Det här måste vi förhålla oss till! Det handlar inte om att vara välkommen eller inte. Det handlar om hur mycket turism olika samhällen tål. Turism är inte enbart av godo. Det finns idag en stor överexploatering av turism, också husbilar, på flera ställen i Europa. Det kan väl inte ha undgått någon? På populära orter har inte befolkningen råd att bo kvar. Fastighetspriser ökar, det blir fler turistbostäder, tomter och marker köps upp av investerare och blir turistbostäder, camping- och/eller ställplatser. Områden kan stå obebodda stora delar av året. Trycket på el och VVS, blir periodvis betydligt större än kapaciteten i befintliga produktions- och ledningsnät klarar av. Vatten och ibland el, ransoneras för lokalbefolkning och företag, till förmån för turism. Vägar och kollektivtrafik korkar igen i högsäsong, samtidigt som lokalbefolkning ska till och från jobb. Priser på livsmedel och de för sydeuropéer så viktiga restaurangbesöken, blir allt dyrare. Mycket BNP flyttas över från produktion till turism. Många jobb blir därmed säsongsbetonade, vilket innebär att man måste klara sig hela året på 4-8 månaders inkomst, vilket i sin tur ställer högre krav på sociala kostnader för samhället. Slitage på miljö och infrastruktur, som inte står i proportion till inkomsterna, mm mm. Listan kan göras betydligt längre.
Jag är inte pessimist, men jag är realist. Vi kommer att fortsätta köra husbil. Vi blir dock allt mer medvetna om vart vi åker och när vi åker. Vi blir också alltmer lyhörda för de signaler som ex Tompan refererar till i sin inledning.