morgonpromenad.

[F.d. 4272]

Set ur att bli en vacker lördag, och mycket ska fixas så jag börjar med att ta ut hunden. Att våren kommit så långt att den snart är över blev jag påmind om. Ser på avstånd en kråka hoppa jämnfota i gräset, nyfiken som man är närmade jag mig. Och varför hoppade då kråkan, en liten harunge som med tappert mod försökte freda sig. Då grep papparollen in, måste rädda den lille, med följd att nu fick den lille två fienden. Hunden vill äta, kråkan känner att maten håller på gå den ur näbben och attackerar vildare. Där står jag med en hund som håller på att rycka av mig armarna, en kråka som flaxar okontrollerat, och en harpalt som studsar som en tennisboll. Lotsar till slut in den i en skogsdunge, men hur det sen gick, vill jag inte veta, kråkan försvann in i dungen ihop med palten. Men det är livets gång, många paltar klarar dock livhanken tack och lov.

// Jonny

 

[F.d. 16087]

Sv: morgonpromenad.

En liknande händelse hände vår familj, när barnen var små. En morgon när jag tittade ut genom fönstret såg jag Kråkor som attackerade något på en äng intill huset. Jag bad min dotter att springa ut titta vad det var som ådrog Kråkornas uppmärksamhet. Hon sprang ut och efter ett litet tag kom hon tillbaka med en liten Harunge. Lite skadad av Kråkornas näbbar men bara ytligt. Sedan inköptes en docknappflaska och välling, för mat måste den ha. Den accepterades även av vår Katt. Den blev snabbt en familjemedlem mycket social. Den kom alltid fram till någon av oss och krafsade på benen, för den ville bli buren eller sitta i knät. Ett litet minus var att den blev aldrig rumsren. Så plötsligt medan den låg i knät kände man att det blev varmt. Med morötter, sallad, maskrosblad, gurka o.s.v. växte den snabbt. När familjen i augusti skulle åka på semester upstod det problem, vad skall vi göra med haren. Efter ett familjeråd beslöts att haren skulle återfå friheten. Vi tog med lille Skutt till en angränsande skogsparti där han släpptes. Dess vidare öden är ej kända. Men under den tid den fanns i vårt hem så spred den mycket glädje.
MVH. Gunnar S