Sv: På spåret, del 3 2011/15
Men kan berätta att när jag första gången besökte Langkawi på hösten 1974, var inte mitt första intryck speciellt imponerande.
Då fanns ingen flygplats, så det blev båt från fastlandet, en båt som transporterade inte bara människor, utan även fjäderfän och grisar i cigarrformade flätade korgar, en gris i varje. Var den ende vite mannen ombord.
Hamnen, målet var Kuah, där öns på den tiden, enda hotell fanns.
Hade fått berättat hur vacker ön var, vattnet skulle ha den här förtrollande blå färgen och stränderna ha vit korallsand. Jo, tjena..... i Kuah, var vattnet brunt, det var en unken lukt och några stränder fanns det inte alls i det området. Det visade sig att Kuah, var byggt på ett urdikat område och det förklarar nog också den rika förekomsten av mygg.
Man tog mig runt med jeep och jag fick se en del ganska fina stränder, men eftersom det inte fanns vägar, infrastruktur så kunde jag inte se så mycket.
När jag för ca. 10 år sedan besökte öarna igen, dvs 30 år senare så var det annorlunda. Då fanns inte bara linbanan och den läskiga bron, det fanns även bland de finaste och lyxigaste resorts som jag sett och otroligt mycket tax free shopping.
Var det bättre förr? Annorlunda, mycket annorlunda i alla fall.
Till något helt annat och som inte har förändrats så mycket de senaste 30 åren.
Att Jappe känner bagaren, det är känt, men det är säkert flera som gjort bekantskapen.
Tommy