F
F.d. 7492
Guest
Så egendomligt - och ibland osympatiskt - tiden kan förvalta ens minnen vid nutids möten med då. Otterbäcken, en märkligt populerad vägstrecka på dryga kilometern, vid strandkanten av Vänern men som detta faktum förutan aldrig någonsin skulle uppfunnits ens som ide'... Men Sverige är ju härligt i sina kvarlevor av försök och längtan / lust och förhoppningar stadda i att " här jädrars anamma rör det på sig "... eller kan komma att... Belägenheten - dryga halvmilen söder om Gullspång ( fjärran från allt som lockar till dans ) - skvallrar om STOR fantasi hos entreprenören, men på det ljuva 60-talet träffade nog den jäkeln rätt. Morfar och Mormor snickrade sin sommarstuga härvid - om än någon kilometer särskilt ( de ville väl inte vara mitt i " Otterbäckssmeten " - typ 20 pers ) - och fann liksom en del andra på den tiden denna mikroskopiska plats på sitt sätt förtjusande. Det var ju egen strand, Wermelandets ( åtminstone snudd på ) djupa skogar med trolltyg och fantasier nog att ersätta TV'n, Otterbäckens livsmedels ( konserver ) - och handelsbod i vilken herrarna även kunde beställa lördagens kvarting av vitt eller färgat. Med tiden etablerades även en kiosk som småningom kom att husera en minigolf vars värsta hinder oförment bestod av barr. Hit promenerade jag ofta, antingen via den " gamla " vägen eller genom vilda skogen där man kunde fylla på bränsle till kvällens brasa och ljug och efter kioskens glass och strosandet hemåt vara så uppfylld av sina egna fantasier att ingenting - och jag menar verkligen INGENTING - befanns omöjligt..! Snarare troligt - om man nu kände för det... Det var hursom en härlig tid för mig - kände alla stigar, vinklar och vrår och huru de voro behäftade av vilken sorts trolldom. För tio år sedan återbesökte jag denna stuga/ plats pga en " memorialresa " med min Mor och fann ett entusiastiskt äkta par med två runtikringspringade barn och JÄDRARS vad de hade jobbat ! Verkligen - på ett mycket positivt vis - förädlat denna lilla plätt och dess brädlappar till något som - förutom allt det trolska - nu även var bildskönt..! Var ju natuligtvis misstänksam till alla förändringar, men föll pladask till föga..! Fann inget annat än gratulationer och glädje i det mötet. Så därför när jag nu återigen närmar mig denna historia och finner allt fullständigt fördärvat - SKÖVLAT - av ytterligare en entrepenör som - Ja, jag vet inte vad - vill utnyttja / få denna stillsamt slumrande dumdiamant att skimra långt utöver sin förmåga... Jag blir bara så ledsen... Men, det är ju jag som skall dö - inte dom...
/ fx
Skickat från min iPad
/ fx
Skickat från min iPad
