F
F.d. 58547
Guest
Ja den är fantastisk, jag har nu varit med i ca 5 år i HBK.
Det började med att min far o mor köpte en husbil och då tände jag till på det också, gubben kanske inte var så intresserad som jag eftersom hans andra hem är grävmaskinen! En dag sa jag till min far att jag nu gått med i en husbilsklubb, ja det har jag också svarade han då. Det skiljer bara ett par nr emellan oss.
Vår första resa gick till Hornborgarsjön, en lagom tripp för oss i Bosse Larsson bilen, ja ny för oss men gammal ”nygammalt” det var en Knaus. Vi har haft en ännu äldre bil innan en Renault och i den skulle vi 4 få plats + en downhillcykel.
Knausen hade vi bara ett par månader. Tills vi kom på att den var fuktskadat på toan, och då åkte jag och bytte. Min far var med och tittade på bilen vi har nu, för vi bytte efter ca 1 ½ mån pga fuktskador.
Tänk vad många tips man fått här! När skall kamremmen bytas? Och det här med 5:ans drev i lådan uj uj. Läste om det på forumet. Och då fick jag fart eftersom jag hade hört ett klingande ljud när vi var på väg till Lights in Alingsås. Fick tid hos Bossings de sa att det var tur att jag kom upp. Drevet var löst eller om det nu var lådan? Ja kvinnor kan inte allt. Tackar och bockar för att forumet finns.
Bland våra första träffar så åkte vi till Skattegården i djupaste Småland på en påskträff och den påsken var riktig kall och snöig. Men vi hade det varmt och gott i bilen, jag glömmer ej maten jag lagade i bilen på dan på påskaftonen. Bullens, makaroner och sallad. Gud vad det smakade gott med detta i kylan. Blä säger jag till makaroner annars.
Och på Skattegården träffade vi en massa nyfunna husbilskompisar och de flesta av dom återser vi varje år.
Ja man har fått många vänner för livet.
Någon träff som jag tyckte extra bra om var Strutsträffen i Borlänge. Jag sa till Ragge att den träffen skall jag åka på till varje pris. Halt som attan var det där uppe i alla fall. Det märkte jag när jag skulle in i en rondell men det gick rakt fram.
När vi kom upp blev vi inbjudna till Gert o Barbro, ja alla blev inbjudna in i deras bil. Sisådär en 10-12 st var vi . Jag har alltid velat se strutsar på nära håll. Och det fick jag!
Jag tror att året därpå hade jag läst om Norge och Hardangervidda på sidan, det blev en tur dit. Det enda jag slarvat med var att läsa om var bompengen. Ja det kom ju hem fakturor sedan som man inte väntat sig. Det var slarvigt av oss. Men jag läser ju det som intresserar mig och det tillhörde nog inte det. Man får inte vara höjdrädd i alla fall i Norge, det var ingen som skrev om det.
Ett antal träffar har jag varit med att ordna, träffarna hemma och maskeradträffen som ett exempel. Tänk vad kul vi hade på maskeraden. Jag såg inte klok ut. Janne Ekan fotade mig och när jag såg detta i galleriet blev jag inte så glad. Lyfte luren och ringde till Janne. Han tog bort alla bilder utom 1 tror jag. Och som sagt gräsligt vad det i alla fall och se sig själv som en clown. Kul att stå i foajen och se alla komma in utklädda, ngn var potatis, ngn utklädd till Ragge, och en kom in i kanindräkt. Många roliga minnen att se tillbaks på i alla fall.
Och med dessa träffar som jag varit med att ordna har vi fått många många vänner.
Och när vi varit på Fly In har vi också träffat endel HBK,are. När man var ute i början med bilen så blev man ju till sig i trasorna när man såg en bil med HBK loggan på. Då var vi ju inte så många medlemmar som vi nu är i klubben. Det måste väl vara så att det är en enorm kunskapsbank som många trivs med som den är. Har jag något fel så är det bara att gå in och leta eller ställa en fråga. Det tar oftast inte så lång tid för att få ett bra svar.
Många minnen har man fått under åren som gått. Ett exempel en storpudel vid namn Saga släpptes lös här och hittade några små paddelfötter (harungar) och vips så sprang Saga efter i full karriär sedan kom husse och sist kom matte. Vilken syn! Men hon hann ej i fatt som tur var.
Ett tråkigt minne var när vi var tvungna att gå brandvakt här ett år på en träff, jag hade klart med brandmyndigheten om hur långt det skulle vara mellan bilarna. Dagen då träffen började kom en och inspekterade och han kom fram till att det skulle gå brandvakter på natten. Då skall ni veta att då gick det ner en rullgardin för Susanne, för jag var skitslut innan träffen börjat. Men det ordnade sig det fanns ett antal medlemmar som ställde upp med nattvandringen. Det kallar jag för klubbkänsla. Då var man grön med träffar och att möta så mycket folk på en gång på hemmaplan.
Det är inte lätt längre att komma ihåg namnen på medlemmar man träffar på vägarna eller här. Är det åldern eller att vi är så många i HBK tros. Både och kanske.
Under åren har det också gått bort några nära vänner till oss i klubben, och dom saknar jag. De försvann alldeles för tidigt.
Ja nu har jag berättat hur vi gick med i klubben, och bara en liten bråkdel vad vi har varit med om under mina 5 år i denna fantastiskt skötta klubb. /Susanne
Det började med att min far o mor köpte en husbil och då tände jag till på det också, gubben kanske inte var så intresserad som jag eftersom hans andra hem är grävmaskinen! En dag sa jag till min far att jag nu gått med i en husbilsklubb, ja det har jag också svarade han då. Det skiljer bara ett par nr emellan oss.
Vår första resa gick till Hornborgarsjön, en lagom tripp för oss i Bosse Larsson bilen, ja ny för oss men gammal ”nygammalt” det var en Knaus. Vi har haft en ännu äldre bil innan en Renault och i den skulle vi 4 få plats + en downhillcykel.
Knausen hade vi bara ett par månader. Tills vi kom på att den var fuktskadat på toan, och då åkte jag och bytte. Min far var med och tittade på bilen vi har nu, för vi bytte efter ca 1 ½ mån pga fuktskador.
Tänk vad många tips man fått här! När skall kamremmen bytas? Och det här med 5:ans drev i lådan uj uj. Läste om det på forumet. Och då fick jag fart eftersom jag hade hört ett klingande ljud när vi var på väg till Lights in Alingsås. Fick tid hos Bossings de sa att det var tur att jag kom upp. Drevet var löst eller om det nu var lådan? Ja kvinnor kan inte allt. Tackar och bockar för att forumet finns.
Bland våra första träffar så åkte vi till Skattegården i djupaste Småland på en påskträff och den påsken var riktig kall och snöig. Men vi hade det varmt och gott i bilen, jag glömmer ej maten jag lagade i bilen på dan på påskaftonen. Bullens, makaroner och sallad. Gud vad det smakade gott med detta i kylan. Blä säger jag till makaroner annars.
Och på Skattegården träffade vi en massa nyfunna husbilskompisar och de flesta av dom återser vi varje år.
Ja man har fått många vänner för livet.
Någon träff som jag tyckte extra bra om var Strutsträffen i Borlänge. Jag sa till Ragge att den träffen skall jag åka på till varje pris. Halt som attan var det där uppe i alla fall. Det märkte jag när jag skulle in i en rondell men det gick rakt fram.
När vi kom upp blev vi inbjudna till Gert o Barbro, ja alla blev inbjudna in i deras bil. Sisådär en 10-12 st var vi . Jag har alltid velat se strutsar på nära håll. Och det fick jag!
Jag tror att året därpå hade jag läst om Norge och Hardangervidda på sidan, det blev en tur dit. Det enda jag slarvat med var att läsa om var bompengen. Ja det kom ju hem fakturor sedan som man inte väntat sig. Det var slarvigt av oss. Men jag läser ju det som intresserar mig och det tillhörde nog inte det. Man får inte vara höjdrädd i alla fall i Norge, det var ingen som skrev om det.
Ett antal träffar har jag varit med att ordna, träffarna hemma och maskeradträffen som ett exempel. Tänk vad kul vi hade på maskeraden. Jag såg inte klok ut. Janne Ekan fotade mig och när jag såg detta i galleriet blev jag inte så glad. Lyfte luren och ringde till Janne. Han tog bort alla bilder utom 1 tror jag. Och som sagt gräsligt vad det i alla fall och se sig själv som en clown. Kul att stå i foajen och se alla komma in utklädda, ngn var potatis, ngn utklädd till Ragge, och en kom in i kanindräkt. Många roliga minnen att se tillbaks på i alla fall.
Och med dessa träffar som jag varit med att ordna har vi fått många många vänner.
Och när vi varit på Fly In har vi också träffat endel HBK,are. När man var ute i början med bilen så blev man ju till sig i trasorna när man såg en bil med HBK loggan på. Då var vi ju inte så många medlemmar som vi nu är i klubben. Det måste väl vara så att det är en enorm kunskapsbank som många trivs med som den är. Har jag något fel så är det bara att gå in och leta eller ställa en fråga. Det tar oftast inte så lång tid för att få ett bra svar.
Många minnen har man fått under åren som gått. Ett exempel en storpudel vid namn Saga släpptes lös här och hittade några små paddelfötter (harungar) och vips så sprang Saga efter i full karriär sedan kom husse och sist kom matte. Vilken syn! Men hon hann ej i fatt som tur var.
Ett tråkigt minne var när vi var tvungna att gå brandvakt här ett år på en träff, jag hade klart med brandmyndigheten om hur långt det skulle vara mellan bilarna. Dagen då träffen började kom en och inspekterade och han kom fram till att det skulle gå brandvakter på natten. Då skall ni veta att då gick det ner en rullgardin för Susanne, för jag var skitslut innan träffen börjat. Men det ordnade sig det fanns ett antal medlemmar som ställde upp med nattvandringen. Det kallar jag för klubbkänsla. Då var man grön med träffar och att möta så mycket folk på en gång på hemmaplan.
Det är inte lätt längre att komma ihåg namnen på medlemmar man träffar på vägarna eller här. Är det åldern eller att vi är så många i HBK tros. Både och kanske.
Under åren har det också gått bort några nära vänner till oss i klubben, och dom saknar jag. De försvann alldeles för tidigt.
Ja nu har jag berättat hur vi gick med i klubben, och bara en liten bråkdel vad vi har varit med om under mina 5 år i denna fantastiskt skötta klubb. /Susanne