Peter14Nilsson
HBK Medlem
Min resa t.o.r. och runt Vildmarksvägen 2022
Rullar (28 mil) från Kungsör efter lunch på fredagen till en av mina favorit campingar, Sollerön, jag bokade platsen redan i februari bara för att få det som anses vara campingens bästa ställplats.
Visa bilaga 7B0C36B6-CEA9-4849-81FE-BC17C79D96A3.jpeg
På lördag var det dags att cykla Siljan runt för 8:e gången, den erfarne vet att vädret på detta lopp kan vara utmanande, i år blev det tvärtom. Efter de 16 milen känns det skönt att få fylla på med en häst till.
Tidig uppstigning på söndagmorgon för att göra i ordning sig själv och husbilen för att ta sig de 55 milen till Vilhelmina, hinner knappt rulla iväg innan en tjäder försöker hindra 3650 kg husbil att sig fram, det blev bromsprov nr 1.
Jag tycker om att köra husbil, lyssna på musik, P4 plus, lyssna på poddar, studera naturen och byggnader, då oftast i en hastighet som är längre jmf med vad som står på skyltarna.
Jag förundras över hur åkermark ersätts av våtmarker och träd av olika slag. Det kommer områden med sten, många större än husbilen, hur kom dit, jo jag känner till inlandsisen men jag skulle vilja se händelseförloppet med egna ögon,
Efter Orsa rörde sig en grästuva vid vägkanten, det visades sig var en rävunge som lekte med någonting, genomförde därmed bromsprov nr. 2.
I Mälardalen är husen i olika färger och vanligt att de är byggda med tegel, i dalarna är de vanligare med trä och falurödfärg och längre norrut blir färgerna lite mer bleka. Många hus skulle behöva mera kärlek.
Jag förundras över kyrkor, oftast största/högsta byggnad i bygden med en relativt stram arkitektur. Som representerar makten men också en del av vårt utbildnings- och kommunikationsväsende förr. Den signalerar också hur många det har bott i bygden och hur rik den var.
Det har blivit lite av en ”grej” att titta på kyrkor när jag är ute möte med husbilen eller cyklar.
Kommer till en liten by med namnet Älvros, där står det en kyrka. Den är inte stor men hög och bredvid står en otroligt vacker klockstapel. Kyrkan flyttades dit år 1638 och kanske är bygd på 1300-talet.
Hinner lagom rulla igång förrän deras nya kyrka dyker upp, moderna arkitektur men väldigt färggrann.

Jag förundras av hur man sätter hastighetsbegränsningarna på de svenska vägarna. I Mälardalen är 70 km/h en bra väg där det går att stå på rätt så bra, 80 km/h är så bred och oftast så rak att försvaret kan landa med sina plan på dem. Längre norrut står det 100 km/h på skyltarna, jag har idag åkt om två A-traktor, en gammal traktor med skogskärra och en dam i gammal 945, alla andra har kört om mig så att husbilen har gungat till. Nu skulle det vara oekonomiskt att ha polispatruller på dessa vägar då trafikmängden är så låg, det vet väl alla och därför går det undan.
Innan Åsarna ser jag någonting vid vägen, en skylt som ser ut som en ren, förmodligen för att göra turister uppmärksamma att dessa djur finns här.
Helt plötsligt rör den på sig, det blev bromsprov nr 3.
I Åsarna kommer en tjej cyklandes på racer med korta kläder(bara ben & armar), det är 12 grader och blåser kraftig, i det norrländska blodet finns det säkert glykol.
I Östersund var det dags för ett snabbt mat- och dieselstopp.
På McD var det total kaos, fick vänta nästan 30 minuter innan jag fick min mat som var kall. Det saknade helt klart en chef som kunde styra upp mängden matgäster(stor del turister).
På grund av den händelsen bestämde jag mig för att fylla en reservdunk att ha med mig i husbilen, har aldrig haft reservdunk sedan jag tog körkort 1987, var rädd att den övriga servicenäringen längs vägen också skulle bli överraskad av de anländande tursithordarna.
Vägarna här är raka och backiga och det finns enorma mängder träd och i princip inga åkrar. Mil efter mil.
Längs vägen går Inlandsbanan som förmodligen har gjort sitt, rallarna verkar ha blivit asfaltsläggare, dunk _ _ _ dunk _ _ _dunk låter det i husbilen när den skakar till.
Bron till Strömsund var bortsprängd(okej då, under reperation), så det blev 16 kilometer grusväg, Solstrålen sköte sig bra och det gick att rulla på riktigt bra om det inte var möte, värre var det med porslinet som gnällde en hel del.
Anländer till Vilhelmina och åkte till den enligt Facebook populära campingen Kolgårdens camping, jösses vilken utsikt jag fick.
Så här efterhand borde jag ha stannat en natt till, kan klart rekommenderar denna camping.
Visa bilaga 1654540767669.jpeg
Tidig uppstigning denna nationaldag för att rulla ut på Vildmarksvägen, 37 mil.
Skicket på vägen var överraskande bra.
Vägen dit erbjöd storslagen vyer av moderjord, bilder ger inte en rättvis bild över hur storslaget det är.
Det fanns otroligt många harar i området för att inte tala om den enorma mängden små fåglar som flög långt över vägen, krockade dock inte med någon.
Visa bilaga 1654540839560.jpeg

Visa bilaga 1654540894404.jpeg
Rullar sakta fram längs vägen och njuter och känner mig lycklig att få gör denna resa och kommer sedan fram till kön som står och väntar på att bommen skall öppna.
På Vilhelmina sidan var det övre hundra bilar som stod i kö i väntan på att bommen skulle lyftas bort.
Det fanns polispatruller på plats för att se till att ingen stannade där det fanns skyltar som förbjöd att man inte fick stanna, i år skulle ingen få chansen att stanna och klappa renar samt jaga dem.
Vägen var i bättre skick jmf med vad i Mälardalen är vana med och maxhastigheten var satt till 90 km/h.
Kön rullade i vägen i en hastighet av 40 km/h, lite för fort för min smak, stannade några gånger på parkeringsfickor.
Naturen är så storslagen och vyerna är så oändliga att det är svårt att köra bil, man är tvungen att gå ut titta och andas, djupa andetag.

Visa bilaga 1654540973739.jpeg
De kända snöväggarna var bara 1,5 m och där fick du inte stanna.
Även kön från andra hållet hade polispatrull med sig.
Några renar fanns det dock inte där.
Borde ha åkt på eftermiddagen, tror att det var mindre trafik då, skulle vilja ha kört långsammare.
30-40% var utländska turister.
Kanske åker jag den någon mer gång men under annan månad.

Väl i Strömsund behövdes de mer diesel och åkte sedan de 10 milen till Östersund och där står jag nu och fundera på att kanske åka till Höga Kusten imorgon?
Med vänlig hälsning,
Peter
Rullar (28 mil) från Kungsör efter lunch på fredagen till en av mina favorit campingar, Sollerön, jag bokade platsen redan i februari bara för att få det som anses vara campingens bästa ställplats.
Visa bilaga 7B0C36B6-CEA9-4849-81FE-BC17C79D96A3.jpeg
På lördag var det dags att cykla Siljan runt för 8:e gången, den erfarne vet att vädret på detta lopp kan vara utmanande, i år blev det tvärtom. Efter de 16 milen känns det skönt att få fylla på med en häst till.

Tidig uppstigning på söndagmorgon för att göra i ordning sig själv och husbilen för att ta sig de 55 milen till Vilhelmina, hinner knappt rulla iväg innan en tjäder försöker hindra 3650 kg husbil att sig fram, det blev bromsprov nr 1.
Jag tycker om att köra husbil, lyssna på musik, P4 plus, lyssna på poddar, studera naturen och byggnader, då oftast i en hastighet som är längre jmf med vad som står på skyltarna.
Jag förundras över hur åkermark ersätts av våtmarker och träd av olika slag. Det kommer områden med sten, många större än husbilen, hur kom dit, jo jag känner till inlandsisen men jag skulle vilja se händelseförloppet med egna ögon,
Efter Orsa rörde sig en grästuva vid vägkanten, det visades sig var en rävunge som lekte med någonting, genomförde därmed bromsprov nr. 2.
I Mälardalen är husen i olika färger och vanligt att de är byggda med tegel, i dalarna är de vanligare med trä och falurödfärg och längre norrut blir färgerna lite mer bleka. Många hus skulle behöva mera kärlek.
Jag förundras över kyrkor, oftast största/högsta byggnad i bygden med en relativt stram arkitektur. Som representerar makten men också en del av vårt utbildnings- och kommunikationsväsende förr. Den signalerar också hur många det har bott i bygden och hur rik den var.
Det har blivit lite av en ”grej” att titta på kyrkor när jag är ute möte med husbilen eller cyklar.
Kommer till en liten by med namnet Älvros, där står det en kyrka. Den är inte stor men hög och bredvid står en otroligt vacker klockstapel. Kyrkan flyttades dit år 1638 och kanske är bygd på 1300-talet.
Hinner lagom rulla igång förrän deras nya kyrka dyker upp, moderna arkitektur men väldigt färggrann.


Jag förundras av hur man sätter hastighetsbegränsningarna på de svenska vägarna. I Mälardalen är 70 km/h en bra väg där det går att stå på rätt så bra, 80 km/h är så bred och oftast så rak att försvaret kan landa med sina plan på dem. Längre norrut står det 100 km/h på skyltarna, jag har idag åkt om två A-traktor, en gammal traktor med skogskärra och en dam i gammal 945, alla andra har kört om mig så att husbilen har gungat till. Nu skulle det vara oekonomiskt att ha polispatruller på dessa vägar då trafikmängden är så låg, det vet väl alla och därför går det undan.
Innan Åsarna ser jag någonting vid vägen, en skylt som ser ut som en ren, förmodligen för att göra turister uppmärksamma att dessa djur finns här.
Helt plötsligt rör den på sig, det blev bromsprov nr 3.
I Åsarna kommer en tjej cyklandes på racer med korta kläder(bara ben & armar), det är 12 grader och blåser kraftig, i det norrländska blodet finns det säkert glykol.
I Östersund var det dags för ett snabbt mat- och dieselstopp.
På McD var det total kaos, fick vänta nästan 30 minuter innan jag fick min mat som var kall. Det saknade helt klart en chef som kunde styra upp mängden matgäster(stor del turister).
På grund av den händelsen bestämde jag mig för att fylla en reservdunk att ha med mig i husbilen, har aldrig haft reservdunk sedan jag tog körkort 1987, var rädd att den övriga servicenäringen längs vägen också skulle bli överraskad av de anländande tursithordarna.
Vägarna här är raka och backiga och det finns enorma mängder träd och i princip inga åkrar. Mil efter mil.
Längs vägen går Inlandsbanan som förmodligen har gjort sitt, rallarna verkar ha blivit asfaltsläggare, dunk _ _ _ dunk _ _ _dunk låter det i husbilen när den skakar till.
Bron till Strömsund var bortsprängd(okej då, under reperation), så det blev 16 kilometer grusväg, Solstrålen sköte sig bra och det gick att rulla på riktigt bra om det inte var möte, värre var det med porslinet som gnällde en hel del.
Anländer till Vilhelmina och åkte till den enligt Facebook populära campingen Kolgårdens camping, jösses vilken utsikt jag fick.
Så här efterhand borde jag ha stannat en natt till, kan klart rekommenderar denna camping.
Visa bilaga 1654540767669.jpeg
Tidig uppstigning denna nationaldag för att rulla ut på Vildmarksvägen, 37 mil.
Skicket på vägen var överraskande bra.
Vägen dit erbjöd storslagen vyer av moderjord, bilder ger inte en rättvis bild över hur storslaget det är.
Det fanns otroligt många harar i området för att inte tala om den enorma mängden små fåglar som flög långt över vägen, krockade dock inte med någon.
Visa bilaga 1654540839560.jpeg

Visa bilaga 1654540894404.jpeg
Rullar sakta fram längs vägen och njuter och känner mig lycklig att få gör denna resa och kommer sedan fram till kön som står och väntar på att bommen skall öppna.
På Vilhelmina sidan var det övre hundra bilar som stod i kö i väntan på att bommen skulle lyftas bort.
Det fanns polispatruller på plats för att se till att ingen stannade där det fanns skyltar som förbjöd att man inte fick stanna, i år skulle ingen få chansen att stanna och klappa renar samt jaga dem.
Vägen var i bättre skick jmf med vad i Mälardalen är vana med och maxhastigheten var satt till 90 km/h.
Kön rullade i vägen i en hastighet av 40 km/h, lite för fort för min smak, stannade några gånger på parkeringsfickor.
Naturen är så storslagen och vyerna är så oändliga att det är svårt att köra bil, man är tvungen att gå ut titta och andas, djupa andetag.

Visa bilaga 1654540973739.jpeg
De kända snöväggarna var bara 1,5 m och där fick du inte stanna.
Även kön från andra hållet hade polispatrull med sig.
Några renar fanns det dock inte där.
Borde ha åkt på eftermiddagen, tror att det var mindre trafik då, skulle vilja ha kört långsammare.
30-40% var utländska turister.
Kanske åker jag den någon mer gång men under annan månad.

Väl i Strömsund behövdes de mer diesel och åkte sedan de 10 milen till Östersund och där står jag nu och fundera på att kanske åka till Höga Kusten imorgon?
Med vänlig hälsning,
Peter
