Efter att tidigare ha hyrt har vi nu skaffat en egen husbil.
Nedan följer min reseskildring/kåseri/observation under en kombinerad släktforsknings- och golftur tidigare i år. Ta den inte så allvarligt, vi blev ju husbilsfrälsta på kuppen.
Bobil? Norska för husbil och det stämmer bättre. Den går att bo i, men inte är det lika bekvämt som att bo i hus. Tre
sovrum, kök, vardagsrum/matsal och badrum med dusch. Allt detta på tretton kvadratmeter!! Dessutom kommandobrygga och förråd. Det fungerar förträffligt, men det är lite minimalistiskt.
Vår uthyrare av bobilen sålde dessutom husbilar. Vårt tilltänkta objekt förevisades och var ett under av förträfflighet och allt var tiptop. Slutknorren i förevisningen var att eftersom objektet i fråga var under sex meter var den billig i bro och färjeavgifter. Nu skulle vi till Norrland, men bra att veta att det finns en besparingspotential i fordonet.
Vår bobil är en alkovbil. En alkov (från spanska alcoba som härstammar från arabiska orden al- (bestämd artikel) samt qubbah (القبة), valv) är en fördjupning i ett rum eller ett väggfast skåp. Alkoven i bobilen finns ovanför förarhytten och är avsedd att sova i. Men fördjupning i ett rum eller väggfast skåp uppfattar jag som hela rummets höjd, inte som ett överskåp i ett kök. Hur som helst, där sover jag (gott), men att sätta sig upp klarvaken på morgonen medför att man omedelbart återvänder till tidigare tillstånd.
Husbil, hus-bil. Första stavelsen har jag redan behandlat. Bil!? Ett fordon på tre och ett halvt ton bestyckat med en
dieselmotor på 90 hästkrafter!? Inte går det undan och inte smälter man in i dagens trafikrytm. Toppfart 110, vinglig i 90 och först behaglig i 75. I en husbil har man inte bråttom enligt vår uthyrare, men 75 på E4an? En långtradare på vänstersidan i desperat omkörning i backen uppför norr om Norrköping! Det ger ett utmärkt tillfälle att förkovra sig i chassitekniken på dagens landsvägstransportfordon. Vi kör numera helst mindre vägar med minst tre siffror i vägnumret. Detta är inte så tråkigt som det låter. Man ser mycket av vårt vackra land även om vi inte hinner så långt norrut som tänkt.
Med ett bofordon (=husbil) kan man stanna och äta/sova lite hur som helst. Allt finns ju med på de tretton kvadraten. Campingplatser kan alltså undvikas om det inte vore för en sak. Utslagsplats. Med bofordon måste man ha tillgång till en utslagsplats. Detta har inget med golfens utslagsplats, Tee, att göra. Bofordon behöver utslagsplats för spillvatten (gråvatten enligt bofordonsspråkbruk) och latrin (svartvatten). Vad tvättar resp. livnär sig husbilsfolket med/på? Cement
och lakrits?
Nu är vi inne i juni månad. Juni. Sol, varma vindar och barbenta flickor. I Norrland är det nu kallt. Golfbanorna har dåligt vaknat efter vinterdvalan så greener och fairway är allt annat än gröna och rättvisa. Men, en sann golfare tar till vara varje yttre omständighet som anledning till mindre bra spel. Jag har inte spelat bra.
På en campingplats råder en viss hierarki. Man kan lugnt säga att här lever klassamhället kvar. Längst ner på stegen finner vi tältarna. I takt med att välståndet ökat har de dock minskat betydligt i antal. Ett snäpp upp befinner sig de som hyr (camping)stugor. Dessa två lägre kaster betraktas med milt överseende av de två återstående skikten, men man kan också märka lite av samma intresse/nyfikenhet som besökare på skansen visar våra genetiska släktingar. Näst högst i hierarkin
finns husvagnsfolket. De manliga mäter avundsjukt längden (på vagnen) för att se hur de platsar inom gruppen. Högst upp finns husbilsfolket. De har de finaste fordonen och umgås inte med andra. Husbilsägare hälsar också på varandra med diskret vinkning då de möts på vägarna. Vi tillhör det senare ståndet. Man kan säga att vi hyrt vår adelstitel, men vi försöker smälta in och vinkar på andra husbilar.
När man nu kuskar runt med ett långsamtgående fordon och väljer mindre vägar, så får kartläsningen lite högre prioritet. Navigatorn vill alltid ha ut en på de större vägarna, så den är diskvalificerad. Återstår hustrun. S. kan läsa kyrkböcker från sjuttonhundratalet, men följa en rutt på en karta verkar omöjligt. "Om jag skall läsa kartan så blir det som det blir" kom som förklaring när vi var på väg till Nusnäs för andra gången. Kör nog om Värmland hem och kollar om Tina Törner är ledig.
När man parkerar en bobil för natten skall den stå så vågrätt som möjligt. De erfarna bobilsägarna har med sig några plastgrunkor som de lägger vid hjulen. Dessa grunkor är terrasserade. Så kör de upp och när bilen är i våg så stoppar de. Jag har inte hittat något inbyggt vattenpass i vår bil. Kan det möjligen vara någon egenskap hos det högre ståndet vi uppkomlingar saknar, att ha inbyggd blära (skånska för blåsa) i vänster öga.
Endast för golfare. Vi har tagit med oss två 'mulltoor', dvs det många kallar golfens schweizerkniv; Kinbag. En alldeles utmärkt resekamrat då stuvutrymmena är begränsade. Så tänk på det alla belackare. Ser ni någon med Kinbag så kan det vara en högre ståndsperson (husbilsägare). Av med mössan och nedböjt huvud när vederbörande passerar.
Hur är då livet i en bobil? Just nu är klockan 06.10, och bonden som äger åkern bredvid vår uppställningsplats har börjat harva den. Vädret under vår resa har varit dåligt. Kallt, ner till tre grader på natten och regnat har det gjort. På golfrundorna har vi dock klarat oss från regnet - en bortförklaringsorsak åt pipan. Det är en enorm frihet att kunna åka som man vill, stanna när andan faller på och slippa packbestyren man får då man övernattar på olika hotell. Vi har sovit gott, myst på kvällarna med vickning, glykol (från Skottland), prat, böcker och diskuterat åt vilket håll vi skall åka
nästa dag. Så trots dåliga yttre omständigheter har vi haft en mycket bra resa i "vår" bobil. Men alternativet husvagn då?
Drar en snigel huset efter sig....
Nedan följer min reseskildring/kåseri/observation under en kombinerad släktforsknings- och golftur tidigare i år. Ta den inte så allvarligt, vi blev ju husbilsfrälsta på kuppen.
Bobil? Norska för husbil och det stämmer bättre. Den går att bo i, men inte är det lika bekvämt som att bo i hus. Tre
sovrum, kök, vardagsrum/matsal och badrum med dusch. Allt detta på tretton kvadratmeter!! Dessutom kommandobrygga och förråd. Det fungerar förträffligt, men det är lite minimalistiskt.
Vår uthyrare av bobilen sålde dessutom husbilar. Vårt tilltänkta objekt förevisades och var ett under av förträfflighet och allt var tiptop. Slutknorren i förevisningen var att eftersom objektet i fråga var under sex meter var den billig i bro och färjeavgifter. Nu skulle vi till Norrland, men bra att veta att det finns en besparingspotential i fordonet.
Vår bobil är en alkovbil. En alkov (från spanska alcoba som härstammar från arabiska orden al- (bestämd artikel) samt qubbah (القبة), valv) är en fördjupning i ett rum eller ett väggfast skåp. Alkoven i bobilen finns ovanför förarhytten och är avsedd att sova i. Men fördjupning i ett rum eller väggfast skåp uppfattar jag som hela rummets höjd, inte som ett överskåp i ett kök. Hur som helst, där sover jag (gott), men att sätta sig upp klarvaken på morgonen medför att man omedelbart återvänder till tidigare tillstånd.
Husbil, hus-bil. Första stavelsen har jag redan behandlat. Bil!? Ett fordon på tre och ett halvt ton bestyckat med en
dieselmotor på 90 hästkrafter!? Inte går det undan och inte smälter man in i dagens trafikrytm. Toppfart 110, vinglig i 90 och först behaglig i 75. I en husbil har man inte bråttom enligt vår uthyrare, men 75 på E4an? En långtradare på vänstersidan i desperat omkörning i backen uppför norr om Norrköping! Det ger ett utmärkt tillfälle att förkovra sig i chassitekniken på dagens landsvägstransportfordon. Vi kör numera helst mindre vägar med minst tre siffror i vägnumret. Detta är inte så tråkigt som det låter. Man ser mycket av vårt vackra land även om vi inte hinner så långt norrut som tänkt.
Med ett bofordon (=husbil) kan man stanna och äta/sova lite hur som helst. Allt finns ju med på de tretton kvadraten. Campingplatser kan alltså undvikas om det inte vore för en sak. Utslagsplats. Med bofordon måste man ha tillgång till en utslagsplats. Detta har inget med golfens utslagsplats, Tee, att göra. Bofordon behöver utslagsplats för spillvatten (gråvatten enligt bofordonsspråkbruk) och latrin (svartvatten). Vad tvättar resp. livnär sig husbilsfolket med/på? Cement
och lakrits?
Nu är vi inne i juni månad. Juni. Sol, varma vindar och barbenta flickor. I Norrland är det nu kallt. Golfbanorna har dåligt vaknat efter vinterdvalan så greener och fairway är allt annat än gröna och rättvisa. Men, en sann golfare tar till vara varje yttre omständighet som anledning till mindre bra spel. Jag har inte spelat bra.
På en campingplats råder en viss hierarki. Man kan lugnt säga att här lever klassamhället kvar. Längst ner på stegen finner vi tältarna. I takt med att välståndet ökat har de dock minskat betydligt i antal. Ett snäpp upp befinner sig de som hyr (camping)stugor. Dessa två lägre kaster betraktas med milt överseende av de två återstående skikten, men man kan också märka lite av samma intresse/nyfikenhet som besökare på skansen visar våra genetiska släktingar. Näst högst i hierarkin
finns husvagnsfolket. De manliga mäter avundsjukt längden (på vagnen) för att se hur de platsar inom gruppen. Högst upp finns husbilsfolket. De har de finaste fordonen och umgås inte med andra. Husbilsägare hälsar också på varandra med diskret vinkning då de möts på vägarna. Vi tillhör det senare ståndet. Man kan säga att vi hyrt vår adelstitel, men vi försöker smälta in och vinkar på andra husbilar.
När man nu kuskar runt med ett långsamtgående fordon och väljer mindre vägar, så får kartläsningen lite högre prioritet. Navigatorn vill alltid ha ut en på de större vägarna, så den är diskvalificerad. Återstår hustrun. S. kan läsa kyrkböcker från sjuttonhundratalet, men följa en rutt på en karta verkar omöjligt. "Om jag skall läsa kartan så blir det som det blir" kom som förklaring när vi var på väg till Nusnäs för andra gången. Kör nog om Värmland hem och kollar om Tina Törner är ledig.
När man parkerar en bobil för natten skall den stå så vågrätt som möjligt. De erfarna bobilsägarna har med sig några plastgrunkor som de lägger vid hjulen. Dessa grunkor är terrasserade. Så kör de upp och när bilen är i våg så stoppar de. Jag har inte hittat något inbyggt vattenpass i vår bil. Kan det möjligen vara någon egenskap hos det högre ståndet vi uppkomlingar saknar, att ha inbyggd blära (skånska för blåsa) i vänster öga.
Endast för golfare. Vi har tagit med oss två 'mulltoor', dvs det många kallar golfens schweizerkniv; Kinbag. En alldeles utmärkt resekamrat då stuvutrymmena är begränsade. Så tänk på det alla belackare. Ser ni någon med Kinbag så kan det vara en högre ståndsperson (husbilsägare). Av med mössan och nedböjt huvud när vederbörande passerar.
Hur är då livet i en bobil? Just nu är klockan 06.10, och bonden som äger åkern bredvid vår uppställningsplats har börjat harva den. Vädret under vår resa har varit dåligt. Kallt, ner till tre grader på natten och regnat har det gjort. På golfrundorna har vi dock klarat oss från regnet - en bortförklaringsorsak åt pipan. Det är en enorm frihet att kunna åka som man vill, stanna när andan faller på och slippa packbestyren man får då man övernattar på olika hotell. Vi har sovit gott, myst på kvällarna med vickning, glykol (från Skottland), prat, böcker och diskuterat åt vilket håll vi skall åka
nästa dag. Så trots dåliga yttre omständigheter har vi haft en mycket bra resa i "vår" bobil. Men alternativet husvagn då?
Drar en snigel huset efter sig....
