i vart fall passerade Bran.
Dracula är ju en påhittad person och det är mycket tveksamt att Bram Stoker hade Bran i tankarna
när han skrev boken.
Men det är sant att drottning Marie av Rumänien (1900-1961) levde här en tid.
Mer om historian runt Bran finns här: Historical Timeline - Bran Castle
Oavsett vilka som bott i borgen är det så att Dracula säljer.
Borgen Bran är en av Rumäniens största turist attraktioner.
Man kan köpa Draculavin och Draculaöl och en massa annat. Min dotter köpte en rosa peruk, fast där är kopplingen till Dracula mycket tveksam.
Svarta havet.
En dagstur från Bran och man hamnar vid havet.
Vi tog så mycket motorväg vi kunde hitta, tråkigt men det går snabbare.
Vi valde Camping S som vi brukar. Lättast att ta sig dig är att köra till Constansa och genom hela Mamaia.
Fortsätt mot Navodari så ser man campingen på höger sida. En av flera.
Här planerade vi att stanna i två nätter.
Det blåste en hel del och barnen älskade de höga vågorna. Vi tog en lång promenad utefter
stranden hela vägen till linbanans början i Mamaia, men vi tog taxi tillbaka.
Mamma tyckte vi kunde gå tillbaka också men hon var nog den enda.
Vi åt vår lunch på en autoservire vilket är ett bra val om man själv vill välja hur mycket och
vad man vill ha på talriken.
Precis som sist vi var där hölls vi vakna av dunkande musik fram till tre den ena natten.
Det finska paret vi träffade sa att det var första natten det var så. Som tur var vart det tyst nästa natt.
Camping S är en trevlig camping. Här finns restaurang och en liten affär. Campingen ligger på stranden.
Mannen som hade hand om den elektriska inkopplingen kom
utan att vi behövde leta efter honom. Han berättade att han hade bott i Sverige och att vi var årets
första Svenskar på campingen. De har fortfarande stå toaletter men det finns några vanliga också.
Vi använder toaletten vi har i bilen så det stör inte oss.
Focsani.
Från Navodari valde vi att åka till Braila, fast på andra sidan Donau så vi slapp åka färga. Målet för dagen och de kommande två nätterna var våra vänner på klostret utanför Focsani.
Det har skett en del förändringar sedan jag var där för två år sedan. Bland annat har de gjort om taket. På vinden kommer det att blir arbetsrum och gästrum. Kyrkan blir mer och mer färdig för varje år, men det är mycket kvar att göra.
Andra dagen på klostret passade vi på att ta en lång promenad upp till ett annat kloster som ligger längre in i skogen. Den här gången visste jag att stigen var av dålig kvalité men mamma ville prova. Det blev en svettig promenad för oss alla men väl uppe blev vi bjudna på styrkande körsbärslikör och kaffe.
Poiana Brasov.
Ett ställe med vackra hästar och fantastisk mat.
För oss alla var det första gången vi var i Poiana Brasov som ligger ca 12 km från Brasov.
Hit hade vi bestämt att åka då min väninna från klostret ville visa oss den vackra naturen uppe
i bergen och en fantastisk restaurang med traditionell Rumänsk mat och inredning.
Mamma och pappa tog ett rum på hotel Casa Viorel över natten och vi andra sov i bilarna på parkeringen.
På det här hotellet finns även ett stall med svarta Lipizzaner hästar.
Casa Viorel ägs av samma man som äger resturangen Coliba Haiducilor. (Casa Viorel)
På Coliba Haiducilor kan man välja mellan flera olika rum. Inne eller ute, rökfritt eller för rökare,
större eller mindre rum. Man kan välja mellan mindre rätter som alla kan ta av eller beställa som vanligt.
De serverar traditionell rumänsk mat. Mycket populärt ställe.
På vintern är Poiana Brasov en populär skidort och här finns många skidbackar, hotell och restauranger. På sommaren används området till bland annat vandring i bergen.
Här finns en linbana ”telegondola” som tar en upp på berget med en fantastisk utsikt.
Det finns en parkering strax nedanför. Jag och barnen är inte så förtjusta i just linbanor men resten av familjen åkte upp.
Jag och mina barn gjorde mina föräldrar sällskap på hotellfrukosten.
Sighisoara
Sighisoara ligger utefter den väg vi oftast tar och eftersom stadens medeltida centrum där är så mysigt, och det var dags för en paus, bestämde vi oss för att göra ett besök. Sedan 1999 är området upptaget bland Unescos världskulturarv. I området finns flera turistaffärer och restauranger. Om man går en liten bit från torgområdet finner man att priserna är mycket bättre.*
Camping Eldorado
Ca 15 km från Cluj-Napoca ligger Camping Eldorado. Det är den campingplats jag besökt mest i Rumänien på grund av sitt perfekta avstånd från gränsen. Här sov vi sista natten i Rumänien och passade på att äta middag ihop med en väninna och hennes son. Hon berättade att hennes mamma som är pensionär och har varit hemmafru i hela sitt liv, vilket var vanligt förr, får ut ca 2200 kronor i månaden. Det kan inte vara lätt!
Vinjetten i Rumänien, rovinieta, för en månad kostade 67kr och diesel ca 13 kr litern. I år kändes det som om vi fick mest för pengarna i Rumänien av de länder vi besökte.
Det är bra vägar i Rumänien. Det har byggts flera motorvägar och flera är på gång. På så sätt slipper man passera genom så många byar, eller rättare sagt de som bor i byarna slipper oss och framförallt alla långtradare som dundrar igenom i hög hastighet.
Ungern
Vi körde ut ur Rumänien i Bors (Oradea) och svängde norrut mot Debrecen.
Vi körde till Castrum termalcamping i Hajduböszörmeny.
En fin Campingplats med gratis tillgång till pool och termalbad som finns i samma område. Jag betalade 5790 HUF för en natt med el. Vi funderade på att stanna i två nätter men räknade ut att det var bättre att fortsätta så det inte blir så stressigt i slutet av resan.
Polen.
Zakopane.
Från Hajduböszörmeny åkte vi över bergen till Zakopane i Polen.
Det finns många campingplatser i området. Vi valde en som låg längre ner i dalen. Det var en av flera campingplatser, liten och mysig. Där fanns några frigående höns som hälsade oss välkomna.
Oswiecim.
Efter en natt körde vi vidare till Oswiecim som är den stad där koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau finns. Oswiecim ligger i södra Polen. Det är lätt att ta sig dit oavsett var man kommer
ifrån men skyltarna som visar vägen till lägret är lite svårare att hitta. (GPS: E 19.20363, N 50.0266).
Även detta år var det varmt och vi kom under den tid då man måste gå med guide, jag föredrar att
gå själv i min egen takt och kunna översätta till svenska för mina föräldrar. Min mamma satt mest utanför byggnaderna då det var för mycket folk och trångt att gå in. Bra och stora parkeringar där även husbilar får plats.
Vi valde att inte åka till Birkenau utan var nöjda med besöket på Auschwitz.
Mer information om Auschwitz-Birkenau finns på www.en.auschwitz.org
Wroclaw
Från Auschwitz åkte vi vidare till Wroclaw och camping ”stadion Olimpijski nr 117”.
Från campingplatsen tar man sig lätt med hjälp av spårvagnen in till centrum.
I centrum finns den gamla stadsdelen som är värd ett besök. Där finns många restauranger, vackra byggnader och kyrkor. Utanför området finner man köpcentrum och allt annat som finns i en stor stad.
Vi åt en god måltid på en av alla restauranger och sedan strosade vi omkring och tittade på de små charmiga brons vättar vi kunde hitta.
På turistbyrån som finns i området berättade de att vättarna (eller tomtarna) blivit en symbol för staden och man kan köpa guideböcker med kartor där man ser vart de finns om man vill ut och leta vättar.
På turistbyrån berättade de också att ”det orangea alternativet” (Pomaranczowa alternatywa) under 1980 och 1990 talet gjorde befolkningen glada med sina upptåg. ZOMO, den motoriserade militärpolisen, gladdes inte lika mycket och fick rycka ut och skingra demonstranterna. Ett av rörelsens motto lär varit ”ingen frihet utan tomtar”. Krasnoludki heter vättarna på polska och betyder ”det röda folket” och hade från början röda luvor och ritades tex på väggar där polisen målat över regimkritiska texter. Ursprunget till brons vättarna kommer troligen från den skulptur som förlaget Agora år 2001 lät sätta upp i en vägkorsning.
Kiel.
Från Wroclaw körde vi hela vägen till Kiel och sov på ställplatsen i Kiel. På morgonen blev det shopping och en rundtur i Kiel innan vi tog Stena Line till Göteborg.
Har du frågor eller information som du vill dela med dig av maila mig gärna på info.europacamping@gmail.com
*