F
F.d. 2549
Guest
Lite dragspelshistoria
Vi som är lite till åren komna, vi drar oss säkert till minnes delar av kung Beles råd till bland andra Fritiof (i Fritiofs saga); t.ex. ”Yvs ej av fädrens ära envar har dock blott sin, kan du ej spänna bågen är den ej din.”
Den följande texten kan eventuellt uppfattas som ett yvande från mig, men bör endast ses som, just det, lite dragspelshistoria. Med andra ord bör Sten Bromanfans ägna sin tid åt annat än att arbeta sig igenom den kommande textmassan.
Min farfar spelade ofta på sitt 2-radiga dragspel, så pass ofta att hans lille son Hugo fattade tycke till såväl musiken som dragspelstonerna. Sonen försökte själv, redan som 5-åring, att få till det på sin fars instrument och han lyckades överträffa såväl sin fars som omgivningens förväntningar. Detta hade till följd att far och son en dag spelade duett i Malmö på biografen/teatern Allhambra, vilken sedermera fick namnet Kaninen. I annonsen, inför denna scendebut, stod att läsa: ”6-årigt underbarn med sitt 2-radiga dragspel.”
Det var så det började.
Sonen växte upp och blev större och det blev även hans dragspel. Det dröjde inte länge förrän han hade ett 5-radigt dragspel. På den tiden hade alla knappdragspel så kallad ”slät klaviatur”.
Sonen visade oanade talanger när det gällde hanterandet av sitt dragspel. Han spelade på fester, hade egen orkester i Malmö Folkets Park och deltog i ett otal dragspeltävlingar – den tidens stora underhållning. Han deltog bland annat i det svenska landslaget som segrade i Nordiska mästerskapet. Tänk som tiderna har förändrats.
En dag fick han, via en kontakt i Italien, information om att en dragspelsfabrik i Italien hade börjat tillverka instrument med de olika knappraderna i diskanten i trappstegsformation – så kallade trappstegsklaviatur.
Detta fick honom att importera ett sådant instrument. Men, när han skulle spela de första tonerna på dragspelet, så lät det minst av allt som musik. Dragspelet hade så kallat norsk läggning. När man på ett med svensk läggning spelar c-ciss-d, då blir det på ett med norsk läggning: c-e-giss – en viss skillnad.
Skam den som ger sig. Hugo plockade ner hela diskantmekanismen och skapade om den till svensk läggning.
Förändringen till trappstegsklaviatur blev enbart positiv. Det blev lättare att hitta bland knappraderna och de snabba löpningarna kunde bli ännu snabbare. Hans dragspelsvänner blev lika begeistrade och flera av dem beställde av Hugo de moderna trappstegsdragspelen. Beställningarna blev till slut så många att Hugo såg stora affärer med sin framtidsblick. Detta fick honom att han göra ett besök i en musikaffär och ställa frågan om de ville ta in hans dragspel till försäljning. Svaret han fick var något överraskande: ”Ta över affären istället. Vi har haft den i över 30 år och har tänkt sälja den.”
Det blev affär och sedan drev även Hugo musikaffären i över 30 år.
Hugo fick genom åren ganska ofta besök av försäljare från de många italienska dragspelsfabrikanterna. En av dessa försäljare hette Fikko Secco. (Jag tar gärna emot rättelser beträffande stavningen av försäljarens namn.) Hans namn, fritt översatt: Torkat fikon.
För den oinvigde kan det verka märkligt att man ger sitt barn ett sådant namn, men förutsättningarna att behålla sitt barn lär inte ha varit de bästa i Italien under första delen av 1900-talet. De nyblivna mammorna placerade den nyfödda på ett ställe där den inte skulle kunna undgå att upptäckas. Barnet fick sedan ett namn som påminde om platsen där det hade påträffats. I vårt aktuella fall hade barnet legat bland torkade fikon.
Försäljarnas svenska språkkunskaper var inte alltid de bästa, vilket en gång gav följande resultat. När det Torkade Fikonet besökte Hugo för andra gången, ville han beklaga Hugos aktuella förkylning – Hugo såg verkligen sjuk ut. Fikonet sa då: ”Du tittar ut som den skit.”
I musikaffären fick Hugo många möjligheter att demonstrera sitt kunnande, då främst via dragspelstoner.
Naturligtvis ville han visa på dragspelens ljudkvaliteter och finesser. Han kunde för en potentiell kund riva av en marsch och sedan övergå till någon mera romantisk och känsloladdad melodi. Det Hugo utförde på ett 2-radigt dragspel, var ofta rent tekniska virtuosnummer och som musikupplevelse var det nästan jämförbart med vad som kan åstadkommas på ett 5-radigt dragspel. Efter Hugos demonstration sågs kunden oftast lämna affären med såväl dragspelet som förhoppningen att själv kunna prestera det han just hade upplevt.
På sitt eget 2-radiga dragspel, hade Hugo bytt ut de metalltungor, som var kopplade till de två översta knapparna på dragspelet, mot de fyra halvtoner som saknas på ett traditionellt spel. Han erhöll därmed full kromatisk skala, vilken gav honom total frihet vid melodivalet. Hugos 2-radiga dragspel, ett Scandalli, hade/har naturligtvis italienska stämmor, vilka ljudmässigt inte skall jämföras med andra fabrikats. Av någon anledning står italienarna i detta sammanhang helt i särklass.
Ja mina vänner, av någon outgrundlig anledning har det slumpats sig så, att Hugos Scandalli kommer i dagarna att läggas in på vår sida till försäljning.
En av anledningarna till försäljningen är att jag, trots många års försök, aldrig orkat spänna Hugos dragspelsbåge.
Jag lyder den vise kung Bele och hoppas att dragspelet hamnar hos en kunnig husse.
Tack för att ni läste mina rader och kör försiktigt.
Hälsningar från farbror Claes.
Vi som är lite till åren komna, vi drar oss säkert till minnes delar av kung Beles råd till bland andra Fritiof (i Fritiofs saga); t.ex. ”Yvs ej av fädrens ära envar har dock blott sin, kan du ej spänna bågen är den ej din.”
Den följande texten kan eventuellt uppfattas som ett yvande från mig, men bör endast ses som, just det, lite dragspelshistoria. Med andra ord bör Sten Bromanfans ägna sin tid åt annat än att arbeta sig igenom den kommande textmassan.
Min farfar spelade ofta på sitt 2-radiga dragspel, så pass ofta att hans lille son Hugo fattade tycke till såväl musiken som dragspelstonerna. Sonen försökte själv, redan som 5-åring, att få till det på sin fars instrument och han lyckades överträffa såväl sin fars som omgivningens förväntningar. Detta hade till följd att far och son en dag spelade duett i Malmö på biografen/teatern Allhambra, vilken sedermera fick namnet Kaninen. I annonsen, inför denna scendebut, stod att läsa: ”6-årigt underbarn med sitt 2-radiga dragspel.”
Det var så det började.
Sonen växte upp och blev större och det blev även hans dragspel. Det dröjde inte länge förrän han hade ett 5-radigt dragspel. På den tiden hade alla knappdragspel så kallad ”slät klaviatur”.
Sonen visade oanade talanger när det gällde hanterandet av sitt dragspel. Han spelade på fester, hade egen orkester i Malmö Folkets Park och deltog i ett otal dragspeltävlingar – den tidens stora underhållning. Han deltog bland annat i det svenska landslaget som segrade i Nordiska mästerskapet. Tänk som tiderna har förändrats.
En dag fick han, via en kontakt i Italien, information om att en dragspelsfabrik i Italien hade börjat tillverka instrument med de olika knappraderna i diskanten i trappstegsformation – så kallade trappstegsklaviatur.
Detta fick honom att importera ett sådant instrument. Men, när han skulle spela de första tonerna på dragspelet, så lät det minst av allt som musik. Dragspelet hade så kallat norsk läggning. När man på ett med svensk läggning spelar c-ciss-d, då blir det på ett med norsk läggning: c-e-giss – en viss skillnad.
Skam den som ger sig. Hugo plockade ner hela diskantmekanismen och skapade om den till svensk läggning.
Förändringen till trappstegsklaviatur blev enbart positiv. Det blev lättare att hitta bland knappraderna och de snabba löpningarna kunde bli ännu snabbare. Hans dragspelsvänner blev lika begeistrade och flera av dem beställde av Hugo de moderna trappstegsdragspelen. Beställningarna blev till slut så många att Hugo såg stora affärer med sin framtidsblick. Detta fick honom att han göra ett besök i en musikaffär och ställa frågan om de ville ta in hans dragspel till försäljning. Svaret han fick var något överraskande: ”Ta över affären istället. Vi har haft den i över 30 år och har tänkt sälja den.”
Det blev affär och sedan drev även Hugo musikaffären i över 30 år.
Hugo fick genom åren ganska ofta besök av försäljare från de många italienska dragspelsfabrikanterna. En av dessa försäljare hette Fikko Secco. (Jag tar gärna emot rättelser beträffande stavningen av försäljarens namn.) Hans namn, fritt översatt: Torkat fikon.
För den oinvigde kan det verka märkligt att man ger sitt barn ett sådant namn, men förutsättningarna att behålla sitt barn lär inte ha varit de bästa i Italien under första delen av 1900-talet. De nyblivna mammorna placerade den nyfödda på ett ställe där den inte skulle kunna undgå att upptäckas. Barnet fick sedan ett namn som påminde om platsen där det hade påträffats. I vårt aktuella fall hade barnet legat bland torkade fikon.
Försäljarnas svenska språkkunskaper var inte alltid de bästa, vilket en gång gav följande resultat. När det Torkade Fikonet besökte Hugo för andra gången, ville han beklaga Hugos aktuella förkylning – Hugo såg verkligen sjuk ut. Fikonet sa då: ”Du tittar ut som den skit.”
I musikaffären fick Hugo många möjligheter att demonstrera sitt kunnande, då främst via dragspelstoner.
Naturligtvis ville han visa på dragspelens ljudkvaliteter och finesser. Han kunde för en potentiell kund riva av en marsch och sedan övergå till någon mera romantisk och känsloladdad melodi. Det Hugo utförde på ett 2-radigt dragspel, var ofta rent tekniska virtuosnummer och som musikupplevelse var det nästan jämförbart med vad som kan åstadkommas på ett 5-radigt dragspel. Efter Hugos demonstration sågs kunden oftast lämna affären med såväl dragspelet som förhoppningen att själv kunna prestera det han just hade upplevt.
På sitt eget 2-radiga dragspel, hade Hugo bytt ut de metalltungor, som var kopplade till de två översta knapparna på dragspelet, mot de fyra halvtoner som saknas på ett traditionellt spel. Han erhöll därmed full kromatisk skala, vilken gav honom total frihet vid melodivalet. Hugos 2-radiga dragspel, ett Scandalli, hade/har naturligtvis italienska stämmor, vilka ljudmässigt inte skall jämföras med andra fabrikats. Av någon anledning står italienarna i detta sammanhang helt i särklass.
Ja mina vänner, av någon outgrundlig anledning har det slumpats sig så, att Hugos Scandalli kommer i dagarna att läggas in på vår sida till försäljning.
En av anledningarna till försäljningen är att jag, trots många års försök, aldrig orkat spänna Hugos dragspelsbåge.
Jag lyder den vise kung Bele och hoppas att dragspelet hamnar hos en kunnig husse.
Tack för att ni läste mina rader och kör försiktigt.
Hälsningar från farbror Claes.