Tja, när blir man riktigt gammal? Det spontana svaret måste väl vara: När man börjar fundera på frågan.....
Fast det ligger nog mer i betraktarens öga. Minns i min gröna ungdom då det blev dags att vara ute och roa sig på lördagskvällarna och åkte i sjuttonårsåldern till Kullaberg, det lokala nöjesstället med dans och orkester på den tiden. Konstaterade då att det inte var nåt vidare, där var ju en massa gamla stötar som säkert var 25 år och några verkade till och med ändå äldre.
Nu, vid nyss fyllda 71, betraktar jag mig själv som en av de där gamla stötarna i 20-årsåldern. I allafall inte över 25. Mina gamla bekanta som varit med sedan skolåldern, känner likadant. Åtminstone den manliga vännerna - damernas ålder dryftar vi inte. Det är bara det att det gör lite mer ont i kroppen här och där. Får numera med varje trappsteg, tidigare tog jag bara med varannat - både uppför och nerför trapporna. Att man ändrade cementsäckarnas storlek från 50 till 25 kg var något som passade min ålder väl för nu är en 25-kilos väl så tung som 50-kolossäckarn var när de fanns.
Men som sagt, inte en dag över 25 så jag borde hänga med ett tag till innan jag är gammal.