Sv: Är det bara jag?
.
Jo men, visst är det rätt!
En berättelse har ju alltid:
- en inledning,
- en avhandling
- och en avslutning.
Dessa ska helt klart vara åtskilda med en blankrad.
Sedan får man dessutom i själva avhandlingen/berättelsen försöka hålla ihop meningar och stycken som för berättelsen framåt.
Och när man byter tema, eller gör tankesprång, så blir det nya stycken.
Men det är inte lätt för alla att göra detta...
Ibland kanske man bara vill berätta något och göra det så snabbt som möjligt. kanske på grund av tidsnöd. Man tycker i vissa fall kanske att själva sakberättelsen och det man vill förmedla är viktigare än hur berättelsen/inlägget framställs. Och då blir det svårt för andra att läsa och iband också mycket svårt att "orka bry sig". Men det är en smaksak. Vissa har inga problem med att läsa en text som till exempel den här. Men vill man nå fram med sin berättelse, så visst är det mycket lättare att ta till sig inlägget om det är skrivet med några blankrader här och där. (den här textmassan är givetvis ett exempel på hur jag tycker att det inte ska se ut)
Personligen så föredrar jag varianten med några blankrader på rätta ställen.
Korta meningar och sammanhållna stycken gör det mera lättläst.
En punkt på raden före inlägget
och en punkt på raden efter inlägget
ger också en tom yta ovanför första raden och en tom yta nedanför sista raden.
Det tycker jag ger känslan av ett öppnare och mer tilltalande inlägg.
.