Sv: Reportage
Fast "storminfernot" var ju skojigare! Men jag förstår problematiken. Själv har jag ju också en "skojig" bil som väckte uppmärksamhet på Fårös campingar i juli. Dock får man betala sitt pris för det!
Topplocket gick på Fårö (visade det sig sedan) efter att bilen läckte som ett såll och gaspedalen hängde sig i 90 och sedemera lossnade, därtill började bakre bromsklossarna skrika!
Köpte bilen i december och haft kylarvätskeförlust i mängder sedan dess och påtalat det till bilfirman som tagit in den på service 5!!! gånger utan att hitta något fel. Inte ens Motormännens testcenter hittade fel.
Bilverkstad i Visby bytte det trasiga vattenröret (och påstod på min fråga om topplocket gått, att de inte trodde det) så att jag som bromskloss kunde åka genom Småland från Oskarshamn i max 75 km (sorry alla bakom mig för det!) med den fortfarande trasiga gaspedalen. Först i kön hela vägen hem till Sandhem – säkert en och annan svordom bakom mig i ledet på 100-sträckorna!
Tack och lov är jag en idog fotograf så jag förevigade allt elände före/efter och mailade layoutad felrapport med text, pilar och bilder i pdf-format både till bilfirman och Björstigs i Falköping från Gotlandsfärjan, som jag kontaktat från Fårö för reparation.
Den proffsiga verkstan ringde mig direkt och kunde redan på bilderna se vad problemet var, något bilfirmans verkstad missat i 6 månader. Aldrig någonsin fått en så avancerad felrapport var hans kommentar dessutom. En liten tröst i eländet iaf.
Efter mitt tredje raseriutbrott på en vecka så bärgar nu den stora husbilsfirman bilen till sig från Björstigs för att byta ut motor, reparera gaspedal och bromsklossar – gratis. En kostnad som annars skulle kliva över 20.000 enligt Björstigs.
Ska det behöva vara såhär, att inte bli tagen på allvar utan bli negligerad? Frågade verkstadschefen på den stora bilfirman när jag hämtade bilen var kylarbehållaren satt: "det behöver du inte veta för du behöver aldrig fylla på"! För det första så svarar man inte en kund så, oavsett om jag behöver veta eller inte, så ska han visa var den sitter. Ironiskt nog har just kylaren varit det stora problemet hela tiden!
Fick hjälp på en mack på nyårsdagen (då det blinkade rött så det stod härliga till) att hitta behållarna som båda var snustorra! jag hade då kört bilen 12 mil efter inköp. Tre månader senare efter 3 servicegenomgångar efter mina klagomål var budet från bilfirman att det yttre kärlet jag kallade expansionskärl var avsett för spolarvätska (vilket i själva verket är fram på bilen!)!!! Nästa besked var att expansionskärlet var bortkopplat från kylarsystemet sedan den blev ombyggt till husbil. Mitt svar var; "antingen är ni dumma i huvudet eller så tror ni att jag är det"!!!
Bilen gav jag kring 100.000 för (en VW transporter Reimo från -89 som endast gått 6000 mil, husbilsinredd som båt i teak – en fantastisk HUSbil men bedrövlig husBIL) skulle enligt försäljaren vara i så gott skick att jag utan problem skulle kunna åka till Grekland vilket var min plan att göra.
Tanken var att dokumentera hur det är att resa med husbil och hund genom Europa och dokumentera det hela i bok- och reportageform. Vilket skämt! Problemen började uppenbara sig redan 3 veckor efter inköp och ytterligare problem har slutit upp under vägen. Har trots allt gett mycket för bilen och bara kört några hundra mil och förväntar mig inte att allt ska rasa. Det enda som är positivt är att det visar sig nu att jag hade rätt från början och äntligen blir tagen på allvar! Mina sommarplaner har dock grusats och Gotlandsresan fick mycket smolk i bägaren pga alla bilproblem.
När jag nu efteråt ifrågasatt försäljarens kompetens och kunskap om bilar svarar han uppriktigt; "det enda jag kan tekniskt om bilar är att byta bildäck"!!! Han är en ljuvlig person i övrigt – men stå där helt okunnig på en STOR firma och kränga på folk husbilar upp över miljonklassen utan att veta vad han talar om!
Bilresan till Grekland kvarstår som en dröm. I augusti blir det flyg och hunden hemma på hundpensionat istället ... inte riktigt vad jag tänkt mig men det får duga. Min förhoppning är att det blir ordning på min älskade husbil som jag hunnit knyta så starka band till på gott och ont – man är ju en sentimental och romantisk jävel!
Hänger inte ut namnet på den stora husbilsfirman annat än om de nu inte uppfyller det de nu lovat göra – men fan trot! Visserligen är jag en envis och obotlig optimist men i det här fallet har jag mina tvivel!
Fortsättning följer på min hemsida om min, Mimmis och husbilens resa genom livet över stock och sten ...
