F
F.d. 28368
Guest
Sv: Inbrottsförsök i husbil vid rastplats Ödeshög Dinners
Naturligtvis bör man skriva ner så mycket uppgifter som möjligt. Men hur får man fatt i poliser som vill jobba?
Jag har haft inbrott hemma för ca 10 år sedan och blev mycket förvånad över polisens arbetsmetoder. Inbrottet upptäcktes dagen efter. Det kom ut en polisbil med två poliser som frågade mig om jag kunde se om något saknades. Hela bohaget var vänt upp och ner på och mycket var stulet. När jag började rabbla saknade föremål sade polismannen med anteckningsblocket i handen till mig att stoppa. Han sade då åt mig att skriva ner det saknade själv då det var för mycket för honom att skriva. Jag var omskakad av inbrottet och polisen gav mig ingen som helst vägledning i vad jag skulle göra. När dom åkte frågade jag mig själv om dom verkligen var poliser. Jag hade förväntat mig att dom skulle tala om vad som borde göras. Polisen borde närmast ha en checklista av arbetsgång och åtgärder.
Det skedde aldrig någon brottplatsundersökning. I samband med inbrottet hade man också tagit mitt checkhäfte och mitt pass och börjat lösa in ett antal checkar. Jag tog snabbt reda på att checkarna hade lösts in på några mindre postkontor i Småland, men polisen visade inte något som helst intresse. Trodde i min enfald att dom kunde ha kontaktat Postkontoren för att se om man kunde få fram något signalemente på den som löst in mina checkar, men så skedde inte. Det hade bara gått några dagar och checkarna hade lösts in vi mindre Postkontor.
Jag skickade snabbt en första lista till polisen (Borås polisen) vad som hade stulits. Det visade sig senare att polisen i Värnamo hade beslagtagit mycket från en lägenhet i Anderstorp och att vissa av mina tillhörigheter förmodligen fanns där. Trots att jag ganska omgående hade meddelat Borås-polisen om vad som saknades hade dom inte lyckats kommunicera över polisgränsen, vilket föranledde Värnamo-polisen att via TV4 söka efter ägare till det beslagtagna godset.
När jag besökte Värnamo-polisen för att peka ut mina tillhörigheter blev jag förvånad över deras primitiva metoder för att märka upp stöldgodset. I stället för att ha en etikettskrivare satt man och skrev nummer manuellt på maskeringstape, vilket var sanslöst tidsödande.
Polisen hade gripit en man och en kvinna som hade använt lägenheten. Vid mina besök för utpekning av tillhörigheter blev jag upplyst om att låta åklagaren föra min talan rörande skadeståndsanspråk, vilket skedde. Trots att jag samtalade med åklagaren före rättegången upplyste han mig inte om att han ej var villig att för min talan i rätten. När åklagaren fick frågan i rätten om han var villig att föra min och några andra målsägandens talan var svaret NEJ. Det var så dags att få reda på det då. Turligt nog hade jag mitt underlag för mitt ersättningsanspråk med mig i anteckningsblocket, eftersom jag fick för talan på egen hand.
I samband med rättegången kom jag i kontakt med det par som bodde grannar med "hälerilägenheten". Dom kunde berätta att dom ihärdigt hade kontaktat polisen med anledning av allt som bars in i lägenheten och att dom använde en avställdbil. Det hade tagit dom lång tid och många telefonsamtal innan dom lyckades få polisen intresserad av aktiviteten i grannlägenheten. En polis hade uppmanat dom att forsätta att ringa, då han förmodligen visste att det var svårt att få polisen att engagera sig.
Det var långt ifrån allt av mina tillhörigheter som fanns på Polisstationen och enligt grannarna hade polisen inte tagit med sig allt. Det var tydligen för mycket.
I tingsrätten fälldes mannen för häleri av gods som hade tagit hos en äldre dam i Småland. Det fanns dock inte bevis för att fälla honom för häleri av mina tillhörigheter. Som tidigare har nämnts gjorde polisen aldrig någon brottplatsundersökning hos mig och dom visade heller inte något intresse av att arbeta med mina checkar som hade lösts in på några mindre postkontor.
När målet kom upp i Hovrätten beslutades det att även kvinnan skulle frihetsberövas. Kvinnan hade kommit till Hovrätten för egen maskin eftersom hon hade släpps efter tingsrättsförhandlingen. När Hovrätten meddelade att hon ånyo skulle häktas rusade hon ut från rättssalen och försvann. Det tog ett antal dagar innan polisen fick tag i henne.
Mannen som är fyrabarnspappa har ett gediget kriminalregister. Under 34 år hade han dömts 36 gånger. Mannen bode i samma kommun som mig och hans son gick i samma klass som en släktings barn. Min släkting trodde att mannen var sjöman, men när släktingen fick se mannen kriminalregisterutdrag förstod han att mannen hade suttit i fängelse när han hade trott att mannen varit på sjön.
Kort efter inbrottet fick jag ånyo besök hemma av "kriminellt slödder". Jag såg när dom ryckte i dörrarna till uthusen. Jag gick ut och avkrävde legitimation. En av tjejerna visade legitimationen och jag memorerade personnumret. Jag skrev även ner bilens registreringsnummer innan dom åkte iväg. Bilen var avställd och hade körförbud. Jag kontaktade polisen och tyckte att det fanns anledning för dom att kolla upp "packet" eftersom dom åkte omkring i en bil med körförbud och att dom uppenbarligen var ute på en stöldturné. Polisen hade inget intresse och sade bara att dom inte kunde göra något.
Jag tar mig för pannan! Det har varit beklämmande att över åren höra om polisens brist på resurser, när det snarare handlar om ineffektivitet och bristande intresse för sitt arbete.
Ber om ursäkt för denna utvikning, men ville bara visa att man kanske inte skall hoppas för mycket på polisens intresse. Hoppas jag någon gång får möta en polis som är intresserad och engagerad och som försöker ta tag i problem så tidigt som möjligt.
Naturligtvis bör man skriva ner så mycket uppgifter som möjligt. Men hur får man fatt i poliser som vill jobba?
Jag har haft inbrott hemma för ca 10 år sedan och blev mycket förvånad över polisens arbetsmetoder. Inbrottet upptäcktes dagen efter. Det kom ut en polisbil med två poliser som frågade mig om jag kunde se om något saknades. Hela bohaget var vänt upp och ner på och mycket var stulet. När jag började rabbla saknade föremål sade polismannen med anteckningsblocket i handen till mig att stoppa. Han sade då åt mig att skriva ner det saknade själv då det var för mycket för honom att skriva. Jag var omskakad av inbrottet och polisen gav mig ingen som helst vägledning i vad jag skulle göra. När dom åkte frågade jag mig själv om dom verkligen var poliser. Jag hade förväntat mig att dom skulle tala om vad som borde göras. Polisen borde närmast ha en checklista av arbetsgång och åtgärder.
Det skedde aldrig någon brottplatsundersökning. I samband med inbrottet hade man också tagit mitt checkhäfte och mitt pass och börjat lösa in ett antal checkar. Jag tog snabbt reda på att checkarna hade lösts in på några mindre postkontor i Småland, men polisen visade inte något som helst intresse. Trodde i min enfald att dom kunde ha kontaktat Postkontoren för att se om man kunde få fram något signalemente på den som löst in mina checkar, men så skedde inte. Det hade bara gått några dagar och checkarna hade lösts in vi mindre Postkontor.
Jag skickade snabbt en första lista till polisen (Borås polisen) vad som hade stulits. Det visade sig senare att polisen i Värnamo hade beslagtagit mycket från en lägenhet i Anderstorp och att vissa av mina tillhörigheter förmodligen fanns där. Trots att jag ganska omgående hade meddelat Borås-polisen om vad som saknades hade dom inte lyckats kommunicera över polisgränsen, vilket föranledde Värnamo-polisen att via TV4 söka efter ägare till det beslagtagna godset.
När jag besökte Värnamo-polisen för att peka ut mina tillhörigheter blev jag förvånad över deras primitiva metoder för att märka upp stöldgodset. I stället för att ha en etikettskrivare satt man och skrev nummer manuellt på maskeringstape, vilket var sanslöst tidsödande.
Polisen hade gripit en man och en kvinna som hade använt lägenheten. Vid mina besök för utpekning av tillhörigheter blev jag upplyst om att låta åklagaren föra min talan rörande skadeståndsanspråk, vilket skedde. Trots att jag samtalade med åklagaren före rättegången upplyste han mig inte om att han ej var villig att för min talan i rätten. När åklagaren fick frågan i rätten om han var villig att föra min och några andra målsägandens talan var svaret NEJ. Det var så dags att få reda på det då. Turligt nog hade jag mitt underlag för mitt ersättningsanspråk med mig i anteckningsblocket, eftersom jag fick för talan på egen hand.
I samband med rättegången kom jag i kontakt med det par som bodde grannar med "hälerilägenheten". Dom kunde berätta att dom ihärdigt hade kontaktat polisen med anledning av allt som bars in i lägenheten och att dom använde en avställdbil. Det hade tagit dom lång tid och många telefonsamtal innan dom lyckades få polisen intresserad av aktiviteten i grannlägenheten. En polis hade uppmanat dom att forsätta att ringa, då han förmodligen visste att det var svårt att få polisen att engagera sig.
Det var långt ifrån allt av mina tillhörigheter som fanns på Polisstationen och enligt grannarna hade polisen inte tagit med sig allt. Det var tydligen för mycket.
I tingsrätten fälldes mannen för häleri av gods som hade tagit hos en äldre dam i Småland. Det fanns dock inte bevis för att fälla honom för häleri av mina tillhörigheter. Som tidigare har nämnts gjorde polisen aldrig någon brottplatsundersökning hos mig och dom visade heller inte något intresse av att arbeta med mina checkar som hade lösts in på några mindre postkontor.
När målet kom upp i Hovrätten beslutades det att även kvinnan skulle frihetsberövas. Kvinnan hade kommit till Hovrätten för egen maskin eftersom hon hade släpps efter tingsrättsförhandlingen. När Hovrätten meddelade att hon ånyo skulle häktas rusade hon ut från rättssalen och försvann. Det tog ett antal dagar innan polisen fick tag i henne.
Mannen som är fyrabarnspappa har ett gediget kriminalregister. Under 34 år hade han dömts 36 gånger. Mannen bode i samma kommun som mig och hans son gick i samma klass som en släktings barn. Min släkting trodde att mannen var sjöman, men när släktingen fick se mannen kriminalregisterutdrag förstod han att mannen hade suttit i fängelse när han hade trott att mannen varit på sjön.
Kort efter inbrottet fick jag ånyo besök hemma av "kriminellt slödder". Jag såg när dom ryckte i dörrarna till uthusen. Jag gick ut och avkrävde legitimation. En av tjejerna visade legitimationen och jag memorerade personnumret. Jag skrev även ner bilens registreringsnummer innan dom åkte iväg. Bilen var avställd och hade körförbud. Jag kontaktade polisen och tyckte att det fanns anledning för dom att kolla upp "packet" eftersom dom åkte omkring i en bil med körförbud och att dom uppenbarligen var ute på en stöldturné. Polisen hade inget intresse och sade bara att dom inte kunde göra något.
Jag tar mig för pannan! Det har varit beklämmande att över åren höra om polisens brist på resurser, när det snarare handlar om ineffektivitet och bristande intresse för sitt arbete.
Ber om ursäkt för denna utvikning, men ville bara visa att man kanske inte skall hoppas för mycket på polisens intresse. Hoppas jag någon gång får möta en polis som är intresserad och engagerad och som försöker ta tag i problem så tidigt som möjligt.
