• Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2025.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.
    OBS! På förekommen anledning: Om du inte loggat in och är HBK-Medlem och inte betalt årsavgiften för 2025 så kan dina rabatter och förlängd reseförsäkring upphöra att gälla.

Med svettiga strumpor, trötta fötter, lampor i öronen & ett stort leende på läpparna

F

F.d. 8656

Guest
… har vi klarat av en vecka på ELMIA Mässan.
---------------------------------------------
OBS!!!
Det här inlägget är skrivet i omgångar från det att ELMIA Mässan var över, och nu äntligen är det klart.

Här skriver jag med ett öppet hjärta om vad jag tycker, tänker och känner, och om man inte tycker om det behöver man inte läsa det!
-------------------------------------------------

Herre jösses vad mycket härliga människor vi har träffat, och lampor har vi inga kvar… Det är faktiskt erat fel att de är slut! ;)

Att få besök i montern att folk som bara vill komma och säga hej, titta eller köpa lampor, snacka lite skit eller faktiskt komma och säga hej då när de ska åka hem, känns fantastiskt. En STOR kram till er alla!

Man förstår inte riktigt hur det kan vara att stå på en sådan liten yta under flera dagar. Man är både otränad i fötter, ben och kissblåsa. :) Det var ju så fullt hela tiden att vi inte ens hann med att gå på toa. Att rösten nästan försvann hade man inte heller räknat med, tillslut kände jag mig som en bandspelare på repeat…:D Jag har blivit ett riktigt proffs på det där med LED-Lampor nu… *haha*
Att bli lampförsäljare i vuxen ålder kunde jag aldrig kunnat anat, jag som skulle hålla på med hästar.

Jaha, nu är vi igång med fotograferingen igen, Lasse är så sjukt duktig. Han har fått MVG (Mycket väl godkänd = 5) i barn- och fotokunskap av mig! Egentligen skulle han ha en 6 i betyg om det fanns.

Men det finns så mycket konstiga elever, självklart får alla se ut hur de vill, men en del drar mer uppmärksamhet till sig än andra.

Det finns några olika kategorier som jag kan nämna för er som inte kommer i kontakt med dagens ungdomar på samma sätt som vi.

  • Skrotsamlaren…
    En del har så mycket piercingar i ansiktet och andra synliga delar av kroppen så man kan tro att de skulle falla framåt av tyngden.
  • Målaren…
    Tatueringar finns det också gott om, stora och små, neutrala och färgglada. Även dessa sitter på alla möjliga kroppsdelar. En jag vill berätta om, var en tjej som faktiskt hade en tatuering som var rätt bra.
    ”Living is easy with eyes closed”, visst finns det något i de orden. Nyfiken på var den satt? På insidan av överarmen, känns som att det skulle ha gjort riktigt ont, huden är ju så tunn där.
  • Frisören…
    Eller ska man säga att de skulle BEHÖVA en frisör! (Tycker jag) Oj oj oj, killar med rosa hår, tjejer med halvrakade huvuden, dreadlocks långa som tusan, hårvax och hårspray högt och lågt, och konstiga frisyrer som inte kan beskrivas med ord. *haha*, ja man ler lite inombords.
4. Fåfängan…
Dessa elever går nog upp väldigt tidigt på morgonen, det skulle i alla fall jag
behöva om jag skulle behöva piffa upp mig som de gör. Jösses, här är det mycket noga med både kläder, skor och smink, och

frisyren ska vi inte tala om. Nu kanske ni tror att detta enbart gäller den kvinnliga sidan, men icke, vissa killar är lika dana, om inte värre. Jo då, killarna sminkar sig de också. Om de fick, skulle de nog vilja
ha ett rum med enbart speglar i så de kunde spegla sig ända fram till det att vi knäpper kortet. Helt galet! Sen pillar de med sitt hår, gäller både killar och tjejer, hela hela tiden!
Dessa elever har också mycket åsikter om var på gruppkortet de ska stå eller sitta, om de ska vara på höger eller vänster sida, deras ”fula” sida får ju inte synas… Och porträttet ska vi inte prata om här, det
tar för lång tid… *hihi*

  • De som glöms bort…
    Jo det finns ju den skaran som är utanför, jättetrist, och det märks så tydligt vid tillfället när det ska skolfotograferas. Ofta väldigt tysta och vill inte synas, gömmer sig längst bak i gruppen.
  • De som inte vill vara kvar…
    Vi ser allt för många med skärsår på armarna.
  • De som alltid förstör…
    Varje klass har en klassens clown, ibland finns det två. Dessa herrar, det är i 9 av 10 fall killar, sabbar alltid gruppbilden med grimaser av alla de slag. Som tur är kan vi se kortet i datorn direkt och får på det viset alltid några kort som blir bra, man ser ju på en gång vem som larvar sig.
  • De som tycker de är tjocka…
    Visst finns det överviktiga ungdomar, men det finns även normala ungdomar som tycker att de är tjocka. Herre jösses, var är världen på väg?! Ibland får de se på sitt porträtt på datorn och de vanligaste kommentarerna är: ”Vad ful jag är!” ”Åh vad tjock jag är!”. Så trist att jag inte orkar skriva mer om det.
  • De naturliga…
    Inget eller lite smink, en normal frisyr, normala kläder schyssta och väldigt lätta att fota, det går av bara farten. Härligt!
10. Kläderna…
Urringat, kortkort, kedjor, brallor nedanför rumpan, högklackat,pösigt, tajt, kepsar och mössor. En del skitiga och trasiga, jättemånga har trasiga strumpor… Sen har ju en del trasiga kläder för att modet är
så… Jaa ni… många betalar nog över tusenlappen för ett par jeans som är trasiga med flit. Knasigt så det kan bli.

11. Sminket…
Många sminkar sig, kanske 90% av tjejerna och 20% av killarna, och tyvärr gör de det så illa så det inte ens är snyggt. Det syns jättetydligt, Lasse blir alldeles kladdig om händerna när han tar i dem vid
porträttfotot. Röda läppar är inne… bara så ni vet…

12. Fotograferna…
Vi tycker att det är skitskoj, tänk om alla vore lika, vad trist! Och då skulle jag ju inte ha så mycket att skriva här heller! *hihi* Ingen dag är den andra lik, och vi tycker ju om när det händer saker!
Fast det visste ju ni redan! =)

Summa av denna gymnasiefotografering:

Många har dåligt självförtroende och det är väl därför många måste hävda sig på det ena eller andra viset. Egentligen är nog varenda en jättehärliga och trevliga, det finns något gott hos alla. Jag har tänkt det förskräckta tanken på vilka det är som ska ta hand om mig när jag blir gammal. Tänk dig själv när du sitter där ”hemmet” och sjuksköterskan kommer in med hål i både näsa och ögonbryn, blått hår, trasiga kläder och kedjor runt halsen. Ja du, då är du glad att du ser dåligt kanske. =)

Hoppas att alla ni som har barn eller barnbarn i åldern 12-18år får er en tankeställare. Ni som är mor- och farföräldrar, varför inte slå en signal eller åk och hälsa på dem, även om de kanske inte visar att det bryr sig första gången så ge inte upp. Ge ungdomarna en chans.

Min morfar är den enda av mina mor- och farföräldrar jag har kvar i livet, och jag önskar att jag hade bättre kontakt med honom än vad jag har idag. Kanske skulle jag slå honom en signal…
Min farfar dog när jag bara var 4år, så honom mins jag inte så mycket av. Min farmor hade jag nog en normal kontakt med, men allra bäst var kontakten med min mormor. Jag saknar henne jättemycket fast hon dog för många år sedan. Hon hade 7 barnbarn och alla fick känna sig unika och fick känslan av att de var det enda barnbarnet hon hade, hon var en riktig supermormor. Lisbeth hette hon föresten, och jag tänker på henne ofta. Jag älskar dig mormor!

Jaha ja, inte blev ni väl klokare på det här, men ni har fått lite att läsa i alla fall.

Det kommer mera framöver, var så säkra, jag tycker ju att det är så kul att skriva.

Många kramar till alla snälla och glada! :D


Vill även visa en så fin bild på mig som Lasse tog förra veckan. (Kommer ni på vår fototräff som vi tänkt att ha i vår, så kan ni också få en sån fin bild på er att ha som avatar tex om man vill)


0182.JPG
 
F

F.d. 55288

Guest
Sv: Med svettiga strumpor, trötta fötter, lampor i öronen & ett stort leende på läppa

Hej Emma.

Kul att läsa om dina iakttagelser om dagens ungdom, får mig att minnas min egen tid som tonårsmamma till en dotter som vid 14 års ålder helt bytte stil över en natt, ja det gick över en natt.
Från att ha varit en blond, liten vanlig "hemmaflicka" gå till en svarthårig sak med massor av kajal runt ögonen, kläder inköpta på loppis - stora hemska stickade luvor på huvudet, lager på lager tröjor storlek xxxxl till henne som hade xxs i vanliga fall, byxor, ja inte vet jag vart hon hittade dem, gick de sönder lagades de med häftapparat. När hon o pojkvännen var ute o gick, gick det inte att se vem som var pojk eller flicka, det var två lumpbodar som var ute o gick.
Mitt i allt ihopa skulle hon oxå bli vegeterian, vilket en snäll mamma ställde upp på så hon inte helt skulle svälta ihjäl. Men när hon kom o sa att nu var det vegan hon skulle bli var det stopp.
Minen hon fick, när hon fick mitt svar om det var obetalbar - "Kan du ha döda djur runt höfterna kan du fortsätta dricka mjölk o äta ost". Hon vänder tvärt o går i väg, efter en stund kommer hon o säger att jag blir inte vegan. Det var viktigare att få ha det urhäftiga läderbältet med nitar istället. 10-0 till mig, guuu vad nöjd jag kände mig.
Nu har det gått många år sedan dess o i dag skrattar vi tillsammans om denna tid, men kan säga det tärde i mitt mammmahjärta att se sin dotter under de åren.

Leena;)
 
Toppen