Sv: Till er som gillar Ekorrar...
Tack för fina bilder, men jag måste bara berätta vad de där små söta varelserna kan hitta på.
Vi har under flera år haft ett ekorrepar i vår närhet som förra året hade en kull med ungar under grannens terrass. Det var hur trevligt som helst och grannarna var särskilt stolta över att kunna husera en hel familj med ekorrar som vi har hos oss året runt. På vintern livnär de sig till en del av fåglarnas mat, det är helt ok tycker vi och grannen för dom är ju så söta och rara.
I år var ekorrarna lika ihärdiga som tidigare och dessutom än mer orädda. När vi sitter på terrassen så kan de komma från ena hörnet och springa tvärs över utan att bry sig om att vi sitter där. En solig dag fick vi se att ekorrarna var särskilt i farten. De kom ofta till tallen som står på grannens tomt och hade något gult i munnen. Efter ett tag så började vi fundera på vad det var. Såg ut som om det var delar av äpplen. Till slut kom vi på vad det var.
De små söta ekorrarna hade hittat en bra väg upp på grannens tak. Där sprang de över till den motsatta sidan och in under takpannorna där taket delade på sig. Efter ett tag kom de tillbaka på marken, efter att ha klättrat ner på ett annat ställe. I munnen hade ekorren gult minerallull från grannens takissolering. Säkert både mjukt och varmt för den nya kullen som denna gång bodde i tallen en bra bit upp.
När grannen fick veta detta, ja då blev det fart och de små söta ekorrarana blev plötsligt deras fiender som skulle bekämpas till varje pris. Ekorrarnas väg upp och ner från taket blockerades, ekorrboet revs ner från tallen och tallstammen kläddes med en vaxduk så att de inte skulle kunna klättra upp. Därefter flyttade ekorrefamiljen med sina ungar in till ett skogsparti i närheten. Men vi ser dem då och då när de som tidigare korsar altanen, men tyvärr inte lika ofta. Så påhittiga kan de vara de små söta gnagarna. De är inte särskilt välkomna till grannen längre.
V-backen