F
F.d. 55695
Guest
Till skillnad för den stora majoriteten av beväpnade husbilsägare har jag faktiskt blivit överfallen, rånad och hotad. Dock inte i husbilen, utan på öppen gata i Malmö i slutet av åttiotalet. Jag var nyss tjugo år fyllda, hade en en gammal sliten klocka, knappt tvåhundra i kontanter och en halv ask cigarretter på mig förutom en skinnjacka jag ärvt av min morfar.
Fyra killar av skandinaviskt ursprung (jag har förstått att det retar en del när man inte anger nationaliteten) tryckte upp mig i ett hörn, satte en Colt 1911-pistol mot min panna och tog alla mina "värdesaker". Om pistolen var en väl utförd replica eller alldeles äkta vet jag inte ännu idag men jag vet hur jag reagerade. Jag hade inte en tillstymmelse till vilja att slåss för min rätt, jag ville bara slippa situationen och enklast gör man detta genom att ge rånaren det rånaren vill ha. Detta råd får all personal som hanterar kontanter i butik, post och bank. Bråka inte, stöka inte till en redan ansträngd situation ännu mer, ge tjuven vad tjuven vill ha. Registrera och försök minnas signalement men gör absolut inte motstånd.
Jag är jägare och skytt, har skjutit en del pistol också. Med den logik jag att vissa deltagare i tråden här vinnlägger sig om borde jag alltså efter denna händelse alltid gått beväpnad med ett skarpladdat vapen för det är ju inte bara i husbilen man kan bli utsatt för ett brott. Själv valde jag att göra precis tvärtom och den lilla pennkniv jag alltid burit i min ficka sedan skoltiden fick stanna hemma. Risken att den skulle hamna i orätta händer, eller till och med användas mot mig i en liknande situation hade varit överhängande enligt min bedömning.
Jag har full respekt för människors rädsla och ilska, i synnerhet om det handlar om att förebygga våld, övergrepp och stöld. Jag har också en ganska liten tilltro till min egen förmåga att avgöra vilken grad av våld som är lämplig om jag skulle bli utsatt för rån igen. Man blir nämligen svårt stressad i dylika situationer och handlar inte sällan irrationellt.
Utan att lägga några värderingar i syftet med att ha med sig knölpåkar, fogsvansar, motorsågskedjor eller en önskan om ett vapenställ i bilens mittkonsol så vill jag ändå erinra om det som varje polis, militär, säkerhetskonsult eller annan person med stor kunskap och insyn i hur man bäst agerar som vanlig människa i samband med rån- och våldsbrott; gör inte motstånd! Riskera inte att en redan ansträngd situation förvärras. Satsa på skalskydd, förebyggande säkerhet och ha lite allmän koll på din omgivning. Det brukar räcka ganska långt.
Fyra killar av skandinaviskt ursprung (jag har förstått att det retar en del när man inte anger nationaliteten) tryckte upp mig i ett hörn, satte en Colt 1911-pistol mot min panna och tog alla mina "värdesaker". Om pistolen var en väl utförd replica eller alldeles äkta vet jag inte ännu idag men jag vet hur jag reagerade. Jag hade inte en tillstymmelse till vilja att slåss för min rätt, jag ville bara slippa situationen och enklast gör man detta genom att ge rånaren det rånaren vill ha. Detta råd får all personal som hanterar kontanter i butik, post och bank. Bråka inte, stöka inte till en redan ansträngd situation ännu mer, ge tjuven vad tjuven vill ha. Registrera och försök minnas signalement men gör absolut inte motstånd.
Jag är jägare och skytt, har skjutit en del pistol också. Med den logik jag att vissa deltagare i tråden här vinnlägger sig om borde jag alltså efter denna händelse alltid gått beväpnad med ett skarpladdat vapen för det är ju inte bara i husbilen man kan bli utsatt för ett brott. Själv valde jag att göra precis tvärtom och den lilla pennkniv jag alltid burit i min ficka sedan skoltiden fick stanna hemma. Risken att den skulle hamna i orätta händer, eller till och med användas mot mig i en liknande situation hade varit överhängande enligt min bedömning.
Jag har full respekt för människors rädsla och ilska, i synnerhet om det handlar om att förebygga våld, övergrepp och stöld. Jag har också en ganska liten tilltro till min egen förmåga att avgöra vilken grad av våld som är lämplig om jag skulle bli utsatt för rån igen. Man blir nämligen svårt stressad i dylika situationer och handlar inte sällan irrationellt.
Utan att lägga några värderingar i syftet med att ha med sig knölpåkar, fogsvansar, motorsågskedjor eller en önskan om ett vapenställ i bilens mittkonsol så vill jag ändå erinra om det som varje polis, militär, säkerhetskonsult eller annan person med stor kunskap och insyn i hur man bäst agerar som vanlig människa i samband med rån- och våldsbrott; gör inte motstånd! Riskera inte att en redan ansträngd situation förvärras. Satsa på skalskydd, förebyggande säkerhet och ha lite allmän koll på din omgivning. Det brukar räcka ganska långt.