I april brukade vi dra iväg söderut. Spännande resor genom Tyskland, in i Italien, Venedig, de tre långa sjöarna. Nu, då man närmar sig 80, blir det för jobbigt att köra så långt. Gränskontroller och skit gör också att vårt intresse av att åka på kontinenten har upphört.
Då upptäcker man något oväntat. Glädjen med husbilen är inte densamma. Det var utlandsresorna som gjorde husbilslivet så fantastiskt. Redan efter danska gränsen började man känna friheten och att man lämnade det svenska vädret bakom sig. Gräset längs vägkanterna blev grönare och grönare och efter ett par dygn ställde man bilen under en palm.
Att åka på det sättet i Sverige utan något särskilt mål är inte lika spännande. Då lågtrycksvandringen har börjat får man räkna med att sitta i bilen och titta på regnet som rinner över rutorna. Man måste åka till något ställe som är intressant och som ger någon upplevelse. (Dock inte Ullared).
Då man besöker släkt och vänner som har plats för en husbil är husbilslivet dock fantastiskt. Att slippa resväskor och bäddutrustning är toppen. Man har sitt rullande hem med sig.

Då upptäcker man något oväntat. Glädjen med husbilen är inte densamma. Det var utlandsresorna som gjorde husbilslivet så fantastiskt. Redan efter danska gränsen började man känna friheten och att man lämnade det svenska vädret bakom sig. Gräset längs vägkanterna blev grönare och grönare och efter ett par dygn ställde man bilen under en palm.
Att åka på det sättet i Sverige utan något särskilt mål är inte lika spännande. Då lågtrycksvandringen har börjat får man räkna med att sitta i bilen och titta på regnet som rinner över rutorna. Man måste åka till något ställe som är intressant och som ger någon upplevelse. (Dock inte Ullared).
Då man besöker släkt och vänner som har plats för en husbil är husbilslivet dock fantastiskt. Att slippa resväskor och bäddutrustning är toppen. Man har sitt rullande hem med sig.
