Tommy Dynér
HBK Medlem
I en helt annan tråd började det bli mer nostalgi än vad ämnet och tråden egentligen var tänkt som.
Ja, många av oss har väl kommit upp i den åldern att det blir minnen som upptar en del utav tankeverksamheten, minnen från förr. Där kommer nog den första bilen in ibland. Tror att vi alla har speciella minnen av just den bilen.
Därför startar jag en ny tråd, med titeln ”Min första bil” och hoppas få se och höra flera historier/minnen i ämnet.
I mitt fall ser mina minnen ut så här;
Förutsätter att preskriptionstiden för olovlig körning är kortare än 48 år.
Ja, det är 48 år sedan jag köpte min första bil och det finns en koppling till olovlig körning, men gärningsmannen skulle jag vilja säga var helt oskyldig! Han försökte göra allt rätt, men saker som han inte kunde påverka ägde rum. Han var bara 17 år......
Det var december och året var 1965, man körde fortsatt på vänster sida i Sverige. Hade 10.000 kronor sparade, som fanns i säkert förvar hos Sparbanken. Pengar som var sparade från en sommar som "mässkalle" på M/S Sintus och en sommar som befälselev på M/S Timmerland. Sedan hade jag burit massor av väskor och bugat i entrén på Stadshotellet och Stora Hotellet i Övik.
Bostadsorten var Örnsköldsvik, som inte bara var hemort för den här gossen, utan också för Gösta Hanell. En legendarisk smugglare utefter Höga Kusten på 30-40-talet. När vi hade kommit fram till 60-talet, så var han inte längre "smugglarkungen", utan var då mycket etablerad i samhället. Stor fabrik som tillverkade oljefat, ägare utav surströmmingsfabriken "Röda Ulven", hyresvärd till Örnsköldsviks polisen och framför allt ägare utav en silverfärgad Mercedes Benz 190 SL.
Var lite kompis med hans dotter och så här med lite distans till det hela, så tror jag att det var pappas MB 190SL, som var själva kittet i vår vänskap. Ja, det var den vackraste bil jag sett.... en sån skulle jag ha en dag!
Kollade DN mest varje dag under hösten 1965. Visste att jag skulle ha en Mercedes 190 SL och hösten skulle vara bäst att köpa sportbilar och till våren skulle jag ta körkort.
Så en dag i december så fanns hon där i annonsen:
Där var hon, 1957 års modell, rätt färg och priset vill jag minnas var 5.700 kr, inom budget.
Ringde bilhandlaren som hade sin affär på Karlbergsvägen i Stockholm. Enligt honom så var det i princip kö för att få köpa hans gamla bil.... månaden var december och jag trodde honom! Inte bara ung, idiot också.
Här gällde det att agera snabbt! Vem hade körkort, vem kunde åka ner med mig till Stockholm och hämta bilen?
Gustav! En 9 år äldre kusin som både hade körkort och som hade erfarenhet utav affärer eftersom han var expedit på Hägglunds Järn.
Gustav ställde upp mot att jag betalade flygbiljetten och alla kostnaderna. Självklart, deal!
Samma eftermiddag satt vi på Linjeflygs Convair Metropolitan 340 på väg från Gideå Airport och till Bromma. Sedan taxi till Karlbergsvägen, där vi möttes av en garageport och en sådan där sluttande entré som gick ner i källaren. Kom ihåg att jag var lite besviken, trodde jag skulle mötas av något som liknade Bil & Truck, eller åtminstone Mellbergs i Övik. Nej, i huvudstaden var bilhandlarnas lokaler betydligt enklare.
Skit i de´, där stod hon.... äggskalsfärgad, cabben nerfälld, den röda skinnklädseln. Vacker!
Hade det gjorts en lite närmare inspektion utav bilen så hade det nog kommit fram att däcken inte var "slicks", de var helt enkelt utslitna, helt utan mönster. Hade man krupit under med en hammare så hade man blivit förvånad hur lätt man kunde slå en hammare genom den rostiga durken för att skapa en avrinning, som behövdes eftersom suffletten inte var tät.
Såg inte det, såg bara en vacker bil och nu var hon min, bara min!
Gustav, ja medan jag på ett försiktigt vis närmade mig min nya bil, så hade han blivit en kompis med den mycket slipade försäljaren. Tror vi var riktigt naiva "bönder" i försäljarens ögon, så när vi skulle åka därifrån med min nya bil så visade det sig att vi hade köpt 2 bilar! Gustav hade också köpt en bil, en Folka!
"Ja, men du kan ju köra", sa han..." Jo, visst, men till Övik, 60 mil och det snöade som faén! …å´så var det här med körkortet, rättare sagt det obefintliga körkortet.
Den resan kommer jag aldrig att glömma. Urusla däck, det snöade hela vägen och det var en olycka på Uppsala slätten. En Mini Cooper hade sladdat och voltat i snöyran. Polisen stod där och dirigerade trafiken eftersom ett körfält var avstängt. Undrar vad polisen tänkte när det passerade en Mercedes 190 SL, med en liten rödkindad nervös gosse och med blankslitna däck i ett snöigt december?
Nåväl, vi kom helskinnade upp till Övik under natten.
Den byttes när det blev sommar, till en annan tysk bil.
Vet inte, men det har väl med åldern att göra, drömmen att få uppleva ungdomens höjdpunkter en gång till. Nostalgi kallas det visst.
Men i somras så hittade jag en likadan Mercedes 190 SL på Blocket, trodde nästan att det var min gamla, men det var det inte. Konstaterade att den gått upp i pris de senaste 48 åren. Carola och jag åkte till Hallstahammar för att köpa den..... men nej, det var en riktig rishög, värre än den rishög jag köpte 1965 och mycket dyrare.
Säljaren kallade det patina. Ja, nog var bilen patinerad, så till den grad så att den i våra ögon bara såg risig ut.
För att stilla nostalgitarmen köpte jag istället en Mustang Cab -66 i höstas.... men med den har jag inga gemensamma minnen. Det är bara en gammal bil, så nu står det en gammal, mycket fin Mustang i garaget och blir dammig.
Ja, många av oss har väl kommit upp i den åldern att det blir minnen som upptar en del utav tankeverksamheten, minnen från förr. Där kommer nog den första bilen in ibland. Tror att vi alla har speciella minnen av just den bilen.
Därför startar jag en ny tråd, med titeln ”Min första bil” och hoppas få se och höra flera historier/minnen i ämnet.
I mitt fall ser mina minnen ut så här;
Förutsätter att preskriptionstiden för olovlig körning är kortare än 48 år.
Ja, det är 48 år sedan jag köpte min första bil och det finns en koppling till olovlig körning, men gärningsmannen skulle jag vilja säga var helt oskyldig! Han försökte göra allt rätt, men saker som han inte kunde påverka ägde rum. Han var bara 17 år......
Det var december och året var 1965, man körde fortsatt på vänster sida i Sverige. Hade 10.000 kronor sparade, som fanns i säkert förvar hos Sparbanken. Pengar som var sparade från en sommar som "mässkalle" på M/S Sintus och en sommar som befälselev på M/S Timmerland. Sedan hade jag burit massor av väskor och bugat i entrén på Stadshotellet och Stora Hotellet i Övik.
Bostadsorten var Örnsköldsvik, som inte bara var hemort för den här gossen, utan också för Gösta Hanell. En legendarisk smugglare utefter Höga Kusten på 30-40-talet. När vi hade kommit fram till 60-talet, så var han inte längre "smugglarkungen", utan var då mycket etablerad i samhället. Stor fabrik som tillverkade oljefat, ägare utav surströmmingsfabriken "Röda Ulven", hyresvärd till Örnsköldsviks polisen och framför allt ägare utav en silverfärgad Mercedes Benz 190 SL.
Var lite kompis med hans dotter och så här med lite distans till det hela, så tror jag att det var pappas MB 190SL, som var själva kittet i vår vänskap. Ja, det var den vackraste bil jag sett.... en sån skulle jag ha en dag!
Kollade DN mest varje dag under hösten 1965. Visste att jag skulle ha en Mercedes 190 SL och hösten skulle vara bäst att köpa sportbilar och till våren skulle jag ta körkort.
Så en dag i december så fanns hon där i annonsen:
Där var hon, 1957 års modell, rätt färg och priset vill jag minnas var 5.700 kr, inom budget.
Ringde bilhandlaren som hade sin affär på Karlbergsvägen i Stockholm. Enligt honom så var det i princip kö för att få köpa hans gamla bil.... månaden var december och jag trodde honom! Inte bara ung, idiot också.
Här gällde det att agera snabbt! Vem hade körkort, vem kunde åka ner med mig till Stockholm och hämta bilen?
Gustav! En 9 år äldre kusin som både hade körkort och som hade erfarenhet utav affärer eftersom han var expedit på Hägglunds Järn.
Gustav ställde upp mot att jag betalade flygbiljetten och alla kostnaderna. Självklart, deal!
Samma eftermiddag satt vi på Linjeflygs Convair Metropolitan 340 på väg från Gideå Airport och till Bromma. Sedan taxi till Karlbergsvägen, där vi möttes av en garageport och en sådan där sluttande entré som gick ner i källaren. Kom ihåg att jag var lite besviken, trodde jag skulle mötas av något som liknade Bil & Truck, eller åtminstone Mellbergs i Övik. Nej, i huvudstaden var bilhandlarnas lokaler betydligt enklare.
Skit i de´, där stod hon.... äggskalsfärgad, cabben nerfälld, den röda skinnklädseln. Vacker!
Hade det gjorts en lite närmare inspektion utav bilen så hade det nog kommit fram att däcken inte var "slicks", de var helt enkelt utslitna, helt utan mönster. Hade man krupit under med en hammare så hade man blivit förvånad hur lätt man kunde slå en hammare genom den rostiga durken för att skapa en avrinning, som behövdes eftersom suffletten inte var tät.
Såg inte det, såg bara en vacker bil och nu var hon min, bara min!
Gustav, ja medan jag på ett försiktigt vis närmade mig min nya bil, så hade han blivit en kompis med den mycket slipade försäljaren. Tror vi var riktigt naiva "bönder" i försäljarens ögon, så när vi skulle åka därifrån med min nya bil så visade det sig att vi hade köpt 2 bilar! Gustav hade också köpt en bil, en Folka!
"Ja, men du kan ju köra", sa han..." Jo, visst, men till Övik, 60 mil och det snöade som faén! …å´så var det här med körkortet, rättare sagt det obefintliga körkortet.
Den resan kommer jag aldrig att glömma. Urusla däck, det snöade hela vägen och det var en olycka på Uppsala slätten. En Mini Cooper hade sladdat och voltat i snöyran. Polisen stod där och dirigerade trafiken eftersom ett körfält var avstängt. Undrar vad polisen tänkte när det passerade en Mercedes 190 SL, med en liten rödkindad nervös gosse och med blankslitna däck i ett snöigt december?
Nåväl, vi kom helskinnade upp till Övik under natten.
Den byttes när det blev sommar, till en annan tysk bil.
Vet inte, men det har väl med åldern att göra, drömmen att få uppleva ungdomens höjdpunkter en gång till. Nostalgi kallas det visst.
Men i somras så hittade jag en likadan Mercedes 190 SL på Blocket, trodde nästan att det var min gamla, men det var det inte. Konstaterade att den gått upp i pris de senaste 48 åren. Carola och jag åkte till Hallstahammar för att köpa den..... men nej, det var en riktig rishög, värre än den rishög jag köpte 1965 och mycket dyrare.
Säljaren kallade det patina. Ja, nog var bilen patinerad, så till den grad så att den i våra ögon bara såg risig ut.
För att stilla nostalgitarmen köpte jag istället en Mustang Cab -66 i höstas.... men med den har jag inga gemensamma minnen. Det är bara en gammal bil, så nu står det en gammal, mycket fin Mustang i garaget och blir dammig.
Senast ändrad:
hadde brukt noen timer på hver og fått de ship shape og en kjøper nappet raskt. Den ene var en Fiat Multipla 600 den andre en Necar Jagst 770. Men bilen etter disse en Simca Ariane 1300 hadde jeg første året jeg studerte i Oslo. Bilen var slitt innvendig så jeg trakk om igjen innsiden av dørene og nye setetrekk. Er vokst opp på et bilverksted så de forklarer mye av dette og valget av uvanlige biler.
(SAAB 93 -60, alltså)
