Sönd. 25 febr. 22:22
Torsdag kväll den 15 febr. checkar vi in på campingen Canelas, strax ovanför Armacao de Pera efter att blivit bortkörda från klippan vid Quarteira.
Det är här vår vän Bosse ligger nu och det är ju ganska naturligt att vi hamnar här då vi har lovat honom en svensk "Jansson" sedan vi kom hit till Portugal som inte blivit av än. Man har så mycket att göra, när man väl träffas...
Campingen är fin, jag själv är ju lite mot det här med campingplatser, men då har man minnen ifrån Öland och industrisemestern. Det här är något helt annat nu är man ju inte här under normala semesterperioder, det finns gott om platser att välja på, många plaster är som hemma, dvs permanenta, staket och grusade gångar. Husvagn med förtält och utanpå det en förgård. Alla är så gott som obebodda så här års.
Platserna är fint markerade med häckar som är minst metern höga, gott om utrymme för bord och stolar, här betalar vi 11,40 E /natt inkl. el, gratis duschar och fina toaletter. Behöver man tvätta finns det maskiner för 4E.
Det finns en restaurang/bar, en liten butik där man kan köpa sitt färska frukostbröd och lite annat smått och gott, t.ex så köpte jag en god wiskey för 11E.
Här stannar vi nu ett tag och Bosse får sin "Jansson" och vi hinner även bjuda honom på "kolbullar" innan han packar ihop och drar mot nya äventyr.
Han skall söka sig ner mot Sagres, Portugals syd/västligaste plats. Vi stannar kvar och njuter av tillvaron, lugnt och skönt, vi har några stillsamma fransoser omkring oss som inte för så mycket väsen av sig. (alla är ju pensionärer)
Innan Bosse far så tar vi en promenad med hundarna, han vill visa mig en "fricamp" som är ganska fin som inte ligger så långt härifrån. Vi går och vi går.... solen värmer o vi fortsätter att gå... Nu är det inte långt kvar och har vi tur så kan vi ta en kall öl här efter backen om det är öppet, innan vi är framme, säger Bosse....
och visst var det öppet och visst hade Bosse pengar med sig...
Gott var det oxå.
När vi väl är framme är vi nere vid havet, ja vi ser det inte för alla sanddynor men man kan ana det, det är byggt en massa trappor upp över alla sanddynor men vi väljer att vika av och fortsätta nedanför istället. (jag cyklade hit sedan så fler bilder kommer
Där är det byggt en promenadväg, som bilden visar, hur lång som helst efter en sötvattensjö, helt fantastiskt. Det här är verkligen ett område för naturälskare.
Trätrallen/leden slutar vid en parkering och vi har en bra bit hem, men våra två småhundar springer på som om det vore fem minuter sedan vi gick ut, undrar egentligen hur mycket ork en sådan där liten jycke kan ha?
Väl hemma i husbilen så kollade jag kartan hur vi gott och hur långt, ca 1 mil blev det, så vi får väl säga att det var dagens motionspass.
Doris sov sött den kvällen.
Torsdag kväll den 15 febr. checkar vi in på campingen Canelas, strax ovanför Armacao de Pera efter att blivit bortkörda från klippan vid Quarteira.
Det är här vår vän Bosse ligger nu och det är ju ganska naturligt att vi hamnar här då vi har lovat honom en svensk "Jansson" sedan vi kom hit till Portugal som inte blivit av än. Man har så mycket att göra, när man väl träffas...
Campingen är fin, jag själv är ju lite mot det här med campingplatser, men då har man minnen ifrån Öland och industrisemestern. Det här är något helt annat nu är man ju inte här under normala semesterperioder, det finns gott om platser att välja på, många plaster är som hemma, dvs permanenta, staket och grusade gångar. Husvagn med förtält och utanpå det en förgård. Alla är så gott som obebodda så här års.
Platserna är fint markerade med häckar som är minst metern höga, gott om utrymme för bord och stolar, här betalar vi 11,40 E /natt inkl. el, gratis duschar och fina toaletter. Behöver man tvätta finns det maskiner för 4E.
Det finns en restaurang/bar, en liten butik där man kan köpa sitt färska frukostbröd och lite annat smått och gott, t.ex så köpte jag en god wiskey för 11E.
Här stannar vi nu ett tag och Bosse får sin "Jansson" och vi hinner även bjuda honom på "kolbullar" innan han packar ihop och drar mot nya äventyr.
Han skall söka sig ner mot Sagres, Portugals syd/västligaste plats. Vi stannar kvar och njuter av tillvaron, lugnt och skönt, vi har några stillsamma fransoser omkring oss som inte för så mycket väsen av sig. (alla är ju pensionärer)
Innan Bosse far så tar vi en promenad med hundarna, han vill visa mig en "fricamp" som är ganska fin som inte ligger så långt härifrån. Vi går och vi går.... solen värmer o vi fortsätter att gå... Nu är det inte långt kvar och har vi tur så kan vi ta en kall öl här efter backen om det är öppet, innan vi är framme, säger Bosse....
och visst var det öppet
och visst hade Bosse pengar med sig...Gott var det oxå.
När vi väl är framme är vi nere vid havet, ja vi ser det inte för alla sanddynor men man kan ana det, det är byggt en massa trappor upp över alla sanddynor men vi väljer att vika av och fortsätta nedanför istället. (jag cyklade hit sedan så fler bilder kommer
Där är det byggt en promenadväg, som bilden visar, hur lång som helst efter en sötvattensjö, helt fantastiskt. Det här är verkligen ett område för naturälskare.
Trätrallen/leden slutar vid en parkering och vi har en bra bit hem, men våra två småhundar springer på som om det vore fem minuter sedan vi gick ut, undrar egentligen hur mycket ork en sådan där liten jycke kan ha?
Väl hemma i husbilen så kollade jag kartan hur vi gott och hur långt, ca 1 mil blev det, så vi får väl säga att det var dagens motionspass.
Doris sov sött den kvällen.
